Instuderingsfrågor Flashcards
(38 cards)
Diskutera emotioner och deras funktion i ett evolutionärt perspektiv.
Emotioner har utvecklats för att öka vår överlevnad och chanser att föra vidare våra gener. De förbereder oss för snabba reaktioner på stimuli, som exempelvis rädsla som skyddar oss från fara genom fysiologiska förändringar. Emotioner stärker också sociala band och samarbete, vilket gynnar överlevnad genom gemensamt skydd och resursdelning. Känslor som glädje och ånger hjälper oss att lära oss och anpassa vårt beteende för att undvika faror och främja positiva handlingar. Dessutom motiverar känslor som kärlek och sexuell lust reproduktion, vilket säkerställer att våra gener förs vidare.
Jämför hur en funktionell och en social-konstruktivistisk ansats till emotioner besvarar
frågor om vad emotioner är, deras universalitet, och deras ursprung.
En funktionell ansats ser emotioner som biologiska reaktioner på stimuli som förbereder oss för handling, och hävdar att de är universella och evolutionärt förankrade för att öka överlevnad och reproduktion.
En social-konstruktivistisk ansats menar att emotioner formas av sociala och kulturella faktorer. De är inte universella utan varierar beroende på kultur och samhälle, och lärs genom socialisering och språkanvändning.
Sammanfattningsvis ser den funktionella ansatsen emotioner som biologiska och universella, medan den social-konstruktivistiska ansatsen betonar att de formas av sociala och kulturella sammanhang.
Hur förklarar man på ett funktionellt perspektiv varför vi har maladaptiva emotionella tillstånd – som t.ex. ångest eller depression
Från ett funktionellt perspektiv kan maladaptiva emotionella tillstånd som ångest eller depression ses som resultat av att de emotionella systemen inte längre fungerar optimalt i den moderna miljön. Ursprungligen var känslor som ångest eller rädsla anpassade för att hjälpa oss att reagera på hot i vår omgivning, vilket ökade våra chanser till överlevnad. Ångest, till exempel, kan ha varit användbar för att förbereda kroppen på fara och för att hålla oss alerta.
Men i dagens samhälle, där hoten ofta är mer abstrakta och inte direkt livshotande (som sociala problem eller arbetsstress), kan samma känslomässiga system aktiveras på ett överdrivet sätt. Detta kan leda till att ångest eller depression blir dysfunktionella, trots att de en gång hade en adaptiv funktion. Så även om dessa känslor en gång var fördelaktiga för överlevnad, kan de i den moderna världen bli överdrivna eller felaktigt aktiverade, vilket resulterar i maladaptiva tillstånd.
hur många och vilka emotioner anser adolphs och anderson att det finns
Adolphs och Anderson identifierar sju egenskaper hos emotioner:
- Snabbhet: Emotioner aktiveras snabbt, vilket gör att vi kan reagera omedelbart på hot eller möjligheter.
- Autonom kontroll: Emotioner styrs av det autonoma nervsystemet, vilket påverkar kroppsliga reaktioner utan medveten tanke.
- Universella: Emotioner är gemensamma för alla människor, vilket tyder på att de är evolutionärt grundade.
- Korta varaktighet: Emotioner varar kort, vilket gör att vi snabbt kan anpassa oss till förändringar.
- Mångdimensionella: Emotioner involverar både kroppsliga, känslomässiga och kognitiva aspekter.
- Adaptiv funktion: Emotioner hjälper oss att anpassa vårt beteende för att hantera olika situationer.
- Social funktion: Emotioner underlättar kommunikation och samarbete med andra.
Dessa egenskaper gör att emotioner är viktiga för överlevnad, anpassning och social interaktion.
Beskriv kortfattat vad allostasisk och homeostatisk reglering är och skillnaden mellan dessa två former av reglering.
Homeostatisk reglering handlar om att upprätthålla stabila inre förhållanden (som temperatur, blodtryck och vätskebalans) genom att reagera på förändringar och återställa balansen till ett fast mål. Den strävar efter att hålla kroppens miljö konstant.
