Tentafrågor Flashcards
(54 cards)
Beskriv några olika egenskaper som sensoriska register har, t.ex. det ikoniska minnet.
Det antas finnas ett sensoriskt register för varje sinne. Sensoriska registret för syn kallas för ikoniska minnet, medan det för hörsel kallas för det ekoiska minnet. Det ikoniska minnet är den del av vårt sensoriska minne som hanterar visuell information, det vill säga allt vi ser. Egenskaper:
Hög kapacitet: Det ikoniska minnet kan lagra väldigt mycket visuell information på en gång, men bara under en mycket kort tid.
Kortvarigt: Informationen i det ikoniska minnet försvinner mycket snabbt om vi inte uppmärksammar eller fokuserar på den.
Detaljerad men flyktig: Det kan innehålla detaljer som färger, former, och rörelser, men den visuella informationen förloras snabbt när vi inte aktivt bearbetar den.
Exempel: Om du ser en ljusblixt eller ett snabbt skifte av bilder på en skärm, kommer du fortfarande att “se” den tidigare bilden för en mycket kort stund efter att den försvunnit, vilket är ett resultat av ditt ikoniska minne.
Vad innebär perceptuell respektive semantisk klassificering?
Perceptuell klassificering handlar om att kategorisera objekt eller stimuli baserat på deras fysiska egenskaper, såsom form, färg, storlek, ljud eller andra sensoriska detaljer. Percpetuella indata kan matchas eller jämföras med en lagrad perceptuell representation av ett objekt och om det är en god överensstämmelse så sker en perceptuell klassifikation. Denna klassifikation kan ge upphov till en känsla av igenkänning, men den räcker inte för att identifiera objektet.
Den perceptuella representationen kan matchas med en begreppslig representation och leda till semantisk klassifikation. Det innebär att det sker en identifiering av objektet och att man får tillgång till den kunskap som man har om objektkategorin. Semantisk klassificering handlar om att kategorisera objekt eller stimuli baserat på deras betydelse eller funktion snarare än på deras fysiska egenskaper. Detta innebär att vi klassificerar objekt utifrån vad de är och vad de gör, baserat på vår förkunskap och erfarenhet.
Exempelvis: Du ser någon på stan, känner igen den, men kan inte placera den.
Perceptual representational systems (PRS). Nästa fas blir att identifiera vem det faktiskt är → då kommer man till en semantisk klassifikation (ex det är personen i kassan på ICA)
Beskriv Biedermans ”recognition-by-components” – teori om objektigenkänning.
I modellen antas att objekt kan brytas ner i ett antal formelement som kallas för geons (geometrical ions).
Idén är att geons fungerar som de grundläggande byggstenarna för alla objekt vi känner igen. Geons är enkla former, som cylindrar, koner och block.
Biederman menar att med en uppsättning grundformer kan man få ihop olika vardagliga föremål genom att kombinera dem och ange relationerna. Det är som principen med bokstäver: tänk att vi har 29 bokstäver, men det finns ingen begränsning för hur många ord vi kan skapa.
Biderman har föreslagit att det är vissa egenskaper hos objekt som är oföränderliga (konstanta) sedda ur olika synvinklar, dvs de är “viewpoint-independent.” Trots att vi kanske ser ett föremål för första gången ur en helt ny synvinkel kan vi ändå konstatera vilket föremål vi sett.
Vilka skillnader finns mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning och vad kan
de bero på?
Det finns flera skillnader mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning. En av dessa är att ansiktsigenkänning är mer känsligt för inversion. Detta innebär att vi har svårt att känna igen ett ansikte som är upp-och-ner eller spegelvänt. Skulle däremot ett objekt vändas upp-och-ner så skulle vi fortfarande kunna känna igen objektet. Dessutom är ansiktsigenkänning också mer känsligt för ljusförändringar. Ett exempel på detta är att vi har svårt att känna igen ett ansikte om man håller en ficklampa under hakan. Till sist har vi också svårt att placera vilket ansikte till exempel en näsa tillhör. Vi har lättare att identifiera vilket hus en dörr tillhör. Detta beror på att vi tenderar att analysera och känna igen ansikten konfigurativt, det vill säga att vi analyserar och kommer ihåg ett ansiktes mönster, tillexempel avstånd mellan ögonen snarare en hur exakt ögat ser ut. Objekt känner vi däremot igen och analyserar utefter deras delar. Detta kan förklara bland annat varför ansiktsigenkänning och inte objektigenkänning är känsligt för inversion. Om ansiktet vänds upp-och-ner förändras mönstret som man annars hade känt igen ansiktet utifrån. Ett objekts delar går dock fortfarande att identifiera. Detsamma gäller ljusförändringarna. Ändras ljuset ändras också skuggningarna vilket kan få en upplevelse av att ansiktets mönster är annorlunda än det vi känner igen, men vi kan fortfarande urskilja delar som gör att man känner igen ett objekt.
Vad innebär datastyrda (bottom-up) respektive begreppsstyrda (top-down)
perceptuella processer?
