Platon Flashcards
(59 cards)
Kunskap (Episteme)
Platon skiljer mellan kunskap och tro (doxa). Kunskap är sann, välgrundad och handlar om de eviga idéerna, inte sinnevärlden.
Eviga sanningar
Kunskap handlar om tidlösa och oföränderliga sanningar i idévärlden. Dessa är universella och skiljer sig från sinnevärldens förgänglighet.
Själens eviga kunskap om idévärlden
Platon menar att själen har medfött minne av idévärlden, som kan återupptäckas genom förnuft och filosofi – anamnesis.
Doxa och Episteme
Doxa är åsikt och baseras på sinnevärlden. Episteme är sann kunskap, grundad i rationell insikt om idévärldens eviga sanningar.
Rationalism
Förnuftet är det enda verktyget för att nå kunskap. Sinnesintryck är bedrägliga, medan förnuftet når idévärldens sanningar.
Anamnesis (Återerinring)
Själen återkallar kunskap om idévärlden från tidigare existens. Lärande är att minnas dessa eviga sanningar genom förnuftets arbete.
Idévärlden
Den osinnliga verkligheten där fullkomliga former existerar. All kunskap handlar om att förstå dessa idéers oföränderliga natur.
Kunskapens tredelning
Förnuftet rör idévärlden (episteme), tron (doxa) sinnevärlden, och det okunniga är ren ignorans – bara förnuftet når sanning.
Sann kunskap och det högsta goda
Kunskap kulminerar i insikt om det högsta goda. Det högsta goda belyser idévärlden och gör kunskap och sanning möjliga.
Idealet Staten (Kallipolis)
Platons idealstat, Kallipolis, är en samhällsstruktur där varje individ utför det arbete som bäst passar deras natur. Staten styrs av filosofer som söker sanning och rättvisa.
Rättvisa
För Platon är rättvisa i staten att varje samhällsgrupp utför sin specifika roll: arbetare producerar, väktare skyddar, och filosofer styr. Harmoni uppnås när alla följer sina funktioner.
Samklang mellan individ och stat
Platon såg en parallell mellan staten och individens själ. Staten har tre klasser (producenter, väktare, filosofer) precis som själen har tre delar: begär, mod och förnuft.
Filosofer som härskare
Filosofer är de enda som kan styra rättvist eftersom de har insikt i idévärlden och känner till det sanna goda. Deras visdom är nödvändig för att säkerställa rättvisa och ordning.
Utbildning och fostran
Utbildning är central i Platons stat. Genom rigorös träning och studier av filosofi formas väktare och filosofer. Endast de mest förnuftiga når till högsta maktpositionerna
Idevärlden och staten
Platons idévärld styr hans syn på staten. Staten ska vara en avbild av idévärlden, där rättvisa, sanning och godhet är de högsta idealen som eftersträvas.
Egendom och familj
Platon förespråkade att väktare och filosofer inte skulle ha privat egendom eller familj. Detta skulle förhindra korruption och främja deras lojalitet till staten som helhet.
Klassystemet
Statens tre klasser är inte jämlika men kompletterar varandra. Alla individer tillhör den klass som överensstämmer med deras förmågor, vilket säkerställer rättvisa och effektivitet i staten.
Utopi och praktik
Platons idealstat är mer en filosofisk utopi än en praktisk modell. Han menade att den endast kunde uppnås om filosofer blev kungar eller kungar blev filosofer.
Själen enligt Platon
Platon delade själen i tre delar: förnuft (logistikon), mod (thymoeides), och begär (epithymetikon). Varje del har en roll i att upprätthålla balans och harmoni i individen.
Förnuft (Logistikon)
Förnuftet är den rationella delen av själen. Dess dygd är visdom och dess uppgift är att styra själen genom att söka sanning och fatta kloka beslut.
Mod (Thymoeides)
Mod är den del av själen som styr viljan och känslorna. Dess dygd är tapperhet, vilket innebär att försvara det rätta och vara trogen förnuftets vägledning.
Begär (Epithymetikon)
Begär är den del av själen som handlar om drifter och fysiska behov. Dess dygd är måttfullhet, vilket innebär att hålla begären under kontroll och följa förnuftets ordning.
Rättvisa
Rättvisa är den övergripande dygden som uppstår när varje del av själen utför sin roll korrekt: förnuftet styr, modet försvarar, och begären följer.
Visdom
Visdom är dygden hos förnuftet, vilket innebär att förstå vad som är sant och rätt. Den är avgörande för att upprätthålla harmoni i själen och i staten.