Salstenta Flashcards
missbruk, narkotika och psykisk ohälsa (25 cards)
Tungt missbruk och den problematiska definitionen
Definitionen av tungt missbruk innefattar i dessa kartläggningar personer som injicerat narkotika under de senaste 12 månaderna dagligen eller så gott som dagligen de senaste 4 veckorna
Definitionen är problematisk i flera avseenden. Dels ger den ingen info om vilka konsekvenser narkotikabruket haft, även om det är troligt att ett omfattande bruk är problematiskt så är det ingen självklarhet. Dels är den vag och innefattar en mycket varierande grupp av droganvändare. Det är ju skillnad på att dagligen röka cannabis och att injicera heroin dagligen.
Inlärningsmodellen
Inlärningsmodellen beaktar droganvändning som ett inlärt beteende som formas av individens omständigheter och sociala miljö. Modellen ser drogproblem som en konsekvens av skadliga inlärningsprocesser
Riskbruk
Begreppet används främst i relation till alkohol och brukar då definieras som alkoholkonsumtion som innebär en påtaglig risk för skador eller negativa konsekvenser.
enligt socialstyrelsen kan riskbruk vara antingen en genomsnittlig konsumtion eller intensivkonsumtion minst en gång i månaden. Hög genomsnittlig konsumtion innebär 10 standardglas en gång i veckan enligt socialstyrelsen.
Missbruk
Ett olämpligt eller överdrivet sätt att utföra en viss aktivitet. Det kan handla om alkohol, narkotika, spel eller sex.
Missbruksbegreppet har länge haft en central roll i svensk alkohol och narkotikapolitik. Det används i både lagstiftning och uttrycks i missbruksvård, vilket är benämningen för behandlingsinsatser för personer med alkohol och narkotika problem
Beroende
Att vara beroende handlar om att vara ofri, bunden eller fången. Har relevans när man pratar om beroendeproblem. Att ha ett drogberoende innebär både ofrihet och förlust av kontroll i relation till droganvändningen och en upplevelse av att man behöver drogen för att fungera
Fenomenologiskt perspektiv
Inom det fenomenologiska perspektivet handlar det om att försöka förstå hur människor upplever sin verklighet och hur de skapar mening i sina liv. Istället för att enbart förklara upplevelser som något som sker i hjärnan eller inom en inre känslovärld, ser fenomenologin på hur vi tolkar och relaterar till världen omkring oss. Genom sinnen, relationer och erfarenheter formas vår syn på tid, rum, kropp och andra människor, och dessa upplevelser påverkar hur vi förstår oss själva och vår omgivning. Det fenomenologiska perspektivet vill lyfta fram de olika mönster och strukturer som ligger till grund för dessa upplevelser, även om vi inte alltid är medvetna om dem i vardagen. Den kan hjälpa oss att förstå varför vissa situationer känns svåra eller förvirrande, och hur vi upplever och tolkar dem på olika sätt, vilket kan vara avgörande i mötet mellan patient och terapeut.
Den drogfokuserade modellen
Den drogfokuserade modellen bygger på idén att drogerna i sig är huvudorsaken till drogproblem. Den betraktar de farmakologiska effekterna av substanser som avgörande för beroendeutveckling, där alkoholism orsakas av alkohol och narkomani av narkotika. Centralt för modellen är att droger endast kan användas om de är tillgängliga i samhället.
symtommodellen
Symtommodellen ser drogproblem som sekundära, det vill säga att de uppstår som symtom på andra bakomliggande problem snarare än som självständiga fenomen. Dessa problem kan vara individuella, familjerelaterade eller samhälleliga och innefattar allt från psykisk ohälsa och trauman till sociala och ekonomiska missförhållanden.
Den biomedicinska modellen
Den biomedicinska modellen ser drogberoende som en kronisk hjärnsjukdom som orsakas av drogers långsiktiga effekter på hjärnans belöningssystem och påverkas av ärftliga faktorer. Den bygger på kunskap från neurovetenskap, genetik och molekylärbiologi, och har två huvudfokus: beroendemekanismer och ärftlighet.
livsstilsmodellen
Livsstilsmodellen betraktar drogproblem som ett livsstilsval, format genom medvetna beslut under individens liv. Modellen betonar att människor är aktiva subjekt som interagerar med sin omgivning och formar sina liv utifrån sina möjligheter och begränsningar. Dock poängteras att valen ofta är begränsat rationella eftersom individer inte alltid kan överblicka konsekvenserna på lång sikt.
