ÖNH. Flashcards

Question

Hur kan sekretorisk mediotit ut på impedansmätning?

Answer 1

En kraftig sekretorisk mediaotit ger upphov till ett rakt tympanogram. Ett luftat mellanöra med ett undertryck i mellanörat leder till att tympanogramtoppen förskjuts mot vänster.

Answer 2

Tonaudiogrammets konfiguration ger ofta viktig information vid kokleär hörselnedsättning. Det vanligaste är att hörselskadan är mest omfattande i diskantområdet. Denna konfiguration kan t.ex. ses vid åldersrelaterad hörselnedsättning(presbyacusis), bullerskada och ototoxisk hörselnedsättning. En sensorineural basnedsättning ses vid Méniéres sjukdom i tidigt skede. I sena skeden av denna sjukdom är ofta hörselnedsättningen lika omfattande i hela frekvensregistret ("flat loss"). Taluppfattningen kan vara normal om den kokleära hörselnedsättningen är lätt till måttlig, men blir gradvis alltmer nedsatt ju sämre hörseln är.

Answer 3

Hjärnstamsaudiometri (ABR) visar vid retrokokleär skada oftast förlängd latens av våg V, förlängt avstånd mellan våg I och våg V (ofta mellan våg I och våg III), en onormalt stor skillnad i latenserna för våg V mellan det drabbade örat och det friska eller avsaknad av ABR-vågor. Provet har hög sensitivitet vid frågeställningen akustikusneurinom, utom för de allra minsta tumörerna. Dock kan normal hjärnstamsaudiometri förekomma även vid större akustikusneurinom.

Answer 4

Vid trubbigt eller tangentiellt våld mot ytterörat, exempelvis slag med knytnäve eller föremål, kan ett s.k. othematom uppstå. Det innebär att en blodansamling uppstår mellan brosk och perikondrium. Detta kan obehandlat medföra en brosknybildning och få till följd ett deformerat ytteröra, ett blomkålsöra. Othematom bör tömmas akut, antingen med grov nål eller via en liten incision. Därefter anläggs ett tryckförband för att förhindra att ett nytt hematom uppstår. Ar skadan förorenad bör antibiotikaprofylax sättas in.

Answer 5

Främre delen av beniga yttre hörselgången utgör också en del av ledpannan i käkleden. Detta kan få betydelse vid kraftigt, vanligen framifrån riktat våld mot mandibeln. Det medför att mandibelns ena eller båda ledhuvuden slås upp mot respektive ledpannas bakre, övre begränsning, som därvid kan frakturera. Denna fraktur kommer att omfatta hörselgångens främre och nedre delar och kan i uttalade fall ge en kraftig dislokation av benet med förträngning av hörselgången som följd. Blödning ur örat ses inte sällan vid denna skada, och blödningen kan även ske inom mellanörat så att ett hematotympanon uppstår.

Answer 6

Vid diffus extern otit är större delen av huden i yttre hörselgången engagerad med sekretion och svullnad som följd. Detta tillstånd kallas på engelska ofta för swimmer's ear. Tillståndet är också vanligt i varma, fuktiga klimat och förekommer därför i vår tempererade zon mest under sommarhalvåret. Sjukdomen anses börja med att ett ödem utvecklas i hörselgångens hud. Detta ödem gör att försvarsmekanismerna försvagas och att bakterier kan föröka sig och infektera hörselgångshuden. Irritation och klåda i hörselgången gör ofta att individen kliar sig i örat med naglar eller med andra vassa föremål. Inte sällan orsakas infektionerna av Pseudomonas aeruginosa. Med en manifest infektion sväller hörselgången ytterligare igen, och inte sällan ses en varig flytning från dess mynning. Symtomen består i första hand av klåda, värmekänsla samt allmänt obehag med måttlig till kraftig smärta. Vid igensvälld hörselgång försämras hörseln som tecken på det ledningshinder som föreligger. Smärtan accentueras vid tuggning och vid beröring av ytterörat eftersom hörselgångens broskskelett är förbundet med öronmusslan. Örat ömmar ofta kraftigt vid palpation.

Answer 7

Behandlingen går ut på att försiktigt rengöra hörselgången så gott detta låter sig göras. Vid kraftigt igensvälld hörselgång bör en 1 cm:s bomullstamponad indränkt i alsolsprit föras in. När svullnaden släppt kan man övergå till behandling med örondroppar, vilka bör innehålla ett antibiotikum samt en mild steroid. Under behandlingens gång ska örat skyddas från all kontakt med vatten, hårschampo etc. Patienten bör undvika att peta i öronen och själv endast rengöra den allra yttersta delen av hörselgången och öronmusslan.

Answer 8

Hörselgångsfurunkel eller cirkumskript extern | otit betingas av en infektion i en eller flera talgkörtlar

Answer 9

Infektionen ger sig till känna som en upphöjd rodnad i vars centrum man ibland kan se var tömma sig. Inte sällan åtföljs infektionen av svullna lymfkörtlar i hörselgångens närhet. Infektionen är ofta orsakad av Staphylococcus aureus och tros framför allt uppkomma genom öronpetning eller kliande. Patienten kan uppleva allt från måttlig till mycket stark smärta. Direktmanipulation av abscessen är inte tillrådlig, då infektionen kan spridas hematogent till det intrakraniella rummet. I stället bör en hörselgångstamponad indränkt i antibiotikahaltiga örondroppar, alternativt alsolsprit, anbringas.