Processer som är direkt styrda av stimulit kallas ibland för datastyrda, men det är mer vanligt förekommande att det sägs innehålla “bottom-up” processande. Det innebär att vi samlar in
rådata från våra sinnen och sedan bygger upp en uppfattning av objektet eller scenen utifrån denna information. När vi ser ett objekt, som en bok, använder vi våra sinnen (synen i detta fall) för att uppfatta ljus, färger, former och konturer. Våra hjärnor tar dessa rådata och sammanställer dem för att förstå att det vi ser är en bok. Får vi exempelvis en tydlig bild framför oss, är det främst utifrån datan vi drar slutsatser från. Det är alltså utifrån kommande.
Om vi istället förlitar oss på vår kunskap, kallas det ibland för begreppsstyrda processer, eller att dessa involverar top-down processande. Top-down-processer innebär att vi använder vår förkunskap, erfarenheter, förväntningar och kontext för att tolka och förstå informationen vi får från vår omgivning. Det handlar om att använda högre kognitiva processer (som tankar, minnen och förväntningar) för att ge mening åt det vi uppfattar. Det är snarare inifrån kommande och kan motsvara perceptuella representationer som hallucinationer eller drömmar. Ju sämre kvalité det är på data, desto mer utrymme får top-down processer. Om vi exempelvis ser en otydlig eller suddig bild av en bok, kan vi fortfarande förstå att det är en bok baserat på vår tidigare erfarenhet och kunskap om hur en bok ser ut. Vi använder alltså vår erfarenhet och tidigare uppfattningar för att fylla i de luckor som informationen inte ger oss direkt.
Beskriv vad en ”pop-out”-effekt innebär i samband med visuell sökning. När kan en
sådan effekt uppstå och när gör den inte det?
“Pop-out”-effekten i samband med visuell sökning hänvisar till ett fenomen där ett objekt i en visuell miljö automatiskt fångar vår uppmärksamhet och framträder mycket snabbt och tydligt, utan att vi behöver anstränga oss för att leta efter det. Det “poppar ut” från omgivningen och gör det mycket lättare att identifiera det. Denna effekt kan ske när ett objekt skiljer sig markant från andra objekt i en uppsättning, oftast på grund av en unik egenskap som fångar vår uppmärksamhet. Exempelvis om du har en korg med flera gröna äpplen och ett rött äpple, kommer det röda äpplet sticka ut. En “pop-out”-effekt sker inte när objektet du söker inte har någon distinkt egenskap som skiljer det från de andra objekten i uppsättningen. När objektens egenskaper är mer lika varandra, blir sökningen mer ansträngd, och vi kan inte uppleva samma automatiska pop-out-effekt. Säg att det exempelvis hade legat några röda päron i korgen också - då hade det tagit längre tid att hitta det röda äpplet då man måste integrera två särdrag (färg och form) för att hitta äpplet och då krävs fokuserad uppmärksamhet.
”Inattentional blindness” och ”change blindness” är 2 fenomen som har påvisats i
forskning om uppmärksamhet. Förklara vad dessa fenomen innebär.
Inattentional blindness är ett fenomen där en individ inte märker eller uppfattar ett stimulus i sin omgivning, trots att det är synligt för dem. Detta inträffar när personen är fokuserad på något specifikt och därför inte lägger märke till något annat, även om det är klart synligt. Ett klassiskt exempel på inattentional blindness är det berömda experimentet där deltagarna tittade på en video där personer i vita och svarta tröjor spelade basket, och under denna tid gick en person klädd i en gorilladräkt genom scenen. Trots att gorillan var synlig i flera sekunder, var det många deltagare som inte såg den, eftersom de var fokuserade på att räkna hur många gånger bollarna passades (selektiv uppmärksamhet).
Change blindness handlar snarare om att när vi betraktar en komplex bild/scen med många saker och detaljer, så registrerar vi inte allting som finns. Säg att man visar en bild för några testpersoner - när dessa betraktar scenen, ser de förvånansvärt lite i detalj, trots en upplevelse av en rik detaljerad bild av scenen. Om man sedan släcker ner bilden och ändrar på några detaljer upptäcks dessa förändringar sällan (om inte dessa råkade hamna i blickfånget precis före avbrottet, alltså att de skedde en fixering på just den detaljen). Sådana detaljförändringar är speciellt svåra att upptäcka vid komplexa bilder/scener som innehåller många detaljer. Vid enkla bilder med ett fåtal detaljer (ex fyra detaljer), så upptäcks detaljförändringar nästan alltid. Skillnaden mot inattentional blindness är att minnet är inblandat här. Detta fenomen kan illustreras av “finn-fem-fel” uppgifter där du får se två versioner av samma bild, med några få ändringar, du kan
möjligen hitta ett par fel men det är svårt att se alla förändringar. Detta sker tydligast när du inte ser förändringen ske, utan endast presenteras en förändrad bild.
Vilka skillnader finns mellan endogent och exogent styrd uppmärksamhetsorientering?
Endogen uppmärksamhetsorientering handlar om att vår uppmärksamhet styrs inifrån, baserat på våra mål, intentioner och förväntningar. Det innebär att vi aktivt väljer att rikta vår uppmärksamhet mot något vi själva har bestämt oss för att fokusera på, vilket kräver vilja och medvetenhet. Denna typ av uppmärksamhet är målstyrd och kognitivt kontrollerad. Exempelvis när du letar efter din bilnyckel i ett rum, riktar du medvetet din uppmärksamhet mot de platser där du tror att nyckeln kan vara, baserat på din plan och dina förväntningar.
