Kognitiv Flashcards
(62 cards)
- Det visuella systemet består av de nervbanor och delområden i hjärnan som involveras
vid analys och bearbetning av syninformation. Beskriv huvuddragen i detta system,
dvs den visuella informationens väg från näthinnan till olika områden i hjärnan
Att se ett objekt börjar med att ljus reflekteras från det och passerar genom ögats lins. Där bryts ljuset och projiceras upp och ner på näthinnan, där fotoreceptorer – tappar och stavar – registrerar ljuset. Stavar, som främst finns i näthinnans periferi, är känsliga för ljus och mörker och fungerar även i svagt ljus. Tappar, koncentrerade i gula fläcken (fovea), möjliggör färgseende och ger hög detaljupplösning.
När ljus träffar fotoreceptorerna aktiveras ganglionceller, vars axoner samlas och bildar synnerven. Där synnerven lämnar ögat finns den blinda fläcken, ett område utan fotoreceptorer där ingen visuell information registreras. Signaler från ganglioncellerna färdas via synnerven till den laterala knäkroppen i thalamus och vidare till syncentrum i nackloben.
Visuell information bearbetas parallellt i olika delar av hjärnan. Hjässloben hanterar visuospatial information – var objektet befinner sig och hur det rör sig – via den så kallade “var-banan”. Samtidigt analyserar tinningsloben objektets utseende och form genom “vad-banan”, vilket möjliggör igenkänning och semantisk klassificering, exempelvis att identifiera en rund form som en boll.
Innan signalerna når hjärnan sker lateral inhibition, vilket förstärker kontraster och gör att vi tydligare kan uppfatta kanter på objekt.
- Beskriv några olika egenskaper som sensoriska register har, t.ex. det ikoniska minnet.
Sensoriska register är den första lagringsnivån i minnesprocessen och hanterar den information vi tar in genom våra sinnen. Ikoniska och ekoiska minnet är två sensoriskt register. Ikoniska minnet är det vi kan uppfatta genom visuellt input, syn, medan ekoiskt minne är auditiv input, hörsel. Denna form av information av sensoriska register är först otolkad/okategoriserad och lagras kort i sensoriska minnet. Vi kan ta in mycket information via våra sensoriska register. Det som har varit i attention window går vidare för bearbetning och analysering.
Ikoniska minnet: Med hjälp av det ikoniska minnet kan vi läsa, hoppa mellan ord och registrera innebörden,
- Vad innebär perceptuell respektive semantisk klassificering?
Perceptuell representation: Perceptuella indata kan matchas eller jämföras med en lagrad perceptuell representation av ett objekt och om det är en god överensstämmelse så sker en perceptuell klassifikation. Denna klassifikation kan ge upphov till en känsla av igenkänning, men den räcker inte för att identifiera objektet.
Semantisk representation: Den perceptuella representationen kan matchas med en begreppslig representation och leda till en semantisk klassifikation. Det innebär att det sker en identifiering av objektet och att man får tillgång till den kunskap som man har om objektkategorin.
- Beskriv Biedermans ”recognition-by-components” – teori om objektigenkänning.
I modellen antas det att objekt kan brytas ner i ett antal formelement som kallas för geons (geometrical ions)
En uppsättning av 36 geoner, tillsmmans med en liten uppsättning strukturella relationer såsom relativ storlek och position, är tillräcklig för att skapa eller beskriva en stor mängd olika objekt. Tanken är att geoner kan fungera som de grundläggande byggstenarna för alla objekt vi känner igen - geoner är i huvudsak alfabetet från vilket alla objekt är konstruerade. Geoner är enkla former, som cylindrar, koner och block
- Vilka skillnader finns mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning och vad kan
de bero på?
Det finns flera skillnader mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning. En av dessa är att
ansiktsigenkänning är mer känsligt för inversion. Detta innebär att vi har svårt att känna igen
ett ansikte som är upp-och-ner eller spegelvänt. Skulle däremot ett objekt vändas upp-och-ner
så skulle vi fortfarande kunna känna igen objektet. Dessutom är ansiktsigenkänning också
mer känsligt för ljusförändringar. Ett exempel på detta är att vi har svårt att känna igen ett
ansikte om man håller en ficklampa under hakan. Till sist har vi också svårt att placera vilket
ansikte till exempel en näsa tillhör. Vi har lättare att identifiera vilket hus en dörr tillhör. Detta
beror på att vi tenderar att analysera och känna igen ansikten konfigurativt, det vill säga att vi
analyserar och kommer ihåg ett ansiktes mönster, tillexempel avstånd mellan ögonen snarare
en hur exakt ögat ser ut. Objekt känner vi däremot igen och analyserar utefter deras delar.
