grupprocesser Flashcards
(30 cards)
primärgrupp
beskriver varaktiga små grupper med nära personliga relationer. I sådana grupper föds människan i såväl fysisk som psykisk bemärkelse, utgör ett sammanhang som är viktigt för identitet och överlevnad. Exempel är familjen och de närmaste vännerna.
sekundärgrupp
utgör en grupp utifrån ett gemensamt syfte eller intresse. Individen har större distans till övriga medlemmar, men grupperna är trots detta betydelsefulla – direkt eller indirekt. Exempel är en grupp på jobbet, idrottslag, Facebook-grupp eller kompisgäng.
referensgrupp
används som norm för den egna identiteten. Fungerar som en måttstock i värderingen av egen eller andras sociala position och status. Den positiva referensgruppen (aspirationsgruppen) - de “rätta” värderingarna och den mest sympatiska livsstilen. Val av t.ex. umgänge, bostad, bilmärke, mobiltelefon, (märkes) kläder, fritidsvanor och livsstil utgör markörer för denna referensgruppstillhörighet. Medlemmarna av religiösa grupper signalerar ibland genom klädsel, mat, dryck, hår, samlevnadsregler och olika symboler.
vigrupp - domgrupp
domgruppen är viktig för att definiera vigruppen eftersom dess medlemmar uppfattas som annorlunda. Tonåringar ordnar sin värld m.h.a språkliga markörer; nördar, töntar, orrar, P-12.
informella grupper
kan exempel vara några barn som leker tillsammans eller vuxna som umgås på en fest. Informella grupper bildas spontant utifrån samhörighet eller gemensamma intressen – man söker sig till varandra av egen fri vilja.
formella grupper
en arbetsgrupp eller en skolklass. Dessa grupper har ett bestämt och oftast uttalat syfte, med regler, rutiner och vanligen formellt ledarskap. Förekommer samspel mellan formella och informella grupper där de formella grupperna har ett formellt system, men under detta skapas ett informellt system med t.ex. kompisgrupper, intressegrupper.
kollektivt medvetande
består av gemensam moral och uppsättning värderingar som både ledsagar och kontrollerar mänskligt beteende och som är en förutsättning för social solidaritet.
gruppen som en marknad
Behaviorismen är en psykologisk inriktning som fokuserar på observerbara beteenden snarare än inre mentala processer. Den utgår från att människan föds som ett oskrivet blad och att allt beteende är inlärt genom påverkan från omgivningen. Centralt är principen om stimuli och respons, där beteenden förstärks eller försvagas beroende på konsekvenserna – till exempel genom belöningar eller bestraffningar. Positiv förstärkning ses generellt som mest effektiv. Inom terapi används beteendeterapi och exponering för att förändra oönskade beteenden. Med tiden har behaviorismen utvecklats och inkluderar numera även tankar och känslor som funktionella beteenden, vilket banat väg för kognitiv terapi. Även gruppbeteenden analyseras behavioristiskt, där individer anpassar sig för att maximera sina belöningar, enligt exempelvis Skinners och Homans utbytesteori.
gruppen som en spegel
symbolisk interaktionism bygger på idén att människan formas i sociala sammanhang genom interaktion med andra. Mead menar att vårt jag uppstår genom sociala erfarenheter och hur vi speglar oss i andras reaktioner. Denna process kallas social spegling. Mead delar upp utvecklingen i 2 faser;
Lekstadiet – barnet prövar olika roller
Spelstadiet – barnet förstår flera roller samtidigt och samspelar med en hel grupp
“den generaliserade andre” - en inre föreställning om samhällets eller gruppens samlade attityder, som individen förhåller sig till i sitt handlade.
ME – den del av jaget som formats av andras förväntningar
I – den spontana, skapande och oförutsägbara i oss.
“den signifikante andre” - människor som påverkar oss särskilt mycket, som föräldrar, vänner eller auktoriteter.
Referensgruppsteorin (Humlehypotesen) - förklarar hur våra tillhörigheter till olika grupper – familj, yrke, kultur - påverkar hur vi ser på oss själva och tolkar världen.
Ledningsgruppsexemplet – visar hur grupproller och lojaliteter kan krocka i organisationer, särskilt om roller och mandat är otydliga.
gruppen som ett fält
Kurt Lewin såg gruppen som en kraftfull enhet med potential att skapa ett bättre och fredligare samhälle. Han betonar vikten av att förstå gruppdynamik, ledarskap och kultur för att kunna lösa sociala problem.
