tenta introduktion Flashcards
(29 cards)
Filantropi
Filantropi handlar om att ge stöd till samhället och förbättra livsvillkor för andra, ofta genom privata eller ideella initiativ som frivilligorganisationer och välgörenhetsarbete, och sker ofta utanför statens formella välfärdssystem. Filantropi betyder “människokärlek” och kan delas in i pedagogisk, institutionell och vetenskaplig filantropi, där målet var att systematiskt kartlägga sociala problem och skapa lösningar genom reformer.
Barnomsorgen och äldreomsorgen har ”sprängt sitt fattigvårdsskal”
beskriver den utveckling som barnomsorgen och äldreomsorgen genomgått, från att vara en del av fattigvården (som endast hjälpte de fattigaste + stigmatiserade grupper) till att bli universella välfärdstjänster som omfattar hela befolkningen.
Institutionella strukturer
De system, regler och aktörer som styr samhället, både genom formella institutioner som skolor, socialtjänst, rättsväsende och sjukvård samt genom oskrivna regler. Dessa strukturer påverkar hur sociala problem definieras och hanteras
Specialisering
Specialisering innebär att insatser delas upp i specifika områden, såsom missbruk eller barnskydd, vilket kan vara fördelaktigt eftersom det ger socialarbetaren möjlighet att utveckla en djup kunskap och expertis inom ett visst område. Specialisering kan leda till effektivitet inom specifika områden men kan också göra att klienter bollas mellan olika enheter och en sammanhållen stödinsats förloras.
Integrering
Integrering handlar istället om att samordna insatser och ha en bredare kompetens för att ge en mer sammanhållen och helhetsinriktad hjälp till klienter. Det positiva med integreringen är att det ger socialarbetaren möjlighet att arbeta med en mängd olika klienter och problem.
(Ursprungligen eftersträvades en helhetssyn men med tiden har specialiseringen ökat.)
”Socialt arbete finns i spänningen mellan disciplin och hjälp”
Innebär att socialt arbete rör sig mellan två roller, att ge hjälp och stöd till utsatta individer, genom t.ex. Ekonomiskt bistånd eller rådgivning, och att tillämpa disciplin genom att övervaka och reglera beteenden, som vid barnskydd eller missbruksvård. Denna balans och spänning kan skapa etiska dilemman, där socialarbetare måste väga klientens rätt till självbestämmande mot samhällets krav på kontroll och ordning.
Urholkning
Urholkning syftar på en gradvis nedbrytning eller försvagning av viktiga strukturer och stödinsatser, särskilt inom välfärdssystemet. Inom socialt arbete handlar det ofta om hur sociala rättigheter och ekonomiskt stöd, som exempelvis socialbidrag, undermineras genom nedskärningar eller politiska beslut. Detta leder till svårare tillgång till resurser för utsatta grupper, vilket kan öka ojämlikheten i samhället. Exempelvis har både tillgången till och nivån på socialbidrag minskat sedan 1985, vilket är ett tydligt tecken på urholkningens effekter.
Informalisering
Innebär en process där formella strukturer, regler eller institutioner ersätts eller minskas till fördel för mer informella sätt att samarbeta och ge stöd. Inom socialt arbete kan detta innebära att hjälp ges i mer oorganiserade eller personliga sammanhang istället för genom etablerade system.
Informalisering kan ge ökad flexibilitet och närhet till individer, men medför också risker som bristande kvalitet och otydlighet i ansvar och uppföljning.
Marknadisering
Att göra verksamheter som inte tidigare var marknadsorganiserade mer marknadsstyrda eller mer marknadsliknande. Vilket inom socialt arbete innebär att privata aktörer ges en större roll i att tillhandahålla tjänster. Med antagandet att den öppna marknadens konkurrens ska möjliggöra större valfrihet och ett bredare utbud. Men kan även medfölja risker, som att vinstintresse prioriteras framför kvalitet.
Medikalisering
Kraven på en alltmer evidensbaserad praktik (EBP) innebär att många i samhället som är avvikande (exempelvis en pojke som är stökig) inte nödvändigtvis får den sociala hjälp de behöver. Den stökiga pojken får inte någon samtalsbehandling utan diagnostiseras istället med ADHD och medicineras som en mer kostnadseffektiv lösning.
Aktivering
Aktivering inom socialt arbete handlar om att stärka människors möjlighet att påverka sina liv och delta i samhället. Genom insatser som utbildning och sysselsättningsprogram får personer, särskilt de som står långt från arbetsmarknaden, stöd att hitta vägar till arbete och självförsörjning.
Social exkludering
kan sammanfattas som en process där individer eller grupper utestängs från samhällets skyddsnät och möjligheter, exempelvis inom arbetsmarknad, utbildning och socialt deltagande.
