MRSA Flashcards
Generellt
Förkortningen MRSA står för ”meticillinresistent Staphylococcus aureus”. MRSA klassas som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168). MRSA bör misstänkas vid till exempel sårinfektion efter kirurgiskt ingrepp eller generellt vid svårläkta sår. Sedan 1 september 2013 ska speciella åtgärder vidtas om man misstänker eller påvisar MRSA eller MRSP hos hund eller katt. Dessa åtgärder är reglerade i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2013:14 ”K112”) och gäller både för behandlande veterinär och djurägare.
Anmälningspliktig: Ja Epizooti: Nej Zoonos: Ja
Förkortningen MRSA står för ”meticillinresistent Staphylococcus aureus”. Meticillinresistens medieras av att stafylokocken har förvärvat en gen som heter mecA. Denna gen gör att målstrukturen förändras vilket gör så att inga betalaktamantibiotika kan binda till bakterien. Betalaktamantibiotika blir därför verkningslösa såsom penicillin, cefalosporiner och amoxicillin med klavulansyra. Dessutom är dessa bakterier ofta resistenta mot andra antibiotikagrupper, och är då multiresistenta.
Lagstiftning
Meticillinresistens hos Staphylococcus aureus är anmälningspliktigt enligt SJVFS 2002:16 (med ändringar) till Jordbruksverket och aktuell länsstyrelse. Normalt anmäler det diagnosticerande laboratoriet. Om koagulaspositiva meticillinresistenta stafylokocker påvisas av ett laboratorium som inte är insatt i svenska veterinära förordningar till exempel ett utländskt laboratorium är det den remitterande veterinären själv som får göra anmälan. Eftersom fynd av MRSA hos djur kan vara av betydelse för smittskyddet för människor ska också smittskyddsläkaren informeras (SFS 1971:810).
Sedan 1 september 2013 finns det särskilda krav för behandlande veterinärer vid misstanke om, eller påvisad infektion, med MRSA. Det gäller bland annat information till djurägaren om restriktioner och smittskydd. Det finns också krav för djurägare som har ett djur med en misstänkt eller pågående MRSA-infektion. Det gäller bland annat informationsplikt, kontaktisolering, separat transport och rengöring. För mer om bestämmelserna kring MRSA, se Jordbruksverkets webbplats.
Fynd av MRSA hos människa är också anmälningspliktigt och dessutom klassas MRSA som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168). Med allmänfarlig sjukdom avses smittsam sjukdom som kan medföra allvarliga konsekvenser. Därför sker alltid smittspårning då MRSA konstaterats hos människa. I denna lag står det även att en individ som misstänker att den är smittad med MRSA snarast ska kontakta läkare.
Jordbruksverket:
Krav på veterinärer om MRSA
Det finns två alternativ för start av restriktionerna i K112: Antingen misstänker du som behandlande veterinär genom anamnesuppgifterna att djuret kan vara infekterat av MRSA eller så får du meddelande från ett laboratorium att det bakteriologiska provet är misstänkt MRSA-positivt.
Provtagning
Du som veterinär är skyldig att provta ett djur avseende MRSA om det av anamnesen finns en indikation att misstänka en MRSA-infektion enligt något av följande kriterier:
Infektion av en typ som normalt orsakas av Stafylokocker hos ett djur, som är eller nyligen har varit i kontakt med djur eller personer som diagnosticerats ha en klinisk MRSA-infektion eller är bärare av MRSA. Då ska veterinären utifrån graden av denna kontakt avgöra om det finns en risk att smitta kan ha överförts till det aktuella djuret.
Infektion av en typ som normalt orsakas av Stafylokocker hos djur som uppstår i samband med djursjukvård på en djurklinik eller annan djuranläggning där utbrott av MRSA utreds.