Allostatisk reglering innebär att kroppen anpassar sina system till förändringar i omgivningen genom att förbereda sig för nya förhållanden, ofta genom att justera normer för kroppens funktioner baserat på erfarenhet och förväntningar. Det handlar om att optimera kroppens respons för att hantera stress eller förändrade behov.
Skillnaden är att homeostas fokuserar på att upprätthålla stabilitet vid ett fast mål, medan allostas handlar om att anpassa kroppens funktioner för att möta förändrade krav och förväntningar.
Beskriv kortfattat LeDouxs syn på emotioner, inklusive vad han menar med överlevnadskretsar och hans syn på subjektiva känslor
Joseph LeDoux fokuserade på hjärnans mekanismer för emotioner, särskilt hur vi reagerar på hot. Han föreslog att emotioner, som rädsla, styrs av överlevnadskretsar i hjärnan, vilka är biologiskt inriktade på att skydda oss från fara. Dessa kretsar inkluderar strukturer som amygdala, som snabbt bearbetar hot och utlöser en snabb, automatiskt respons (t.ex. kamp-eller-flyg).
LeDoux menade att dessa överlevnadskretsar inte direkt involverar subjektiva känslor (den medvetna upplevelsen av emotioner). Enligt honom är subjektiva känslor snarare ett resultat av högre hjärnaktivitet och medveten bearbetning av emotionella upplevelser, vilket sker i andra delar av hjärnan som prefrontala cortex. Kort sagt, emotioner börjar i dessa grundläggande överlevnadskretsar men subjektiva känslor kräver ytterligare medveten bearbetning.
Vilka emotioner har ansiktsuttryck som anses var universella enligt Ekman?
Rädsla, glädje, avsky, förvåning,
ilska, nedstämdhet
/sorg
Studier på människor i olika kulturer (även sådana som har levt helt isolerade) kan känna igen ovanstående ansiktsuttryck samt om man berättar historier och frågade hur de skulle visa känslan och därefter visade de bilderna för personer i andra kulturer så kunde de identifiera emotionerna. Även
blinda barn kan uppvisa dessa emotioner, vilket visar att de är
medfödda och ej inlärda.
Incoding – hur man uttrycker känslor
Decoding – hur man avläser känslor
Vissa uttryck är ger ett högre utfall (gradientkritik, glädje och rädsla) men alla ger ändå ett högre utfall än slumpen. Detta indikerar att de är vetenskapligt giltiga. Studier visar även att om man får se rörliga bilder
(ekologisk validitet) så är igenkänningen även bättre. Vissa studier fick kritik eftersom man kunde använda sig av uteslutningsmetoden (forced choice), dock har efterföljande experiment visat att man även utan alternativ kan identifiera uttrycken bättre än slumpen.
Även blinda spädbarn kan uppvisa dessa ansiktsuttryck vilket talar för att dessa emotioner är medfödda och universella
Beskriv empirisk och metodologisk kritik mot idén att det finns universella grundemotioner.
Kritiken mot idén om universella grundemotioner, enligt Ekman, kan delas upp i empiriska och metodologiska aspekter:
Empirisk kritik:
Emotionella uttryck varierar mellan kulturer, vilket tyder på att de inte är universella.
Känslor är ofta mer komplexa och nyanserade än de grundläggande emotionerna som Ekman föreslår.
Identifieringsstudier har kritiserats för att vara för förenklade och inte spegla hur känslor uttrycks i verkliga, komplexa situationer.
Metodologisk kritik:
“Forced-choice”-metoder, där deltagare tvingas välja mellan förutbestämda alternativ, översimplifierar känslomässiga uttryck.
Kontexterna där emotioner uttrycks påverkar deras tolkning, vilket ofta inte beaktas i studier.
Mätning av ansiktsuttryck kan vara subjektiv och leda till bias, vilket gör resultaten mindre tillförlitliga.
Beskriv skillnader mellan ett diskret och ett kontinuerligt perspektiv på emotioner?
