Artigenkänning – vilda växter Eriks lista Flashcards
(36 cards)

Bergsyra Rumex acetosella L.
Acetosella > latinets acetosus (sur, syrlig) och syftar på bladens syrliga smak.
Växer på berghällar, torrbackar, sandmarker, strandklippor och andra typer av torra marker.
Förväxling
Bergsyra liknar mest ängssyra (R. acetosa), men den senare är större och har korta, breda, bakåtriktade basala bladflikar,

Blodrot

Blåsippa

Brudbröd

Darrgräs Briza media L.
Darrgräs är lätt att känna igen på de hjärtformade, plattade småaxen som hänger på långa tunna grenar.

Grönvit nattviol Platanthera chlorantha
chlorantha = grönblommig (grekiskans khloros (grön) och anthos (blomma)
Mindre vanlig
Växer ofta tillsammans med nattviol (P. bifolia) i lövängar och hagmarker

Gulmåra Galium verum L.
Verum > latinets verus (äkta) > ‘äkta måra’
Gulmåran är den enda gulblommiga arten i släktet måror (Galium) och den är också lätt att känna igen på de smala barrlika bladen som sitter i kransar på stjälken.
Allmän på torrbackar och ängsmark i nästan hela landet,

Gulvial (Lathyrus pratensis L.)
Fabaceae - ärtväxter
Jonas: Vägkanter, bar jord
Erik: Klassisk vallväxt pga ger mycket kväve tillbaka.
Växtsätt
- Klängande ört med vek stjälk, kan bli 1m lång.
- Helt gul blomma
- Större blad än käringtand
Förväxling
Käringtand; lågväxande, krypande och har blommor med mer rött i - hör till ängens flora.

Hallon Rubus idaeus L.
Kväveindikator
Biotop
Den växer ofta på hyggen och steniga marker, helst på kväverik mark.
Förväxling
Björnbär (Rubus subg. Rubus sect. Rubus) och blåhallon (R. caesius), men dessa har svarta eller blådaggiga frukter, fingrade blad och gröna bladundersidor.

Hultbräken Phegopteris connectilis
connectilis > sammanbunden.
Biotop
Den växer i skuggiga, fuktiga skogar, bäckdalar och kärrkanter.
Kännetecken
- Lågväxt, bräcklig ormbunke med lång, krypande jordstam.
- Bladen växer enstaka och är parflikiga, matt ljusgröna.
- Sista paret ut; nedersta paret småblad är bakåtböjda

Hundäxing Dactylis glomerata L.
glomerata > latinets glomerare (rulla ihop) och syftar på de gyttrade småaxgyttringarna. Det svenska namnet av att “hundarne, då de vilja kräkas, tugga isynnerhet detta gräs, hvars sträva blad lätt åstadkommer önskad verkan”.
Biotop
Alla typer av ängsmarker och kulturmark. Odlas mycket på betesvallar och gräsmattor.
Kännetecken
- Upprätta strån, upp till 1m
- Tätt gyttrade småax, de två nedersta vippgrenarna lägre än de andra.

Höskallra Rhinanthus serotinus
serotinus betyder sen, i betydelsen att den ofta blommar på hösten.
Gula blommor
Underarten äkta höskallra (ssp. vernalis) växer i slåttermarker och naturbetesmarker: har minskat kraftigt, är mycket sällsynt.

Jordreva Glechoma hederacea L.
hederacea > Hedera (släktet murgrönor)
Lamiaceae - Kransblommiga växter
Biotop
Växer oftast på ängar eller i lundar, gärna något fuktigt
Kännetecken
- Krypande, stjälkarna nedliggande
- Bladen är skaftade och har rundad till njurlik bladskiva med naggad kant.
- Blommor: på uppstigande blombärande grenar, april till juni

Jungfrulin Polygala vulgaris L.
Vulgaris = vanlig
Biotop
Den växer vanligen i ängsmarker men förekommer också i öppen skogsmark.
Kännetecken
Långsmala strödda blad och vanligen blå blommor som sitter i toppställda klasar.
Blommor juni-sept,

Klockljung Erica tetralix L.
Förväxling
Ljung (Calluna vulgaris) saknar körtelhår och har öppna, flikiga blommor i ensidiga klasar.
(Bild: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EricaTetralix.jpg)

Knapptåg Juncus conglomeratus L.
conglomeratus > latinets conglomerare (nysta ihop) = gyttrad (blomman)
Tågväxter - Juncaceae
Biotop
Fuktiga marker, som hyggen, diken, fuktängar och stränder.
Kännetecken
- Bladlösa strån, kan bli upp till 90 cm
- Stråets yta är tydligt räfflad
- Blomställningen är tät och knapplik, sitter på sidan av strået
Förväxling
Veketåg (J. effusus)har helt slätt strå och gles blomställning.

Kråkvicker (Vicia cracca L.)
Ärtväxt
Mycket vanlig i all slags kulturmark
Nyttjar andra växter för klättring

Liten blåklocka Campanula rotundifolia L.
rotundifolia > latinets rotundus (rund) och folium (blad), namnet syftar på de nedre bladen.
Biotop
Öppna, torra marker.

Ljung Calluna vulgaris
vulgaris = vanlig
Ljungväxter - Ericaceae
Biotop
Vanligast på magra marker, den klarar såväl torra som fuktiga miljöer.

Luddtåtel Holcus lanatus L.
- Tuvat växtsätt
- Mjukludna blad och bladslidor.
- Vippor stora och ganska kraftigt byggda, ofta vitaktiga med en rödlätt ton.

Majbräken Athyrium filix-femina
Biotop
- Vanlig
- Växer på fuktig, näringsrik jord i skogar, bäckdalar och skogskärr.
Kännetecken
- Upprepat parflikiga och ganska gracila blad.
- Ca 1m
- Växer i tuvor från en kort, tjock jordstam
- Långsmala sporangiesamlingar
Mjölke - mjölkört - rallarros Epilobium angustifolium L.
Bladformen: angustifolium > latinets angustus (smal) och folium (blad)
Dunörtsväxter - Onagraceae
Biotop
Mycket vanlig på hyggen, vägskärningar, igenväxande mark
Späda skott kan ätas som sparris.
Bild: Av kallerna - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7339651

Nysört Achillea ptarmica L.
ptarmica > grekiskans ptairo (nyser) = ‘som orsakar nysning’
Biotop
Vanlig, växer på fuktig mark, på ängar och i vägkanter.
Förväxling
Samma släkte som röllika (A. millefolium), men röllika har fint pardelade blad, samt mindre blomkorgar med färre strålblommor.

Ormbär Paris quadrifolia L.
quadrifolia = fyra blad
Biotop
Ganska vanlig på fuktig, skuggig, mullrik mark i hela landet
Kännetecken
- Lätt att känna igen på de vanligen fyra brett ovala bladen som sitter i en krans mitt på stjälken
- Bäret är giftigt