Fältteorin;
Människors beteende påverkas av både deras personlighet och den psykologiska omgivningen
Ett psykologiskt fält liknas vid ett osynligt kraftfält som styr hur individer agerar i en grupp
Beteende = (personlighet, psykologisk omgivning)
Gruppens påverkan är större än individernas enskilda egenskaper. De är relationerna och ömsesidiga beroenden inom gruppen som utgör gruppen.
Det är lättare att förändra individer via gruppen än var och en för sig – genom att påverka gruppens normer.
Han ansåg att en god teori är praktiskt användbar, och han inspirerade socialpsykologin att förena vetenskap och verkliga samhällsproblem.
gruppen som ett system
systemteori ser människor som delar av större helheter där allt hänger ihop. Individen påverkas av gruppen och gruppen av individen. Relationer, inte enskilda personer, står i centrum. System bestå av delar ömsesidigt beroende och strävare efter balans. Problem i en del av systemet kan bero på spänningar någon annanstans (t.ex. Vandrade konflikter). Därför analyserar systemteorin inte bara individens beteende utan hela samspelet.
Istället för enkla orsak-verkan-förklaring ser man cirkulära samband – allt påverkar allt. Förändring sker när mönster i samspelet förändras, inte bara genom individuell behandling.
gruppen som det omedvetnas teater
Freud menar att människor i gruppen ofta styrs av omedvetna drifter och känslor snarare än förnuft. Gruppdynamik kan väcka starka känslor och driva människor till irrationella beteenden, särskilt i relation till ledare. Den tidiga relationen till föräldrar präglar hur vi senare relaterar till auktoriteter och grupper. Ledaren får en roll likt ett överjag - Både förebild och domare. Freud såg också gruppen som en plats för utveckling, där individen kan växa i relation till andra.
Med tiden har psykodynamiska teorier utvecklats mot att fokusera mer på relationer än drifter. Objektrelationsteorin betonar hur våra inre bilder av oss själva och andra styr vårt samspel. Bion beskrev hur grupper agerar utifrån omedvetna grundantaganden, som att vara beroende av ledaren, kämpa mot ett hot eller räddas av en idealiserad tvåsamhet.
introjektion
ntrojektion innebär att vi tar in egenskaper från viktiga personer eller företeelser i vår omgivning och gör dem till en del av vårt inre liv. Detta sker ofta omedvetet och kan stärka vår självkänsla, exempelvis genom förebilder, kärleksrelationer eller ledare. Men vi kan också introjicera negativa sidor, som när barn tar på sig skuld vid en skilsmässa för att skydda bilden av sina föräldrar. Samma mekanism kan förekomma i arbetslivet, där personalen skuldbelägger sig själva vid problem för att bevara en positiv bild av arbetsplatsen. Våra värderingar formas delvis genom dessa processer.
projektion
Projektion innebär att vi omedvetet tillskriver andra människor våra egna oönskade känslor eller egenskaper, som skuld, skam, avund eller ilska. Istället för att hantera dessa inom oss, ser vi dem hos andra. Det kan också handla om positiva idealiseringar, till exempel vid förälskelse. Projektion är en vanlig psykologisk försvarsmekanism och kan ibland leda till syndabocksbeteende, där en individ eller grupp får bära skulden för andras problem. I extrema fall används projektion för att skapa fiendebilder, som i sekter eller fundamentalistiska rörelser, där hat och fiender blir nödvändiga för den egna identiteten.
projektiv identifikation
Projektiv identifikation är en psykologisk process där en person inte bara projicerar oönskade känslor på någon annan, utan också får mottagaren att omedvetet ta till sig dessa känslor och agera i enlighet med dem. Det blir ett sätt att manipulera och kontrollera andra, där mottagaren till slut identifierar sig med projektionen och börjar känna skuld och bete sig utifrån andras föreställningar. Denna mekanism kan skapa destruktiva gruppdynamiker och förklara hur vanliga människor i pressade situationer kan bete sig grymt. Utmaningen ligger i att ta personligt ansvar och stå emot sådana primitiva impulser.
coping
Coping handlar om hur vi medvetet hanterar stress och påfrestningar i livet, till skillnad från omedvetna försvarsmekanismer. Strategierna delas in i tre huvudtyper: problemfokuserad coping (att lösa eller påverka problemet direkt), emotionsfokuserad coping (att hantera känslorna kring problemet), och undvikande coping (att fly från problemet eller dämpa stressen tillfälligt). Problembaserad coping är oftast mest effektiv, medan de andra kan öka obehaget om de blir långvariga. Personlighet, tidigare erfarenheter och livssituation påverkar vilken copingstil vi använder.
regression
Individnivå: Att återvända till tidigare erfarenheter för att söka trygghet. Det kan vara destruktivt (stagnation) men också positivt (”regression i jagets tjänst”), där en vuxen behåller kontakt med tidigare utvecklingsnivåer för att vara flexibel och empatisk.