Answer 10

Svampväxt i yttre hörselgången, otomykos, förekommer framför allt i länder med varmt, fuktigt klimat. Svampen ger sig till känna genom klåda och irritation, mer sällan med svår värk. I status kan man med framför allt öronmikroskop lätt identifiera svampmycel som kan växa i små drivor på hörselgångshuden. Candida albicans (vita mycel) samt Aspergillus niger (svarta mycel) är de två vanligaste svamptyperna som förekommer i yttre hörselgången. Behandlingen består i första hand av noggrann rengöring kombinerat med ovan nämnda skötselföreskrifter. Orondroppar med surt pH motverkar svampväxt, vilket också uppnås genom pensling med 0,5 % metylrosanilinlösning

Answer 11

Perikondrit eller äkta kondrit är inflammatoriska tillstånd som kan drabba ytterörat. Hela ytterörat är då ofta uppsvullet och rodnat samt starkt ömmande. Patienten är inte sällan smärt- och allmänpåverkad. Orsaken är vanligtvis en bakteriell infektion i brosk eller broskadnex, och tillståndet kan obehandlat leda till svår smältning av ytterörat eller spridning till omkringliggande vävnad. Behandlingen måste påbörjas så tidigt som möjligt och består av fuktigt om slag plus eventuell tamponad i ytterörat samt antibiotika, intravenöst i uttalade fall.

Answer 12

Tumörformer som hittas är basalcellscancer, | skivepitelcancer och malignt melanom

Answer 13

Maligna tumörer i hörselgången är också sällsynta, men basalcellscancer, skivepitelcancer samt adenoidcystisk cancer (cylindrom) kan förekomma. Symtomen är för de nämnda cancerformerna likartade och består i första hand av sekretion från örat, eventuellt kombinerat med polypbildning i hörselgången. Dessa granulationspolyper är ofta något fastare än vad som ses vid inflammatoriska tillstånd, jämför kronisk otit. I detta stadium ter sig bilden närmast som en extern otit. Efter hand kan sekretionen bli blodig och även värk i örat tillkomma. I avancerade fall ses också facialispares, som tecken på djup beninväxt av tumören.

Answer 14

Man kan råka ta sönder något. Den kan fastna. Överdriven renlighet genom t.ex. användning av öronpinnar ("tops") minskar detta skydd, stimulerar till ökad vaxbildning och packar in vaxet mot trumhinnan så att en vaxpropp uppstår.

Answer 15

Det vanligaste symtomet vid vaxpropp är en lockkänsla eller hastigt påkommen hörselnedsättning, ofta i samband med bad eller duschning. Vanligtvis kan man höra normalt även vid förekomst av en stor vaxpropp, men förutsättningen är då att en smal luftspringa fortfarande finns mellan vaxproppen och hörselgångsväggen. Då vatten kommer in i hörselgången mjukar det upp befintligt vax, som sväller och totalockluderar hörselgångslumen så att hörseln nedsätts. Patienter med stora vaxproppar kan också klaga över en diffus fyllnadskänsla i örat och i enstaka fall ordentlig smärta. Oförklarlig, långvarig rethosta har rapporterats bli botad efter avlägsnande av en vaxpropp, vilket skulle kunna förklaras av att nervus vagus med en sensibel gren innerverar delar av hörselgången.

Answer 16

Exostoser är godartade beniga utväxter av periostalt ursprung från hörselgångens beniga del. De uppträder multipelt, ofta bilateralt, som oftast tre runda, ovala eller långa utväxter. De påträffas oftast hos män och ytterst sällan hos kvinnor och anses orsakade av exposition för kallt vatten. Således hittas de framför allt i gruppen idoga simmare och vinterbadare. Exostoser förblir kliniskt tysta tills de blivit tillräckligt stora för att förtränga hörselgången och därigenom hindra avtransporten av vax och avstötta celler från hörselgångens inre delar. Symtomen kan bestå av recidiverande extern otit eller hörselnedsättning beroende på att hörselgången totalockluderas av retinerat vax.

Answer 17

Den kan åstadkommas på flera sätt. Vid en hastig tryckstegring i yttre hörselgången, som efter ett slag med öppen handflata eller en kraftig explosion, rupturerar inte sällan trumhinnan. Symtom på trumhinneruptur är smärta i örat och hörselnedsättning, ibland åtföljd av tinnitus. En blodig flytning kan också ses ur yttre hörselgångens mynning En annan orsak till trumhinneskada är direkt penetrerande våld. Det uppträder inte sällan i samband med rengöring av yttre hörselgången med ett litet spetsigt föremål eller i samband med öronspolning mot vaxpropp. Hos patienter med tunna atrofiska trumhinneärr, som resttillstånd efter genomgångna otiter, kan även en korrekt genomförd öronspolning ge upphov till trumhinneperforation i ärrområdet

Answer 18

Skador på skallbas och tinningben uppkommer vanligtvis i samband med trafikolyckor eller svår misshandel mot huvudet.

Answer 19

En inte ovanlig skada uppkommer genom våld mot mandibeln, som därigenom trycks uppåt-bakåt mot käkledsfossan. Denna kan frakturera och en hörselgångs- och/eller mellanörefraktur kan uppkomma. frakturer genom själva mellanörat kan skador på trumhinna och hörselben uppstå och resultera i ledningshinder. Vid fraktur genom innerörat får patienten vanligtvis också en mycket kraftig rotatorisk yrsel, kombinerad med illamående. Vestibularisskadan manifesterar sig genom en bortfallsnystagmus som slår bort från den skadade sidan.

