INFEKTIONSSJUKDOMAR Flashcards
Ange lämplig ålder för vaccination.
När rekommenderas basvaccing och tilläggsvaccin?
Vad är fördelarna och nackdelarna med icke infektiösa vaccin mot infektiösa vaccin?
Vilka vaccin används för vad? (hund/katt)
Ålder för vaccination:
grundvaccin 8 v + efter 12 v + 1 år. Betoning på efter 12 v då maternella ak skyddar fram tills 8-12 v ålder, maternella ak kan interferera och hämma vaccinets effekt.
Basvaccin rekommenderas till alla hundar och katter, medan tilläggsvaccin rekommenderas vid speciella behov, tex utställning, tävling, utomlandsresa.
Icke infektiösa vaccin
Fördelar: kan ej bli virulent, säkert till immunosupprimerade och dräktiga
Nackdelar: lägre immunsvar vilket kräver 2-3 initiala doser för effekt, långsammare immunitetsbildning, kortare skydd – måste revaccineras, adjuvans tillsatt vilket kan leda till sarcom hos katt
Infektiösa vaccin
Fördelar: snabb immunitet, långvarigt skydd, större korsreaktivitet mellan stammar, ej adjuvans
Nackdelar: milda till måttliga sjd-tecken kan uppstå, rek ej till dräktiga katter, immunosupprimerade djur, känsligare hantering
HUND
Basvaccin: valpsjuka, parvovirus, HCC (CAV 1+2) (DHPPI – även parainfluensa ingår i denna) ges var 3:e år
Tilläggsvaccin: parainfluensa typ 2, bordetella bronchiceptica, rabies, leptospiros, herpes typ 1
KATT
Basvaccin: parvovirus, kattsnuva: calicivirus + herpesvirus typ 1 var 3:e år om lågriskmiljö, varje år om högrisk
Tilläggsvaccin: rabies, chlamydophila felis, FeLv, coronavirus, ringorm, bordetella bronchiseptica, giardia
Redogör för kliniska symptom, smittämnen, smittoväg, diagnos, behandling och vaccination vid Kennelhosta.
När ska hunden stanna hemma?
Anmälningspliktig?
Kliniska symptom:
Typiska symtom på kennelhosta är akut insättande hostattacker, så pass mycket att de får kväljningar och hostar upp vitt slem. Djurägaren tror ibland att hunden satt något i halsen. Kan ha en kort febertopp i samband med starten av hostan, men sedan är AT oftast opåverkat. Kennelhosta kan ge upphov till bakteriella sekundärinfektioner – då ses feber och nedsatt AT.
Smittämnen:
Flera virus och bakterier orsakar hosta hos hund. Hundens parainfluensavirus typ-2, hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) och bakterien Bordetella bronchiseptica (samt hundens adenovirus typ-2 (CAV-2)) är ffa de man talar om.
Smittoväg: direkt och indirekt kontakt.
När ska hunden stanna hemma?
Akut kennelhosta: isoleras under sjukdom och 10 dagars symptomfrihet. Vid risk för potentiell smitta (träffat sjuka hundar): isolering 10 dagar från det misstänkta infektionstillfället. Värt att notera är att en hund som haft kennelhosta inte är skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle, samt vaccinerade hundar är inte helt skyddade.
Diagnos:
ffa via anamnes (ofta träffat andra hundar, utställning) och klinisk bild. Provtagning blir sällan aktuellt. Bakteriologisk: Svabbprov från nässekret eller luftstrupe användas för odling av Bordetella och andra bakterier. Virologisk: Svabbprov från nos eller svalg för PCR. Blodprov: Antikroppar kan påvisas i serum.
Behandling:
Så länge AT och temp är normalt så de stanna hemma, blir bra utan behandling (ev hostdämpande). Vila, temp, andning- och AT-koll rekommenderas. Antibiotika är indicerat om tecken på bakteriell infektion i nedre luftvägar finns, tetracykliner är då lämpligt pga infektionens blandade bakteriella agens.
Vaccination:
Det som kallas “vaccin mot kennelhosta” är ett vaccin mot antingen bara parainfluensavirus eller ett kombination mot parainfluensa och Bordetella. Vaccinet ger inte skydd lika länge som vaccinerna mot parvovirus, valpsjuka och HCC så hunden behöver revaccineras årligen. En hund som är vaccinerad mot kennelhosta kan således smittas av det ändå!