Detta kan förklara bland annat varför ansiktsigenkänning och inte objektigenkänning är känsligt
för inversion. Om ansiktet vänds upp-och-ner förändras mönstret som man annars hade känt
igen ansiktet utifrån. Ett objekts delar går dock fortfarande att identifiera. Detsamma gäller
ljusförändringarna. Ändras ljuset ändras också skuggningarna vilket kan få en upplevelse av
att ansiktets mönster är annorlunda än det vi känner igen, men vi kan fortfarande urskilja delar
som gör att man känner igen ett objekt.
- Vad innebär datastyrda (bottom-up) respektive begreppsstyrda (top-down)
perceptuella processer?
Datastyrda/bottom-up
Datastyrda perceptuella processer innefattar att man utgår ifrån ett presenterat stimuli, någon
form av data, som kan observeras, datastyrda/bottom-up processer använder dessutom lite
till ingen lagrad förkunskap/lagrade representationer i minnet för att göra en perceptuell
tolkning.
Begreppsstyrda/top-down
Begreppsstyrda perceptuella processer utgår från förkunskaper, semantisk kunskap, begrepp,
och liknande information vi har sedan tidigare lagrad, för att bilda en uppfattning.
Ett tydligt exempel som förklarar dessa begrepp är ABC, 12-13-14 exemplet som visas nedan:
Om du läser uppifrån och ned kan du se att det står A, B, C men om du istället läser
horisontellt kan du läsa 12, 13, 14. Trots att symbolen i mitten (som antingen tolkas som B
eller 13) ser likadan ut så tolkar vi den olika beroende på kontexten den ses i, och våra
förväntningar av den givna kontexten. I vad som ses som en sifferföljd tolkar vi således
symbolen som 13 då det kan ses som rimligt utefter våra förkunskaper- detta innefattar
alltså en begreppstyrd/top-down process. Om vi däremot inte hade denna kunskap hade vi
tolkat symbolen i mitten som samma symbol, oberoende dess omgivande figurer och det
hade varit en ren datastyrd/bottom-up process.
- Beskriv vad en ”pop-out”-effekt innebär i samband med visuell sökning. När kan en
sådan effekt uppstå och när gör den inte det?
Vid visuell sökning kan vissa stimuli sticka ut i mängden. Pop-outeffekter betyder att ett föremål stickar ut direkt från sin omgivning, så att vi ser det omedelbart utan ansträngning. Exempelvis ett vertikalt streck ibland massa horisontella streck eller ett rött äpple vid massa gröna äpplen. Men om det hade funnits andra liknande egenskaper för de objekt vid en visuell sökning hade det blivit svårare och hade krävts mer uppmärksamhet. Såsom om du var ombedd att leta efter det röda äpplet i en skål fylld med gröna äpplen och röda päron. En sådan visuell sökning har nu inte pop out effekten till hands längre utan behöver visuellt söka det röda äpplet utifrån två egenskaper, form och färg. Det här fallet kräver aktiv sökning.
- Vilka skillnader finns mellan endogent och exogent styrd uppmärksamhetsorientering?
Endogent styrd uppmärksamhetsorientering: låt oss erkänna att ibland väljer du vad du ska uppmärksamma ett mönster som kallas endogen kontroll av uppmärksamhet.
Till exempel, när man tittar på en scen, är det mer benägna att kvinnor än män fokuserar på hur personerna inom scenen är klädda; män är mer benägna att fokusera på hur människorna ser ut (inklusive deras kroppsformer).
Exogent styrd uppmärksamhetsorientering: ibland “griper” en del av scenen din uppmärksamhet vare sig du vill eller inte, det här mönstret kallas exogen kontroll av uppmärksamhet.
Ex: läraren slår med pinne framför dig som ska fånga din uppmärksamhet även om du är intensivt fokuserad på något annat. Du kommer att ändra din uppmärksamhet till läraren.
- ”Inattentional blindness” och ”change blindness” är 2 fenomen som har påvisats i
forskning om uppmärksamhet. Förklara vad dessa fenomen innebär.
Du kanske nån gång har sett en video på två basketlag som passar en boll där du blev instruerad att räkna hur många gänger bollen passades i laget med vita tröjor. Kanske räknade du passningarna och hade en siffra att rapportera i slutet. Då fick du reda på att i mitten av videon kom det in en person utklädd till gorilla som slog sig på bröstet och sedn gick ur bild. De flesta missar gorillan helt och ber om att få se om videon för att få bevis. Anledningen till att människor missar gorillan kan förklaras med fenomenet inattentional blindness. Att vi missar uppenbara stimulin så som gorillan förklaras av att vi är upptagna av annat, vi har vår uppmärksamhet någon annanstans. Det kan alltså få oss att helt missa något som känns som att det borde vara uppenbart. Ett annat exempel är när du letar efter något i kylen och efter en stund inser att det du letar efter står mitt framför ögonen på dig.
