IP - del 1 Flashcards
(35 cards)
Dagens första klient är Douglas. Ägaren till en fastighet han hyr i Finland har nu försatts i konkurs och ett insolvensförfarande har inletts i Sverige. I det sammanhanget har frågan om hyresavtalets giltighet aktualiserats. Douglas menar att den frågan ska prövas enligt Svensk rätt eftersom förfarandet har inletts i Sverige. Stämmer det?
Påstående stämmer inte. Insolvensförordningen är tillämplig i förhållande till Finland. Huvudregeln enligt art 7 är att lagen i den medlemsstat i vilken insolvensförfarandet inleds ska tillämpas (dvs. svensk rätt). Frågor om insolvensförfarandets verkan på avtal om exv. hyresrätt ska emellertid, enligt art. 11, prövas enligt lagen i det land där den fasta egendomen är belägen (dvs. finsk rätt).
Svar som utgått från att avtalet helt kan kvalificeras som en obligationsrättslig fråga, med följd att Rom I förordningen och dess artiklar 4(1)c och 11 ska tillämpas, har varit poänggivande. Full poäng har dock krävt att insolvensförordningens artikel 11 identifierats.
Dagens andra klient är Emma. Det företag hon äger är inblandat i en köprättslig tvist vid Lunds tingsrätt och köpeavtalet har en tydlig hänvisning till ruritansk rätt. Av den tillämpliga lagen framgår att man ska tillämpa en ettårig preskriptionstid vad gäller de anspråk parterna tvistar om. Emma menar att en sådan begränsad preskriptionstid är orimlig och att den bestämmelsen måste kunna jämkas med stöd av 36 § avtalslagen oavsett om ruritansk rätt i övrigt är tillämplig på tvisten. Stämmer det?
Påståendet kan stämma. Rom I förordningen är tillämplig. I förordningen finns regler om tvingande rätt i artiklarna 3(3) och 3(4). Finns också en bestämmelser om internationellt tvingande regler i artikel 9 som mycket väl kan bli tillämplig. Kan även vara relevant att nämna art 21 (public policy).
Svar som utgått från att avtalet rör köp av lösa saker, med följd att IKL ska tillämpas, har också varit poänggivande. För full poäng i dessa fall har krävts att både § 3 och § 6 nämns.
Dagens tredje klient är Kajsa som är svensk medborgare och tidigare bosatt i Lund. Numera bor Kajsa i Chile tillsammans med sin tyske make Walter. Kajsa vill dock skiljas och hon menar att hon kan få sin talan om äktenskapsskillnad prövad i Sverige. Stämmer det?
Påståendet stämmer (sannolikt). Bryssel II ger inte domsrätt i detta fall, med följd att nationella regler, enligt artikel 7, får tillämpas. Således möjligt att grunda behörighet på IÄL 3:2, 2 p. Förutsätter
att Kajsa haft hemvist i Sverige efter 18 år.
Dagens fjärde klient är Marion. Hon är konstnär och har upptäckt att ett antal av hennes målningar finns tillgängliga på nätet i form av nedladdningsbara posters. Marion har därför vid Lunds tingsrätt stämt den person som laddat upp materialet. Det går att visa att bilder av hennes målningar laddats ner i Danmark, Frankrike, Sverige och Tyskland och hon vill nu få ersättning för upphovsrättsintrång i samtliga dessa länder. Marion menar att svensk rätt är tillämplig. Stämmer det?
Påståendet stämmer delvis. Rom II förordningen är tillämplig. Immaterialrättsintrång regleras särskilt av artikel 8. Skyddslandsprincipen är därmed tillämplig och denna princip anger att lagen i skyddslandet ska tillämpas. Svensk rätt är därmed tillämplig avseende intrånget i Sverige. Avseende intrång i övriga länder tillämpas dessa länders lagar.