Vad gäller kring anmälningspliktning vid valpsjuka hos hund?
Redogör för patogenes, kliniska symptom, agens och smittvägar, diagnos, behandling/åtgärder och vaccin vid valpsjuka.
Anmälningspliktig?
Anmälningspliktig om svenskt labb påvisar skall de anmäla fyndet till Jordbruksverket, men veterinärs ansvar vid utländskt labb.
Patogenes:
ger virusorsakade skador i CNS-vävnad och i luftvägsepitel samt immunosuppression. Ev lymfopeni kan ses då viruset angriper immunceller. Sekundära bakteriella infektioner är karaktäristiskt.
Kliniska symtom:
Minst 50% är subkliniska. Milda former med feber, nedsatt aptit och övre luftvägssymtom är också vanligt. Risk för allvarlig sjukdom är störst hos unga hundar. Klassiskt: konjunktivit, följt av hosta och respiratoriska symptom som mukopurulent exsudat från ögon och nos, kraftig pneumoni med hög feber (över 40 Co), kraftigt påverkat AT och anorexi. Sedan följer gastrointestinala symtom (diarré uttorkning). Olika sekundära bakteriella infektioner tillstöter ofta. CNS-symtom kan utvecklas som en följd, ofta 1-3v efter tillfrisknande. CNS-symtom är vanligen progressiva och kan innebära dålig prognos.
Agens och smittvägar:
Canine distemper virus (CDV). Kan överleva några veckor i miljön, men kan lätt städas bort. Akut och subkliniskt sjuka smittar, via direktkontakt och aerosol.
Diagnos:
Konfirmering av diagnos antemortem kan vara svårt. I fatala fall är obduktion som regel diagnostiskt. Virala antigen kan påvisas från skrapprov från konjunktiva i akut fas. Serologisk undersökning med påvisande av titerstegring via parprov.
Behandling/åtgärder:
understödjande alternativt avlivning, ffa vid CNS-störning. Antibiotika kan bli aktuellt vid sekundärinfektion. Rengör ögon och nos med t ex bomull och NaCl.
Vaccin:
Vaccin mot CDV är att betrakta som ett basvaccin för hundar i Sverige. Detta fungerar bra mot viruset.
Redogör för patogenes, klinska symptom, diagnos, behandling, vaccination samt smittväg och agens vid Parvovirus (hundpest)
Anmälningspliktig?
Smittoväg och agens: fekal-oral smittväg; direkt och indirekt, finns spritt i Sverige och kan kvarstå i månader-år. Utgör reell risk för ovaccinerade hundar. Kan smitta ovaccinerade katter.
Patogenes:
har affinitet till snabbt delande celler - benmärg, lymfoid vävnad samt tarmens kryptceller
Kliniska symtom:
allvarligt hos valpar (dödsfall förekommer) medan hos äldre hundar är infektionen ofta subklinisk. Blir plötsligt sjuka med hög feber (40 - 41°C), kräkningar och grav, vattentunn och ofta blodig diarré. Grav dehydrering och allvarliga elektrolytrubbningar. Skadorna på den intestinala mukosan kan också leda till sekundär bakteriell överväxt med sepsis, endotoxinemi, DIC som följd. Leukopeni vanligt. Hundar som överlever återhämtar sig snabbt.
Diagnos:
CPV-2-virus eller virala antigen i faeces i tidigt förlopp. Höga ak-titrar hos ovaccinerade. Titerstegring ej praktiskt möjligt att påvisa. Obduktion.
Behandling:
understödjande med vätska, elektrolyter, ab om sek bakt inf.
Vaccination:
ingår i basvaccin
Är HCC (infektiös hepatit) anmälningspliktig?
Redogör för patogenes, kliniska symptom, diagnos, behandling och vaccin vid HCC.
Anmälningspliktig
Agens och smittvägar:
orsakas av CAV-1. Smitta sker genom både direkt och indirekt kontakt med infekterat sekret eller urin, och smitta utgör reell risk för ovaccinerade hundar, särskilt hos unga djur. Man kans desinficera hemma, men virus kvarstår i utomhusmiljöer. Genomgången sjukdom anses ge livslång immunitet.