samsjuklighet
Definitionen av samsjuklighet - uppfyller diagnostiska kriterier för två eller flera sjukdomar samtidigt (missbruk/beroende och psykiatrisk diagnos)
ofta omfattande social problematisk tillföljd av detta
det påverkar människor, har ofta en omfattande social problematik ex kriminalitet, missbruk
biopsykosociala
drogproblem bör ses som “biopsykosociala” problem, alltså att de har biologiska, psykologiska och sociala komponenter
Riskfaktorer för ungdomar att börja med alkohol och narkotika
- genetiska faktorer
- personlighetsegenskaper (till exempel impulsivitet och spänningssökande)
- psykiska problem och beteendestörningar
- brister i föräldrastödet i form av vanvård och/eller barnmisshandel
- dålig anpassning i skolan och lokalsamhället
- asociala normer i kamratgruppen
- uppväxt i fattiga och marginaliserade stadsdelar.
Skyddsfaktorer för ungdomar att börja med narkotika
- psykologiskt och emotionellt välbefinnande
- personlig och social kompetens
- stark anknytning till engagerade föräldrar
- tillhörighet till skolor och stadsdelar som är resursstarka och välfungerande.
Tolerans
Tolerans (eller toleransutveckling) betyder att kroppen gradvis vänjer sig vid en viss substans, varvid dess eftersträvade effekter minskar. Detta innebär att användaren successivt måste öka dosen för att uppnå den ursprungliga effekten. Vid kontinuerlig användning sker toleransökning för de flesta beroendeframkallande ämnen, men fenomenet är särskilt tydligt för alkohol, opioider (heroin, morfin etc.) och vissa lugnande medel (till exempel bensodiazepiner). Toleransutvecklingen behöver inte gälla substansens hela verkan; i vissa fall sker toleransutvecklingen främst för rusgivande effekter, medan andra effekter i stället kan öka (så kallad sensitisering).
Abstinens
Abstinens kallas de fysiska och psykiska symtom som kan uppkomma om tillförseln av en drog som använts under en längre tid upphör eller minskas. Symtomen och svårighetsgraden av abstinensen varierar mellan olika droger och beror i hög grad på toleransen.
Korstolerans
Korstolerans uppträder när två droger är så lika varandra att den ena kan ersätta den andra (eller åtminstone dämpa abstinensbesvären). Fenomenet är välkänt bland personer med drogproblem; en person med heroinabstinens kan minska sina abstinenssymtom med hjälp av andra opioider.
Korstolerans utnyttjas även inom vården. Vid svår alkoholabstinens behandlas (“avgiftas”) patienten vanligen med bensodiazepiner. Heroinabstinens behandlas oftast med buprenorfin, som också är en opioid.
fyra huvudformer för behandling för
personer som har sådana problem med alkohol och narkotika att de behöver
systematiska hjälpinsatser för att kunna begränsa sin användning.
- Psykologisk och psykosocial behandling innebär att behandlaren träffar en eller flera klienter i särskilda strukturerade samtal som kallas behandlingssamtal. Behandlingssamtal kan ske individuellt eller i grupp.
- Medicinsk behandling, där den viktigaste ingrediensen är ett farmakologiskt preparat, exempelvis metadon eller buprenorfin till personer med opioidberoende. Även i denna behandling ingår i allmänhet en samtalskontakt, men samtalen har en stödjande och/eller kontrollerande karaktär och behöver inte följa någon formell behandlingsmodell.
- Insatser som består av en kombination av den samtalsbaserade metoden och medicinering, exempelvis när en patient får preparatet akamprosat (Campral) som dämpar suget efter alkohol, och samtidigt går på motiverande samtal hos en kurator på en beroendemottagning. Behandling vid psykiatrisk samsjuklighet innefattar också ofta en kombination av medicinering och samtal.
- Abstinensbehandling, det vill säga insatser i medicinsk slutenvård för att hjälpa patienten igenom den abstinensfas som följer efter en längre tids användning av opioider, bensodiazepiner eller alkohol. Här ingår både medicinering, psykosocialt stöd och omvårdnadsinsatser. Ofta ställer beroendevården krav på att patienten har en planering med uppföljande insatser från socialtjänsten eller sjukvården för att en inläggning ska ske.