Answer 20

Vid trumhinneruptur och blödning ur | mellanörat, öppen hematotympanon, bör antibiotikaprofylax sättas in under den första tiden.

Answer 21

är ett tillstånd som vanligen återfinns hos barn i förskoleåldern. Sjukdomen tros bero på en inflammatorisk förändring i mellanörats och örontrumpetens slemhinna, vilken sedermera leder till en störd ventilationsförmåga av mellanörat. Orontrumpeten är i normala fall stängd men öppnas i korta perioder regelbundet under hela dygnet, vilket gör att ett gasutbyte kan ske mellan mellanörat och svalget, där lufttrycket följaktligen blir detsamma i båda lokaliteterna. Vid fall av svullen inflammerad slemhinna kan dock örontrumpeten svälla igen med följd att mellanörat stängs av från kommunikation till svalget. I en sådan instängd luftficka börjar omedelbart en resorption av gasen att ske, i första hand syrgasen. Detta medför ett undertryck i mellanörat i relation till svalget, vilket kan medföra en medialförskjutning av trumhinnan - hammarskaftet ger därför ett intryck av att vara förkortat. Då detta endast till viss del kan kompensera mellanöretrycket kommer sedermera den resorberade gasmängden att ersättas av ett vätskeutträde i mellanörat. Följden blir att mellanörat fylls av en halmgul serumliknande vätska. Om tillståndet inte behandlas resorberas vätskan oftast efter en tid, varefter mellanörat återigen blir luftförande och normaliserat. I vissa fall kvarstår dock vätskan under lång tid, upp till flera månader. Vätskan kan senare få en alltmer ökad viskositet och bli tjock och trögflytande. I vissa fall kan efter lång tid fibroblaster växa in i vätskan och fibrinogen fällas ut med följd att mellanörats lumen kommer att upptas av fibrösa ärrbildningar. Slutstadiet är att trumhinnan kollaberar mot mellanörats mediala vägg för att där växa fast och bli helt orörlig. En adhesiv otit har uppstått.

Answer 22

symtomen vid sekretorisk mediaotit är hörselnedsättning av lätt till måttlig karaktär. Patienten kan också klaga över fyllnadskänsla i örat och över att vissa ljud förvrängs, distorsion. Kan misstänkas hos små, tidigare friska barn, som spontant eller efter genomgången övre luftvägsinfektion företer tecken på hörselnedsättning, blir oroliga och högljudda eller visar andra tecken på mellanöredysfunktion.

Answer 23

Undersökningsmässigt finner man oftast en blek, något förtjockad trumhinna, som kan vara indragen men också stå i normalt läge. Vid tunn trumhinna kan man se ett halmgult transsudat, ibland uppblandat med luftbubblor i mellanörat. Ofta är dock trumhinnan ogenomskinlig och gråvit samt något kärlinjicerad. Rörligheten bedöms som nedsatt vid användning av Siegles tratt. Detta tyder på att det finns ett undertryck och/eller vätska i mellanörat, vilket kan verifieras med impedansmätning, tympanometri. läker ofta ut spontant. Annars insätts plaströr.

Answer 24

Paradoxalt nog kan symtomatologin vid en patologiskt öppenstående örontrumpet, tuba aperta, likna den som förekommer vid sluten örontrumpet. Tillståndet kan ses hos patienter som hastigt magrat av, hos gravida kvinnor eller kvinnor som hormonbehandlas. I en del fall hittas ingen säker orsak till besvären. Patienten erfar ett lock för örat och ibland en viss hörselnedsättning.

Answer 25

Definition. Akut otit (otitis media acuta) är en sjukdom med vanligtvis tämligen snabbt insjuknande. Symtomen uttrycks i form av öronvärk och hörselnedsättning. I status ses en rodnad, förtjockad, ofta buktande trumhinna, som ibland leder till spontanperforation och öronflytning, otorré. Epidemiologi. Sjukdomen förekommer oftast hos barn mellan 1 och 7 års ålder De vanligast förekommande luftvägspatogenerna vid akut otit är Streptococcus pneumoniae (30-50 %), Haemophilus influenzae (15-30%), Moraxella catarrhalis (upp till 10%) och mera sällan betahemolyserande streptokocker.

Answer 26

Kliniskt förlopp. Sjukdomen debuterar vanligtvis som en sedvanlig övre luftvägsinfektion med sjukdomskänsla, lätt temperaturstegring och inte sällan rinitsymtom som nästäppa och snuva. Så småningom får patienten lockkänsla för ena eller båda öronen och tilltagande obehag som övergår i värk. Smärtan kan variera från måttlig till kraftigt skärande. Förloppet utvecklas vanligtvis snabbt, ofta under några timmar, och vid en fulminant akut otit har patienten uttalad sjukdomskänsla, svår skärande värk i örat och förhöjd temperatur. Spontanperforation av trumhinnan uppträder ofta och följs av en blodtillblandad, purulent flytning ur yttre hörselgången. Otoskopi visar en vanligtvis normal yttre hörselgång med en rodnad, buktande, förtjockad trumhinna. I tidigförloppet, otitis media simplex, är trumhinnan normalställd, måttligt förtjockad och kärlinjicerad. Mellanörat är vanligtvis luftförande vid detta tillstånd. Tryck över tragus är starkt ömmande, och barnet drar ofta undan huvudet som en reflex. Kolla alltid nackstelhet hos barn där du misstänker AOM.