Patogenes:
angriper kärlendotel och parenkymala celler i lever och njure
Kliniska symtom:
Beroende på hur snabbt och starkt immunsvar ses olika följder:
- Subklinisk – mild infektion, med respiratoriska symptom är mycket vanligt
- Grav systemsjukdom ses oftast hos unga hundar.
- Ett perakut förlopp där hunden avlider inom timmar från första symtom. Sker hos valpar.
Ger koagulationsrubbningar och leverinsufficiens. Dödsfall kan föregås av CNS-symptom pga HE. Blodig diarré, med eller utan kräkning ses ofta tidigt i sjukdomsförloppet, liksom hosta, irritation i svalg och andra, oftast milda respiratoriska symtom. En sekundär pyelonefrit är inte ovanligt. Corneaödem och en främre uveit, så kallad “blue eye”, pga cirkulerande antikroppskomplex är en vanlig komplikation.
Diagnos:
obduktion. Konfirmering av misstanke om HCC hos levande hund kan vara svårare – anamnes och klinisk bild. Virusisolering från tonsillsvabb tidigt. Serologi.
Behandling: Understödjande
Vaccin: basvaccin för hundar i Sverige.
Redogör för symptom, smittspridning, diagnos, behandling vid noskvalster: pneumonyssoides caninum
Anmälningspliktig?
Symptom:
nysningar, fnysningar, inåtvända dragningar och försämrat luktsinne, tonsillit. Flertalet infekterade hundar visar dock inga symptom alls.
Smittspridning:
oklart men förmodligen direktkontakt.
Diagnos:
sannolikhetsdiagnos baserad på kliniska symtom. Nossköljningar kan vara ett sätt att diagnosticera parasiten men det är ingen säker metod eftersom kvalstren ofta befinner sig i bihålorna.
Behandling:
antiparasitära preparat
Redogör för patogenes, kliniska symptom, diagnos och behandling samt agens och smittvägar vid Borrelia.
Anmälningspliktig?
Agens och smittvägar:
smittar via fästingar och orsakas av spiroketen Borrelia burgdorferi.
Patogenes:
Smittöverföring kan ske efter att fästingen sugit blod under ett par dygn, därav ska man plocka fästingar snabbt. Hos ett fåtal djur migrerar bakterien från huden till bindväv, inklusive leder, i närheten av fästingbettet. Klinisk sjukdom utvecklas hos dessa individer, troligen delvis som en följd av kroppens inflammatoriska svar.
Kliniska symtom:
ca 90 % utvecklar aldrig kliniska symtom. Kliniska symtom som finns beskrivet är feber, inappetens, slöhet, lymfadenopati och vandrande hälta relaterad till polyartrit.
Diagnos:
ofta en svår diagnos att fastställa.PCR av synovia i affekterad led. Serologi: neg svar utesluter, men pos svar visar bara att hunden någon gång infekterats. Ak-titrar kvarstår höga i åratal.
Behandling:
doxycyklin (Ronaxan) eller amoxicillin
Redogör för patogenes, kliniska symptom, diagnos och behandling samt agens och smittvägar vid Granulocytär anaplasmos.
Anmälningspliktig?
Agens och smittvägar:
orsakas av bakterien A. phagocytophilum som sprids via fästingar
Patogenes:
Smittöverföring från fästingen kan ske efter den sugit blod under 1-2 dygn. Infekterar neutrofiler.
Kliniska symtom:
Subklinisk infektion är en mycket vanlig följd av infektion med A. phagocytophilum, men kan orsaka kliniska symptom såsom feber, slöhet och anorexi ses. Vanliga symtom är också generella tecken på smärta, stelhet, ömhet och hälta med påföljande ovilja att röra sig. Trombocytopeni och lymfopeni är vanliga fynd. Mild till måttlig anemi kan också ses.
Diagnos:
Vid undersökning av blodutstryk i akut skede av sjukdomen kan morula påvisas i neutrofiler. PCR-undersökning kan agens påvisas i blod i akut skede av sjukdomen. Serologisk undersökning kan utföras men ett positivt resultat betyder bara att hunden någon gång har infekterats. Antikroppstitrar kvarstår i många månader.
Behandling:
doxycyklin (Ronaxan)
Redogör för smittväg, klinisk bild och diagnostik vid Tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis, Mycobacterium bovis) .
Vad säger lagstifningen om Tuberkulos och vad gör man vid bekräftad diagnos?