I ett diskret perspektiv ses emotioner som separata och distinkta enheter (t.ex. rädsla, glädje, ilska), medan ett kontinuerligt perspektiv ser emotioner som en flytande process där känslor kan variera i intensitet och blandas. Det diskreta fokuserar på att kategorisera emotioner, medan det kontinuerliga ser dem som sammanlänkade och gradvisa.
Beskriv kortfattat dimensionerna arousal – valence.
Arousal hänvisar till en känslomässig intensitet eller upphetsning, där hög arousal innebär starka känslor (t.ex. ångest eller exaltering), medan låg arousal innebär mer neutrala eller avslappnade känslor (t.ex. lugn eller trötthet).
Valence beskriver om en känsla är positiv eller negativ. Positiv valens innebär behagliga känslor (t.ex. glädje eller tillfredsställelse), medan negativ valens innebär obehagliga känslor (t.ex. sorg eller ilska). Tillsammans utgör dessa två dimensioner ett sätt att mäta och kategorisera känslor.
Beskriv hur arousal kan mätas fysiologiskt.
Arousal kan mätas fysiologiskt genom att observera kroppens reaktioner på emotionell upphetsning eller stress. Några vanliga fysiologiska mått är:
Hjärtfrekvens (puls): En ökning i hjärtfrekvensen kan indikera hög arousal, särskilt vid känslomässig upphetsning eller stress.
Hudkonduktans (GSR): Mätning av hudens elektriska ledningsförmåga, som ökar vid svettning. Svettning är ett tecken på aktivering av det sympatiska nervsystemet och kan vara ett tecken på hög arousal.
Andningsfrekvens: En snabbare andning kan också vara ett tecken på ökad arousal, särskilt vid ångest eller stress.
Blodtryck: En ökning av blodtrycket är ett vanligt fysiologiskt svar vid hög arousal, särskilt vid emotionell stress eller upprördhet.
Beskriv begreppet appraisal i relation till emotioner. Vilken betydelse har appraisalteorier för att förstå emotioners funktion?
Appraisal handlar om hur vi bedömer och tolkar en situation för att avgöra dess betydelse för oss. Denna bedömning påverkar vilka emotioner vi upplever, exempelvis rädsla om vi ser en situation som hotfull, eller glädje om vi ser den som fördelaktig.
Appraisalteorier förklarar att emotioner uppstår baserat på våra tolkningar av händelser snarare än händelserna själva. Detta gör att olika människor kan känna olika saker i samma situation. Teorierna betonar emotioners funktion att hjälpa oss att anpassa vårt beteende efter omvärlden, vilket gör dem viktiga för överlevnad och välbefinnande.
Beskriv försvars/rädslokretsen och dess viktigaste komponenter. Beskriv amygdalas
viktigaste komponenter och anatomiska förbindelser med andra strukturer i hjärnan.
Försvars- eller rädslokretsen är ett nätverk i hjärnan som aktiveras vid hot och fara, vilket leder till en rädslorespons. Den involverar främst amygdala, thalamus, prefrontala cortex och andra strukturer som hjälper till att snabbt bearbeta hotfulla stimuli och initiera en lämplig reaktion, som exempelvis kamp- eller flyktbeteende.
Amygdala är en viktig struktur i rädslokretsen och består av flera kärnor, varav de två viktigaste är lateral amygdala (som tar emot sensoriska signaler) och central amygdala (som styr de fysiologiska responsorna, som ökad hjärtfrekvens). Amygdala har starka förbindelser med prefrontala cortex (för bedömning och kontroll) och hypotalamus (för autonoma reaktioner som hjärtfrekvens och svettning).
Varför menar Adolphs & Anderson at ventromediala hypothalamus (VMH) kan var viktig komponent i skapandet av ett rädsloliknande emotionellt tillstånd. Vilka egenskaper hos emotionella tillstånd menar de att neuroner i VMH bidrar till.
