5. Rättens källor Flashcards
(37 cards)
Rättskällor
lagarna och vissa andra texter som kommer till i de rättsliga praktikerna. Genom källorna får vi information om de rättsliga normerna. Fastslår vilket rättsligt material som ska vara och vilket material som kan vara grund för ett rättsligt avgörande, samt hur inbördes tyngdpunkten mellan olika rättskällor bestäms, dvs. vilken betydelse källorna har i den rättsliga processen. I Finland delas rättskällorna in i starkt och svagt förpliktande rättskällor och tillåtna rättskällor. Dock har indelningen försvårat i och med EU-rätten och andra internationella rättskällors ställning eller betydelsen av den s.k. mjuka rätten.
En lag är uttrycket för en norm i språklig form. För att få reda på vad normen är behövs tolkning.
Starkt förpliktande rättskällor
- den skrivna lagen,
- Landsseden,
- EU-förordningar, som är direkt tillämpliga,
- Implementerade direktiv,
- Ratificerade internationella överenskommelser,
- I vissa fall landsseden/sedvanerätten (t.ex. allemansrätten, vissa principer i domarreglerna),
- EU grundfördrag,
- EU-domstolens förhandsavgörande är förpliktande vid tolkningen i ett fall, i övrigt är det okänt vilken tyngd EU-domstolens avgöranden har
Skrivna lagen/författningar
Grundlagen och de lagar som stiftats med stöd av den, samt förordningar av lägre rang
Grundlagen
högst upp i författnings hierarkin. Ändringar är endast möjliga genom att följa ett särskilt förfarande och särskilda former, förutsätter behandlande av två riksdagar och att den fått minst två tredjedelar av rösterna.
Konstitution
framgår i regel ur dess grundlag. I Finland är konstitutions synonymt med grundlagen
GL 1 §
”Finlands konstitution är fastslagen i denna grundlag”
”lag”
en författning som godkänts av riksdagen, men också hela lagstiftningen och ibland hela den gällande rätten. T.ex. GL 2 § 3 moment
GL 2 § 3 moment
man ska i all offentlig verksamhet noggrant iaktta lag. Det har tolkats att detta syftar på lagstiftningen i allmänhet, oberoende av på vilken nivå den utfärdatas. Däremot avses med bestämmelsen i samma moment ”All utövning av offentlig makt skall bygga på lag” uttryckligen lagar som riksdagen har godkänt.
Författningar på lägre nivå en riksdagslagar
statsrådets förordningar samt republikens presidents och ministeriernas förordningar.
Landsseden eller sedvanerätten
anses numera vara en tillåten rättskälla, endast en del rättsvetare anser nuförtiden att den skulle vara en starkt förpliktande rättskälla. Undantag är allemansrätten som baseras på landsseden (Finns nuförtiden även i lagar t.ex. naturskyddslagen och strafflagen), och vissa principer i domarreglerna.
Rättsprinciper
rättsnormer och rättskällor. Principernas natur är ofta töjbar och man kan bli tvungen att väga flera principer mot varandra och bedöma vilken tyngd de har i det rättsliga problem som för tillfället ska lösas. För att en princip skall vara en del av rättsordningen förutsätts det enligt Hannu Tolonen, i tillägg till principens betydelse och värde, att man kan påvisa att den har stöd i lagstiftningen, förarbeten, rättspraxis mm. Också enligt Kaarlo Tuori är det karakteristiskt för principerna att det s.k. institutionella stöd de behöver ofta finns i andra rättskällor, såsom i lagstiftningen.
EU:s förordningarna och EU grundfördrag
då de trätt i kraft är de direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna. Behöver inte nationellt stiftas, utan blir tillämpliga som sådana på sin ikraftträdelsedag förutsatt att de publicerats på alla officiella språk i EU:s offentliga tidning. Fysiska och juridiska personer kan åberopa EU-författning med direkt effekt om de har rätt för det för att skydda sina rättigheter.
EU-rättens tolkning
EU-rätten har dess egna tolkningsprinciper som har företräde över de nationella, såsom företrädes principen
EU direktiv
Binder endast i fråga om sitt uttryckliga lagstiftningsändamål. Förutsätter nationell tillämpning, varefter de blir starkt förpliktande. Direktivets förpliktelse ska genomföras med en bestämmelse som är bindande i den nationella rätten. De rättigheter som fås ur direktivet ska vara tillräckligt tydliga och precisa så att de kan åberopas vid de nationella domstolarna.