Exogen uppmärksamhetsorientering handlar om att vår uppmärksamhet styrs utomifrån, baserat på externa stimuli som avviker från omgivningen. Denna typ av uppmärksamhet kallas ofta för automatiskt eller reflexivt orienterad uppmärksamhet och sker ofta utan att vi behöver medvetet kontrollera den. Den är stimulusdriven och svarar på något som plötsligt fångar vår uppmärksamhet, till exempel ett ljud, en rörelse eller en ljusblinkning. Om någon ropar ditt namn, kommer du reflexmässigt att rikta din uppmärksamhet mot den personen, även om du inte hade för avsikt att fokusera på det just då.
Beskriv och ge exempel på olika former av ”priming” som kan innebära att
information i långtidsminnet föraktiveras.
Repetitionspriming: När stimuli upprepas kan de uppfattas snabbare och lättare vid upprepningarna jämfört med den första presentationen. Om deltagare exempelvis får se ett ord och sen, strax därefter, får se ordet igen, kommer de känna igen ordet lättare den andra gången.
Associativ priming (semantisk): Begrepp och idéer är associerade till varandra i semantiska nätverk. När ett begrepp aktiveras (tex när man tänker på det) aktiveras i olika hög grad också andra begrepp mycket snabbt, automatiskt och omedvetet. Om vi först ser ordet “hund” och sedan ombeds att snabbt bedöma om ordet “katt” är ett ord, kommer vi troligen att svara snabbare på ordet “katt” än om vi först sett ordet “bord”. Detta beror på att “hund” och “katt” är semantiskt relaterade och aktiverar liknande koncept i långtidsminnet, vilket gör att vi kan bearbeta ordet “katt” snabbare
Förväntanspriming: När man medvetet förbereder/förväntar sig att se en viss sak, aktiveras representationerna av det förväntade, så att man uppfattar det snabbare när det sedan presenteras. Aktiveringsprocessen är dock långsammare jämfört med associativ priming. Förväntanspriming kan också ge upphov till negativ priming som innebär att om något oväntat dyker upp istället för det förväntade är man långsammare att uppfatta detta jämfört med utan någon förväntan, det uppstår en hämning eller blockering av det oväntade. Negativ priming eller hämning sker också av störande information när man söker efter något specifikt.
Vilken betydelse kan selektiv uppmärksamhet ha med avseende på bearbetning och
analys av sinnesinformation (tolkning, semantisk analys)? Diskutera utifrån early
selection hypothesis respektive late selection hypothesis.
Selektiv uppmärksamhet är en viktig aspekt av hur vi bearbetar och tolkar sinnesinformation. Den styr hur vi fokuserar på specifika stimuli och ignorerar andra, vilket är avgörande för att kunna hantera den stora mängd information vi ständigt utsätts för.
Enligt early selection hypothesis sker urvalet på ett tidigt stadium, innan bearbetningen och den semantiska analysen. Viss information kunde gå vidare, men i försvagad form. I detta perspektiv skulle selektiv uppmärksamhet ha en mycket direkt och tidig inverkan på hur vi bearbetar sinnesinformation.
Konsekvenser för tolkning och semantisk analys: Eftersom den tidiga filtreringen blockerar irrelevanta stimuli från att nå den semantiska bearbetningen, innebär det att vi inte lägger energi på att tolka eller analysera irrelevant information. Det gör bearbetningen mer effektiv, men kan också leda till att vi missar viktig information om vi inte är uppmärksamma på rätt stimuli.
Late-selection menar att effekten sitter vid ett senare stadium. I grunden analyseras all information grundläggande och sen sker ett urval efter det, efter hur relevant det är för individen. Det betyder att vi bearbetar information på en djupare nivå (inklusive semantisk analys) innan vi beslutar vilka stimuli som är relevanta att fokusera på.
Konsekvenser för tolkning och semantisk analys: Enligt denna modell skulle selektiv uppmärksamhet ha en mer indirekt påverkan på hur vi tolkar och analyserar information. Eftersom alla stimuli får en semantisk bearbetning, kan irrelevant information faktiskt komma att påverka våra beslut eller tolkningar, vilket gör att vi kanske lägger för mycket vikt vid information som egentligen inte är relevant. Det ger oss en mer nyanserad men också mer komplex bearbetning av sinnesinformation, eftersom även stimuli som vi inte fokuserar på kan påverka vår tolkning.
Det kan ibland vara svårt att samtidigt utföra två intellektuella eller praktiska uppgifter (delad uppmärksamhet). Redogör för möjliga orsaker till detta.
Ju mer lika uppgifterna är, desto svårare är det att utföra dem samtidigt. Ett exempel på detta kan vara att man vill läsa en novell samtidigt som man lyssnar på en föreläsning - båda uppgifterna innehåller språkanvändning. Resultatet av detta kommer vara att de tävlar om resurserna - och därför kommer denna sort av multitasking vara svårt.
Vidare ses uppmärksamhet ofta som en begränsad mental resurs, som antingen kan vara generell eller specifik. En generell mental resurs tas i anspråk för alla typer av uppgifter. Ju svårare en enskild uppgift är, desto mer tar den i anspråk av den generella resursen. Således varierar uppgifter i vilken belastning de lägger på en och ju större belastning desto mer stör det andra uppgifter. I en studie blev förare tillfrågade att estimera huruvida deras fordon skulle få plats mellan två parkerade bilar. När det var svårbedömt, var deltagarna mindre benägna att upptäcka en oväntad gångtraffikant vid sidan av vägen. Med andra ord, så ökade högre percpetuell belastning (från köruppgiften) inattentional blindness.