Det betyder att det endast är om något i anamnesen indikerar att djuret varit/är i nära kontakt med en MRSA-infekterad individ eller någon som är bärare av MRSA alternativt om du vet att djuret varit eller är på ett ställe där det pågår ett MRSA-utbrott, som du är skyldig att provta djuret. Föreskriftskraven på djurägaren träder i kraft så fort du provtagit. Observera att en person som själv har MRSA inte på något sätt är skyldig att uppge detta till en veterinär då detta faller under sekretessen inom humansjukvården. Pressa därför inte en djurägare på vem det är som har MRSA.
Om djurägaren motsätter sig provtagningen (som sker på djurägarens bekostnad) så ska du kontakta Länsstyrelsen i det län där djuret bor. Länsstyrelsen har då möjlighet att förelägga djurägaren om att djuret ska provtas. Länsstyrelsen kan också meddela Jordbruksverket eller kommunen som kan fatta beslut om tvingade åtgärder för djurägaren. Det är dock viktigt att du först försöker att motivera djurägaren varför det för djurets skull är viktigt att få rätt diagnos så djuret kan få rätt behandling och minska risken för att andra djur eller människor smittas.
Anmälan till länsstyrelsen
Om du provtagit ett djur enligt kriterierna ovan ska du anmäla detta till länsstyrelsen i det län djuret hör hemma i. Om djuret tillfälligt vistas i ett annat län ska du även meddela denna länsstyrelse. Jordbruksverket har en elektronisk blankett för detta ändamål som ska användas. Det är mycket viktigt att du fyller i alla uppgifter på blanketten då det möjliggör att länsstyrelsen kan utöva tillsyn av att restriktionerna följs.
Du får meddelande från ett laboratorium om att MRSA misstänks
Du ska då skyndsamt kontakta djurägaren och informera om misstanken och att djuret omfattas av restriktionerna enligt föreskriften. Det är Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:24) om anmälningspliktiga djursjukdomar och smittämnen som reglerar när ett laboratorium ska misstänka MRSA och att laboratoriet skyndsamt ska meddela behandlande veterinär om detta samt även meddela länsveterinären. Det är därför viktigt att alltid ge laboratoriet tillräckligt med uppgifter om det provtagna djuret på remissen. Laboratoriet är även skyldigt att meddela dig som behandlande veterinär när provet är konfirmerat eller om misstanken efter konfirmering blivit avskriven. Avskrivs misstanken på detta sätt måste du meddela djurägaren om att restriktionerna i K112 inte längre gäller samt meddela länsstyrelsen att misstanken är avskriven.
Information till djurägaren om hantering av djuret
Djurägaren kommer, via djurägarbrevet som du lämnar, att få reda på att det finns restriktioner som gäller enligt K112. I brevet kommer det finnas översiktlig information om vad MRSA innebär och vem som kan svara på vidare frågor osv. men du måste i samråd med länsstyrelsen lämna mer utförliga instruktioner för sårhantering, vad informationsplikt och en kontaktisolering innebär samt råd om rengöring och desinfektion av utrustning och utrymmen m.m.
När upphör kravet på djurägaren avseende informationsplikt och kontaktisolering?
Djuret måste undersökas av en veterinär som vid en klinisk undersökning bedömer att infektionen har avläkt och därefter i ytterligare 20 dagar (säkerhetsmarginal). Det innebär t.ex. att om djuret haft ett MRSA-infekterat sår så ska såret vara helt läkt och inga tecken på infektion ska kunna ses runt detta. Föreskriften ställer inga krav på att djuret ska provtas.
Meddela Länsstyrelsen att infektionen har avläkt
Du ska när du konstaterat att infektion avläkt meddela länsstyrelsen om detta för att de ska kunna avskriva fallet som ett tillsynsärende. Observera att det finns andra regelverk som t.ex. Arbetsmiljöverkets lagstiftning och Smittskyddslagen. Läs mer om detta via länkarna under Mer information.
Utdrag av brev till djurägare:
Krav som ställs på dig som djurägare
För att hindra spridning av MRSA ställs det särskilda krav1
på dig som djurägare
när en MRSA-infektion misstänks eller har påvisats hos din hund eller katt. Syftet
med kraven är att minska risken för smittspridning till andra djur och människor
under den tid då djuret utsöndrar mest bakterier, vilket är när djuret har synliga
symtom på infektion.
