Kap 6 Produktkalkylering Flashcards
produktkalkyl
En produktkalkyl är en sammanställning av intäkter och/eller kostnader för ett visst kalkylobjekt i en viss kalkylsituation. Några exempel på kalkylobjekt är kund, vara, tjänst, order, projekt, aktivitet, ansvarsenhet
och avdelning.
Produktkalkyler används i många kalkylsituationer, ex;
Prissättning – vilka priser måste sättas för att kostnaderna i det långa loppet ska täckas?
Vilket är det lägsta priset som kan sättas på kort sikt?
Lönsamhetsberäkning – vilka varor, tjänster och kunder är lönsamma? Blev lönsamheten
som planerat?
Kostnadskontroll – hur stor blev den faktiska kostnaden i förhållande till den planerade?
Varför har varor/tjänster blivit dyrare att producera eller erbjuda?
Produktval – Vilken kombination av varor och tjänster ska produceras i framtiden? Vilken
kombination är mest lönsam vid full kapacitet?
Köpa in eller producera själv? – Ska en kalkylavdelning byggas upp eller ska konsulttjänster
köpas in? Vilket är mest ekonomisk fördelaktigt, tillverka själv eller köpa in?
Val av verksamhetsvolym – Vilken tillverkningsvolym ger lägst styckkostnad? Vid vilken
verksamhetsvolym täcks de fasta kostnaderna?
Kalkyl nyansering
Varje kalkylsituation är i princip unik och därför ställs krav på situationsunika kalkyler. Det finns därmed ingen standardkalkyl som kan tillämpas vid varje situation. Varje kalkyl ska därför inkludera relevanta ekonomiska konsekvenser. I många fall är detta dock inte rimligt att utreda, och därför brukar företag fokusera på väsentliga ekonomiska konsekvenser, alltså som är betydelsefulla rent beloppsmässigt. Men det finns alltid inslag av osäkerhet i kalkyleringen, på grund av svårigheter i mätning, händelser som inte kan förutses. Så efter man tagit fram de väsentliga ekonomiska konsekvenserna, gör man ofta ytterligare en bedömning för att få den mer precis, men den slutgiltiga kalkylen är ändå bara en förenklad bild av verkligheten.
I vissa fall göt man dock inte särskilda kalkylutredningar för varje kalkylsituation, utan använder sig då av rutinmässiga kalkyler. Detta förutsätter dock att de ekonomiska konsekvenserna är tämligen lika från kalkyltillfälle till kalkyltillfälle. Och då görs bara mindre justeringar och kompletteringar.
Kostnader i produktkalkyleringen
De kostnader som inkluderas i produktkalkyleringen benämns kalkylmässiga kostnader. De kostnader som förekommer i den externa redovisningen kallas bokföringsmässiga kostnader. Det behövs inte följas några lagar eller regler i den interna redovisningen, eftersom den är framtagen för företaget självt. Skillnaderna mellan kalkyl- och bokföringsmässiga kostnader kan delas in under tre rubriker; urval, värdering och periodisering.
Kostnader i produktkalkyleringen (Urval)
Handlar om vilka kostnader som ska tas med i kalkyleringen. Här finns vissa samband med de bokföringsmässiga kostnaderna, såsom kostnader för lön, hyra, material osv. Bokföringsmässiga merkostnader ska inte tas med i kalkyleringen, ex. bolagsskatt, avskrivningskostnader och räntekostnader.
Kostnader i produktkalkyleringen (Värdering)
Handlar om hur resurserna ska värderas (prissättas). Kostnader för löner, lokal, inventarier värderas ex. lika för både kalkyl- och bokföringsmässiga kostnader. Den centrala skillnaden mellan bokförings- och kalkylmässiga värderingar är den mellan historiska anskaffningsvärden och nuanskaffningsvärdet, då man tar hänsyn till prisförändringar beroende på inflation. För att ta hänsyn till denna skillnad byts de bokföringsmässiga värderingarna ut mot kalkylmässiga.
Kostnader i produktkalkyleringen (Periodisering)
Rör behandlingen av poster i tidsdimensionen. Finns samband mellan kalkyl- och bokföringsmässiga kostnader när det gäller resurser som anskaffas och förbrukas under samma period (under samma år), men skillnaden blir om en resurs anskaffats och förbrukats under flera perioder. I kalkyleringen ska resurserna beräknade ekonomiska livslängd användas vid bestämning av avskrivningskostnaden, men här finns inga lagar och regler som vid externredovisningen (försiktighetsprincipen), och gör att den kalkylmässiga ekonomiska livslängden ofta blir längre. Kostnader för forskning och utveckling, som i externredovisningen skrivs av med hela kostnaden på en gång, skrivs av på samma sätt som
materiella tillgångar.