Tre typer av skadlig behandling
Negativa gruppeffekter
Denna typ av skada uppstår när gruppdynamiken i en behandling får en negativ utveckling. Om klienterna i en behandlingsmiljö blir referensgrupp för varandra istället för att personalen lyckas etablera ett positivt inflytande, kan oönskade attityder och beteenden förstärkas. Ett exempel är när mindre radikala individer i fängelser radikaliseras genom att placeras tillsammans med hängivna extremister. Risken är särskilt stor i program där personalen har en passiv roll och de sociala banden mellan klienterna dominerar över relationerna med personalen.
Förtryckande behandlingsmetoder
Dessa metoder innebär att behandlingar bedrivs på ett sätt som kan leda till kränkningar och övergrepp. Ett exempel är den behandlingsmodell som användes inom Hasselarörelsen, där ungdomar ofta tvångsplacerades i kollektiv med högt grupptryck. I dessa miljöer användes ungdomar som kommit längre i behandlingen för att disciplinera nykomlingar, vilket resulterade i mobbning och psykiska eller fysiska övergrepp. Modellen misslyckades ofta med att anpassa behandlingen till individers olika behov, och särskilt oppositionella ungdomar drabbades negativt.
Felaktig matchning
Felaktig matchning uppstår när individer placeras i behandlingar som inte passar deras specifika behov eller förutsättningar. Exempel på detta är att psykiskt sköra personer deltar i konfrontativ gruppterapi, vilket kan leda till psykisk ohälsa, eller att djupt deprimerade placeras i tolvstegsprogram som de inte kan tillgodogöra sig. En annan form av felmatchning är när kvinnor placeras i mansdominerade institutioner, där behandlingen ofta är utformad för män och kan skapa destruktiva relationer. Dessutom kan individer som mot sin vilja tvingas delta i en behandling de tidigare misslyckats med sänka kvaliteten på behandlingen för hela gruppen.
Var och en av dessa behandlingstyper kan leda till att behandlingarna orsakar skada, vilket enligt texten är ett värre utfall än att de bara är verkningslösa.
Vad tänker du krävs av dig som socialsekreterare att du känner till och har kunskap
om för att kunna ge socialnämnden ett adekvat förslag till beslut om behandling för
personer med missbruks och beroendeproblematik?
1.Kunskap om missbruk och beroendeproblematik
Missbrukets och beroendets mekanismer: Förståelse för biologiska, psykologiska och sociala faktorer som bidrar till beroende.
- Kunskap om behandlingsalternativ
Behandlingsmetoder: Kännedom om olika evidensbaserade metoder såsom tolvstegsprogram, kognitiv beteendeterapi (KBT), motiverande samtal (MI), substitutionsbehandling, och institutionsvård. - Kunskap om juridiska och administrativa aspekter
Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM): Förstå vilka lagar som reglerar insatser för personer med missbruksproblematik och när tvångsvård kan bli aktuellt. - Individuellt bemötande och utredning
- Samverkan med andra aktörer
- Riskbedömning och etiska avvägningar
Sammanfattning
För att ge ett passande förslag till beslut krävs att socialsekreteraren har en bred och uppdaterad kunskapsbas som inkluderar förståelse för missbruk och beroende, kännedom om tillgängliga behandlingsalternativ, kunskap om lagstiftning och administrativa krav, samt förmåga att utreda och bemöta individens behov. Samverkan och ett etiskt förhållningssätt är också centrala för att skapa hållbara lösningar.
Beskriv vad harm reduction innebär
En central utgångspunkt för skadereduktion (harm reduction) är att vissa människor kommer att använda droger och ägna sig åt andra riskbeteenden trots att det leder till negativa konsekvenser för dem. Därför är det mer realistiskt och humant att söka förbättra dessa människors livsvillkor och minska deras riskutsatthet, snarare än att straffa dem eller försöka tvinga dem att upphöra med drogbruket.
Beskriv några viktiga skillnader som presenteras i litteraturen om alkohol- och
narkotikaanvändning med avseende på kön, klass och ålder
Ålder
Ungdomsåren som riskperiod: Missbruk och experimenterande med narkotika är vanligast under ungdomsåren och det tidiga vuxenlivet (17–29 år). Impulsivitet och en vilja att pröva nya erfarenheter bidrar till att fler unga rapporterar narkotikaerfarenheter. Enkäter visar att cirka 10 % av unga vuxna (17–29 år) använt cannabis, medan bruket minskar markant med stigande ålder. Bland personer över 50 år är andelen mycket låg, under 1 %.