Adolphs och Anderson menar att ventromediala hypothalamus (VMH) kan vara viktig för skapandet av rädsloliknande emotionella tillstånd eftersom den spelar en roll i att reglera kroppsliga svar på hot och stress. Neuroner i VMH bidrar till känslomässiga tillstånd genom att integrera sensorisk information med autonoma och endokrina respons, vilket är centralt för att aktivera fysiska reaktioner som rädsla, exempelvis hjärtfrekvens och svettning. VMH är också kopplad till reglering av aggression och beteende som svar på hot.
Beskriv klassisk betingning som en modell för att studera emotionell inlärning
Klassisk betingning, som först beskrevs av Ivan Pavlov, är en modell för att studera emotionell inlärning genom att undersöka hur neutrala stimuli kan associeras med emotionella respons. I klassisk betingning kopplas ett neutralt stimulus (NS), som inte väcker någon emotionell respons, till ett obetingat stimulus (US) som framkallar en naturlig, automatiskt emotionell reaktion, som rädsla eller ångest.
Exempel:
Ett neutralt stimulus (NS), som en ljudsignal, associeras med ett obetingat stimulus (US), som en elektrisk stöt, som framkallar rädsla (obetingad respons, UR).
Efter upprepad exponering för ljudsignalen (NS) tillsammans med stöten (US), kommer ljudsignalen ensamt att framkalla rädsla (betingad respons, CR) även utan den elektriska stöten.
Modellen används för att studera hur emotionella reaktioner kan läras och förändras genom associationer mellan stimuli, vilket är centralt för förståelsen av emotionell inlärning och betingade svar.
Ge exempel på hur man kan mäta betingade rädsloresponser hos människa
Hudkonduktans (SCR): Mäter förändringar i hudens elektriska ledningsförmåga, vilket ökar när en person känner rädsla eller stress. Detta är en fysiologisk indikator på autonom nervsystemaktivitet, som är kopplad till ångest eller rädsla.
Startle respons: Mätning av en startle (plötslig skrämselreaktion), där en person reagerar med en ryckig rörelse när de utsätts för ett plötsligt ljud eller stimulus. En förstärkning av denna respons kan indikera betingad rädsla.
Ansiktsuttryck: Genom att använda ansiktsigenkänningsprogram eller observera ansiktsmimik kan man mäta förändringar i ansiktsuttryck som tyder på rädsla, såsom vidgade ögon eller en stelnad blick.
Hjärtfrekvens: Mätning av hjärtfrekvensen kan ge en indikator på rädsla, eftersom den ofta ökar vid upplevd fara eller stress. En förändring i hjärtfrekvens kan reflektera en betingad rädslorespons.
Jämför amygdalas och hippocampus roller vid rädsloinlärning
Amygdala är central för att bearbeta rädsloreaktioner och koppla ett hotfullt stimulus till en känslomässig respons. Den aktiverar omedelbara fysiologiska reaktioner som ökad hjärtfrekvens vid rädsla.
Hippocampus hjälper till att kontextualisera hot och lagra minnen av specifika situationer. Den gör att individen kan avgöra om ett stimulus är farligt beroende på sammanhanget.
Tillsammans bidrar de till både den omedelbara rädsloresponsen (amygdala) och att förstå och minnas hotfulla situationer (hippocampus).
Förklara närhet till hot modellen. Varför är det viktigt att ta hänsyn till hur nära hot är för att förstå rädsla som emotion? Beskriv Dean Mobbs studie med tarantulan och hur den illustrerar närhet till hot modellen.
Närhet till hot-modellen betonar att rädslans intensitet beror på hur nära ett hot är i tid och rum. Ju närmare hotet, desto starkare och snabbare blir vår respons. Dean Mobbs studie med en tarantula visade att rädsloresponsen (t.ex. ökad hjärtfrekvens och amygdalaaktivitet) blev starkare när hotet var nära, vilket illustrerar hur rädsla anpassas efter hotets närhet för att optimera överlevnad.
Beskriv hur man kan studera social inlärning av rädsla.