Answer 27

Behandling. Symtomatisk behandling bör sättas in tidigt med rekommendation om högläge plus lätta analgetika/antiflogistika, exempelvis paracetamol. Näsdroppar vid nästäppa. Den farmakologiska behandlingen omfattar i första hand antibiotika i form av fenoxymetylpenicillin (penicillin V). Erytromycin vid allergi. Vid terapisvikt byte till amoxicillin. ske. Således rekommenderas ofta kontroll tidigast en månad efter debuten. Kriteriet på en utläkt otit är att trumhinnan har normalt utseende och normal rörlighet, att mellanörat är luftförande och att barnets hörsel är normal.

Answer 28

Den vanligaste komplikationen är akut mastoidit, som innebär att infektionen lämnat cellsystemets slemhinna, trängt igenom basalmembranet och ut i omgivande ben, där en osteomyelit har uppstått (bild 1.31, 1.32). Mastoiditen ger sig vanligtvis tillkänna genom att barnet generellt sett är allmänpåverkat och medtaget (bild 1.33). Inte sällan föreligger det en varig flytning ur det sjuka örat, och huden ovan processus mastoideus är rodnad och svullen. Ytterörat är ofta utstående beroende på svullnad över mastoidbenet. Vid palpation av området ryggar barnet undan på grund av en smärtreaktion. Vid otoskopi finner man tecken på en purulent akut otit, med eller utan trumhinneperforation. Ofta är hörselgången starkt ödematös, och en sänkning av framför allt hörselgångens tak kan betraktas som ett patognomont fynd. Även otitmeningit, hjänabscess, lillhjärnabscess, sinustombos etc.

Answer 29

Inte sällan utgör kronisk otit ett senstadium till långvariga eller inadekvat behandlade tillstånd i mellanöra och cellsystem, som exempelvis akut purulent otitis media eller långvarig terapiresistent sekretorisk mediaotit med morfologiska mellanöreförändringar. Kronisk otit kan indelas i en torr och en rinnande (suppurativ) form. Torr kronisk otit Den torra kroniska otiten kan karakteriseras som ett resttillstånd efter tidigare inflammatoriska tillstånd i mellanörat, exempelvis akut purulent mediaotit eller sekretorisk mediaotit. Kronisk trumhinneperforation - hål på trumhinnan - är sannolikt den vanligaste formen av torr kronisk otit. Perforationen utgör vanligen ett resttillstånd efter en tidigare purulent otitis media. Kronisk suppurativ otit Den aktiva varbildande kroniska otiten presenterar sig vanligtvis som en gulfärgad, illaluktande flytning ur det afficierade örat. Flytningen kan vara mer eller mindre profus, konstant eller intermittent. Förutom öronflytning har patienten ofta varierande grader av hörselnedsättning i det sjuka örat. Symtom som värk, yrsel eller tinnitus är vanligtvis tecken på en komplikation. Infektiöst agens vid suppurativ kronisk otit är ofta en blandflora bestående av såväl aeroba som anaeroba bakterier. Vanligt förekommande bakterier är Pseudomonas aeruginosa och Staphylococcus aureus, men även Proteus, Escherichia coli, Bacteroidesarter etc. kan förekomma. Sekundärt till bakteriell infektion alternativt efter långvarig behandling med steroidhaltiga örondroppar kan svampinfektion förekomma i yttre hörselgången. De vanligaste formerna är Aspergillusarter.

Answer 30

Kolesteatom (pärlcysta) är ett tillstånd som kan drabba patienter i alla åldrar. Primärt kolesteatom är förhållandevis ovanligt och förekommer som en isolerad, rundad, cystisk bildning, bestående av keratiniserande skivepitel. Dessa primärkolesteatom eller epidermoider utgör sannolikt ektopiskt placerade embryonala rester av skivepitel och kan förekomma var som helst i kroppen. Inte sällan finner man ett sådant kolesteatom i ett i övrigt intakt mellanöra med hel, normal trumhinna. Som regel bör ett primärt kolesteatom avlägsnas kirurgiskt. Den vanligaste varianten, det sekundära kolesteatomet, uppträder oftast hos patienter med tidigare dokumenterade otiter. den vanligaste åsikten idag är att kolesteatom uppträder som en följd av otillräcklig ventilation av mellanörat via örontrumpeten, vilket åstadkommer en djup retraktionsficka utgående från trumhinnan. Kolesteatomet utövar en osteolytisk effekt, sannolikt orsakad av en inflammatorisk reaktion i säcken med utsöndring av osteolytiska enzymer. Sjukdomen åstadkommer en form av lågaktiv osteit i såväl trumhinnans benbegränsning som i hörselbenskedjan.

Answer 31

Symtomen vid kolesteatom är vanligtvis en intermittent eller konstant purulent flytning ur det afficierade örat, kombinerad med hörselnedsättning.

Answer 32

Ett komplett avbrott i hörselbenskedjan medför vanligtvis en grav hörselnedsättning om 60 dB - totalt ledningshinder

Answer 33

Komplikationer till kronisk otit är mastoidit, labyrintit, facialispares, meningit, hjärnabscess och sinustrombos. Alla patienter som misstänks lida av någon form av torr eller suppurativ kronisk otit bör handläggas av öron-, näs- och halsspecialist.