Dagens femte (och sista) klient är Sebastian, vars pappa Pär nyligen avlidit. Pär bodde under sina sista år i Grekland och hade hemvist där när han avled. För att undvika att frågor om arvet ska prövas i Grekland vill nu Sebastian och övriga arvingar avtala om att arvsmålet ska prövas i Sverige. Sebastian menar att ett sådant val av domsrätt är möjligt. Stämmer det?
Påståendet stämmer sannolikt inte. Successionsförordningen är tillämplig. Av artikel 5 framgår att det finns en möjlighet att välja, men bara om det redan finns ett uttryckligt lagval som pekar ut svensk rätt som tillämplig. Art 5 jmf med art 22.
A. Dagens första klient är Kjell. Han är anställd av det irländska företaget Pole Vault och har nu blivit inblandad i en tvist som gäller den anställningen. I anställningsavtalet hänvisas till irländsk rätt. Kjell menar att ett sådant lagval inte gäller eftersom han huvudsakligen arbetar i Sverige och att det därför är svensk rätt som ska tillämpas på tvister med anledning av avtalet. Stämmer det?
Stämmer delvis. Enligt art 8 Rom I är lagval i individuella anställningsavtal giltiga. Dock inte tillåtet att avtala bort sådana bestämmelser som inte kan avtalas bort enligt den lag som skulle ha blivit tillämplig om det inte gjorts något lagval.
B. Dagens andra klient är Marita. Hon driver ett företag som säljer en smart app med orienteringskartor. Appen säljs via nätet och Marita kan konstatera att hon har kunder från hela världen. Nu har Marita kontaktas av några tyska konsumenter som köpt appen och därefter gått vilse. Marita menar att hon som potentiell svarande kan stämmas i Sverige men att det inte finns domsrätt i Tyskland. Stämmer det?
Stämmer sannolikt inte. Bryssel 1a är tillämplig. Om det kan konstateras att verksamheten (hemsidan) riktar sig till Tyskland (dvs konsumentens hemvistland), så blir konsumentreglerna i art. 17-19 tillämpliga. Att appen säljs via nätet är dock inte ensamt tillräckligt (jmf C-585/08 och C-144/09 – Pammer och Hotel Alpenhof).
C. Dagens tredje klient är Carolina. Hon har under senare tid utsatts för omfattande förtalskampanjer i sociala medier. Personen som ligger bakom aktiviteterna är nu identifierad och Carolina planerar att inleda en prövning av förtalsmålet. Hon menar att tvisten ska prövas enligt svensk lag, eftersom den skadegörande effekten har inträffat i Sverige. Stämmer det?
Stämmer inte. Rom II (som annars skulle vara tillämplig) reglerar inte frågan om lagval vid förtal (jmf art. 1(2)g). Utgångspunkten blir därmed lex loci delicti-principen som pekar ut handlingsortens lag. Det kan leda till tillämpning av svensk rätt, men inte på grund av att effekten inträffat i Sverige.
D. Dagens fjärde klient är Tommy. Under en period när han hade hemvist i USA bestämde han sig för att adoptera ett barn från Indien. Nu har Tommy flyttat hem till Malmö och han menar att adoptionen ska erkännas i Sverige eftersom den gäller i USA. Stämmer det? (Utgår vid besvarandet av frågan från att Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner inte är tillämplig)
Påståendet stämmer sannolikt. Av LAIS § 4 framgår att ett utländskt beslut om adoption gäller i Sverige, under förutsättning att beslutet, vid tidpunkten för adoptionen, antingen gäller i adoptantens hemviststat eller i hemviststaten för den som adopteras. Om inte ordre public (8§).
E. Dagens femte (och sista) klient är Staffan. Hans tidigare maka Kim har anhängiggjort en talan vid Lunds tingsrätt och yrkat att Staffan ska betala underhåll. Staffan har i sitt svaromål bestridit underhållsskyldigheten. Kim har hemvist i Danmark och Staffan (som är tysk medborgare) har sin egentliga hemvist i Tyskland. Nu har Staffan insett att Lunds tingsrätt inte är behörig. Stämmer det?