Social inlärning av rädsla kan studeras genom att observera hur individer lär sig att frukta ett stimulus genom att bevittna andras reaktioner på det.
Ett exempel är att låta en deltagare (observatör) se en annan person (modell) reagera med rädsla på ett neutralt stimulus, som en bild på ett ansikte, samtidigt som modellen får en stöt. Därefter testas om observatören själv uppvisar rädsloresponser, såsom förändringar i hudkonduktans eller hjärtfrekvens, när hen ser samma stimulus. Detta visar hur rädsla kan överföras utan direkt erfarenhet.
Förklara utsläckning och hur rädslor kan återkomma efter utsläckning.
Utsläckning sker när ett betingat stimulus (CS) upprepade gånger presenteras utan det obetingade stimuluset (US), vilket gör att den betingade responsen (CR) försvagas. Till exempel kan rädsla för en ton minska om tonen spelas utan att en stöt följer.
Rädslan kan dock komma tillbaka genom:
- Spontan återkomst – Rädslan dyker upp igen efter en paus.
- Reaktivering – Om US (t.ex. en stöt) återkommer, väcks rädslan igen.
- Kontextberoende – Rädslan kan återkomma i en ny miljö där utsläckning inte skett.
Det visar att utsläckning inte raderar rädslan helt utan lägger till ny inlärning.
Hur fungerar kontexter vid betingning och utsläckning?
Kontexter spelar en viktig roll vid både betingning och utsläckning, eftersom de kan påverka hur minnen av rädsla och dess utsläckning aktiveras:
Vid betingning: Kontexten (miljön där inlärningen sker) kan bli en del av det betingade svaret. Till exempel kan en person koppla rädslan för ett stimulus (CS) till den plats där inlärningen skedde.
Vid utsläckning: Om utsläckning sker i en annan kontext än där betingningen skedde, kan rädslan återkomma när personen återvänder till den ursprungliga kontexten. Detta kallas kontextberoende återfall.
Kontexter fungerar alltså som “bakgrundssignaler” som kan förstärka eller minska kopplingarna mellan stimuli och respons.
Beskriv rollerna vmPFC, hippocampus och amygdala spelar vid utsläckning.
Vid utsläckning av rädsloinlärning spelar vmPFC, hippocampus och amygdala viktiga och sammanhängande roller:
Amygdala:
Central för att skapa och uttrycka rädslominnen. Under utsläckning minskar amygdalas aktivitet, vilket dämpar den betingade rädsloreaktionen.
Ventromediala prefrontala cortex (vmPFC):
Styr processen för utsläckning genom att hämma amygdalas aktivitet. Den hjälper till att forma nya minnen om att ett tidigare hotfullt stimulus (CS) inte längre är farligt.
Hippocampus:
Spelar en viktig roll för att särskilja mellan olika kontexter. Den hjälper till att lagra information om att utsläckningen skedde i en specifik miljö och bidrar till att förstå när en rädsla ska uttryckas eller inte.
Samspel:
Hippocampus informerar vmPFC om kontexten, och vmPFC reglerar amygdala för att minska rädsloreaktionen under utsläckning. Detta samspel är avgörande för att säkerställa att utsläckning är kontextberoende.
Förklara olika metoder för att förstärka effekten av utsläckning som inriktar sig på:
a. Rekonsolideringsprocesser
b. Förstärkning av utsläckningsminnet
c. Utsläckning över flera kontexter
a.
Rekonsolideringsprocesser:
- Aktivera rädslominnet genom kort exponering för CS innan utsläckning.
- Syftar till att störa rädslominnet under dess rekonsolidering.
b.
Förstärkning av utsläckningsminnet:
- Använd farmakologiska medel som D-cykloserin (DCS) för att stärka utsläckningsminnet.
- Öka träningens längd eller repetition för bättre konsolidering.
c.
Utsläckning över flera kontexter:
- Genomför utsläckning i olika miljöer för att minska kontextberoende.
- Minskar risken för att rädsla återkommer i nya situationer.