Answer 34

Bakteriell meningit. Orsaken till bakteriell meningit kan vara mångfaldig. En akut eller kronisk mediaotit kan t.ex. kompliceras av en purulent meningit. Spridningen från örat kan ske på flera vägar: direkt via ett genombrott i destruerat ben, via små - i benet befintliga - benlakuner eller genom hematogen spridning

Answer 35

Behandlingen vid kronisk suppurativ otit syftar i första hand till att få ett torrt, infektionsfritt, säkert öra och därigenom minska riskerna för komplikationer till sjukdomen. I de fall då hörseln är kraftigt påverkad bör patienten om möjligt beredas möjlighet att få ett hörselförbättrande ingrepp utfört. Det första steget i behandlingen är att få örat torrt, vilket sker med regelbunden rengöring med öronsug under ett öronmikroskop. Noggrann rengöring kan ibland räcka för att få örat torrt, men vid en kraftig inflammatorisk reaktion kan också steroid- och antibiotikahaltiga örondroppar vara av stort värde. Dessa bör dock inte användas mer än cirka 10-12 dagar i följd, annars finns risk för att lokal svampinfektion kan tillstöta.

Answer 36

Prevalens. Otoskleros är den vanligaste orsaken till progredierande ledningshinder hos vuxna Otoskleros är en solitär eller multipel fokal bennybildning i labyrintkapseln. Ar bennybildningen lokaliserad till ovala fönsternischen fixeras stigbygelplattan, med ett progredierande ledningshinder som följd. Ar den lokaliserad till eller invid koklean resulterar det dessutom en tilltagande sensorineural hörselnedsättning (kokleär otoskleros).

Answer 37

Patologi. I tidigt stadium av sjukdomen finner man en fokal uppmjukning och demineralisering av benvävnaden i labyrintkapseln på grund av ökad vaskularisering. Denna ersätts senare av en remineralisering, vilket ger en bild av ett cellfattigt laminerat ben med få kärl. Predilektionsstället är omedelbart framför ovala fönsternischen där de hittas i cirka 80-90 % av fallen. Sjukdomen debuterar ibland redan i puberteten men vanligen i 20-30-årsåldern med en progredierande hörselnedsättning av ledningshindertyp.

Answer 38

Tinnitus förekommer i 80-85 % av fallen och kan ibland vara det symtom som får patienten att söka läkare. Obalanskänsla kan förekomma. Bättre taluppfattbarhet i buller (paracusis Willisi) är vanligt, men detta symtom ses vid ledningshinder av olika etiologi och är inte typiskt för enbart otoskleros.

Answer 39

Efter hand finner man dock s.k. Carharts notch, som är en benledningssänkning i området för frekvenserna 1 500-2 000 Hz. Carharts notch anses bero på en förändrad transmission i innerörat genom att stapesplattan är fixerad i ovala fönstret. Symtomen progredierande hörselnedsättning av ledningshindertyp, positiv familjär anamnes hos en patient i 20^10-årsåldern, accelererad hörselnedsättning i samband med graviditet samt en normal trumhinnebild ska leda tankarna till diagnosen otoskleros. Ledningshinder större än 50 dB talar mer för avbrott i hörselbenskedjan än för otoskleros. De mer sällsynta tillstånden tympanoskleros och frozen malleus syndrome (dvs. hammare fastvuxen i epitympanum) uppvisar kliniska och audiologiska fynd nästan identiska med otoskleros, och här ställs i allmänhet rätt diagnos först då örat exploreras.

Answer 40

kirurgi och hörapparat

Answer 41

Facialisparesens främsta kännetecken är svaghet i ansiktsmuskulaturen. Perifer facialispares, med skadan belägen i facialiskärnan eller nerven, drabbar hela den samsidiga ansiktshalvans mimiska muskulatur, dvs. panna, öga och mun. Vid den centrala paresen - som inte beskrivs här - är skadan belägen ovanför facialiskärnan (supranukleärt). Kliniskt ses då i ansiktsmuskulaturen enbart svaghet i mungipan, medan funktionen i pannan och kring ögat i stort är bibehållen eftersom m. frontalis och m. orbicularis oculis övre del har bilateral kortikal innervation.

Answer 42

mäta ögats tårsekretion (n. petrosus superficialis major), stapediusreflexen (n. stapedius), smaken på tungans främre två tredjedelar samt salivsekretionen från glandula submandibularis (chorda tympani). Gradering. Man bör alltid gradera paresen kliniskt för att bedöma svårighetsgraden och kunna följa utveckligen/tillfrisknandet Enkelt kan den perifera facialisparesen kliniskt indelas i två grupper (faktaruta 1.4). Vid inkomplett pares, med huvudsakligen konduktionsblock i nerven, är muskelstyrkan på den sjuka sidan endast delvis nedsatt. Om orsaken till paresen inte är en progressiv process återkommer nervfunktionen helt inom någon vecka till två månader. Vid komplett pares är den sjuka sidan paralytisk. Patienten kan då inte rynka pannan eller sluta ögat och saknar också rörlighet i mungipan. En nervdegeneration förekommer hos cirka 40 % av dessa fall, vilket innebär att tillfrisknandet tar minst 4-6 månader, ofta längre. Hos dessa patienter uppstår nästan alltid ett resttillstånd. Sedan vidare utredning som riktas efter fynd. Graderingsskalor. För finare gradering av facialisfunktionen används s.k. graderingsskalor. Den amerikanska House-Brackmannskalan