Stämmer inte: Eftersom Staffan går i svaromål (utan att bestrida domstolens behörighet) blir Lund TR behörig (enligt Underhållsförordningen artikel 5).
Dagens första klient är Lina. Hon är återförsäljare i Sverige för det tyska företaget Sante GmbH:s hårvårdsprodukter. Nu har det uppkommit problem som rör avtalet och Lina menar att hon kan stämma det tyska företaget i Sverige eftersom avtalet ska uppfyllas här. Stämmer det?
Påståendet kan stämma. Bryssel 1a förordningens art 7(1) är tillämplig. Återförsäljaravtal kan sannolikt inte kategoriseras som vara eller tjänst enligt 7(1)b och därmed får frågan om var uppfyllelseorten är avgöras av den domstol där talan väkts enligt 7(1)a. Jmf C‐533/07 (Falco).
Dagens andra klient är Bishara. Han driver ett litet innovationsbolag i Lund och har nyligen lanserat en helt ny produkt på den nederländska marknaden. Det visar sig en konkurrent till Bishara, som också har hemvist i Sverige, använder otillbörliga marknadsföringsmetoder vid lansering av en snarlik produkt i Nederländerna. Nu vill Beshara stämma konkurrenten för otillbörlig konkurrens och han menar att den frågan kan prövas enligt svensk rätt, eftersom båda parter har sin vanliga vistelseort i Sverige. Stämmer det?
Påståendet stämmer. Rom II förordningens art 6(2) är tillämplig och bestämmelsen hänvisar till art 4(2) som anger att om både den skadelidande och skadevållaren har sin vanliga vistelseort i samma land så ska det landets lag tillämpas.
Dagens tredje klient är Anna. Hennes tidigare make Nano, som numera är bosatt i Italien, har nyligen anhängiggjort en talan i Sverige som gäller utbetalning av det underhåll han tilldömdes i samband med makarnas äktenskapsskillnad. Nano påstår att saken ska prövas enligt italiensk rätt, men Anna menar att frågan om underhåll ska prövas enligt svensk rätt eftersom makarna senast haft gemensam hemvist i Sverige. Stämmer Annas påstående?
Påståendet stämmer sannolikt. Underhållsförordningen är tillämplig och art 15 hänvisar till Haagprotokollet 2007. Av art 5 framgår att lagen i ett land som har närmare anknytning till äktenskapet (exv. den stat där de senast haft gemensam hemvist) ska tillämpas, om part åberopar det.
Dagens fjärde klient är Jon Henrik. Han driver ett franchiseföretag i Tornedalen med speciell inriktning mot jakt och fiske. Franchisegivaren är ett finländskt företag och det har nu uppkommit en tvist om avtalet i svensk domstol. Det finska företaget påstår att tvisten om avtalet ska prövas enligt finsk rätt eftersom avtalet har mycket närmare anknytning till Finland. Stämmer det?
Påståendet kan stämma. Rom I förordningen är tillämplig. Om parterna inte valt tillämplig lag är art. 4 tillämplig. Av art 4(1)e framgår att franchisetagarens vanliga vistelseort avgör frågan om tillämplig lag. Om det finns en uppenbart närmare anknytning till ett annat land ska emellertid enligt art 4(3) lagen i det landet tillämpas.
Dagens femte (och sista) klient är Malou. Hon har slutligen tröttnat på sin italienske man Liamoo och vill skiljas. Paret har under flera år haft hemvist i Kanada, men nu har Liamoo flyttat hem till Italien. Malou menar att skilsmässan kan prövas i Sverige, eftersom hon är svensk medborgare och har haft hemvist i Sverige efter det att hon fyllt 18 år. Stämmer det?