Change blindness är ett annat fenomen. Detta kan på ett enkelt sätt förklaras med den
klassiska uppgiften som bland annat funnits i Bamse, nämligen finn
fem fel. Om du inte är bekant med konceptet så är det att du får se två bilder. De är nästan exakt likadana, det enda som skiljer de är fem detaljer och uppgiften är att identifiera vad dessa fem detaljer är. Anledningen till att detta är svårt är för att vi måste flytta vår uppmärksamhet mellan bilderna för att jämföra dem. När du tar blicken från den ena till den andra bilden så får du ett litet avbrott. Detta gör det svårt att komma ihåg detaljer från bilden du precis såg. Detta är för att vi i genomsnitt endast kan ta in fyra olika detaljer i en bild för varje gång vi tittar på den. Detta innebär att du måste flytta blicken många gånger mellan bilderna för att hitta alla detaljer som skiljer sig mellan dem. Ju fler detaljer totalt som finns i bilderna desto svårare kommer det bli att hitta alla detaljer som inte är lika på bilderna. Om du har fokuserat på rätt detalj innan du vänder blicken till den andra bilden så kommer du att hitta detaljen som
skiljer sig. Har du inte fokuserat på just detaljen som inte är samma på andra bilden så
kommer du få ta en extra runda med att titta på nya detaljer och jämföra de med den andra
bilden.
- Beskriv och ge exempel på olika former av ”priming” som kan innebära att
information i långtidsminnet föraktiveras.
- Repetitionspriming. När stimuli upprepas kan de uppfattas snabbare och lättare vid upprepningarna jämfört med den första presentationen.
Som ett exempel läser deltagare i en studie en lista med ord högt. Deltagarna fick sedan se en serie ord i ett tachistoskop. En del av dessa ord var från den tidigare listan och hade därför primerats; andra var unprimed. För ord med hög frekvens kändes 68 % av de oprimerade orden igen, jämfört med 84 % av de primerade orden. För ord med låg frekvens kändes 37 % av de oprimerade orden igen, jämfört med 73 % av de primerade orden - Associativ priming (semantisk). Begrepp och idéer är associerade till varandra i semantiska nätverk. När ett begrepp aktiveras (t.ex. när man tänker på det) aktiveras i olika hög grad också andra begrepp mycket snabbt, automatiskt och omedvetet
- ”Förväntanspriming”. När man medvetet förbereder/förväntar sig att se en viss sak, aktiveras representationerna av det förväntade, så att man uppfattar det snabbare när det sedan presenteras. Förväntanspriming kan också ge upphov till negativ priming som innebär att om något oväntat dyker upp istället för det förväntade är man långsammare att uppfatta detta jämfört med utan någon förväntan, det uppstår en hämning eller blockering av det oväntade.
- Vilken betydelse kan selektiv uppmärksamhet ha med avseende på bearbetning och
analys av sinnesinformation (tolkning, semantisk analys)? Diskutera utifrån early
selection hypothesis respektive late selection hypothesis.
När en person utsätts för flera informationskällor eller stimuli samtidigt krävs fokuserad uppmärksamhet för att kunna välja ut och bearbeta en av dem. Genom att rikta uppmärksamheten tolkar och analyserar man det valda intrycket, selektiv uppmärksamhet.
Om man till exempel lyssnar på en berättelse samtidigt som någon annan räknar upp ord, kan man ibland ändå uppfatta några av orden, trots att fokus låg på berättelsen. Forskare har olika teorier om hur mycket av den information vi inte aktivt fokuserar på ändå bearbetas, även utan medvetenhet.
🧠 Early selection-modellen (tidigt urval)
Enligt denna modell filtreras den ignorerade informationen bort tidigt i perceptionsprocessen, innan någon djupare analys sker.
Exempel:
I experiment där deltagare lyssnat på två berättelser samtidigt har de efteråt inte kunnat redogöra för ens vilket språk den andra berättelsen var på. Det tyder på att den helt förbises i bearbetningen.
🧠 Late selection-modellen (sent urval)
Här menar man att all inkommande information analyseras åtminstone ytligt, och att urvalet sker senare.
Exempel:
Personer som lyssnat på en berättelse samtidigt som någon räknade upp ord, reagerade senare snabbare på just dessa ord när de visades på en skärm – trots att de inte mindes att de hört dem. Detta tyder på att informationen ändå bearbetats omedvetet.
Ett annat exempel är när man på en fest plötsligt hör sitt namn sägas längre bort i rummet, även om man är djupt fokuserad på ett annat samtal. Det tyder på att vissa stimuli – särskilt emotionellt laddade eller personligt relevanta – bearbetas ändå, om de passerar ett visst tröskelvärde.