Answer 43

``` Otitis media? Herpes zoster/simplex (blåsor?) Borrelia? - akut och konvalecent serum, eventuellt lumbalpunktion Trauma? Parotistumör? Malignitet? Bell´s pares`? ```

Answer 44

Herpes zoster-oticus. Herpes zoster-virus anses allmänt orsaka den sjukdom som också benämns Ramsay Hunts syndrom. Förutom akut perifer facialispares omfattar syndromet blåsor inom facialis/trigeminusnervernas innervationsområden (oftast hörselgång och öronmussla). Påverkan på hörsel- och balansorganen med öronsus, yrsel och hörselnedsättning kan också förekomma. Prognosen vid Herpes zoster-oticus anses mer ogynnsam än vid den idiopatiska formen av akut perifer facialispares.

Answer 45

I samband med insjuknande i Bells pares förekommer i mer än hälften av fallen smärta, främst lokaliserad retroaurikulärt och i nacken. Ett annat vanligt förekommande symtom är samsidig smaknedsättning på tungans främre del (metallsmak).

Answer 46

Vanligaste resttillstånd är en ofrivillig medrörelse (synkinesi) i munnen vid blinkning. Besvärande resttillstånd för patienten är också nedsatt muskelfunktion i mun och öga och en ibland smärtsam spasm eller kontraktur i mun-kindområdet, liksom att öga och näsa samtidigt "tåras" vid måltid.

Answer 47

Labyrintit kan definieras som en inflammation eller vanligtvis infektion som drabbar innerörat. Tillståndet presenterar sig oftast med symtom från den vestibulära labyrinten och/ eller snäckan, vilket medför kraftig rotatorisk yrsel och sensorineural hörselnedsättning. Vid fall av insättande spontannystagmus under pågående mellanöreinfektion brukar denna vara framkallad av en serös labyrintit. Nystagmus är ofta riktad mot det sjuka örat (irritationsnystagmus) och hörseln kan vara påverkad, oftast i måttlig utsträckning. Om en serös labyrintit kan påvisas tidigt, så att behandlingen kan inledas innan övergång skett till purulent labyrintit, är prognosen vanligtvis god. Tillståndet läker ut utan bestående men. Viruslabyrintit Flera virus har beskrivits kunna ge upphov till serös labyrintit. Två vanliga infektionstillstånd som kan ge innerörepåverkan är morbilli och akut parotit. Patienterna, oftast barn, får en måttlig, övergående yrsel och en samtidigt insättande hörselnedsättning som ofta är uttalad eller total. Serös bakteriell labyrintit Den bakteriella labyrintiten kan framträda i antingen serös eller purulent form. Den serösa formen, som vanligtvis har en betydligt beskedligare symtombild, är inte sällan reversibel, medan den purulenta labyrintiten ofta leder till total destruktion av innerörat. En ickeinfektiös, irritativ labyrintit kan också följa efter olika former av mellanörekirurgiska ingrepp, exempelvis efter stapeskirurgi.

Answer 48

Den purulenta labyrintiten framkallas normalt av varbildande bakterier där Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae är vanligast, men även meningokocker kan förekomma. Infektionen kan överföras på tre sätt, antingen direkt från mellanörat i samband med manifest otitis media, från meningerna i samband med meningit eller via hematogen spridning. Ovanlig i vår del av världen. Den akuta fasen av purulent labyrintit karakteriseras av ett stormande förlopp med våldsam, rotatorisk yrsel och akut insättande, vanligtvis total hörselnedsättning på det drabbade örat. Yrseln är så kraftig att patienten oftast ligger till sängs utan möjlighet att resa sig upp. Spontannystagmus förekommer alltid och är i sjukdomens akuta fas riktad mot den sjuka sidan tills balansorganet brutits ned av infektionen. Nystagmus vänder då (destruktionsnystagmus) och slår mot den friska sidan. Den akuta fasen varar i ungefär en vecka och övergår sedan gradvis i en kronisk latent fas, som kännetecknas av att de tidigare våldsamma vestibulära symtomen långsamt klingar av som en följd av att innerörat nu är helt destruerat. Patienten har måttlig yrsel eller ostadighet kombinerad med total hörselnedsättning på det sjuka örat. Utläkningsfasen omfattar den period under vilken patienten blir helt symtomfri ifrån sin yrsel. Denna försvinner allteftersom fullständig centralnervös kompensation inträder. I slutfasen av sjukdomsförloppet är patienten väl kompenserad för sin yrsel men har en kaloriskt icke-retbar labyrint liksom helt utslagen hörsel.

Answer 49

I gruppen benigna tumörer ingår meningiom, lipom och kolesteatom (epidermoider), men den absoluta merparten utgörs av akustikusneurinom. Baserat på lokalisationen sammanförs de nämnda tumörerna under beteckningen ponsvinkeltumörer (= tumörer belägna i vinkeln mellan pons och cerebellum).

Answer 50

Akustikusneurinom är det vedertagna namnet på tumörer utgångna från n. statoacusticus. Merparten av akustikusneurinomen är utgångna från nervskidan i någon av vestibularisnerverna och klassificeras histologiskt som schwannom, varför de egentligen ska kallas vestibulära schwannom. Patofysiologi. När tumören börjar tillväxa i statoakustikusnerven kan den påverka impulsledningen genom nerven och därmed ge symtom från hörsel- och/eller balansorganet. Påverkan på hörselnerven gör att impulsspridningen förlångsammas i vissa fibrer, vilket gör informationen otydlig. Nerven blir också mer uttröttbar. Denna påverkan resulterar i en hörselnedsättning av retrokokleär typ. Så småningom stoppas impulsflödet i allt fler fibrer, vilket ger ett direkt bortfall av delar av hörseloch balansfunktionerna. Blödning och/eller infarkt inträffar ibland i ett akustikusneurinom och ger då upphov till plötsliga symtom från framför allt hörsel- och balansorganen. När tumören tillväxer kommer den efter hand alltmer att påverka intilliggande kranialnerver, hjärnstam och cerebellum. vissa fall ingår akustikusneurinom i den genetiskt betingade sjukdomen neurofibromatos

Answer 51

Det vanligaste debutsymtomet är ensidig sensorineural hörselnedsättning, eventuellt i form av en plötslig hörselnedsättning (sudden deafness). Det första symtomet kanockså vara ensidig tinnitus, medan yrsel är mera ovanligt. För det mesta rör det sig om en långsamt progredierande hörselnedsättning med plötsliga perioder av försämring. Tinnitusjfinns hos tre fjärdedelar av fallen. Någon form av balansbesvär är också vanligt, oftast i form av en ostadighetskänsla. Den kranialnerv som förutom n. statoacusticus oftast påverkas är n. trigeminus med sensibilitetsnedsättning eller neuralgiska ansiktssmärtor som följd.

Answer 52

När en patient söker för balansbesvär eller ensidiga hörselsymtom av något slag ska ponsvinkeltumör alltid finnas med som en differentialdiagnos. Utöver en öron-, näs- och halsundersökning bör dessa patienter genomgå en audiovestibulär utredning. Den omfattar ett enkelt otoneurologstatus för att påvisa kranialnervspåverkan, undersökning med Frenzels glasögon, ton- och talaudiogram samt elektronystagmogram (ENG). Vid ögonundersökningen kontrolleras förekomst av spontan-, läge- och blickriktningsnystagmus. Nystagmus kan ibland framkallas genom att man skakar patientens huvud flera gånger. Om antingen nystagmogrammet eller tonaudiogrammet är asymmetriskt förstärks misstanken om ponsvinkeltumör. Finner man kranialnervspåverkan i form av nedsatt trigeminussensibilitet eller spontan-~eller blickriktningsnystagmus i Frenzels glasögon föreligger också klar misstanke om en process i bakre skallgropen. Fynd av patologiska följerörelser, sackader och/eller patologisk visuell suppression antyder en stor tumör. Det bör understrykas att ABR-undersökning ska utföras även då balanssymtom dominerar eller då tonaudiogrammet endast är lätt asymmetriskt

Answer 53

Med benämningen plötslig hörselnedsättning (sudden deafness) avses en hastigt uppträdande sensorineural hörselnedsättning, vanligen utan känd orsak. Vad som menas med "plötslig"- är inte definierat och brukar i publicerade studier sträcka sig från sekundsnabbt insättande hörselförlust till ett insjuknande med progredierande hörselnedsättning pågående under ett eller ett par dygn. Graden av hörselnedsättning kan också variera, från lättare hörselförlust med endast en del frekvenser drabbade till total dövhet.

Answer 54