Påståendet stämmer inte. Liamo har sannolikt hemvist i Italien och därmed ger Bryssel II förordningens art. 3 domsrätt. Därmed aktualiseras inte någon tillämpning av IÄL 3:2. Jmf C‐68/07 (Sundelin Lopez)
Dagens första klient är Albin. Han har nyligen skilt sig från sin fru Charlotte. Under det långvariga äktenskapet levde paret i Sverige men nu har Albin flyttat till Nederländerna och Charlotte har flyttat till Spanien. I samband med skilsmässan klargjordes att Charlotte skulle betala underhåll till Albin. Nu har frågan om utbetalning av underhållet aktualiserats. Albin påstår att svensk domstol är behörig eftersom parterna i samband med skilsmässan avtalade om att svensk domstol skulle vara behörig att pröva fåror om underhållet. Charlotte påstår att ett sådant avtal inte är giltigt. Stämmer det?
Påståendet stämmer (sannolikt). Av Underhållsförordningens artikel 4(1)c(ii) framgår att det i avtal om underhåll mellan tidigare makar är tillåtet att välja den domstol i den medlemsstat där makarna senast hade gemensam hemvist under minst ett år.
Dagens andra klient är Eric. Han är inblandad i en arvstvist som rör kvarlåtenskapen efter hans mamma. Frågan är föremål för prövning i Svensk domstol och det bråkas nu om vilket lands lag som ska vara tillämplig på tvisten. Erics syskon, som bor i England, påstår att man muntligen kommit överens om att arvet ska fördelas enligt engelsk rätt. Eric menar att ett sådant avtal inte är giltigt och att frågan om lagvalets giltighet ska prövas enligt svensk rätt. Stämmer det?
Påståendet stämmer sannolikt inte. Av Successionsförordningens art 22(3) framgår att det är den valda lagens regler som ska tillämpas på frågan om den materiella giltigheten för den handling genom vilket lagvalet gjordes.
Dagens tredje klient är Christer. Han har under många år haft intresse i en fastighet i Hagfors som under flera år hyrts av en Belgisk familj. Nu bråkar parterna om vem som egentligen äger fastigheten. I samband med att Christer nu vill få saken prövad i svensk domstol invänder den Belgiska familjen att frågan om äganderätt till fastigheten redan avgjorts i Belgien och att saken därför inte kan prövas på nytt i Sverige. Christer påstår att det belgiska avgörandet inte hindrar prövning i Sverige. Stämmer det?
Påståendet stämmer. Av Bryssel 1a förordningens artikel 45(e) framgår att en dom ska vägras erkännande om den är oförenlig med en exklusiv forumregel och artikel 22(1) ger exklusiv domsrätt åt svenska domstolar avseende frågan om äganderätt till fastigheten.
Dagens fjärde klient är Linnea. Hon har under många år haft en relation med en grekisk man och paret har två gemensamma barn. I samband med att föräldrarna nu valt att gå skilda vägar har frågan om vårdnad om barnen aktualiserats. Saken ska prövas av svensk domstol och Linnea påstår att svensk lag ska vara tillämplig. Stämmer det?
Påståendet stämmer sannolikt. Frågan om lagval avseende vårdnad regleras i detta fall av Haag 1996. Av artikel 15(1) framgår att domstolen ska tillämpa sin egen lag (dvs Svensk) om det inte finns en väsentlig anknytning till en annan stat, art 15(2).
Dagens femte (och sista) klient är Ulises. Han är ohjälpligt förtjust i lego och har därför beställt en spektakulär present åt sig själv från en leksaksaffär i Italien. En skalenlig modell av domkyrkan i Milano. När väl paketet anländer till Sverige visar det sig att det är piratkopierat lego. Ulises vill häva köpet och få pengarna tillbaka. Han menar att det är möjligt att stämma den italienska säljaren i Sverige. Stämmer det?
