AKUT MEDICIN II Flashcards
(188 cards)
Vad kan orsaka nedre GI blödning?
Rött blod i avföringen orsakas vanligen av blödning från kolon eller rektum. Blödning kan vara orsakad av divertikulos, cancer, polyper, inflammation, angiodysplasier eller trauma mot rektum. Stor blödning från övre mag-tarm-kanalen kan vid snabb tarmpassage te sig som nedre gastrointestinal blödning
Hur ser den kliniska bilden ut vid nedre GI blödning och hur handlägger du?
Vanligen opåverkat patient där blödningen slutar spontant men vid stor blödning cirkulatorisk påverkan och tecken till hypovolemi.
Utredning
Bedöm omfattningen av blödningen samt om blödningen kommer från rektum/anus eller högre upp i tarmen.
Blodprover: Blod-, elektrolytstatus. Blodgruppering och bastest om behov av transfusion. Leverprover och PK vid leversjukdom eller alkoholism. Rektalpalpation och F-Hb.
Rektoskopi.
Vid blödning som inte avstannar spontant hos transfusionskrävande patient akut angiografi för diagnostik och behandling av blödningskällan. Alla patienter med nedre gastrointestinal blödning bör utredas med koloskopi antingen akut eller poliklinisk om inte klar orsak till blödningen har identifierats.
Vad kan orsaka övre GI blödning?
Vanligaste orsakerna är ulcus och blödande gastrit/esofagit. Andra orsaker är blödande esofagusvaricer, Mallory-Weissblödning, tumör och angiodysplasier. Hematemes är antingen “kaffesumpsliknande” eller färskt blod och koagler. Melena kan vara enda tecknet på blödning från övre mag-tarmkanalen.
Hur ser den kliniska bilden ut vid övre GI blödning och hur handlägger du?
Klinisk bild
Hematemes och/eller melena. Från opåverkad patient till patient med tecken på hypovolemi med allmänpåverkan, lågt blodtryck och hög puls vid stor blödning. Bukstatus oftast normalt.
Utredning
Upprepade puls- och blodtryckskontroller. Hb. Komplettera vid behov med blodprover: Leverstatus, glukos, blodgasanalys, blodgruppering och bastest. Rektalpalpation.
Varför sköljer man ventrikeln vid övre GI blödning?
Ventrikelslang för diagnostik och sköljning vid misstanke om pågående eller stor blödning. Skölj med kranvatten (50 ml sårspruta) upprepat så länge som blod påvisas. Sköljning kan motverka uppkomst av leverkoma samt underlättar inför gastroskopi. Sköljning utan retur av blod utesluter inte blödning.
Patienten kommer in med antingen akut insjuknande eller långvariga besvär av lös avföring med slem och blodtillblandning med eller utan buksmärtor och tenesmer, vad tar du för prover?
Blodprover: Blod-, elektrolytstatus. CRP. Albumin. Blododling om temperatur över 38,5°C.
Fecesodling alltid vid sjukdomsdebut och vid misstanke om infektiös colit. Clostridium dificilie toxin i feces vid misstanke om antibiotika-associerad enterocolit. Cystor och maskägg i feces. Överväg feces-calprotectin för bedömning av inflammationsgrad och prognos.
Rektoskopi visar inflammation vid distal ulcerös colit, dvs svullen, rodnad och ulcererad slemhinna. Ibland blod och mukopus i lumen. Vid proktit kan en övre gräns ses. Proktit ger ofta täta trängningar till defekation och antalet tömningar av blod och slem är inte sällan över 6 per dygn, men avföringens konsistens är ua.
Röntgen: DT buk vid svår smärta eller akut bukstatus med frågeställning kolondilatation, fri gas, utbredning.
Vad kan orsaka tarmischemi?
Definition
- Akut arteriell eller venös ischemi på grund av ocklusiv eller icke ocklusiv mesenterial blodflödesobstruktion.
- Kronisk mesenterial ischemi (bukangina) med episodisk eller konstant intestinal hypoperfusion på grund av arteriosklerotisk sjukdom.