Slutligen kan exekutiv kontroll (såsom planering, självkontroll och arbetsminne) begränsa möjligheten att multitaska (att dela uppmärksamheten) då den bara kan hantera en uppgift i taget. Om en uppgift är mycket komplex eller kräver mycket exekutiv kontroll, kan det bli svårt att hålla flera uppgifter igång samtidigt. Med PRP (psychological refractory period) avses den fördröjning i svarsreaktion på ett andra stimulus som uppstår när ett första stimulus fortfarande bearbetas. Det är ett exempel på en negativ effekt när man behöver dela sin uppmärksamhet på två uppgifter.
Exempel: Om du försöker laga mat och hålla koll på ett barn samtidigt kan det vara svårt att både hålla ordning på recepten och hålla barnet säkert om det är mycket att göra samtidigt.
Sammanfattningsvis: Hur svåra är uppgifterna, hur lika är uppgifterna och är de automatiserade? Vår förmåga att utföra två uppgifter samtidigt kan också förbättras då vissa
uppgifter/utföranden automatiserats genom träning. Att göra något ofta så att man till sist slipper tänka på hur man utför uppgiften gör att man kan lägga sin kognitiva resurs på något annat och det blir därmed enklare att utföra andra uppgifter samtidigt som man utför en automatiserad uppgift.
Vissa kognitiva processer verkar kunna ske utan inblandning av vårt medvetande (the cognitive unconscious), beskriv några av dem.
Bland annat kan det yttra sig i rekonstruktion av minnen baserade på slutledningar: ex om vi tänker tillbaka på händelser från vår barndom - är det äkta minnen? Kanske sett bilder, fått återberättat av föräldrar och på så sätt kan det bli en rekonstruktion.
I många fall verkar människor också ägna sig åt omedvetet resonerande. Bland annat diskuterades i boken en studie där deltagarna övertygade sig själva att ett flertal fiktiva namn var faktiska namn på kända personer. I denna proceduren var deltgarna medvetna om det faktum att några av namnen de läste var utmärkande. Man tror att följande tankar ungefär pågått i deltagarnas huvud: “Namnet ringer en klocka och jag är inte säker på varför. Men experimentledaren frågar mig om kända namn och de är andra kända namn på listan framför mig. Så jag antar att detta också måste vara ett namn på en känd person.” Detta låter som något vi vill kalla “tänkande”, men bevisen tyder på att det är tänkande som deltagarna var helt omedvetna om - med andra ord, tänkande som befann sig i det kognitivt omedvetna.
Blindseende är ett fenomen som har studerats med ett fåtal patienter som fått skador på hjärnan som gjort dem delvis eller (oftast) blinda. De har märkt att man ändå kan reagera på saker som visas i den blinda delen av synfältet. Bland annat har de kunnat svara på frågor om emotionella uttryck (ex rädd, glad) i ansikten. På något sätt registrerar hjärna någonting utan att vi är medvetna om det. Behövs alltså inte alltid medvetenhet för att utföra en handling = blindseende.
Slutligen kan kognitiv omedvetenhet yttra sig i inrotade tankesätt och väl inövade handlingar som har automatiserats.
Beskriv några viktiga funktioner som vårt medvetande har enligt Global workspace
theory (The neuronal workspace hypothesis).
Medvetande har enligt dessa teorier följande funktioner
- Att göra information tillgänglig för stora delar av hjärnan
- Att möjliggöra att information från olika delar av hjärnan integreras
- Att nya kombinationer av informationselement bildas
- Att möjliggöra viljemässig kontroll av handlingar och att nya handlingar (tankeoperationer) kan initieras
- Medvetande är avgörande för explicit inlärning och episodiskt minne
- Medvetande möjliggör övervakning och justering av motorik
Hjärnans olika områden är specialiserade för att hantera, bearbeta och förmedla olika typer av
information. Trots detta erfar vi helhetsupplevelser som kombinerar många typer av
information och omfattar aktivitet i flera områden av hjärnan, t.ex. då du spelar upp ett
episodiskt minne av en händelse nästan som en “film” i huvudet, en funktion som kräver
kombination av flera intryck. Men hur får vi dessa integrerade helhetsupplevelser egentligen?
Den frågan har kallats för the binding problem och Global workspace theory kan beskrivas
som en ansats att besvara den.
Global workspace theory menar på att medvetandet har en enande funktion och möjliggör
denna kombination av information. Teorin menar att när vi riktar medveten uppmärksamhet
mot något triggas så kallade “work space neuroner” som kommunicerar och integrerar
information mellan olika områden av hjärnan, vilket resulterar i en integrerad helhet. Vårt
medvetande har alltså en särskilt viktig funktion.
Teorin kan förtydligas av den så kallade “teatermetaforen” som kan beskrivas som följande:
Vi har en scen som utgörs av vårt arbetsminne. Våra exekutiva funktioner som styr och
övervakar vad som sker på scenen kan gestaltas av alla bakom kulisserna (scentekniker,
manusförfattare, osv.) och vårt medvetande kan beskrivas som scenens spotlight som lyser
upp det som skall vara i fokus. På scenen har vi skådespelare och rekvisita som skulle kunna
vara olika komponenter av vårt arbetsminne och sinnesintryck. Genom att belysa dem med
vår spotlight kan vi ena dessa komponenter till en integrerad interaktion, en helhetsbild.