Påståendet stämmer kanske. Av Bryssel 1a förordningens artikel 18 framgår att en konsument får väcka talan mot en säljare i sitt hemland, förutsatt att säljaren, i enlighet med art. 17(1)c, riktat sin kommersiella verksamhet till detta land.
Dagens första klient är Annie. Hon representerar en miljöorganisation som företräder en grupp enskilda personer från Småland som på skilda sätt drabbats av miljöskador som förorsakats av ett italienskt bolag som projekterat för gruvdrift i trakterna kring Ljungby, där de skadelidande bor. Annie vill nu få frågan om ersättning prövad av domstol och hon menar att svensk domstol är behörig att pröva all skada som det italienska bolaget förorsakat. Stämmer det?
Stämmer. Frågan handlar om domsrätt. Bryssel 1a‐förordningen är tillämplig. Huvudregeln om svarandens hemvist ger inte behörighet för svensk domstol, men artikel 7(2) kan användas. Bestämmelsen anger att det finns domsrätt både där den skadegörande handlingen företagits och
där effekten av skadan uppkommit. I det senare fallet bara för skada i domstolslandet, jmf C‐68/93, (Shevill). Nu har handlingen företagits i Ljungby, så all skada kan bli föremål för prövning i Sverige.
Dagens andra klient är Stefan. Han har några trassliga relationer bakom sig och har nyligen uppmärksammat att hans tidigare hustru, som numera är bosatt i Tyskland, har ett barn i en ålder som gör att Stefan misstänker att han kan vara fader. Modern förnekar detta bestämt, men Stefan – som alltid velat bli pappa – vill få saken prövad i domstol. Han menar att svensk domstol kan ta upp frågan om faderskapsfastställelse till prövning eftersom det finns stark anknytning till Sverige. Stämmer det?
Stämmer kanske. Frågan handlar om domsrätt. IFL är tillämplig. Första och andra punkten i 4§ ger inte domsrätt i Sverige (om inte barnet anses ha fortsatt hemvist i Sverige), men punkt 3 är en möjlighet. Det förutsätter särskilda skäl grundat på barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige.
Dagens tredje klient är Ebba. Hon har under lång tid arbetat som handelsagent åt ett franskt företag som nu, utan förvarning, valt att säga upp agentavtalet. Avtalet hänvisar uttryckligen till Ruritansk rätt, som inte ger en agent rätt till ersättning vid uppsägning. Ebba väljer att stämma det franska bolaget i Sverige och menar att tvingande EU‐rättliga regler om skydd för handelsagenter ändå ska tillämpas. Stämmer det?
Stämmer kanske. Frågan handlar om lagval. Rom I‐förordningen är tillämplig. Av artikel 3(4) framgår att tvingande EU‐rätt ska tillämpas om alla omständigheter av betydelse vid tidpunkten för lagvalet föreligger i en eller flera medlemsstater. Det är relevant (men i fallet obehövligt) att nämna artikel 9 om internationellt tvingande regler. Dock inte relevant att tillämpa artikel 8 som gäller individuella anställningsavtal.
Dagens fjärde klient är Isabella. Hon har nyligen skilt sig från sin portugisiske make Jose och bor själv kvar på Österlen med parets gemensamma barn Algot. En tid efter skilsmässan återkommer Jose med en dom från portugisisk domstol som ger honom ensam vårdnad om Algot. Jose hävdar att det portugisiska avgörandet ska erkännas i Sverige. Isabella menar tvärt om att erkännande kan vägras eftersom den portugisiska domen hindrar henne från att utöva sitt föräldraansvar. Stämmer Isabellas påstående?
Stämmer kanske. Frågan gäller erkännande/verkställighet. Bryssel II‐förordningen är tillämplig. Av artikel 23(d) framgår att en dom om vårdnad (föräldraansvar) kan vägras om den hindrar Isabella från att utöva sitt föräldraansvar. Förutsatt att Isabella inte fått möjlighet att yttra sig i samband med att domen meddelades i Portugal.