Orsaker
• Arteriell ischemi: Ockluderade emboli vid förmaksflimmer. Trombos på grund av arterioskleros eller vaskulit.
• Icke ocklusiv: Hypoperfusion på grund av hypovolemi, hypotension, chock eller hjärtsvikt.
• Venös ischemi: Ocklusion på grund av mesenterialvenstrombos vid koagulationsdefekt, malignitet, pankreatit, inflammatorisk tarmsjukdom eller levercirrhos.
Hur ser den kliniska bilden ut vid tarmischemi, hur handlägger du och hur behandlar du?
Klinisk bild
Vid arteriell trombos eller emboli uppträder akuta svåra smärtor med initialt diskreta fynd i bukstatus. Tidigt även illamående, kräkningar, diarré med eller utan blod i avföringen. Sent i förloppet patologiskt bukstatus med utspänd buk, defense och blodtrycksfall.
Venös trombos ger långsamt insättande symtom med smärta, illamående och kräkningar under 1-2 veckor.
Kronisk tarmangina ger buksmärtor efter måltid med duration 1-3 timmar.
Utredning
Blodprover: Blod-, lever- och elektrolytstatus-, CRP. Laktat,
Röntgen: DT buk med kontrast och frågeställning akut tarmischemi.
Behandling
Kontakt med kirurg för fortsatt handläggning. Ställningstagande till operation, trombolys eller endovaskulär intervention.
Vad kan orsaka anemi?
- Blödning (akut eller kronisk).
- Minskad produktion på grund av järn-, B12- eller folatbrist.
- Sekundärt till annan sjukdom (infektion, inflammation, njurinsufficiens, malignitet, hjärtsvikt).
- Hemolys.
- Primär benmärgssjukdom.
Vad är Disseminerad intravasal koagulation (DIC) och vad kan orsaka det?
Definition
Patologiskt och intravaskulär aktivering av koagulationssystemet. Konsumtion av koagulationsfaktorer och trombocyter med fibrinutfällning i mikrocirkulationen. Sekundär aktivering av fibrinolysen.
Orsaker
Ofta i samband med septikemi, trauma, stor kirurgi, malignitet, obstetriska komplikationer mm.
Hur ser den kliniska bilden ut vid DIC och hur handlägger du?
Klinisk bild
Varierande klinisk bild från enbart laboratoriefynd till multipel organsvikt. Blödningsbenägenhet med spontana blåmärken. Blödningar i anslutning till venpunktioner. Generell blödningsbenägenhet i svåra fall. Njursvikt, leverpåverkan, ARDS mm.
Utredning
Blodprov: Blod- och koagulationstatus följes minst dagligen. D-dimer är förhöjt och Fibrinogen och ATIII är sänkta.
Lindrig DIC/Risk för utveckling av svår DIC: PK 1,3-1,7; TPK 50-100.
Svår DIC: PK >1,7; TPK <50.
Vad är hemolys?
Sönderfall av erytrocyter före den normala 120 dagars levnadscykeln. Hemolysen kan delas upp i intrakorpuskulära (i regel hereditära) och extrakorpuskulära orsaker som nästan alltid är förvärvade.
Vad kan orsaka hemolytisk anemi?
Extrakorpuskulära former (vanligen förvärvade)
• Autoimmun hemolytisk anemi (AIHA). Produktion av antikroppar mot erytrocytmembran. Idiopatisk eller utlöst av t ex infektion, läkemedel, reumatisk systemsjukdom (SLE) och malignitet (framför allt lymfom). AIHA kan vara av varm typ (vanligen IgG-medierad) där antikropparna binder bäst till erytrocyterna vid 37○C eller av kall typ där antikropparna har optimal bindning vid lägre temperatur.
• Hypersplenism med stas och destruktion
• Destruktion i mekanisk hjärtklaff.
• Transfusionsreaktioner.
• Mikroangiopatisk hemolytisk anemi vid DIC, TTP/HUS eller eklampsi. Hemolysen sekundär till fibrinkrockar i mikroemboliserade kapillärer.