``` Etiologiska hypoteser är: • cirkulatorisk störning • viruspåverkan • autoimmun mekanism • membranruptur: ovala och/eller runda fönstret intralabyrintärt. ``` Plötslig hörselnedsättning kan förekomma som symtom vid andra sjukdomar, t.ex. multipel skleros, akustikusneurinom, efter skalltrauma, efter bullertrauma och även i förloppet efter otoskleroskirurgi. Vissa läkemedel av typen cytostatika och aminoglykosidantibiotika är ototoxiska och kan utlösa en plötslig hörselnedsättning. I den absoluta majoriteten av fall är emellertid orsaken okänd; man talar om idiopatisk plötslig hörselnedsättning. De etiologiska spekulationerna kring idiopatisk hörselnedsättning har koncentrerats till ett par hypoteser (faktaruta 1.7). Den vaskulära hypotesen bygger på det faktum att innerörat försörjs av en ändartär (a. auditiva interna) och saknar möjlighet till utveckling av kollateralcirkulation. Plötslig hörselnedsättning skulle därför kunna utlösas av en hastig cirkulationsstörning i ändartären orsakad av t.ex. tromb, embolus, kärlspasm eller blödning.

Answer 55

Diagnosen ställs på den kliniska bilden med ovanstående anamnes och normal otoskopi. Med audiologiska test kartläggs den sensorineurala hörselnedsättningens omfattning. Saknas audiometer här man god hjälp av de vanliga stämgaffelproven: Weber lateraliseras till friska örat, Rinne är positiv s. Generellt kan man säga att prognosen är ganska god, hörseln restitueras spontant hos cirka 50-60 % av fallen. Om hörselnedsättningen inte börjat gå tillbaka inom en vecka från insjuknandet är dock prognosen sämre med signifikant förbättring hos endast cirkä 50% av dessa fall.