Välfärdsperspektiv
ser sociala problem som brister i välfärden, särskilt ekonomiska, men även sociala och psykiska. Till exempel gällande inkomstbortfall förväntas staten genom politiska reformer minska effekterna och säkerställa individuell välfärd. Forskningen fokuserar på att mäta levnadsvillkor för att förstå och fördela välfärden.
Resursperspektiv
utgår från att individens levnadsnivå styrs av faktiska resurser, såsom hälsa, utbildning och ekonomi. Ju fler resurser, desto större möjligheter att forma sitt liv. Perspektivet betonar objektiva mätningar av välfärd snarare än subjektiva upplevelser av livskvalitet.
Den sociala frågan
uppmärksammades under 1800-talet, när sociala problem som fattigdom, dåliga bostäder och barnens situation blev synliga i takt med att industrisamhället växte fram. Urbaniseringen, där människor flyttade till snabbt växande städer, ledde till nya sociala utmaningar. I många europeiska länder, inklusive Sverige, genomfördes kartläggningar och utredningar för att förstå och åtgärda dessa problem. Det var också en tid då reformverksamhet och utbildning för att hantera sociala problem började växa fram.
Arbetslinjen
Arbetslinjen är en idé inom svensk välfärdspolitik som betonar att arbete ska vara grunden för försörjning och att det alltid ska löna sig att arbeta jämfört med att leva på bidrag.
Inom socialt arbete syftar arbetslinjen till att minska bidragsberoende genom att främja egenförsörjning via arbetsmarknadsåtgärder, utbildning och aktivering. Tanken är att arbete inte bara ger ekonomisk trygghet utan också stärker självkänslan och social delaktighet.
Fattigdom som ett relativt begrepp
Relativ fattigdom handlar om skillnader mellan individer eller grupper inom ett samhälle. Det innebär att någon kan uppleva sig som fattigare, trots att deras absoluta inkomst inte minskar, om inkomstskillnaderna mellan olika grupper ökar. Till exempel, om du får en löneökning på 300 kronor men din kollega får 3000 kronor, kan du känna dig relativt fattigare, även om du själv har fått mer pengar. Relativ fattigdom fokuserar på klyftorna i samhället snarare än den absoluta nivån av fattigdom, och handlar om hur individer eller grupper har det jämfört med andra inom samma samhälle.
Universella rättigheter
gäller alla i samhället och syftar till att förebygga sociala problem innan de uppstår, exempelvis genom generella välfärdssystem som folkpension.
Selektiva rättigheter
riktar sig endast till dem som bedöms ha behov av stöd, ofta genom individuell behovsprövning, som försörjningsstöd (socialbidrag). Dessa insatser kan vara villkorade och präglas av en tradition av fattigvård.
aktivt lyssnande
Aktivt lyssnande innebär att lyssna uppmärksamt, visa att man lyssnar och engagera sig i samtalet både verbalt och icke-verbalt. Det handlar om att använda tekniker som att ställa frågor, upprepa nyckelord, spegla känslor och sammanfatta det som sägs. Icke-verbalt kan det handla om ögonkontakt, kroppsspråk och ansiktsuttryck.
Det förindustriella samhället
Sociala problem, som fattigdom, sjukdom och barnadödlighet, fanns länge men betraktades inte som samhälleliga problem. Fattigdom sågs ofta som ett individuellt problem eller som ett ödesbestämt tillstånd snarare än något som samhället skulle ta ansvar för. Det var först under den lutherska tiden som fattigdom började ses som ett tecken på omoral, och statens ansvar var i stort sett passivt.
Industrisamhällets framväxt
Under 1800-talet började fattigdom betraktas som ett socialt problem, och statens ansvar att hantera detta växte fram, särskilt när industrialiseringen skapade snabb befolkningstillväxt och förvärrade sociala problem. Fattigdom och andra sociala problem blev mer synliga i de snabbt växande städerna, och olika reformer och system för välfärd började utvecklas.
Välfärdssamhällets framväxt (1920-1970)
Efter andra världskriget började sociala problem betraktas som ett resultat av ojämn fördelning av resurser och arbete. Första världskriget och den ekonomiska depressionen ledde till massarbetslöshet och ökade sociala klyftor. Här infördes välfärdspolitik, som arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik och socialförsäkringar för att minska ojämlikheterna.
Det senmoderna samhället
I det senmoderna samhället, präglat av globalisering och snabb teknologisk utveckling, är det individens ansvar att hantera många av de sociala problem som uppstår. Detta har lett till en förändrad syn på socialt arbete, där mer fokus läggs på individuella lösningar snarare än statliga ingripanden. Globaliseringen har också skapat nya typer av sociala problem, som migration, och har gjort det svårare att hantera problem nationellt.