• Exposition för oxidanter (t ex dapsone, sulfonamider, anilin) hos friska patienter, vid glukos-6-fosfatbrist eller vid vissa hemoglobinopatier.
• Övriga: Malaria, ormbett m fl toxiner, brännskada, clostridiesepsis.
Intrakorpuskulära former (vanligen icke-förvärvade)
Hereditär
• Glukos-6-fostfatbrist (Favism). Ofta män (X-kromosombunden) från Afrika, medelhavsländerna och delar av Asien. Ofta asymtomatisk. Hemolys kan utlösas av läkemedel (t ex acetylsalicylsyra, antimalarialäkemedel, sulfonamider), infektioner samt av av bondbönor (Vicia faba). Vid attacker ses uttalad anemi med ikterus.
• Pyruvatkinasbrist med kronisk hemolys och splenomegali. Ofta milda symtom.
• Sickle cell anemi. Skov kan utlösas av infektion. Patienterna söker oftast för smärtor i buk eller extremiteter. Andra symtom är hosta, dyspné (acute chest syndrome) samt priapism.
• Thalassemi ger hypokrom och oftast kraftigt mikrocytär anemi (utan järnbrist). Vanligt i medelhavsländerna och i mellanöstern (β-thalassemi) samt i sydostasien (α-thalassemi).
• Hereditär sfärocytos. Ger ofta mild ikterus och splenomegali.
Icke hereditär
• Paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Brist på glucosylfosfatidylinositol (GPI) gör erytrocyterna känsliga för komplementaktivering. Detta ger en kronisk intravaskulär hemolys, pancytopeni och trombocytos.
Hur utreder du en misstänkt hemolys?
Hemolysprover: Blodstatus, retikulocyter (ökar), LD (ökar), bilirubin (ökar), haptoglobin (sjunker). Ett normalt haptoglobin utesluter i princip pågående hemolys då det är det mest känsliga provet. Det innebär också att haptoglobin inte används för att följa hemolysen vid behandling då det kommer att vara lågt så länge det finns hemolys kvar. Vid påvisad hemolys kontrolleras DAT (Coombs test). Om fortsatt oklart överväger man hemoglobinelfores (hemoglobinopatier), tjock droppe (malaria), genetiska analyser etc. Vid mikroangiopatisk hemolys (TTP/HUS) kan man ofta hitta söndertrasade erytrocyter (schistocyter) i utstryk från perifert blod
Vad är leukocytos?
Lätt förhöjt LPK är vanligt vid många akuta sjukdomstillstånd. Kan även ses hos rökare, efter splenektomi samt vid steroidbehandling. Måttligt förhöjda LPK-värden 30-50 x 109/l kan orsakas av infektion eller hematologisk malignitet. LPK >50 talar för hematologisk malignitet (akut eller kronisk leukemi). Uttalad leukocytos kan även ses vid vissa infektioner.
Hur ser den kliniska bilden ut vid cytostatikautlöst neutropeni med feber och hur utreder du?
Klinisk bild
Ökad risk för bakterie- och svampinfektioner. Patienten har feber med eller utan allmänsymtom som frossa, muskelvärk, huvudvärk eller mag- och tarmsymtom. Observera centrala infarter, hosta som tecken på pneumoni el-ler chocktecken (hypotoni och takykardi). Notera hudutslag (septiska embo-lier).
Utredning
Hög prioritet med utredning och start av behandling.
Blodprover: Blod-, elektrolytstatus, B-Celler, CRP. Sök infektionsfokus. Blododling x 2 samt odlingar från misstänkta lokaler. Lungröntgen vid luftvägssymtom.
Inläggning. Alltid diskussion med hematolog eller berörd specialist.
Hur defineras leukopeni och neutropeni?
Leukopeni: LPK <3,0 x 109/l; Neutropeni: Neutrofiler (granulocyter= poly= polymorfonukleära celler) <1,0 x 109/l. Isolerad leukopeni är ovanligt.
Vad kan ge pancytopeni?