Kapitalkostnader
Består dels av kostnader för förbrukning (värdeminskning), dels den ersättning företagets finansiärer kräver på det kapital de satsat (räntekostnader + avkastning). Behandlingen av kapitalkostnaderna, alltså kalkylmässig avskrivning och kalkylmässig ränta, är nog kalkyleringens mest komplicerade inslag;
kapitalkostnader (Kalkylmässig avskrivning)
Via kalkylmässiga avskrivningar beaktas värdeminskningen genom att det investerade kapitalet fördelas på flera perioder då de används, och kan därför sägas utgöra en kostnad för att förbruka kapital, som tas ut genom årliga avskrivningar. Finns tre frågeställningar;
- Hur ska kapitalet värderas?
- Vilken avskrivningstid ska användas?
- Hur ska kalkylmässiga avskrivningar fördelas över tiden?
Kapital kostnader (Hur ska kapitalet värderas?)
- Tillgångar värderas till anskaffningsvärde reducerat med avyttringsvärde när
prisförändringar (inflation) INTE förekommer - Tillgångar värderas till nuanskaffningsvärdet reducerat med avyttringsvärdet när prisförändringar (inflation) förekommer
Kapital kostnader (Vilken avskrivningstid ska användas?)
- Ska skrivas av över de perioder som motsvarar den uppskattade ekonomiska livslängden
- Faktorer som påverkar livslängden är; slitage, teknisk utveckling, underhållskostnader, finansieringsmöjligheter osv.
- Ekonomisk livslängd ska särskiljas från fysisk och teknisk livslängd
- Med fysisk livslängd menas den tid under vilken det är rent fysiskt möjligt att använda tillgångar
- Med teknisk livslängd menas den tid under vilken det ur kostnadssynpunkt är optimalt att använda tillgångar
Hur ska kalkylmässiga avskrivningar fördelas över tiden?
- Linjär avskrivning är den i praktiken mest frekvent använda metoden, det vill säga att tillgångar skrivs av med ett lika stort belopp under varje period. Enkel att använda, men tar inte hänsyn till att kostnaderna varierar mellan perioderna.
- Den metod som förespråkas är dock en degressiv metod, det vill säga att tillgångarna skrivs av med efter hand sjunkande belopp, alltså mycket i början och mindre i slutet. Eftersom man räknar med att drift- och underhållningskostnaderna ökar desto äldre tillgångarna blir. Fördel att den ger en mer rättvisande bild, men är mer komplicerad.
Progressiv avskrivning
Innebär att tillgångar skrivs av med efter hand stigande belopp över den ekonomiska livslängden, alltså lite i början och mycket i slutet. Är inte så använd i praktiken, men kan vara lämplig vid tillgångar som kräver stora initiala kostnader, ex. utbildning, installation osv.
Kalkylmässig ränta. Tre frågeställningar
För att kunna anskaffa resurser krävs kapital. Kapitalet delas in i lånat kapital (skulder) och eget kapital. På det lånade kapotalet måste företaget betala ränta, och ägarna kräver avkastning på sitt satsade kapital. Företaget har därmed en kostnad för att utnyttja kapitalet i verksamheten, därmed inkluderas kalkylmässig ränta. Innebär tre frågeställningar;
- På vilket kapital ska kalkylmässig ränta beräknas?
Beräknas på det kapital som normalt sammanhänger med verksamheten. Rörelsefrämmande kapital, ex. placeringar i värdepapper, ska inte ingå. Räntefria poster såsom leverantörsskulder ska heller inte ingå. Underlaget är alltså det sysselsatta kapitalet: anläggnings/omsättningstillgångar – räntefria skulder. - Hur ska kapitalet värderas?
Värdering av kapital vid inflation
Monetära anläggningstillgångar värderas till nominellt värde. Icke-monetära anläggningstillgångar värderas till bruksvärde, alltså nuanskaffningsvärde minskat med hittills gjorda avskrivningar. Monetära omsättningstillgångar värderas till det värde som anges i balansräkningen. Icke-monetära omsättningstillgångar värderas till
nuanskaffningsvärdet.
Värdering av kapital utan inflation
Anläggningstillgångar värderas till planenligt restvärde, som är anskaffningsvärdet minskat med hittills gjorda avskrivningar. Värdering av omsättningstillgångarna görs av de värden som finns i externredovisningen. - Vilken nivå ska användas på den kalkylmässiga räntan?
Man kan antingen utgå från företagets kostnad antingen för anskaffning av kapital eller för användning av kapital. För båda alternativen kan man sedan använda en genomsnittlig beräknad räntenivå eller en marginalränta. Vid fastställande av räntenivå måste en distinktion mellan nominell ränta och real ränta göras.
Nominell ränta = Real ränta + inflation
Real ränta = Nominell ränta – inflation
För- och efterkalkyler
Produktkalkyler kan upprättas både innan och efter beslut. På förhand nämns de förkalkyler och på efterhand efterkalkyler. Förkalkyler upprättas för att göra beslutsunderlag, vid ex. prissättning eller offertgivning. Efterkalkyler kan däremot upprättas för flera olika syften, ex. för att finna förbättringsmöjligheter, för att identifiera kostnadsavvikelser, eller att lära sig upprätta bättre framtida förkalkyler. De visar helt enkelt det riktiga utslaget i förhållande till förkalkylen.
Förkalkyl –> Beslut –> Genomförande av beslut <– Efterkalkyl