1. Informationsplikt
För att andra som kommer i kontakt med djuret ska kunna skydda sig från att bli
smittade är den som är ansvarig för det smittade djuret skyldig att berätta att det är
infekterat av MRSA. Det är särskilt viktigt att yrkespersoner såsom veterinär eller
andra som i sitt arbete kommer i kontakt med många djur informeras eftersom de
lätt kan sprida smittan vidare vid kontakter med andra djur eller människor.
2. Kontaktisolering
Djuret ska isoleras från fysisk kontakt med andra djur. Det är också viktigt att så
få personer som möjligt hanterar djuret under tiden det är kontaktisolerat. Läs mer
om kontaktisolering nedan under rubriken ”Vad innebär kontaktisolering för
hundar och katter?”.
3. Separat transport
Om djuret måste transporteras under tiden för kontaktisolering ska det hållas
separerat från andra djur och om andra djur ska använda samma färdmedel/bur
ska dessa rengöras och desinficeras mellan varje transporttillfälle.
4. Åtgärder efter avslutad kontaktisolering
Det utrymme där djuret vistats och den utrustning som använts till djuret ska
rengöras och desinficeras efter anvisningar från din veterinär.
Kraven enligt punkterna 1-3 gäller tills din behandlande veterinär vid en
undersökning av djuret bedömer att infektionen har läkt av samt i ytterligare 20
dagar efter detta. Här ställs inga krav på provtagning. Om djuret har haft ett
MRSA-infekterat sår innebär detta att såret ska vara helt läkt och inga tecken på
infektion ska kunna ses runt detta.
Du kommer dessutom att få ytterligare instruktioner från din veterinär om vad du
bör tänka på när du hanterar och sköter om djuret. Dessa instruktioner är viktiga
för att minska risken för att du själv smittas och för att minska risken att smittan
förs vidare till andra djur eller människor. Länsstyrelsen har rätt att kontrollera att
1 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2013:14) om förebyggande och särskilda åtgärder
avseende hygien m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen (Saknummer K112)
du följer de krav som ställs och är skyldig att informera smittskyddsläkaren och i
vissa fall kommunen om fallet.
Har du frågor om kraven är det i första hand din behandlande veterinär du ska
vända dig till, men du kan även ställa frågor till din länsstyrelse. Om det är ett
privatägt sällskapsdjur kan även kommunen ställa krav på dig som djurägare.
Vad innebär kontaktisolering för hundar och katter?
Du ska se till att hunden eller katten hålls på ett sätt som gör att så få andra djur
och människor som möjligt kan komma i direkt kontakt med djuret både inomhus
och utomhus. Djuret ska hållas i koppel eller sele vid rastning utomhus. Direkt
kontakt med andra djur och andra människor än vårdaren ska undvikas.
Då en MRSA-infektion är påvisad hos hundar och katter i kennlar och katterier,
ska det smittade djuret hållas i enskild bur/box, och den utrustning som användas
till det smittade djuret ska inte användas till andra djur.
Har du andra djur i hemmet kan du hålla det smittade djuret i ett enskilt rum dit
övriga djur inte släpps in. Tänk på att textilier som mattor och soffor m.m. är
svåra att rengöra och desinficera. Om det inte går att hålla djuret avskilt från
övriga djur i t.ex. en bostad kommer också de övriga djuren i bostaden att
omfattas av samma krav på informationsplikt och kontaktisolering som det
smittade djuret.
Efter avslutad kontaktisolering är principen att det djuret haft närmast kontakt
med som bädd, halsband, leksaker, matskålar osv. ska rengöras och desinficeras.
Din veterinär kan hjälpa dig med råd och tips.
Förekomst
I Sverige konstaterades MRSA för första gången hos hund hösten 2006 men hos katt först i februari 2009.
Majoriteten av hundarna med MRSA-infektion har haft sårinfektioner i någon form.
