citat från visa tänkare inom Jìngmiànismen Flashcards
(45 cards)
Mästare Zhēnhuà (真化):
“Du söker sanningen som om den vore en hel spegel, men se! Varje skärva reflekterar den redan.”
Sanningen är inte begränsad till en enda helhet, utan finns i varje del. Varje skärva reflekterar hela spegeln, vilket innebär att sanningen är närvarande i varje aspekt av tillvaron, även i dess fragment.
Lärjungen Huíxiǎng (回想):
“Att jaga helhet är som att jaga vinden; den finns överallt, men aldrig i din hand.
Helheten är något vi aldrig kan gripa tag i eller besitta på ett konkret sätt. Den existerar överallt men förblir flyktig och oåtkomlig, likt vinden som aldrig kan fångas.
Poeten Lánxuān (蘭萱):
”Jag såg himlen i en smutsig pöl, och den var lika blå som någonsin.”
Oavsett om världen vi ser är smutsig eller klar, reflekterar den fortfarande det eviga och det rena. Vår perception påverkar inte verklighetens essens.
Mästare Méngxiāo (夢霄):
“Den som säger att spegeln är trasig förstår inte: det krossade är vackrare än det hela.”
Det trasiga är inte en förlust, utan en form av skönhet. I det krossade kan vi se flera reflektioner, en rikedom av perspektiv som inte skulle vara synliga i en helt intakt spegel.
Munk Suìjiàn (碎見):
“Varje spricka i spegeln är ett fönster till helheten.”
De sprickor och brister vi ser i världen eller oss själva är inte hinder, utan vägar till en djupare förståelse av helheten. Varje spricka ger oss en unik synvinkel på verkligheten
Den vandrande filosofen Lǐchéng (里程):
“Om du ser på skärvan och säger ‘trasig’, har du inte förstått. Om du säger ‘perfekt’, har du sett klart
Både skärvan och helheten är perfekta på sitt eget sätt. Att förstå helheten innebär att kunna se skönheten och fullkomligheten i varje del, oavsett om det verkar trasigt.
Sufisten Shams al-Safīr:
“Ljuset dansar lika vackert i krossade skärvor som i hela speglar – för det bryr sig inte om sin form.”
Ljuset, symboliserande sanningen eller visdomen, bryr sig inte om hur det reflekteras. Oavsett om det är i hela eller krossade speglar, sprider det sin skönhet och sin sanning.
Mästare Jiǔhé (九合):
“Att förena världen är som att försöka foga samman en krossad spegel. Det är bättre att låta skärvorna skina där de föll.”
Försök att tvinga samman olika delar av världen och olika trosuppfattningar kan vara meningslöst. Istället bör vi låta varje del skina i sin egen rätt och värde.
Vandraren Hóngyàn (紅燕):
“Sök inte sanningen i texterna; sök den i reflektionerna på vattnets yta.”
Sanningen är inte nödvändigtvis i skriven text eller dogmer, utan i den levande och föränderliga världen runt oss. Det är i de vardagliga reflektionerna som vi hittar den verkliga visdomen.
Vismannen Dàojìng (道鏡):
“Paradoxen är inte en gåta att lösa, utan en sång att lyssna till.”
Paradoxer ska inte lösas genom logik eller rationell förklaring. De är till för att upplevas, för att vi ska lyssna till och lära oss av dem, som en sång som talar till vår djupare förståelse.
Poeten Suìluò (碎落):
“Jag grät när spegeln bröts, tills jag såg ljuset dansa i skärvorna.”
I det ögonblick vi upplever förlust eller förstörelse, ser vi ofta inte den skönhet som kommer ur det. Men i det trasiga finner vi nya perspektiv och ljus.
Den gyllene rösten Xiàngmíng (向明):
“Himlen förändras inte, även om den speglas i en stormig sjö.”
Verkligheten förblir oförändrad, även om vår uppfattning av den är rörig eller stormig. Det vi ser på ytan är bara en reflektion av en evig och orubblig sanning.
Mästare Tàihuì (太會):
“Alla religioner är som skärvor i samma kalejdoskop. Ingen är hela bilden, men alla behövs för att skapa mönstret.”
Varje religion eller tro är en del av en större helhet. Ingen trosuppfattning är fullständig på egen hand, men alla bidrar till en större, vacker mosaik av sanning.
Lärjungen Báilíng (白靈):
“Den som försöker laga spegeln förlorar tiden att beundra dess skönhet.”
När vi försöker fixa eller “förbättra” något som redan är, missar vi dess inneboende skönhet. Skönheten ligger i dess nuvarande tillstånd, inte i dess perfektion
Mästare Wúfēng (無風):
“Du säger: ‘Min spegel är klarare än din.’ Men det är samma himmel vi båda speglar.”
Det finns en gemensam sanning som vi alla reflekterar, även om vi ser den genom olika linser. Oavsett våra skillnader i synsätt, är vi alla en del av samma universella verklighet.
Visdomens skriftväktare Guāngyǐng (光影):
“Ljuset är alltid helt, även om det delas i tusen reflektioner.”
Sanningen eller ljuset förlorar inte sin helhet även om den delas upp. Det är samma ljus, reflekterat i olika former och skepnader.
Munk Chángjìng (長鏡):
“Det är inte helheten som saknas, utan dina ögon som inte ser den i det lilla.”
Vi behöver inte leta efter helheten på avlägsna platser. Den är närvarande i varje liten detalj om vi lär oss att se och uppskatta den.
Mästare Huàsuì (化碎):
“Ingen skärva är överflödig, ingen är onödig. Alla är spegeln, fast i olika språk.”
Varje liten del av verkligheten, varje skärva, har ett syfte. Alla skärvor bidrar till att reflektera helheten, även om vi inte alltid förstår deras syfte eller betydelse.
Mästaren från Tystnadens Tempel:
“Vägen till helhet är inte att förena skärvorna, utan att älska dem precis som de är.”
Helhet uppnås inte genom att tvinga samman bitar, utan genom att acceptera och älska varje del, varje skärva, precis som den är.
Poeten Yúnmíng (雲明):
“Sanningen är inte en spegel att hålla i handen, utan ett ljus att känna på huden.”
Sanningen kan inte vara något fysiskt greppbart, något vi kan hålla fast vid. Den är en känsla, en erfarenhet som känns i vår själ, inte något vi kan kontrollera.
Mästare Zhēnhuà (真化):
“Sanningen är inte ett svar, den är en fråga som aldrig tar slut.”
Sanningen är inte något som kan fångas i ett slutgiltigt svar; den är snarare ett evigt sökande, en resa som aldrig riktigt slutar. Vi är alltid på väg mot en djupare förståelse, men aldrig helt framme.
Lärjungen Huíxiǎng (回想):
“Det obegripliga är inte ett hinder för förståelsen – det är vägen till förståelse.”
Det vi inte kan förstå är inte ett stopp, utan en påminnelse om att det finns mer att upptäcka bortom vårt nuvarande perspektiv. I det okända finns vägen till djupare visdom.
Poeten Lánxuān (蘭萱):
“Helheten är delad. Och i det delade ser du helheten.”
Genom att förstå varje del, varje skärva, får vi en glimt av det större hela. Helheten syns i varje fragment, för varje del är en reflektion av det oändliga.
Mästare Méngxiāo (夢霄):
“Paradoxen är inte felaktig; den är en dörr in till det oändliga.”
Paradoxer utmanar vår förståelse, men är inte något att förkasta. De pekar mot något bortom vår logik, en oändlig visdom som vi bara kan börja förstå genom att omfamna motsägelser.