🧠 Attenuation-modellen (försvagningsmodellen)
Den här modellen föreslår att oinriktad information inte filtreras bort helt, utan bara försvagas. Den finns alltså kvar i bakgrunden och kan fortfarande bearbetas, särskilt om den är viktig, oväntad eller relaterad till en själv – som ens eget namn.
- Beskriv några viktiga funktioner som vårt medvetande har enligt Global workspace
theory (The neuronal workspace hypothesis).
Global workspace theory försöker förklara det som kan kallas “the binding problem”. Våra sinnesintryck bearbetas av olika delar i hjärnan, de bearbetas alltså som separata delar. Men trots att bearbetningen sker på olika håll så upplevs de som sammanhängande, som en helhet. Detta förklarar Global workspace theory som att workspace neurons (neuroner) länkar samman de olika delarna i hjärnan för att bilda en sammanhängande bild, det är dessa neuroner som binder ihop sinnesintrycken och de olika delarna i hjärnan. Man kan likna det vid ett nätverk som möjliggör att vi medveten upplever något som sammanhängande.
Teorin beskriver viktiga funktioner som vårat medvetande har. En viktig funktion som belyses är medvetandets betydelse för arbetsminnet, eftersom arbetsminnets funktion är beroende av medvetenhet. Det är i arbetsminnet vi medvetet kan hålla den information som vi för stunden jobbar med. Det sker ett medvetet arbete genom att lagra, bearbeta och framta information och minnen för att bibehålla/underhålla dem. Medvetande möjliggör även integration, det möjliggör att olika delar i hjärnan och information kan integrera. Att dessa workspace neurons kan länka samman och integrera informationen så att det tillsammans skapas en sammanhängande bild. Medvetenhet möjliggör även planering och uppsättandet av mål, vilket har en viktig funktion i det vardagliga livet som vid utförandet av avancerade uppgifter. Möjligheten att sätta upp mål och planera möjliggör även för en medveten övervakning och möjlighet till att korrigera fel och effektivisera situationer.
- Det kan ibland vara svårt att samtidigt utföra två intellektuella eller praktiska uppgifter
(delad uppmärksamhet). Redogör för möjliga orsaker till detta.
Det kan vara svårt att utföra två eller flera uppgifter samtidigt. Till att börja med har vi en generell mental resurs som är begränsad, vilket innebär att den kan “ta slut”. Vi kan alltså inte hantera hur många kognitiva operationer som helst samtidigt.
Uppgifternas svårighetsgrad påverkar hur väl vi klarar att utföra dem parallellt. Om A > B > C (A är svårare än B, som är svårare än C), kommer det vara lättare att göra B och C än A och C, eftersom A kräver mer av vår generella resurs än B.
Men riktigt så enkelt är det inte, eftersom vi också har specifika mentala resurser. Det innebär att vår kapacitet att utföra uppgifter som aktiverar samma del av arbetsminnet också är begränsad. Hur bra vi klarar två uppgifter samtidigt beror därför även på hur lika de är.
Om både B och C kräver den fonologiska loopen, medan A använder det visuo-spatiala skissblocket, kan det vara svårare att göra B och C tillsammans – de konkurrerar om samma specifika resurs. I ett sådant fall kan det alltså vara lättare att utföra A och C samtidigt.
Det är också värt att nämna att vår totala kognitiva kapacitet kan variera. Om vi är trötta eller hungriga kan den vara lägre än när vi är utvilade och mätta, vilket påverkar vår förmåga att hantera flera uppgifter.
Avslutningsvis kan vår simultanförmåga förbättras om vissa uppgifter automatiseras genom träning. När något görs tillräckligt ofta för att ske utan ansträngning, frigörs kognitiva resurser till annat. Det blir alltså lättare att utföra andra uppgifter samtidigt med en automatiserad aktivitet.
- Vissa kognitiva processer verkar kunna ske utan inblandning av vårt medvetande (the
cognitive unconscious), beskriv några av dem.
Minnesrekonstruktion: Dina minnen från det förflutna sömlöst kombinerar äkta återkallelse med en viss mängd minneskonstruktion i efterhand. Till exempel, när du “minns” din restaurangmiddag förra månaden, väver du förmodligen ihop element som faktiskt var registreras i minnet vid tidpunkten för middagen, tillsammans med andra element som bara är slutsatser eller antaganden. Det här är bra eftersom det gör att du kan fylla i bitar som du har glömt eller bitar som du inte märkte från första början. Men denna sammanvävning skapar också en risk för fel. Om middagen du försöker komma ihåg var på något sätt ovanlig, kan antaganden baserade på det mer typiska mönstret vara missvisande. Du är omedveten om processen som gav dig denna kunskap, så du har inget sätt att säga vilka bitar som tillhandahålls av minneshämtning och vilka bitar som vilar på slutledning eller antagande.
