Celler (från wikipedia) Flashcards
Mastcell
Mastceller är en celltyp i det ospecifika immunförsvaret och är en mekanism varigenom kroppen bekämpar parasiter, speciellt maskar som infekterat kroppen.[1] De räknas som en slags Granulocyt. Mastceller binder till sin yta antikroppar av typ IgE som i sin tur aktiverar utsöndring av olika typer av inflammatoriska substanser, exempelvis histamin. Mastceller är även den huvudsakliga orsaken till allergier och andra överkänslighetsreaktioner.
Mastceller aktiveras av typ 2 hjälpar T-celler (TH2) genom att dessa utsöndrar en cytokin vid namn IL-4 och IL-5.
Mastcellen finns i bindväv är långsmal med rund kärna och kontrasterande basofil granulae i cytoplasman. Cellmembranet är veckat och det har mikrovilli.
Granulocyt
Granulocyter är ett slags vita blodkroppar som kännetecknas av att de innehåller granula[1] i cytoplasman.
Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila, basofila och eosinofila granulocyter. De neutrofila är den vanligaste sorten, som oskadliggör mikroorganismer genom fagocytos, de “äter upp” dem. Basofila granulocyter är mobila alarmceller som cirkulerar runt i blodet. Vid infektion frisläpper de flera inflammatoriska substanser som histamin, interleukiner, leukotreiner, prostaglandiner och tromboxaner. Eosinofilers främsta funktion är att utöva cytotoxicitet mot patogena maskar som är för stora för att kunna fagocyteras. Eosinofilerna spelar även en stor roll vid utlösningen av allergiska reaktioner, framför allt astmatiska.
Vid kronisk inflammation kan man se en minskad mängd granulocyter.
Neutrofil granulocyt
Neutrofila granulocyter, eller bara neutrofiler, utgör 60 % av alla vita blodkroppar och är en viktig komponent i det icke-specifika immunförsvaret. De har som främsta uppgift (liksom monocyter och eosinofiler) som fagocyter och eliminerar patogener som bakterier och vissa svampar. Neutrofilen har en rad system för detta ändamål och är därmed en celltyp som även är potentiellt farlig utan en strikt reglering. De äter upp, fagocyterar, det som kommer i deras väg, exempelvis rester från egna döda celler. De dödar med aggressiva ämnen som finns i deras vesikler. De håller främst till ute i blodcirkulationen och histamin lockar ut dem i vävnaderna i stora mängder. Förutom den biokemiska regleringen har neutrofilen en kort livstid (dagar, ännu kortare i vävnaden), vilket kan betraktas som en skyddsåtgärd för att begränsa dess skadeverkningar. Det var som uppstår vid sårläkning består till stor del av döda neutrofiler.
Neutrofiler bildas i benmärgen från samma cell-linje som makrofager. Neutrofiler använder även samma mekanismer som makrofager för att eliminera bakterier.
Basofil granulocyt
Basofil granulocyt är en vit blodkropp. Dess funktion är att bilda och transportera histamin och heparin. Eftersom nästan allt histamin kommer från de basofila granulocyterna så kan histaminmängden användas som ett mått på mängden basofila blodkroppar. Till skillnad från de andra vita blodkropparna drar den till sig basiska ämnen och heter därför basofil. Den har en lobulerad kärna[1] (formen på kärnan gör att det ser ut som två stycken) och grova granula. Den utgör mindre än 1% av de vita blodkropparna i blodet hos friska personer. Är antalet basofila blodceller extremt lågt kan det vara ett tecken på leukemi. Ökat antal basofiler kan vara ett tecken på astma eller allergi.
Vit blodkropp
Vita blodkroppar eller leukocyter är celler i blodet som ingår i kroppens immunförsvar för att skydda kroppen mot infektionssjukdomar. Vita blodkroppar produceras i benmärgen och återfinns i lymfknutarna, mjälten och i lungornas alveoler, samt ute i vävnaderna vid inflammatoriska tillstånd. Halten av olika vita blodkroppar kan mätas i ett blodprov för att se om en inflammatorisk process pågår eller om immunförsvaret är nedsatt.
Bara några procent av de vita blodkropparna finns i våra blodkärl, de flesta utanför blodkärlen i kroppens olika vävnader. Deras uppgift i immunförsvaret är att skydda kroppen och ta hand om bakterier, virus och andra ämnen som är främmande för vår kropp.
Lymfocyt
Lymfocyter är vanliga i det lymfatiska systemet. Blodet innehåller tre typer av lymfocyter:
B-celler: B-celler bildar antikroppar som binder till patogenet för att förstöra det. B-celler angriper främmande element som befinner sig utanför cellerna. B-cellerna bygger upp det humorala immunförsvaret.
T-celler: T-hjälparceller (CD4+) koordinerar immunförsvaret (det är dessa som angrips vid en HIV-infektion) och spelar en stor roll i försvaret mot intracellulära bakterier. Mördar-T-celler (CD8+) = (CD8+ Cytotoxiska T-celler) har förmågan att döda celler som är infekterade av virus. γδ T cellen är en celltyp som har en annan receptortyp på sin yta, vilket gör att den har många gemensamma egenskaper med αβ-T-celler som CD4+, CD8+ och NK-celler.
NK-celler: Natural killer (NK) celler har förmågan att döda celler som inte signalerar att de inte är infekterade, på grund av att cellerna blivit angripna av ett virus eller blivit cancerogena. NK-celler är således en viktig del av kroppens skydd mot cancer.
Monocyt
En monocyt är en vit blodkropp som finns i blodet och ingår i immunförsvaret som skydd mot patogener, de förflyttar sig snabbt (ca 8-10 timmar) till den infekterade vävnaden. Monocyter utgör 4-8% av de vita blodkropparna och mognar utifrån monoblaster i benmärgen och färdas därefter i blodomloppet i cirka en till tre dagar. Därefter utvecklas de till makrofager, “stor-ätare” av skadad vävnad, döda celler samt till viss del bakterier i vävnaden.
Vid körtelfeber (mononukleos) har man en stor ansamling av monocyter i lymfkörtlarna.
Makrofag
Makrofager eller ätarceller är en typ av vita blodkroppar som ingår i det ospecifika immunförsvaret. Ordet betyder “storätare”, och makrofager fungerar genom att äta upp främmande celler såsom bakterier, en process som kallas för fagocytos. Den främmande mikroorganismen omsluts av makrofagen, varigenom den utsätts för en rad nedbrytande processer däribland reaktiva syreföreningar och proteinnedbrytande enzymer. Även om makrofager enligt gällande konvention räknas till det ospecifika immunförsvaret är de en viktig kontaktlänk till det adaptiva immunförsvaret som består av B- och T-celler. Makrofagerna utsöndrar faktorer som aktiverar dessa celler och har även förmåga att direkt aktivera dem genom interaktion via receptorer, se även antigenpresenterande cell. Alla dessa egenskaper och uppgifter gör makrofagerna till en av de viktigaste typen av celler i immunförsvaret.