Narkotikaklassade läkemedel: Dessa används mer jämnt över åldersgrupperna, men är något vanligare bland äldre (65–84 år) än bland yngre.
Kön
Fler män än kvinnor: Könsskillnader är tydliga, särskilt bland vuxna, där män i dubbelt så hög utsträckning som kvinnor använder illegal narkotika. Bland ungdomar i nionde klass är skillnaderna mindre, men ökar med åldern.
Normer och könsroller: Skillnaderna förklaras delvis av samhällsnormer. Det är exempelvis mer socialt accepterat för män att använda narkotika, medan det anses mer normbrytande för kvinnor, särskilt om de är föräldrar.
Klass
Socioekonomiska faktorer: Personer med lägre socioekonomisk position rapporterar oftare narkotikaanvändning än de med högre socioekonomisk status. Personer med lägre utbildning använder narkotika tre gånger så ofta som de med högre utbildning. Arbetslöshet, ekonomiska problem, bostadslöshet och svaga sociala nätverk är också kopplade till högre narkotikaanvändning.
Geografiska skillnader: Användning är vanligare i storstadskommuner än i glesbygd.
Sammanfattning
Skillnader i ålder, kön och klass påverkar inte bara omfattningen av narkotikaanvändning utan också vilka grupper som är särskilt utsatta. Ungdomar och unga vuxna är mest benägna att använda narkotika, män använder i högre grad än kvinnor, och socioekonomisk utsatthet är en betydande riskfaktor.
Redogör för ett fenomenologiskt perspektiv i mötet med personer med psykisk ohälsa
och reflektera över vad du uppfattar finns för möjligheter och utmaningar i att arbeta
utifrån detta perspektiv. I dina reflektioner kan du utgå från att du skulle möta en
person som under sin uppväxt varit utsatt för mobbing.
Ett fenomenologiskt perspektiv i mötet med personer som har psykisk ohälsa, till exempel en person som blivit mobbad under sin uppväxt, handlar om att förstå hur individen upplever sin verklighet och skapar mening i sitt liv. Perspektivet fokuserar på att se världen genom individens ögon och tolka hur deras relationer, sinnesintryck och erfarenheter påverkat deras självbild och sätt att förstå sin omgivning. Det handlar om att lyfta fram de dolda mönster och strukturer som formar deras upplevelser, även de som inte alltid är medvetna.
När det gäller en person som varit utsatt för mobbing kan fenomenologin hjälpa oss att förstå hur denna erfarenhet påverkat deras sätt att se på sig själva och världen. Känslor av utanförskap eller en förlust av självklarhet i identiteten kan ha formats under uppväxten. Genom att utforska hur dessa känslor utvecklats kan man arbeta för att återupprätta en känsla av sammanhang och mening i individens liv.
Möjligheter
Empati och förståelse: Det fenomenologiska perspektivet ger en djupare förståelse för individens upplevelser och kan stärka relationen mellan terapeut och patient.
Heltäckande vård: Det tar hänsyn till individens unika erfarenheter, vilket kan skapa en mer empatisk och respektfull vård.
Återfå mening: Genom att utforska känslor och relationer kan individen stödjas i att återfinna en känsla av sammanhang och mening i livet.
Utmaningar:
Komplexitet i tolkning: Det kan vara svårt att förstå och tolka individens upplevelser eftersom de är djupt personliga och ibland svåråtkomliga.
Tidskrävande process: Att arbeta utifrån ett fenomenologiskt perspektiv kräver tid och engagemang för att skapa förtroende och utforska djupa frågor.
Risk för subjektivitet: Terapeuten måste vara noga med att inte lägga in egna tolkningar utan låta individens perspektiv stå i centrum.
Att arbeta fenomenologiskt med någon som varit mobbad innebär att skapa en trygg miljö där individen kan dela sina upplevelser. Genom att lyssna och försöka förstå hur mobbningen påverkat deras syn på sig själva och världen kan vi ge stöd för att bygga upp självkänsla, stärka relationer och skapa en väg tillbaka till ett mer meningsfullt och sammanhängande liv.
Återhämtning
Återhämtning är en process som innebär att personer med allvarlig psykisk ohälsa kan leva ett meningsfullt och fungerande liv, integrerade i samhället.