Anmälningspliktig?
Vad säger lagstiftningen?
Tuberkulos lyder under epizootilagen. Misstanke om tuberkulos hos djur skall därför anmälas till Jordbruksverket och länsveterinären. Jordbruksverket har rätt att besluta vad som ska ske med djuret, men när det gäller sällskapsdjur försöker man vanligen först komma överens med djurägaren om frivilliga åtgärder för att fastställa diagnosen och förhindra smittspridning.
Smittväg:
Tuberkulos-bakterierna finns i upphostningar eller var från smittade individer. Tuberkulos är ovanligt hos hund och katt i Sverige. Risken att sällskapsdjuren smittas från sin ägare ska dock inte negligeras eftersom tuberkulos förekommer hos människa. Risken att djuren smittas via foder och mjölk under utlandsresa bör också beaktas.
Klinisk bild:
en smygande, långsamt förlöpande sjukdom. När kliniska symtom ses, beror de av tuberkulshärdarnas lokalisation. Hos hund är symtom från luftvägarna vanligast, vilket ger upphov till feber, avmagring, matvägran och en hård, torr hosta. Katt får symptom från magtarmkanal.
Diagnostik:
Röntgen kan visa förändringar i såväl bröst- som bukhåla. Vävnadsprov för odling eller utstryk från organ eller hostprov kan göras. Innan eventuella prover tas SKA kontakt tas med Jordbruksverket.
Vad gör man när diagnosen är bekräftad? Jordbruksverket beslutar om avlivning – man behandlar ej
Är det anmälningsplikt för Rabies?
Redogör för symptom, smitta, diagnos och förebyggande åtgärder vid rabies.
Symtom:
hjärninflammation, beteenderubbningar är det tidigaste tecknet. Tama djur blir skygga och/eller aggressiva. Så småningom utvecklas förlamningar och rörelsestörningar som kan följas av krampanfall innan djuret dör.
Smitta:
lyssavirus, förekommer ffa i östeuropa. Smittar främst via bett, eftersom många infekterade djur blir aggressiva och utsöndrar virus i saliven. Smittämnet kan utsöndras i saliven i ca 2 veckor innan sjukdomssymtom. Viruset kan inte penetrera intakt hud, men kontakt med slemhinna utgör en hög smittrisk. Tiden mellan infektion och uppvisande av symtom är vanligtvis runt en månad.
Diagnos:
för diagnos måste djuret avlivas och hjärnmaterial undersökas
Förebyggande åtgärder:
undvika kontakt med okända varmblodiga djur samt genom förebyggande vaccinering.
Redogör för vad lagstifningen säger, förekomst, agens och smittvägar, patogenes och klinska symptom, diagnos, behandling , profylax vid Leishmanios.
Anmälningspliktig?
Vad säger lagstiftningen?
Om svenskt labb ställer diagnos måste de anmäla till jordbruksverket, i annat fall gör veterinären det. Anmälan kommer inte leda till omedelbara myndighetsbeslut.
Förekomst:
ovanligt men kan förekomma hos hundar som importerats från och/eller vistats i sydeuropeiska länder, där infektionen mycket vanligt förekommande hos hund. Kan också drabba katt, men inte lika vanligt.
Agens och smittvägar:
leishmanios orsakas av en intracellulär protozoo vars vektor är sandmyggor. Misstänkta fall av direktsmitta (blodsmitta) hos människa har dock rapporterats! Smittar ej hundar emellan.
Patogenes och kliniska symtom: inkubationstiden är mycket varierande, från några månader upp till flera år. Hos hund utvecklas som regel en visceral leishmanios som förlöper som en obotlig, kroniskt progredierande sjukdom. Även hos de hundar där endast hudsymtom noterats av ägaren måste risken för en visceral involvering alternativt en med tiden kommande visceral påverkan beaktas. Symtombilden varierar kraftigt mellan olika individer och kan påminna om en rad andra sjukdomstillstånd.
Symtom som kan ses inkluderar:
- Avmagring och generell muskelatrofi. Uttalad atrofi av huvudets muskler är typiskt.
- En generell lymfknuteförstoring är vanligt förekommande.
- Anemi, epistaxis som kan vara fatala!
- Abnormt långa klor, är ett relativt specifikt fynd.