Omedvetna resonemang – när vi tänker utan att märka det: I många situationer verkar människor göra omedvetna resonemang, alltså tänka och dra slutsatser utan att själva vara medvetna om det.
Till exempel har deltagare i ett experiment blivit övertygade om att vissa påhittade namn faktiskt tillhörde kända personer. De hade läst en lista med namn, och några av namnen kändes mer bekanta än andra. Deltagarna visste inte riktigt varför, men de kände att vissa namn “stack ut”.
De kanske tänkte (utan att vara medvetna om det):
“Det här namnet låter bekant, och jag vet inte riktigt varför. Men jag blir ombedd att peka ut kända personer, och det finns andra kända namn här också… så det här måste också vara ett känt namn.”
Det här är ett exempel på hur vi ibland resonerar i bakgrunden, utan att veta om det. Våra hjärnor kan alltså påverka våra beslut med tyst, omedvetet tänkande, som sker i det kognitiva omedvetna – den del av tänkandet vi inte har direkt tillgång till.
Introspektion: Det kan förekomma felaktiga introspektion som är omedvetet för individen. i många studier tror deltagarna att de vet varför de agerade som de gjorde, men de har fel.
Ex: “Varför agerade jag på det sättet? Jag har ingen direkt information, men jag kanske kan dra nytta av min breda kunskap om varför, i allmänhet, människor agerar på vissa sätt i den här situationen. Från den basen kan jag dra några rimliga slutsatser om varför jag agerade som jag gjorde.”
- Vid träning eller övning kan bearbetningen av information bli alltmer automatiserad.
Beskriv vilka skillnader som finns mellan automatiska och kontrollerade
informationsprocesser.
Med tillräcklig övning kan uppgiftsutförande gå framåt utan exekutiva kontroll, och så är prestandan i princip inte kontrollerad. Detta kan skapa att utförandet av en uppgift/information “på autopilot” och därför går framåt, när den väl utlösts, oavsett om du gillar det eller inte. Det går på automatik - uppgifter som är väl utövade och involverar liten (eller ingen) kontroll. Exemplet är en effekt som kallas Stroop-interferens. I den klassiska demonstrationen av denna effekt visas studiedeltagarna en serie ord och ombeds att nämna högt färgen på bläcket som används för varje ord. Tricket är dock att orden i sig är färgnamn. Så folk kanske ser ordet “BLÅ” tryckt med grönt bläck och måste säga “grönt” högt och så vidare
- Vilka egenskaper och funktioner har den Fonologiska loopen i Baddeleys
arbetsminnesmodell?
Baddeleys arbetsminnesmodell beskriver hur information lagras och bearbetas i stunden. Den fonologiska loopen är den del av modellen som hanterar auditiv och verbal information, och är därför särskilt viktig för språkliga förmågor, till exempel vid inlärning av ett nytt språk.
Den fonologiska loopen består av två delar:
- Den artikulatoriska delen – ibland kallad det “inre rösten” – hjälper oss att upprepa information tyst för oss själva, till exempel när vi försöker memorera en pinkod genom att repetera den.
- Den fonologiska lagringsdelen – ibland kallad det “inre örat” – lagrar ljudintryck under kort tid, ungefär 1,5 till 2 sekunder. Det är därför du ibland kan “höra” en låt i huvudet efter att den spelats klart.
Den fonologiska loopen fungerar som ett arbetsrum för auditiv och verbal bearbetning. Informationen härifrån kan skickas vidare till andra delar av arbetsminnet, som den episodiska bufferten (för att kombinera olika informationskällor) och den centrala exekutivenheten (som styr uppmärksamhet och beslutsfattande).
Fonologiska loopen har flera specifika egenskaper:
Fonologisk sammanblandningseffekt: När liknande ljudande ord blandas ihop. Exempelvis om du lär dig två liknande påhittade ord eller två uttryck från olika språk som låter nästan likadant, kan du lätt förväxla dem.
Fonologisk hämningseffekt: Uppstår när två uppgifter kräver samma resurser i loopen, till exempel att prata med en vän samtidigt som du försöker räkna i huvudet. Eftersom båda uppgifterna är verbala, konkurrerar de om samma begränsade kapacitet, vilket försämrar prestationen.
Verbal loopeffekt: Innebär att även icke-verbal information, som skriven text, kan förvandlas till verbal form och upprepas internt. Exempelvis när du läser ett namn på en busshållplats tyst för dig själv om och om igen.
Ordlängdseffekt: Antalet ord du kan minnas påverkas av hur långa orden är. Kortare ord är lättare att hålla i minnet. Studier har visat att personer som talar språk med kortare ord, som mandarin, ofta kan komma ihåg fler ord än de som talar språk med längre ord, som engelska.