Vilka egenskaper och funktioner har den Fonologiska loopen i Baddeleys
arbetsminnesmodell?
Den fonologiska loopen är ett system i arbetsminnet som upprätthåller information genom vokal eller subvokal repetition. Man använder sig med andra ord av språkljud och en talbaserad, akustisk minneskort. Egenskaper och funktioner som den fonologiska loopen besitter är bland annat lagring av ljudinformation: Fonologiska loopen är specialiserad på att hantera ljud och talade ord, vilket gör den central för verbalt arbetsminne. Begränsad kapacitet: Den fonologiska loopen har en begränsad kapacitet, vilket innebär att den inte kan hålla för mycket information samtidigt.Verbal repetition: Repetition är en viktig funktion för att hålla information kvar längre i arbetsminnet. Det hjälper oss att hålla saker som telefonnummer eller ord i huvudet tills vi kan använda dem. Tidsbegränsning: Eftersom informationen tenderar att försvinna från den fonologiska lagringsdelen om den inte repeteras eller används, krävs aktiv uppmärksamhet för att bibehålla informationen. Fonologiska loopens funktion är avgörande för många kognitiva processer som språkinlärning, läsning, och muntlig problemlösning. Andra funktioner kan beskrivas genom fonologisk hämningseffekt: Om man stör repetitionen av ett material genom att upprepa ett annars enkelt ord “vad”, hämmas kvarhållandet av informationen, även om materialet presenteras visuellt. Fonologisk sammanblandningseffekt: Det blir högre grad av interferens mellan bokstäver och ord som akustiskt liknar varandra än om de låter olika. Detta indikerar att en fonologisk, talbaserad kod används vid repetition av ett material. Verbal loopeffekt: Man omkodar ofta visuell information som man ska komma ihåg till verbala beskrivningar. Graden av återgivning av denna information beror på längden av den verbala beskrivningen.
Ordlängdseffekt: Minnesspannet är relaterat till längden av ord som ska minnas. Man kan repetera fler korta ord som går snabbt att uttala jämfört med långa, flerstaviga ord.
Man använder sig av en fonologisk loop om man ex ska räkna ut 13 gånger 17, genom att bryta ner det i mindre delar. Men om man redan belastar den fonologiska loopen, ex genom att repetera ett ord, så är det svårare att räkna ut talet.
Vilka egenskaper och funktioner har komponenten Visuo-spatiala skissblocket i
Baddeleys arbetsminnesmodell?
I denna del av arbetsminnet kan man skapa mentala bilder, dvs visualisera. Denna del av arbetsminnet verkar innehålla två relativt oberoende delkomponenter, en visuell (mönsterigenkännande) del och en spatial del. Den första delen hanterar visuella bilder, som hur ett objekt ser ut eller en bild vi föreställer oss. Den andra hanterar rumsliga relationer, som att förstå objektens positioner i förhållande till varandra (t.ex. att förstå var ett föremål är i ett rum eller orientera sig i en karta). I VSS används en analog minneskod, vilket gör att man kan upptäcka nya saker i en mental bild som man inte hade kunskap om tidigare, avläsningen av en mental bild kan liknas vid visuell perception. Det verkar dock finnas en begränsning i upplösningsgraden hos våra mentala bilder. Det kan ta sig uttryck i att detaljer blir otydliga hos små saker som man visualiserar samtidigt med stora. Om inte den mentala bilden “underhålls” försvinner den snabbt och vi verkar bara ha tillgång till en mental bild åt gången i arbetsminnet. Perceptuella bilder och visualiserade bilder uppvisar många likheter. En skillnad är dock att det är svårt att göra omtolkningar av ett visualiserat objekt jämfört med att perceptuellt se det. Exempel på funktioner i vardagen som VSS fyller är bland annat när du försöker komma ihåg en plats eller hur ett objekt ser ut och var det är placerat, att rita eller skapa en mental bild av en objektstruktur och navigering i en okänd miljö, som att hitta vägen genom en stad. Sammanfattningsvis kan man säga att visuo-spatiala skissblocket är avgörande för att hantera information som rör både synintryck och rumsuppfattning, och det spelar en central roll i kognitiva funktioner som visualisering, mental rotation, och navigation.
Episodisk buffert fanns inte med i den ursprungliga arbetsminnesmodellen, varför har Baddeley lagt till den? Med andra ord, vilka funktioner har denna komponent?
Anledningen till att Baddeley införde den episodiska bufferten var för att förklara vissa aspekter av arbetsminnet som inte kunde förklaras fullt ut med bara de ursprungliga komponenterna. Dessutom hade den ett antal fördelar för att ge ett möjligt svar på frågan om samspelet mellan arbetsminnet och långtidsminnet. Dess egenskaper beskrivs av namnet; det är episodiskt i det avseendet att det antas innehålla integrerade episoder eller “chunks” (en välintegrerad meningsfull enhet) i en flerdimensionell kod. Genom att göra detta agerar det som ett buffertlager, inte bara mellan komponenterna i arbetsminnet, utan det länkar också arbetsminnet till perception och långtidsminnet. Den har möjlighet att göra detta eftersom den kan hålla flerdimensionella representationer, men likt de flesta buffertlagringar har det en begränsad kapacitet. Man menar att det går att hålla max 4 chunks i fokus. Det går att likna den episodiska bufferten vid det man har i fokus för ens uppmärksamhet (det passar således ihop med global workspace teorin eller att arbetsminnet kan liknas vid en scen)?
