Kap 9. Pavlov, Watson, Jones och Skinner Flashcards
Redogör för Pavlovs experiment med hundar (klassisk betingning). Använd de begrepp som anges i läroboken (unconditioned stimulus osv).
När hundarna fick mat, eller en liten mängd svag syra i munnen (unconditioned stimuli/US), så började dom salivera (unconditioned response/UR), en medfödd, automatisk respons. US + UR = Unconditioned reflex/UR. Annat exempel på en “unconditioned reflex” är när man automatiskt rycker bort handen (UR) från en het platta (US).
Pavlov lärde hundarna att salivera till ett neutralt stimulus, en matklocka, som naturligt inte skapar den responsen, genom att lära hundarna att mat alltid följer klockans ljud. När hundarna till slut började salivera bara till ljudet av klockan, så hade klockan blivit ett “conditioned stimulus/CS” och saliveringen som följde, ett “conditioned response/CR”, alltså en inlärd reflex (conditioned reflex.)
Ju fler gånger Pavlov parade ett “conditioned stimulus” (klockan) med att direkt efter ge mat eller syra (unconditioned stimulus), desto snabbare och kraftigare blev saliveringen, upp till ca 30 parningar, efter det så planade kurvan ut och fler parningar än så gjorde ingen skillnad.
Redogör för Watson och Rayners studie med Little Albert.
Little Albert var en 11 månader gammal pojke som Watson och hans student Rosalie Rayner betingade till att bli rädd för en vit råtta som tidigare hade väckt intresse och nyfikenhet hos Albert, istället för rädsla. Detta genom klassisk betingning/Pavloviansk inlärning. Som obetingat stimulus så slog dem med en hammare på ett stålrör just bakom Alberts huvud, just när Albert skulle ta i råttan, efter att den presenterats för honom. Detta gjorde att Albert föll framlänges och begravde ansiktet i madrassen. Detta repeterades en gång till, följt av en paus på en vecka. Veckan efteråt så presenterades råttan för Albert igen, och då höll han sig på avstånd, men grät inte. Fem separata tillfällen följde där råttan fördes nära Albert, samtidigt som dem slog på stålröret bakom honom. Efter detta så hade Albert utvecklat en fullfjädrad rädsla för råttan själv, och varje gång den visades för honom så började han gråta och krypa iväg så fort han kunde.
Fem dagar senare så bestod Alberts rädsla för råttan och Watson & Rayner provade att presentera honom för liknande stimuli, som en vit kanin, hund, tomtemask etc. Albert gav en märkbar men svagare respons av rädsla till de objekten.
Senare fräschade dem upp Alberts betingning genom att återigen slå på stålröret då råttan, hunden och kaninen visades. Alla dessa tre stimuli visades sen samtidigt för Albert i ett annat rum än inlärningen skett i, och Albert uppvisade stark rädsla för alla tre. En månad senare visade dem råttan, hunden, kaninen, tomtemasken och en pälsrock för Albert igen, och var och en av dessa stimuli orsakade fortfarande rädsla hos honom.
Redogör för Jones studie med Little Peter. Denna studie initierade systematisk desensibilisering. Vad menas med systematisk desensibilisering? När används systematisk desensibilisering?
Little Peter var en 3-årig pojke med en stark rädsla för kaniner. Jones antog att om Little Albert kunde lära sig att bli rädd för råttor, så bör Little Peter kunna lära sig att sluta vara rädd för kaniner. Detta lyckades hon med genom s.k. systematisk desensibilisering av Peter. Hon gav honom ett positivt stimulus, godis, medans kaninen visades för honom på nog avstånd för att inte orsaka rädsla. Kaninen fördes sen närmare och närmare, alltid med godiset som positivt stimulus. Även andra barn utan rädsla för kaninen befann sig i rummet under processen, i form av positiva förebilder för Peter. Till slut kunde Peter hålla i kaninen och leka med den flera minuter i sträck.
Redogör för Skinners experiment med råttor (operant betingning).
Skinner placerade en hungrig råtta i en s.k. Skinner Box, en låda med en spak som när den trampades ner öppnade en lucka som släppte ut mat. Efter att ha utforskat lådan en tid så lyckades råttan trampa ner spaken så maten föll ner och råttan åt sig mätt. När råttan blev hungrig igen så tröck den ner spaken igen, och åt. Detta skedde totalt fem gånger och efter det så tröck råttan på spaken så fort den placerades i lådan. Råttan hade lärt sig beteendet genom positiv förstärkning, tillförandet av något positivt för att förstärka beteendet.
Skinner gjorde även ett liknande experiment, då med negativ förstärkning, där han placerade en råtta i en bur med strömförande golv, och en spak som stoppade strömmen när den trycktes ner. Råttan chockades med ström från golvet, vilket fick den att röra sig runt i buren tills den oavsiktligt trampade ner spaken, och strömmen stängdes av. Efter ett par försök så lärde sig råttan, nu genom negativ förstärkning att trampa ner spaken direkt golvet blev strömförande.
Diskutera vilken är skillnaden mellan klassisk och operant betingning?
I klassisk betingning så parar man ihop ett neutralt stimulus (Pavlos matklocka) med ett obetingat stimulus (mat) som orsakar en obetingad respons (salivering) genom att framföra det neutrala stimulit i kombination med det obetingade stimulit. Det neutrala stimulit (klockan) kommer då till slut att associeras med det obetingade stimulit (maten) och då helt enskilt, utan någon mat, orsaka salivering. Det neutrala stimulit (klockan) har nu blivit ett betingat stimuli, som orsakar en betingad respons (salivering.)
Operant betingning innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. En respons och ett stimulus kan kopplas samman genom förstärkning, till exempel när man lär en hund sitta. Man väntar på att hunden sätter sig ner, och då belönas hon med en godisbit. Beteendet att sitta har förstärkts med godisbiten som belöning (positiv förstärkning.)
Negativ förstärkning: Detta missuppfattas ofta som bestraffning men handlar om att förstärka beteende (i frekvens, duration eller styrka) genom att ta bort ett stimuli, till exempel en irriterande ton. Vid traditionell träning av hästar används nästan enbart negativ förstärkning: obehaget från skänklarna eller tömmarna försvinner om hästen utför “rätt” beteende.
Positivt straff innebär något som gör att ett beteende minskar i frekvens, duration eller styrka på grund av en konsekvens; efter att ha stulit får man sitta i fängelse. Ett straff är allt som får ett beteende att minska.
Negativt straff är när ett beteende försvagas, alltså minskar i duration, frekvens eller styrka som följd av att något tas bort från den som utför beteendet. Exempel kan vara ett barn som inte får efterrätt om den betett sig illa vid matbordet, för att försvaga det dåliga beteendet.
När levde Ivan Pavlov, John B. Watson, Mary Cover Jones och B.F. Skinner?
Pavlov & Watson: 1800 och 1900-talet.
Jones & Skinner: 1900-talet