- Vilka egenskaper och funktioner har komponenten Visuo-spatiala skissblocket i
Baddeleys arbetsminnesmodell?
Det visuo-spatiala skissblocket i Baddeleys arbetsminnesmodell har som funktion att tillfälligt lagra och bearbeta visuell och spatial information – det vill säga sådant vi ser och var saker befinner sig i rummet. Det kan till exempel handla om att föreställa sig hur ett objekt ser ut, hur det roterar, eller att komma ihåg var något var placerat.
Skissblocket fungerar ungefär som ett inre ritblock där vi kan “måla upp” mentala bilder. Det gör att vi kan föreställa oss vägen hem, lösa pussel i huvudet, eller minnas var vi lade nycklarna. Informationen som behandlas i skissblocket är icke-verbal, alltså inte språklig, och fungerar parallellt med den fonologiska loopen, som hanterar ljud och språk.
Precis som med andra delar av arbetsminnet fungerar det visuo-spatiala skissblocket som en hjälpare åt den centrala exekutiva kontrollen. Det gör att vi kan hålla kvar visuell eller spatial information aktivt i minnet samtidigt som vi arbetar med andra mentala uppgifter, vilket är avgörande för problemlösning, planering och navigering.
- Episodisk buffert fanns inte med i den ursprungliga arbetsminnesmodellen, varför har
Baddeley lagt till den? Med andra ord, vilka funktioner har denna komponent?
Baddeley lade till den episodiska bufferten i sin arbetsminnesmodell för att förklara något som de tidigare komponenterna – den fonologiska loopen och det visuo-spatiala skissblocket – inte kunde hantera tillräckligt bra: nämligen hur vi kan kombinera information från olika källor till en sammanhängande helhet.
Den episodiska bufferten fungerar som ett tillfälligt lagringssystem med begränsad kapacitet, där information från flera olika system – till exempel från fonologiska loopen, skissblocket, långtidsminnet och våra sinnesintryck – integreras och hålls samman i medvetandet under en kort stund. Den gör det möjligt för oss att skapa enhetliga och meningsfulla representationer, till exempel hela meningar, berättelser eller mentala bilder av en händelse.
Bufferten kallas “episodisk” eftersom den hjälper till att bygga upp episodiska minnen, alltså minnen av specifika händelser vi har upplevt. Den spelar en central roll i att hålla ordningen på information (sekvenser) och i att binda ihop olika typer av data till ett sammanhängande innehåll. På så sätt fungerar den som en brygga mellan arbetsminnet och långtidsminnet, och stärker förståelsen av hur komplex information kan hållas aktivt i medvetandet även när den inte bara är språklig eller visuell.
- Exekutiva funktioner handlar bland annat om att kunna utöva kontroll över
informationsprocesser, vilket är en funktion som den centrala exekutivenheten i
Baddeleys arbetsminnesmodell har, vad innebär det? (SAS i Norman-Shallice modell
har samma funktion).
Den centrala exekutivenheten är en del av Baddeleys arbetsminnesmodell, det är den centrala exekutivenheten som utgör kontrollenheten i modellen. Men vad är den centrala exekutivenhetens funktion? Jo, det hjälper oss att kontrollera och övervaka informationsprocesserna. Centrala exekutivenheten kan delas in i fyra huvudfunktioner:
- Initiera: Initiera handlar om att CE hjälper oss att initiera/starta en handling eller tankeoperation.
- Inhibera: Inhibera innebär att CE hjälper oss att stoppa, hämma eller avsluta en handling eller tankeoperation.
- Skifta uppgift: CE hjälper till att skifta uppgift, alltså möjligheten att skifta uppmärksamhet åt ett annat håll.
- Övervaka och korrigera fel: CE hjälper till att övervaka informationsprocesser och på så sätt möjliggörs förmågan att identifiera eventuella fel som sedan kan korrigeras för att underlätta informationsprocessen. Detta kan te sig att planera och sätta upp mål och delmål, där denna planering och arbete mot ett uppsatt mål möjliggör en medveten övervakning och att fel kan identifieras och åtgärdas tidigt i processen.
Ett exempel som tydligt visar på centrala exekutivenhetens funktion är:
Du får i uppgift att rabbla upp siffror från 1-30 varvat med alfabetet, ungefär så här: 1a2b3c4d… osv. Samtidigt som du gör detta ska du komma på tio exempel ur en given kategori och skriva upp dem på ett papper. Detta innebär att du först måste initiera en siffra för att sedan direkt hämma denna process, för att sedan direkt skifta uppgift till alfabetet och då starta en ny initiering av en bokstav. Denna process måste sedan direkt inhiberas och ett skifte sker igen för att sedan initiera en ny siffra, för att sedan direkt inhibera denna process osv. Alltså visar detta på ett tydligt exempel som belastar den centrala exekutivenheten mycket. De olika funktionerna måste jobba tätt inpå varandra och lösa av varandra för att uppgiften ska gå att lösa. Samtidigt som denna process av initiering, inhibering och skifte sker måste du även generera exempel ur den givna kategorin vilket försvårar uppgiften ytterligare. Det krävs en typ av övervakning och kanske råkar du skriva fel på pappret och måste därför korrigera det. Det som också gör denna uppgift svår är att de olika typerna av uppgifter inom den stora uppgiften belastar samma del av arbetsminnet.