Ett kapacitetsbegränsat system som är episodiskt i den meningen att bufferten kan integrera information från olika källor (tex fonologisk, visuospatial, semantisk information, men även ren sinnesinformation såsom lukt, smak och känsel) till en enstaka komplex struktur, episod eller “chunk.”
En chunk är en välintegrerad och meningsfull psykologisk enhet som uppstår när elementen i enheten får starka associationer till varandra samtidigt som elementen har svaga eller inga associationer med andra chunks
Innehållet i den episodiska bufferten blir tillgängligt och bevaras med hjälp av medveten uppmärksamhet (conscious awareness)
Exekutiva funktioner handlar bland annat om att kunna utöva kontroll över
informationsprocesser, vilket är en funktion som den centrala exekutivenheten i
Baddeleys arbetsminnesmodell har, vad innebär det? (SAS i Norman-Shallice modell
har samma funktion).
Enligt Baddeleys modell av arbetsminnet är det den centrala exekutivenheten som står för
de exekutiva funktionerna. De exekutiva funktionerna är att initiera, inhibera, skifta och
övervaka processer. Dessa funktioner är viktiga för vår vardagliga funktion.
Att initiera en process handlar med andra ord om att starta en process. Ett exempel kan vara
att påbörja de processer som är nödvändiga för att man ska kunna koka sin kopp kaffe på
morgonen. Det kan också handlar om processer som inte är öppna för vårt medvetande, som
t.ex. automatiserade processer som behöver initieras när man cyklar, eller ska slå tillbaka
bollen i en badmintonmatch.
Att inhibera processer handlar med andra ord om att stoppa processer. Det kan t.ex. handla
om ‘impulser’ som vår omgivning ger upphov till. Det finns patienter med skador på
frontalloben som har visat på bristande exekutiv kontroll. Kopplat till inhibering har man t.ex.
sett patienter som inte kan ‘stoppa sig själva’ från att blanda en kortlek som ligger på bordet
framför dem. Det handlar inte om tvångsbeteenden, utan de behöver inte ens vara medvetna
om vad de gör innan någon påpekar det. Omgivningen gav upphov till en respons som inte
inhiberades.
Att skifta process kan t.ex. handla om att man ska svänga förbi en affär på vägen hem.
Vanligtvis åker man raka vägen hem, men nu måste man avvika från den vanliga vägen vid ett visst tillfälle. Man måste skifta process.
Övervakning av processer relaterar starkt till ens förmåga att planera, sätta upp mål och att
utvärdera dessa mål. För att kunna genomföra en uppgift eller lösa ett problem kan det ibland
krävas lite planering och utvärdering. Då behöver processerna övervakas och utvärderas.
Även detta har man sett att patienter med frontallobsskador kan ha svårt med.
Handlar om självreglerande kontrollfunktioner - man kan planera och organisera sitt eget beteende för att uppnå egna uppsatta mål. Självreglering och egenkontroll är det centrala i exekutiva funktioner: I vilken mån kan vi forma och styra våra egna liv och hålla oss till en plan?
Exempel: Första gången man tar sig till skolan kräver det medveten uppmärksamhet för att hitta (exekutiv kontroll), eller när man bakar ett recept för första gången → men när man åkt till skolan, samt bakat receptet, ett antal gånger går det per automatik. Rutiner och vanor vi utvecklat, kan vi utföra utan att använda vår frontallob. När vi inte kan förlita oss på rutiner och vanor innefattar det prefrontala loben.
Personer som har fått skador på främre pannloben (prefrontala loben) av hjärnan
uppvisar störningar i exekutiva funktioner, beskriva några sådana ”störningar”
Skador på pannloben resulterar ofta i skador i Supervisory Attentional System, SAS, i Norman-Shallice modell. SAS är ansvarig för funktioner som rör till exempel styrning av uppmärksamhet, nya oinlärda responser, svåra eller farliga uppgifter, att motstå frestelser eller hejda impulser. Exekutiva funktioner är funktioner för kontroll och styrning av reaktioner, impulser och beteende. I Baddeleys arbetsminnesmodell har modulen “exekutiva kontrollenheten” denna uppgift (samma funktion som SAS).
Utilisation behavior. Patienten har tappat förmågan att hejda den impuls till handling som saker i omgivningen ger upphov till, dvs handlingar som ofta förknippas med dessa föremål. Exemeplvis observerade Lurias en patient som såg en knapp för att kalla på en sjuksyster. Han trycker på knappen, men när sjuksystern kommer har han inget att säga till henne.
Distractibility. Frontallobspatienter är ofta lättdistraherade och blir lätt störda av irrelevant information. Det kan tolkas som ytterligare tecken på bristande “endogenous” kontroll relativt “exogenous” kontroll.
Planning. Problemlösning innebär ofta att man behöver arbeta mot ett mål, nå en lösning, genom att sätta upp delmål, värdera framsteg och eventuellt justera sin plan efter hand. Frontallobspatienter är många gånger oorganiserade i samband med problemlösning.