Ses ofta vid hematologisk malignitet. Exposition för vissa miljögifter, B12-brist och alkohol är övriga tänkbara orsaker.
Vad kan orsaka polycytemi?
De flesta patienter med högt Hb på akutmottagningen har “intorkning” och symtom av sin grundsjukdom. Äkta polycytemi förekommer som primär blodsjukdom, polycytemia vera (PCV), eller som sekundär polycytemi orsakad av lung- eller hjärtsjukdom eller i sällsynta fall av patologisk erytropoetinproduktion.
Hur ser den kliniska bilden ut vid polycytemi och hur handlägger du?
Klinisk bild
En patient med polycytemia vera kan ha trötthet, yrsel, huvudvärk, värk i fingrar och tår, klåda efter bad. Sökorsak kan vara TIA alternativt trombemboli eller blödning. Laboratoriemässigt kan även ses järnbrist, mikrocytos, trombocytos. Splenomegali förekommer hos 30-50 %.
Utredning
Blodprover: Blodstatus, järn, ferritin, i senare skede eventuellt erytropoetin. Blodgaser.
Behandling
Vid dehydrering ges Ringer-Acetat iv. Patienter med känd eller misstänkt polycytemia vera som har symtom på cirkulationsrubbning kan behandlas med venesectio 300-400 ml. Vid TIA eller CVL där DT hjärna uteslutit blödning ska vid påverkan alltid ges terapeutisk dos av lågmolekylärt heparin. Eventuell trombocytstegring ska korrigeras efter kontakt med hematolog.
Hur defineras trombocytpeni?
TPK är normalt >150 x 109/l. Ökad blödningsrisk ses vid TPK <30.
Vad kan orsaka trombocytpeni?
Orsaker
Orsaken är antingen en minskad produktion eller ökad destruktion.
• Idiopatisk trombocytopen purpura, (ITP, autoimmuna antikroppar mot GPIIb/IIIa-receptorn) eller associerad med annan sjukdom t ex SLE, lymfom.
• Benmärgspåverkan på grund av cytostatika, B12-brist, leukemi, lymfom, alkoholmissbruk mm.
• Disseminerad intravasal koagulation (DIC).
• Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) eller trombotisk trombocytopen purpura (TTP), vWF multimerer binds till trombocyter som aggregerar) vid sepsis eller carcinomatos.
• Infektioner (HIV m fl).
• Läkemedel (heparin, kinidin, tiazider, ASA m fl).
• Mjältförstoring.
Hur utreder du trombocytpeni?
Utredning
Hos patienter med trombocytopeni utan symtom så kan pseudo-trombocytopeni på grund av trombocytaggregation föreligga. Kontrollera TPK i citratrör. Om TPK då är normalt ingen ytterligare åtgärd.
Blodprover: Blod- och elektrolytstatus, B-Celler, CRP, PK, APTT. Blod-gruppering vid TPK <30 x 109/l.
Vad är Trombotisk trombocytopen purpura (TTP), hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS)?
Trombotisk trombocytopen purpura (TTP) och hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) brukar sammanföras under begreppet ”Trombotiska mikroangiopatier”. Dessa kännetecknas av trombocytopeni och mikroangiopatisk hemolytisk anemi med icke-immunologisk hemolys och fragmentering av röda blodkroppar (schistocyter) samt engagemang av multipla organsystem. Beroende på vilka organ som är drabbade skiljer man mellan TTP och HUS. Vid TTP dominerar neurologiska symtom, njurpåverkan saknas eller är lindrig. Vid HUS ses akut njursvikt. Det finns också blandformer.
Trombocytaggregat ockluderar mikrocirkulationen. HUS utlöses av toxinproducerande tarmbakterier (EHEC eller Shigella). Det finns även en ärftlig och recidiverande variant orsakad av rubbning i komplement. TTP orsakas av medfödd eller förvärvad brist på ett von Willebrand-faktorklyvande enzym, ADAMTS 13 (förvärvade former: Kinin, klopidogrel, cyklosporin m fl; autoantikroppar, graviditet, Hepatit C, HIV).