Answer 56

Tinnitus innebär en upplevelse av ljudsensationer som inte orsakas av yttre ljudstimulering. Karaktären av de ljud som beskrivs varierar avsevärt. Tinnitus är ofta pipande och har då en tonal karaktär. Andra ljud beskrivs som brusande, skrapande eller gnisslande. Ofta hör patienten flera olika ljud, som kan variera över tiden. Ibland hörs de egna pulsslagen. I de allra flesta fallen är tinnitus subjektiv, och kan då inte registreras objektivt. I sällsynta fall kan tinnitus höras av andra och även registreras, objektiv tinnitus. En bakomliggande orsak till pulssynkron tinnitus är en kärlmissbildning i närheten av örat eller förträngning av a. carotis. En annan orsak till objektiv tinnitus är spontana muskelryckningar i svalget och vid örontrumpeten, ofta i kombination med kloniska ryckningar i mjuka gommen. Ytterligare en orsak är uttalade spontana otoakustiska emissioner. 15 % av den vuxna befolkningen. Symtomet är vanligare hos män från 50 års ålder och hos kvinnor från 60 års ålder

Answer 57

Tinnitus kan förekomma vid mellanöreåkommor mellanöreåkommor, t.ex. kronisk mellanöreotit eller otoskleros. Sensorineural hörselnedsättning är ofta kombinerad med tinnitus. De vanligaste diagnoserna är bullerskada och presbyacusis. Andra typer av kokleär eller retrokokleär hörselnedsättning åtföljs mycket ofta av tinnitus, t.ex. Méniéres sjukdom, genetisk hörselnedsättning, sudden deafness, infektiös eller vaskulär hörselnedsättning, traumatisk hörselnedsättning och akustikusneurinom. Generella sjukdomar som hj ärt-kärlsjukdomar, blodtrycksförändringar (både hyper- och hypotoni), anemi och hormonella störningar, t.ex. av tyreoideafunktionen, kan åtföljas av tinnitus. Problem i nacken och skulderpartiet, samt muskulära spänningstillstånd i huvud-nackområdet och störningar av bettet, kan leda till tinnitus. Även depressiva eller ångestrelaterade problem har visat sig kunna utlösa tinnitus utan samtidig hörselnedsättning. Tinnituslidande kan också öka kraftigt vid depressionssjukdom.

Answer 58

• Grad I: Tinnitus förekommer intermittent och stör endast i tyst miljö, t.ex. på kvällen vid insomnandet. Tinnitus kan lätt avledas, dvs. förträngas, ur medvetandet. Den förorsakar inte speciellt stora besvär och föranleder endast sällan läkarbesök. • GradII: Tinnitus är ständigt närvarande. Om personen lyssnar på ljudet finns det alltid där, men det kan förträngas stora delar av dagen, särskilt när det finns maskerande omgivningsljud eller vardagens alla distraherande aktiviteter och händelser. När personen är sysselsatt brukar inte tinnitus märkas så mycket. Tinnitus besvärar dock ibland, speciellt i tyst miljö och i samband med insomnandet. Tinnitus kan också störa i samband med arbetsuppgifter som kräver koncentration. De flesta patienter som söker läkare har tinnitus av grad II. • Grad III: Tinnitus är ständigt närvarande och ligger långt framme i medvetandet. Tinnitus upplevs ständigt som plågsam och kan inte avledas. Den påverkar livskvaliteten, försvårar insomnandet och väcker ofta patienten på natten. Koncentrationsförmågan är störd

Answer 59

I denna utredning ingår en noggrann anamnes med tonvikt på etiologiska bakgrundsfaktorer, t.ex. bullerexponering. En allmän medicinsk bedömning som inkluderar övriga sjukdomar, medicinering m.m. ska alltid göras. Många mediciner kan ge tinnitus som biverkning. Ett öron-, näsoch halsstatus med ett noggrant öronstatus och en bedömning av tänder och munhåla-svalg ingår i de undersökningar som ska utföras. En auskultation av öronregionerna och halskärlen ingår också. Ansiktets muskulatur, käkmusklerna, käkleder, bett och halsrygg bedöms. Allmänläkaren kan utföra enklare hörseltest. I specialistbedömningen ingår tonaudiometri och vid behov ABR, talaudiometri och impedansaudiometri. Det är viktigt att tänka på att ett akustikusneurinom kan debutera med ensidig tinnitus, vilket gör att indikation att utföra ABR ofta föreligger.

Answer 60

Behandling. Tinnitus tillhör de symtom som är mycket svåra att bota. Någon farmakologisk eller kirurgisk behandling som ger ett varaktigt behandlingsresultat kan som regel inte erbjudas. Vid långvarig tinnitus kan det uppstå ett "minne av tinnitus" på central nivå som kan vara mycket svårbehandlat. Trots detta kan man erbjuda patienterna lindring, ofta med ganska allmänna åtgärder. Behandlingar som kan prövas är avslappningsövningar, avspänning med biofeedback, psykologisk behandling och akupunktur. Patienten tränas att förtränga tinnitusljudet och man eftersträvar en s.k. copingeffekt. En behandlingsprincip är ljudstimulering. Metoden består av en långvarig, svag ljudstimulering med bredbandigt brus via en ljudgivare. Patienten vänjer sig vid ljudet och tinnitus upplevs inte så stark längre och därmed inte så hotfull. En fysiologisk bakgrund till behandlingen är observationen att ljud av måttlig intensitet har en stärkande effekt på koklean, s.k. conditioning. Om undersökningen visar ett samband mellan tinnitus och muskelspänningar eller nackbesvär bör patienten remitteras för sjukgymnastik. Vid käkledsbesvär eller andra bettproblem bör patienten remitteras för bettfysiologisk behandling.

ÖNH. Flashcards

(84 cards)