Goal neglect. Misslyckande att organisera sitt beteende på ett sätt som rör sig mot deras mål. Bland annat tillfrågades en patient att rita en figur - till en början började patienten med att återskapa figuren, men sveptes sedan med i sina egna impulser och adderade detaljer som inte fanns i originalfiguren.
Ibland brister vår kontroll och vi begår s.k. felhandlingar, “action slips”. Redogör för möjliga orsaker till dessa felhandlingar.
Capture errors: Handlingar “utlöses” ibland av vanemässigt associerade saker eller situationer. Felhandlingar kan lätt uppstå när man i en valsituation i en sekvens av handlingar måste avvika från det vanliga samtidigt som ens uppmärksamhet ägnas åt andra saker. Personer som skulle avvika från den normala vägen hem från arbetet för att utföra ett ärende, upptäckte ofta att de ändå kom hem utan att utfört det specifika ärendet. Här hade SAS/exekutiv enheten behövt hejda impulsen att köra den vanliga vägen hem, men pga att exekutiv enheten var ockuperad så tog vanehandlingen kontroll istället.
Cross-talk errors: Dessa fel kan uppstå när man håller på med två olika uppgifter mer eller mindre samtidigt. Handlingar lämpliga i den ena uppgiften kan då blandas ihop med handlingar i den andra uppgiften. Lärare har rapporterat in att de skulle säga något till klassen samtidigt som de skulle skriva upp något annat på tavlan - slutade med att det blev en blandning av det som skulle sägas och skrivas.
Lost intentions and failed triggers: “Vad katten gör jag här?”-syndromet. Alltså lost intention är det när man glömt avsikten med att tex gå till ett visst rum. Vi kan också glömma att göra en bestämd sak som vi tidigare planerat att göra när man hamnar i en viss situation (failed triggers).
Detached intentions and perceptual confusions: Dessa fel rör när en “prospective trigger” utlöses av fel ledtråd (cue). Till exempel när man går över rummet och stänger en skåpsdörr istället för fönstret som man hade tänkt.
Program counter failures: Vid en flerstegsuppgift kan fel uppstå på grund av utelämnanden av vissa steg eller felaktiga upprepningar av olika steg.
Vad är ett arbetsminnestest (working memory span, reading span, active span)? Hur
skiljer sig det från ett rent korttidsminnestest såsom sifferspanntestet (digit span)?
Ett arbetsminnestest (working memory span) är en typ av kognitivt test som bedömer förmågan att hålla och manipulera information under korta tidsperioder, ofta medan man utför andra kognitiva uppgifter samtidigt. Det innebär att arbetsminnet inte bara handlar om att hålla information i minnet, utan också om att bearbeta och använda den informationen för att lösa problem eller genomföra komplexa uppgifter.
Typer av arbetsminnestest:
Reading Span (läsningens arbetsminne): Här ska deltagaren läsa en serie meningar och samtidigt komma ihåg de sista orden i varje mening. Målet är att hålla både informationen som läses och att komma ihåg ord, vilket kräver både uppmärksamhet och minneskapacitet.
Active Span (aktivt arbetsminne): Detta test involverar att hålla reda på information under en tidsperiod medan man aktivt manipulerar den. Det kan vara att komma ihåg en serie objekt samtidigt som man måste utföra någon form av operation med objekten eller informationen, exempelvis att ordna dem i en viss ordning.
Skillnad: Korttidsminne (digit span) är ett test som bara bedömer förmågan att återge en serie siffror som presenteras för deltagaren i en viss ordning. I sifferspanntestet är uppgiften att komma ihåg och återge siffrorna exakt i den ordning de visades, utan att det krävs någon form av manipulation eller bearbetning av informationen.
Arbetsminne däremot involverar både lagring och manipulation av information. Det är mer komplext eftersom det inte bara handlar om att hålla information i minnet utan också om att bearbeta den samtidigt, vilket gör arbetsminnet till en mer dynamisk och flexibel kognitiv resurs än korttidsminnet.
Sammanfattningsvis är arbetsminnet mer avancerat än korttidsminnet eftersom det inte bara handlar om att behålla information, utan också om att bearbeta och använda den samtidigt.
Arbetsminnesspann visar ofta höga samband med olika komplexa kognitiva prestationer, där enklare korttidsminnesspann (tex. sifferspanntestet) uppvisar betydligt lägre eller obetydliga samband.
Välj ut tre viktiga faktorer vid inlärning (inkodning) som kan betyda mycket för
minnesbehållningen och beskriv dem. Förklara också varför de kan befrämja minnet.
Elaborering innebär att slutsatser dras utifrån aktuell information och att den kopplas samman med relevanta förkunskaper och med andra aspekter av nu-situationen. Elaborering innebär att koppla ny information till redan existerande kunskap eller att göra den mer meningsfull genom att reflektera över och bearbeta den. När vi gör kopplingar mellan ny information och vår tidigare kunskap eller erfarenheter, skapar vi fler och starkare associationer, vilket gör det lättare att komma ihåg informationen senare.
Varför det befrämjar minnet: Elaborering leder till att informationen inte bara lagras på ett ytligt sätt utan också på ett djupare, mer meningsfullt sätt. Detta gör att vi kan återkalla informationen mer effektivt eftersom vi har fler “vägar” att hitta tillbaka till den i minnet.