Förändringar i okulära och periokulära vävnader. - Ulcerationer, framförallt i mukokutana övergångar och tryckpunkter.
- Proliferativa förändringar i slemhinnor som makroskopiskt kan förväxlas med tumörvävnad samt kutana noduli.
- Exfoliativ dermatit, hyperkeratos av trampdynor och nos. Alopeci periokulärt är vanligt.
- Pu/pd, depression och kräkningar, njursvikt är en mycket vanlig dödsorsak. Hepatit, leversvikt
- Polyartrit och/eller polymyosit, trampdyneskador som sprickor eller ulcerationer vid övergång till hud.
Diagnos:
Serologi för påvisande av antikroppar. Cytologi eller PCR av benmärgs- eller lymfknuteaspirat samt aspirat från synliga förändringar i till exempelslemhinnor eller hud.
Behandling:
ger sällan till total eliminering av parasiten. Återfall som kräver behandling är mycket vanligt. Allopurinol kan användas som enda behandling eller som en del i en kombinationsbehandling.
Profylax:
myggrepellerande veterinärmedicinska preparat, vaccination.
Redogör för smittämne, sjukdomens utveckling, sjukdomsbild, diagnos, behandling och förebyggande åtgärder vid Chlamydophila felis.
Anmälningspliktig?
Smittämne:
en bakterie som lever och förökar sig inne i celler. Klamydia utsöndras via ögonsekret som elementarkroppar som smittar via direkt och indirekt kontakt. Elementarkropparna kan överleva några dagar i miljön.
Sjukdomens utveckling:
tas upp via slemhinna, i cellerna kan de sedan föröka sig och också sprida sig till närbelägna celler, tills den trycks ned av kattens immunförsvar eller av antibiotikabehandling. Infektionen kan ligga latent och utsöndras vid stress.
Sjukdomsbild:
Det huvudsakliga symtomet är konjunktivit med seröst flöde som sedan blir muköst/purulent. Symptom från övre luftvägar såsom snorighet, nysningar och hosta kan ses hos vissa, men de flesta mår relativt bra. Kattungar drabbas värst.
Diagnos:
svabbprov från konjunktiva eller nosslemhinna.
Behandling:
allmän behandling med tetracyklin i 4 v efter fastställd diagnos.
Förebyggande åtgärder:
Vaccination mot klamydia lindrar de kliniska symtomen, men vaccinerade katter kan bära på organismen och därmed vara en möjlig smittkälla för andra katter.
Redogör för agens och smittvägar, riskfaktorer, patogenes och kliniska symptom vid Coronavirus och FIP.
Tänk på olika former.
Ange FIP-diagnostik, sannolikhetsdiagnos och vaccination.
Anmälningspliktig?
Agens och smittvägar:
FCoV förekommer i en mycket smittsam enterisk form som i regel inte orsakar symptom, men vissa kan få en mild, självavläkande diarré. Smittar via infekterad avföring, ofta av subkliniska smittbärare. Hos vissa individer sker en mutation till en FIP-framkallande virusform, denna smittar ej mellan katter utan nymuteras varje gång.
Riskfaktorer:
Ung ålder, Icke muterat felint coronavirus replikeras främst i enterocyter.
—> FIP-framkallande form av felint coronavirus, replikeras i makrofager och ger upphov till obotlig sjukdom med dödlig utgång.
Torr form där pyogranulom innehållande makrofager och neutrofiler ses i olika organ. Denna övergår i slutstadiet i våt form
Våt form där proteinrikt exsudat läcker ut i kroppshålor som en följd av immunomedierad vaskulit. Avlider inom dagar-veckor
Blandform, symtom till följd av både torr och våt form av FIP, är vanligt.
Symtom vid torr FIP:
beror på vilka organ och grad av skada. Avmagring eller dålig tillväxt samt feber ses ofta.
- Ögon: Retinala skador är vanligt förekommande, liksom uveit.
- CNS: vanlig orsak till neurologiska symtom hos katt. Ataxi, nystagmus och kramper ses ofta. Inkoordination, cerebellär ataxi, beteendeförändringar och symtom till följd av kranialnervsskador
- Tarm: förtjockad tarmvägg är vanligt, ofta ffa colon och ileum.
- Mesenteriallymfknutor: förstorade vid bukpalpation eller undersökning med hjälp av röntgen eller ultraljud.