Den dominerande varianten av MRSA har varit av spa-typ t032. Spa-typning är en form av släktskapsundersökning av stafylokocker, och denna variant är en av de vanligaste hos människor, se Folkhälsomyndighetens webbplats.
Mer information om användning av antibiotika till djur och förekomst av antibiotikaresistens hittar du på sidan Faktablad om antibiotika och djur på SVA:s webbplats. Antalet MRSA-fall hos djur uppdateras löpande på webbsidan MRSA hos djur i Sverige.
I Sverige påvisades MRSA2
för första gången hos
hund under 2006. Fram till och med 2018 har 46
fall hos hund och 19 hos katt rapporterats. Många
fall är djur som vårdats på klinik eller som
behandlas med antibiotika under lång tid. MRSA
kan också bäras av djur som är helt friska.
De typer som påvisas är oftast de som är vanligast
hos människa i Sverige. För det mesta kan det
antas att smittan hos hunden eller katten kommer
från människor som haft kontakt med djuret.
Fynd hos djur av MRSA ska anmälas till aktuell
länsstyrelse och Jordbruksverket (SJVFS 2012:24,
ändrad enligt 2013:23; “K4”).
Agens och smittvägar
MRSA är en bakterie som i huvudsak smittar genom direktkontakt men även indirekt via utrustning och inredning.
Zoonosaspekt
MRSA sprids mellan människor och djur.
Kliniska symptom
MRSA ger samma typ av infektioner som andra S. aureus och S. pseudintermedius. Att bakterien är meticillinresistent går inte att bedöma utifrån kliniska symtom utan bakteriologisk odling och resistensbestämning behövs för att kunna ställa diagnosen.
MRSA bör misstänkas vid till exempel en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp eller generellt vid svårläkta sår och hudinfektioner särskilt om djuret har antibiotikabehandlats. Om det är känt att djurägaren bär MRSA är också provtagning av alla typer av variga infektioner hos djuret motiverad.
Djur kan även bära på MRSA utan att ha symtom.
Diagnos
Vid misstanke eller inför antibiotikabehandling tas prov för bakteriologisk odling.
Viktigt är att laboratoriet har kunskap om hur MRSA konstateras för att inte missa denna diagnos.
Vid frågeställning MRSA behövs bakteriologisk odling enligt speciella metoder. Om hunden eller katten inte har kliniska symtom men ska undersökas för bärarskap ska flera prover tas på olika ställen. Laboratoriet bör därför kontaktas före provtagningen för korrekt hantering och analys.
Vid smittspårning kan isolaten släktskapsundersökas med till exempel spa-typning.
Behandling
En MRSA-infektion hos hund eller katt bör inte antibiotikabehandlas. Erfarenheten visar att med god konventionell sårvård kommer de flesta såren att läka utan antibiotikabehandling.
Smittskydd
God vårdhygien inom djursjukvården är ett måste för att undvika att MRSA sprids mellan patienter, mellan patienter och personal och mellan patient och djurägare. I korthet innefattar vårdhygien bland annat rutiner gällande handhygien, klädsel, isolering, rengöring av instrument och städning.
Då MRSA är en kontaktsmitta har handhygien särskilt stor betydelse. Detta innebär handdesinfektion, före och efter kontakt med djur och vid synlig smuts ska handdesinfektionen föregås av handtvätt. Korrekt klädsel är också av stor betydelse. Tillämpning av god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis enligt Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1). Det är arbetsgivarens ansvar att säkerställa att denna föreskrift tillämpas. Givetvis är det viktigt att även djurägaren informeras om att till exempel använda handskar och handdesinfektion före och efter sårvård. Likaså bör djurägaren upplysas om att om de misstänker att de själva smittats med MRSA till exempel om han eller hon får bölder eller variga sår, bör personen kontakta läkare.
För djur med misstanke om, eller pågående infektion med, MRSA gäller, sedan 1 september 2013, krav på bland annat kontaktisolering och informationsplikt. Se Jordbruksverkets webbplats, för ytterligare information.