Implementerande av direktiv (Tuomas Ojanen)
- Referens- eller hänvisningsmetoden, man i finsk lag införlivar en bestämmelse enligt vilket en viss EU-författning eller någon enskild punkt i den ska tillämpas på vissa ärenden.
- Inkorporering, direktivet implementeras med en till sitt sakinnehåll ”tom” inhemsk författning, där man endast konstaterar att de bestämmelser i direktivet som hör till lagstiftningens område gäller som finsk
- Transkription, dvs. återgivning/upprepning, ett direktiv eller ett enskilt kapitel eller en bestämmelse i det, överförs som sådant till den inhemska lagen. (kan leda till problem med den inhemska lagen).
- Transformation (anpassning), man ändrar den inhemska lagstiftningen så att innehållet motsvarar EU-författningen, men genom att tillämpa inhemsk regleringsteknik. Metoden kan leda till problem och osäkerhet kring huruvida direktivet har genomförts till alla delar. Kräver även mera tid, lagstiftningsarbete och lagstiftningskunnande än de andra implementeringsmetoderna. 4.2. Nonharmoni mellan EU-rätten och den inhemska lagstiftningen, är en ”underart” av transformation. Det handlar om att den nationella lagstiftningen redan motsvarar EU-rätten.lag.
Fördragen
är internationella åtaganden. Fördragen kan nuförtiden bestå av avtal mellan både andra stater och internationella organisationer. Kan beroende på dess parter vara bilateralt, multilateralt eller allmänt, dvs. en konvention. Regleras Wienkonventionen om traktaträtten. Deras ställning i den nationella rättsordningen definieras antingen på basis av monism eller dualism.
Wienkonventionen om traktaträtten
innehåller mycket detaljerade bestämmelser om hur fördrag/traktat ingås, ändras, tolkas osv.
Monism i traktaträtten
fördragen som sådana är en del av et nationella rättssystemet
Dualism i traktaträtten
Fördraget träder inte i kraft genom att staten förbundit sig till det, det krävs en särskild åtgärd dvs. ett ikraftträdelsestadgande. Denna metod använd i Finland och ikraftträdelsestadgande kan ske genom en s.k. blankettlag som endast konstaterar att bestämmelserna i ett visst fördrag hör till lagstiftningen eller genom att anpassa den nationella lagstiftningen så att den motsvarar materiella innehållet det ifrågavarande åtagandets krav.
Europeiska människorättskonventionen
Har kompletterats med flera tilläggsprotokoll som har utökat förteckningen på skyddade mänskliga rättigheter och utvecklat konventionens övervakningssystem. Viktiga artiklar är rätten till liv (artikel 2), rätten till frihet och säkerhet (artikel 5), rätten till en rättvis rättegång (artikel 6), samt rätten till skydd för privatliv och familjeliv (artikel 8). Innehåller även förbud mot dödsstraff, tortyr, slaveri och tvångsarbete. Anses vara det allmänt mest effektiva internationella övervakningssystemet för mänskliga rättigheter, eftersom klagomål kan riktas mot staten av individuella personer och domen av Europeiska människorättsdomstolen anses rättsligt bindande för den berörda staten.
Istanbulkonventionen (2015 ikraftträdande i Finland)
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Konventionen uppmuntrar parterna att tillämpa den på våld i hemmet, speciellt då det kommer till kvinnor och flickor som utsätts för könsrelaterat våld. Betonar åtgärder som förebygger våld, innehåller många förpliktelser om skydd och stöd för våldsoffren och om att de som begått våld ska underkastas straffrättsligt ansvar för sina gärningar.
Svagt förpliktande rättskällor
- Förarbetena till lagarna, 2. Prejudikat av de högsta domstolarna, 3. I bland soft law
Förarbeten till lagarna
Hjälper utreda lagstiftarens vilja, alltså utgångspunkterna och ändamålet för lagstiftningen. Regeringens propositioner till riksdagen och de betänkanden och utlåtanden som ges av riksdagens utskott (framför allt grundlagsutskottet) är de viktigaste.