Självreferenseffekten (self-reference effect) är en kognitiv effekt som innebär att människor tenderar att minnas information bättre när den relaterar till dem själva. Om man kan koppla ny information till ett “själv”-begrepp så kommer man i allmänhet minnas informationen bättre. Det blir en form av elaborering, skapandet av associationer till något som redan är välbekant. Har man haft en konversation med någon, minns man lättare vad man själv har sagt jämfört vad den andra har sagt.
Varför det befrämjar minnet: När vi kopplar information till vårt eget liv, reflekterar vi mer intensivt över den, vilket leder till en djupare bearbetning. Djupare bearbetning innebär att informationen inte bara registreras ytliga utan också på ett mer meningsfullt sätt, vilket gör den lättare att lagra i långtidsminnet.
Särskiljning (distinctiveness). Aspekter som är unika och särskiljande kan vara lättare att minnas. Exempel: Ser man en bild när en av sakerna uppenbart särskiljer sig från övriga saker, leder det till att man minns den saken bättre än någon av de andra sakerna. Om det är risk för sammanblandning, dvs när sakerna är mer eller mindre lika varandra, kan det löna sig att granska varje sak för sig och söka efter ett särskiljande drag eller en detalj som gör saken unik i samlingen. Man kommer då att minnas de enskilda sakerna bättre.
Varför det befrämjar minnet: Minskad interferens: Interferens är när liknande information stör minnet av annan information. Om information är särskiljande eller unik, minskar risken för att denna interferens inträffar. Eftersom den sticker ut från andra minnen, finns det mindre risk att vi blandar ihop den med annan liknande information.
Vid träning eller övning kan bearbetningen av information bli alltmer automatiserad. Beskriv vilka skillnader som finns mellan automatiska och kontrollerade informationsprocesser.
Automatiska
- Processen startar/sker utan intention, utan ett medvetet beslut
- Den mentala processen är inte öppen för medveten uppmärksamhet eller introspektion
- Processen konsumerar få om några medvetna resurser, dvs den förbrukar knappast någon uppmärksamhetsresurs
- Processen är snabb men också svår att modifiera
Medvetna (kontrollerade)
- Processen startar/sker endast med ett avsiktligt medvetet beslut
- Den mentala processen är öppen för medveten uppmärksamhet och introspektion
- Processen förbrukar medvetna uppmärksamhetsresurser
- Processen är relativt långsam men flexibel
Hur uppstår glömska enligt Interferensteorin?
Enligt Interferensteorin uppstår glömska när information i vårt minne blir störd eller “interfererad” av annan information. Teorin beskriver två typer av interferens som kan leda till glömska:
Proaktiv interferens: Detta inträffar när äldre information i minnet stör förmågan att komma ihåg nyare information. Till exempel kan det vara svårt att lära sig ett nytt telefonnummer om man redan har lärt sig ett gammalt nummer, och det gamla numret fortsätter att dyka upp i tankarna och stör det nya.
Retroaktiv interferens: Detta händer när nyare information stör minnet av äldre information. En experimentgrupp och en kontrollgrupp - båda grupperna får lära sig material A, men experiemtngruppen får också lära sig material B efteråt. Sen blir båda grupperna testade på material A, och då märker man att det går sämre för experiemtngruppen. Material B kan arbeta retroaktivt och störa minnet om material A.
Interferensteorin förklarar alltså glömska som en process där olika minnen “konkurrerar” om utrymme i hjärnan, vilket gör att vi kan ha svårt att återskapa eller komma åt vissa minnen beroende på hur informationen har interagerat med varandra
Graden av interferens är beroende av hur likt materialet är.
Om det är en unik händelse, så skulle det inte vara svårt att hitta minnet (ex om man bara firat jul en gång) → men är det återkommande händelser som liknar varandra så kan denna störningen uppstå (ex du firar jul varje år och ska minnas vad du fick år 2020) Upprepning av likartade händelser: “låste jag ytterdörren när jag gick?”
Vad innebär Encoding-specificity-principen?
Encoding-specificity-principen är en teori inom minnesforskning som föreslår att för att vi ska kunna återkalla ett minne på bästa sätt, måste de omständigheter som är närvarande vid kodningen (det vill säga när informationen lagras i minnet) vara så lika som möjligt de omständigheter som råder vid återkallandet (när vi försöker minnas informationen).
Med andra ord, om vi lär oss något under specifika förhållanden, som t.ex. i en viss miljö eller med särskilda känslomässiga tillstånd, är det lättare att komma ihåg det om vi är i samma miljö eller har samma känslomässiga tillstånd vid återkallandet av informationen.
Exempel:
Om du lär dig något medan du är på ett bibliotek och senare försöker minnas det när du är på samma bibliotek, kommer du troligtvis att ha lättare att komma ihåg det. Om du däremot försöker minnas samma information när du är på en annan plats, som ett café, kan det vara svårare.
Sammanfattningsvis säger encoding-specificity-principen att ju mer likt återkallandet av information är den ursprungliga kodningen (den miljö, kontext eller de känslomässiga tillstånd som var närvarande när informationen lagrades), desto lättare kommer det vara att minnas den informationen. Kontexten kan fungera som minnesledtråd.