Gruppnivå: Regression fungerar som ett socialt försvar där gruppen undviker ansvar, ångest eller obekväma förändringar genom att använda olika försvarsmönster.
progression
Rörelse mot utveckling och förändring. Här finns lusten i det nya, men också risken för att misslyckas. Det är den process som möjliggör lärande och anpassning – men kräver mod och psykologisk trygghet.
regressiva försvar i grupper
Tystnad: Att ignorera problem genom att låtsas att de inte existerar.
Förnekelse: Att förvränga eller selektivt tolka information så den passar gruppens behov.
Dubbelkommunikation: Ord och handling stämmer inte överens – inget händer trots att något sagts.
Kollektiv intellektualisering: Att tala om problemet utan engagemang – mycket ord, lite handling.
Mytbildning: Skapa en idealiserad bild av gruppen (”vi är som en familj”) som blockerar förändring.
Syndabocksjakt: Fokusera på en yttre fiende eller individ som bär skuld istället för att ta itu med grundproblemet.
Groupthink: Ett starkt tryck på enighet leder till konformitet, självcensur och felbeslut.
Svart eller vitt-tänkande: Inga nyanser – saker är antingen helt rätt eller helt fel.
Ansvarsdiffusion: Ju fler i gruppen, desto mindre känner sig någon ansvarig.
Parallellprocesser: Ett regressivt mönster sprider sig inom organisationen – andra grupper får bära konflikter man inte löst själv.
övergångsobjekt
Texten handlar om begreppet övergångsobjekt och mellanterritorium, främst utifrån psykoanalytikern Donald Winnicotts teorier. I detta mellanterritorium – ett mentalt utrymme mellan inre och yttre verklighet – kan lek, fantasi och kreativitet frodas. Barn använder övergångsobjekt, som en nallebjörn, för att knyta ihop sin inre och yttre värld och skapa trygghet. Även vuxna och grupper har motsvarigheter, som logotyper, symboler och flaggor, som hjälper till att skapa och vidmakthålla identitet. Angrepp på dessa symboler väcker starka känslor eftersom de uppfattas som hot mot själva identiteten. Övergångsobjekt fungerar alltså både som trygghet och som motstånd mot förändring.
jaget
Texten handlar om jagets gränser och förmågan till mentalisering, alltså hur människor förhåller sig till sig själva och till grupper. Den beskriver tre olika psykologiska positioner utifrån graden av jagstyrka:
positioner inom jaget
Position A – Massmänniskan (beroende, jagsvaghet)
Har svaga jaggränser, anpassar sig överdrivet till gruppen och offrar sina egna behov.
Rädd för konflikt, vill bli omtyckt och säger ofta ja trots att hen menar nej.
Trycker ned egna känslor och uttrycker sig istället passivt-aggressivt.
Riskerar självförakt och psykisk ohälsa.
Position C – Nejsägaren (motberoende, skenbar jagstyrka)
Verkar stark men är i grunden också jagsvag, fast med motsatt strategi.
Avfärdar andras åsikter, försvarar sin självbild och håller känslor på avstånd.
Har rigida gränser, använder försvar som förnekelse och projektion.
Kan lätt känna sig kränkt eller missförstådd.
Position B – Den mogna individen (adekvat jagstyrka)
Har balans mellan att se till sig själv och andra.
Tydliga men flexibla jaggränser.
Har god mentaliseringsförmåga: kan reflektera över egna och andras känslor, tankar och avsikter.
Kan säga ja eller nej på ett ärligt sätt och bevara sin integritet i gruppen.
sammanfatta jaget
Jagsvaghet finns i två former: anpassning (A) och motreaktion (C).
Jagstyrka och mentalisering (B) är viktiga för att kunna stå för sig själv i gruppen utan att gå vilse i grupptryck.
De tre positionerna speglar också utvecklingsfaser: barnets beroende (A), tonåringens motberoende (C) och vuxen mognad (B)
mentalisering
förmågan att förstå både sina egna och andras tankar och känslor. Det innebär att kunna sätta sig in i andras perspektiv och föreställa sig hur de tänker och känner. Mentalisering är grunden för empati och hjälper oss att hantera sociala relationer.