- Njurar: utgör ett predilektionsställe för immunkomplexdeponering. Pyogranulomen kan vara palperbara.
- Leverskador: är också vanlig förekommande.
Symtombild vid våt form av FIP:
proteinrikt exsudat i olika kroppshålor. Ascites och/eller pleuralt vätskeutträde är vanligast, men vätska ses även perikardiellt. Följder av detta är dyspné, ökat bukomfång.
FIP-diagnostik:
ger mycket varierande och ofta svårtolkad symtombild - utgör en svår diagnostisk utmaning, särskilt i tidigt stadium. Hos levande katt är FIP som regel en sannolikhetsdiagnos; fastställande av diagnos sker i de allra flesta fall med hjälp av obduktion.
Sannolikhetsdiagnos:
symtombild, anamnes, positiv serologisk undersökning avseende felint coronavirus, uteslutning av ddx, undersökning av exsudat, biopsi
Vaccination:
mot enterisk form av coronavirus om kattungen kommer från en miljö fri från denna
Gäller anmälningsplikt vid Leukemivirus - FeLV
Redogör för smittämne och smittvägar, sjukdomens utveckling, sjukdomsbild och diagnos vid Leukemivirus - FeLV.
Anmälningspliktig!
Smittämne och smittvägar:
utsöndras och smittas framför allt med saliven och smittar genom slickande och via bett. Katter som är till synes helt friska kan vara smittbärare.
Sjukdomens utveckling:
virus förökas i tonsiller och/eller lymfknutor transporteras sedan vidare via blodet och förökar sig i mjälte, tarm och benmärg. Från benmärgen frisätts vita blodkroppar infekterade med virus. Antingen bekämpas viruset eller så kan virus fortsätta att föröka sig i benmärg och lymfvävnad så att katten ständigt är smittbärare. Alla sådana katter insjuknar förr eller senare (vanligen inom tre till fyra år) och dör i elakartade tumörer (malignt lymfom), immunförsvarsrelaterade sjukdomar eller andra blodsjukdomar
Sjukdomsbild:
i ett akut stadium av infektion kan lindriga sjukdomstecken ses och viss lymfknutesvullnad. Dessa katter har sedan antikroppar som troligen skyddar dem resten av livet. De kliniska symtom som FeLV orsakar kan delas in i tumörsjukdomar och sjukdomar orsakade av ett försämrat immunförsvar. Immunförsvaret försvagas av virus påverkan på olika blodceller och på benmärgen.
Diagnos:
Smittförande katter identifieras genom att virus påvisas i blodprov. Två upprepade prover för att påvisa kvarstående infektion.
Redogör för agens och smittvägar, patogenes och kliniska symptom, diagnos och profylax vid Kattpest.
Vad menas med asymtomatisk infektion?
Anmälningspliktig?
Agens och smittvägar: orsakas av felint panleukopenivirus (FPV), ett parvovirus.FPV utsöndras framförallt i avföringen och smittas genom direktkontakt eller indirekt omgivningssmitta. Parvoviruset är extremt tåligt och risk för smitta kan sägas föreligga överallt där katter finns. Genomgången infektion med FPV leder troligen till livslång immunitet.
Patogenes och kliniska symtom: Infektion sker peroralt. Virusreplikation och påföljande skador sker i vävnader med snabb celldelning; krypteptielceller i tarm, lymfoid vävnad och benmärg.
Asymtomatisk infektion är vanligt hos framför allt vuxna katter.
En subakut symtombild är också vanligt med lindrigt till måttligt-gravt nedsatt AT tillsammans med mild leukopeni och feber +/- diarré.
I akuta fall ses ofta:Snabbt utv av hög feber, över 40°C. kräkning, kraftig diarré, grav dehydrering, nedsatt AT, buksmärta, grav panleukopeni. Bakteriell överväxt i tarm och sekundära infektioner. Dödsfall är vanligt hos obehandlade katter.
Perakuta fall ses framförallt hos unga katter där död kan inträffa inom några få timmar
Kattungar som smittas under senare delen av dräktigheten eller under den första levnadsveckan kan få cerebellumhypoplasi.
Diagnos: fekala antigentester, serologi – dock ej möjligt att hinna påvisa titerstegring, obduktion
Profylax: Vaccin mot kattens parvovirus är att betrakta som ett basvaccin för katter i Sverige.