- Personer som har fått skador på främre pannloben (prefrontala loben) av hjärnan
uppvisar störningar i exekutiva funktioner, beskriva några sådana ”störningar”-
Skador på pannloben resulterar ofta i skador i Supervisory Attentional System, SAS. SAS är ansvarig för funktioner som rör till exempel styrning av uppmärksamhet, nya oinlärda responser, svåra eller farliga uppgifter, att motstå frestelser eller hejda impulser.
Några störningar är:
Perservation (Stuck in set): Att fortsätta med ett beteende trots att det utjänat sitt ursprungliga syfte. Patienter med denna skada kunde t ex hyvla en bräda, och fortsätta att hyvla efter det att brädan tagit slut, så att de började hyvla på bordet.
Utilisation behaviour: Oförmåga att hejda impulser triggade av föremål i omgivningen. Patienter började t ex kamma håret med någon annans kam om den låg framme på bordet, eller tog en slurk av läkarens kaffekopp.
Distractibility: Lättdistraherade. Patienter hade en överdriven exogent styrd uppmärksamhet i förhållande till endogen styrning.
Planning: Svårigheter att ha en övergripande plan i sin problemlösning. Patienter som ombads rita av ett mönster missade t ex att rita
grundläggande strukturer och långa streck först, och började var som helst med någon detalj vilket kunde ge ett snett och vint helhetsintryck.
- Ibland brister vår kontroll och vi begår s.k. felhandlingar, “action slips”. Redogör för
möjliga orsaker till dessa felhandlingar.
Felhandlingar sker när kontrollen av ens handlingar har brustit.
- Capture errors. Handlingar “utlöses” ibland av vanemässigt associerade saker eller situationer. Felhandlingar kan lätt uppstå när man ska avvika från sina rutiner samtidigt som uppmärksamhet ägnas åt andra saker.
Ex: Folk som kör fram och tillbaka från jobbet, rutin, men vid avvikande av rutinen såsom ett ärende. Vid denna situationen ska personen svänga höger istället för vänster i en korsning men personen tar ändra vänster och kommer hem utan att utföra ärendet. Handlar om att den exekutiva resurserna inte var närvarande på just det ändamålet. - Cross-talk errors. Dessa fel kan uppstå när man håller på med två olika uppgifter, handlingar kan då blandas ihop vid utförandet.
Ex. läraren skulle säga någonting till klassen samtidigt som läraren skulle skriva upp någotning på tavlan och blev då en kombination mellan det som skulle sägas respektive skrivas. - Lost intentions and failed triggers. “Vad katten gör jag här?-syndromet. Glömt varför tex. jag gick till ett visst rum. Vi kan också glömma att göra en bestämd sak som vi tidigare planerat att göra när man hamnar en viss situation (failed triggers).
Ex. intention att hämta någonting från en byrålåda, personen börjar gå igenom rum men glömde sedan bort med tiden vad personen skulle göra. Intentionen gick förlorad. Eller att det var för svaga triggers. Antingen går man då tillbaka där intentionen först kom för att trigga igång intentionen.
- Vad är ett arbetsminnestest (working memory span, reading span, active span)? Hur
skiljer sig det från ett rent korttidsminnestest såsom sifferspanntestet (digit span)?
Arbetsminnestest: arbetsminnet bäst ses som en status,”för närvarande aktiverat”. Arbetsminnestest mäter minnets kapacitetssökande, ett mått som speglar arbetsminnets aktiva funktion. Arbetsminnet är inte en passiv lagringsbox, utan istället som en mycket aktiv informationsprocessor (snarare än korttidsminnestest).
Working memory span: Minnesspannet är relaterat till längden av ord som skall minnas. Man kan repetera fler korta ord som går snabbt att uttala jämfört med långa, flerstaviga ord. Minnesspannet är också större när ord presenteras i meningar jämfört med att orelaterade ord presenteras
Reading span/lässpann: För att mäta detta spann kan en forskningsdeltagare bli ombedd att läsa upp en serie meningar, som dessa:
“På grund av hans grova otillräcklighet avbröts hans position som direktör abrupt.”
“Det är naturligtvis möjligt att liv inte alls uppstod på jorden.”
Omedelbart efter att ha läst meningarna ombads deltagaren att komma ihåg varje menings sista ord i detta fall, “abrupt” och “jorden”. Om hon kan göra detta med dessa två meningar, blir hon ombedd att göra samma uppgift med en grupp på tre meningar, och sedan med fyra, och så vidare, tills gränsen för hennes prestation har hittats. Denna gräns definierar personens arbetsminneskapacitet.
Digit span/sifferspanntest: Korttidsminne, i kontrast mot arbetsminne, är något som en låda där information lagras eller en plats där information kan visas. Det traditionella sifferspanstestet visar på detta. Om arbetsminnet är som en låda, så är det vettigt att fråga hur mycket “utrymme” det finns i lådan: Hur många luckor, eller mellanslag, finns det i den? Detta är precis vad siffran mäter, med tanke på att varje siffra (eller varje bit) placeras i sin egen plats.
I denna uppgift hör forskningsdeltagarna en serie siffror (t.ex. “8, 3, 4”) och måste omedelbart upprepa dem tillbaka. Om de gör detta framgångsrikt får de ytterligare en siffra till att personen misslyckas, vanligtvis vid fler än sju eller åtta poster. Antalet siffror en person kan ange kallas den personens siffraspan.
- Välj ut tre viktiga faktorer vid inlärning (inkodning) som kan betyda mycket för
minnesbehållningen och beskriv dem. Förklara också varför de kan befrämja minnet.
Nedan följer tre exempel på viktiga faktorer.
Uppmärksamhetsgrad
Graden av uppmärksamhet har stor påverkan på minnesbehållningen och även på om minnen överhuvudtaget skapas. Ju högre uppmärksamhetsgrad vid inkodningen, desto bättre blir minnet. Det handlar om hur mycket fokus som riktas mot en sak eller händelse. Om en händelse får all din uppmärksamhet kommer du minnas den bättre, eftersom hela din uppmärksamhetskapacitet är riktad åt samma håll. Skulle du istället ägna dig åt två uppgifter samtidigt får ingen av dem fullt fokus, utan uppmärksamhetsresurserna delas, vilket resulterar i ett svagare minne.
Även koncentration spelar in – ju mer koncentrerad du är på en viss uppgift, desto mer kommer du lära dig och komma ihåg. Uppmärksamhet kan ses som en mental resurs, där det finns generella och specifika delar. Generella resurser kan användas vid alla typer av uppgifter, medan specifika är bundna till vissa typer. Om två uppgifter kräver samma specifika resurs påverkas prestationen negativt, vilket försvårar inkodning. Om alla resurser däremot riktas mot en enda uppgift, kan den få full uppmärksamhet, vilket stärker minnet. Uppmärksamhet befrämjar alltså minnet genom att styra fokus och skapa medvetenhet, vilket stärker inkodningen. Den är också nödvändig för att explicita minnen, det vill säga medvetna minnen, ska kunna skapas.
Processdjup
Processdjup (levels of processing) handlar om hur djupt ett material bearbetas. Ju djupare bearbetning, desto bättre inkodning och starkare minne. Det handlar alltså om graden av analys och engagemang i materialet. Det är logiskt att ju mer ett material bearbetas, desto bättre lagras det, eftersom det aktiveras i arbetsminnet och kan överföras till långtidsminnet. En viktig faktor för djup bearbetning är meningsfullhet. Om något känns viktigt eller relevant, lägger vi mer tid på det, vilket förbättrar inkodningen.
Elaborering
Elaborering innebär att skapa associationer och länkar mellan nytt material och tidigare erfarenheter. Att “hänga upp” information på befintlig kunskap förstärker inkodningen. Det beror på att kopplingar till tidigare minnen gör det lättare att återhämta informationen.
Exempelvis kan minnet förbättras genom kategorisering – att koppla material till en kategori gör det lättare att minnas.Ex koppla begrepp till sig själv. Det är ett sätt att vara kognitivt ekonomisk: man kopplar ny information till befintliga begrepp istället för att lagra den som helt ny.
- Hur uppstår glömska enligt Interferensteorin?
Enligt interferensteorin: ny inlärning är på något sätt stör äldre lärande. Denna uppfattning kallas interferensteori, och enligt denna uppfattning är tidens gång inte den direkta orsaken till att glömma. Istället skapar tidens gång möjlighet till nytt lärande, och det är det nya lärandet som stör de äldre minnena. Ny information som tilläggs i minnet konkurerar befintligt äldre minnen.
Proaktiv interferens – Tidigare inlärd information stör ny information.
Exempel: Du har lärt dig din gamla PIN-kod och har svårt att komma ihåg den nya, eftersom den gamla “tar plats”.
Retroaktiv interferens – Ny information stör tidigare inlärning.
Exempel: Du har lärt dig en ny adress och har därför svårt att minnas den gamla.
