Ogräs 2 Flashcards
(10 cards)
Rotogräs
Kirskål
Aegopodium podagraria
LIVSFORM: Flerårig (perenn).
Hjärtblad: Lansettlika (längd 10–15 mm), skaftade. Nervatur ej synlig. Kala.
Örtblad: Framkommer ett och ett frånsett första bladparet vars blad är tredelade och något tandade eller flikiga, senare blad långskaftade, tredelade men varje del i sin tur tredelad, småbladen är äggrunda och spetsiga med tandade kanter. Kala.
Övrigt: Fullvuxna plantor 30–80 cm, stjälk kal och kantig, upptill grenig med små vita blommor samlade i 6–8 cm, stora flockar, svepen saknas.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götaland och Svealand, för att sedan avta utmed Norrlandskusten. Trädgårdar, parker, vägkanter, banvallar samt skräp- och ruderatmarker, gärna näringsrika miljöer där stora och täta bladmattor kan bildas genom långa utlöpare, som väver sig ner till ca 15 cm djup. Tillsammans med bl.a. knölklocka och parksallat ett av våra absolut mest svårutrotade trägårdsogräs.
Biologi: Sprids framförallt genom ett grunt växande stamutlöparsystem (rhizom), vilande knoppar från sönderhackade rotbitar bildar nya plantor. Förökas också med frön som är långsamt vårgroende, och gror inte så sällan först efter flera år. Första året utvecklar fröplantan en bladrosett med kraftig pålrot från vilken stamutlöpare börjar utvecklas från rothalsen. Andra eller tredje året går skott från pålroten i blom medan nya skott med bladrosetter bildas från stamutlöparna, dessa skott blommar sedan tredje eller fjärde året o.s.v..
Rotogräs
Åkerfräken
Equisetum arvense
LIVSFORM: flerårig (perenn) ormbunksväxt.
Tidigt vårstadium: Ett 4–6 ledat, vitbrunt, ihåligt, ogrenat skott (längd 10–20 cm) med ett 1–4 cm långt, klubblikt sporax i toppen, utvecklas under tidig vår.
Sommarstadium: Då de sporbärande vårskotten vissnat, utvecklas sterila, upprätta till nedliggande “julgranslika” gröna stjälkar ( längd 20–40 cm) med fyrkantiga sidogrenar.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Åkrar, vägkanter, banvallar, skräp- och ruderatmarker samt stränder. Störst möjlighet till utveckling på lite fuktiga, mindre bördiga marker/fläckar, där den kan förorsaka betydande skördeförluster genom konkurensfördel.
Biologi: Ljuskrävande. Sprids huvudskligen genom ett mycket djupgående ( 50–75 cm), underjordiskt system av krypande jordstammar med små, runda, svartbruna knölar (3–4 mm) varifrån sidoskott utvecklas. Arten går in i en viloperiod under hösten.
Övrigt: Arten är betydligt mindre giftig för betesdjur än kärrfräken (E. palustre). Denna art har inget vårstadium för enbart sporbildning utan utvecklar direkt en grön, mindre grenig stjälk (längd 20–60 cm) med sporax som utvecklas i toppen under maj och juni. Fräken innehåller thiaminas, som är ett ett enzym som bryter ned B-vitaminet thiamin i djurkroppen, vilket leder till en hämning av acetyl coenzymeA-bildningen, en viktig produkt i cellens ämnesomsättning. Växten ratas i allmänhet även i torkat tillstånd. En inblandning på ca 20% i hö anses som dödlig dos för häst. Allt fräkenhaltigt foder bör användas med försiktighet även om känsligheten tycks variera en hel del mellan olika djurslag (nöt och häst mest känsliga).
Rotogräs
Kvickrot
Elymus repens / Elytegria repens
LIVSFORM: Flerårig (perenn)
Tidigt utvecklingsstadium: Blad kala till håriga och framkommer rullade. Bladkanter och översida sträva, bladlister otydliga. Åtminstone de nedre bladslidorna oftast håriga och till en början också rödbruna. Snärp mycket kort, högst 1 mm. Bladöron tydliga.
Plantor från frön börjar utveckla utlöpare vid 4–6 blad.
Fullvuxen planta: Vanligen med upprätta, bladfattiga strån (längd 30–120 cm). Bildar vidsträckta bestånd från grunt, krypande, underjordiska långa stamutlöpare (rhizom). Småax flerblommiga, ordnade i ett tvåsidigt ax med den platta sidan vänd mot strået i motsats till engelskt rajgräs som i stället har kanten av småaxet vänt mot strået. Stor variationsrikedom.
Utbredning, växtplats och betydelse: Mycket allmän i nästan hela landet. Åkrar, trädgårdsland, gårdsmiljöer, åker- och vägkanter, skräp- och ruderatmarker samt stränder. Arten kan bilda kraftiga bestånd i alla typer av grödor och miljöer och förorsaka betydande skördeförluster. Gräsfröodling bör undvikas på mark där kvickrot förekommer, då dess frön är svåra att rensa bort från många andra gräsarters frön. Vid fältmässig köksväxtodling (t.ex lök, kålväxter) bör man också eftersträva så kvickrotsfria fält som möjligt.
Biologi: Förökas med frön, som gror såväl under vår som höst. Men på kort sikt är förökningen genom underjordiska stamutlöpare avgörande för kvickrotens överlevnad och förökning. Frönas livslängd i marken åtminstone 3–5 år.
Rotogräs
Revsmörblomma
Ranunculus repens
LIVSFORM: Flerårig (perenn).
Hjärtblad: Brett äggrunda till ovala (längd 5–8 mm), skaftade. Nervatur tydlig. Kala.
Örtblad: Framkommer ett och ett, först brett äggrunda och med 3–5 flikar så småningom treflikigt med tydligt skaftad mittflik, nervatur tydlig. Glest håriga.
Övrigt: Fullvuxen planta 10–30 cm, stjälk något köttig, hårig, krypande till upprätt. Första året utvecklas en övervintrande bladrosett som utvecklar korta utlöpare. Blommar följande år med glänsande äggula blommor som ofta sitter ensamma på långa, tydligt räfflade skaft. Mycket variabel art i storlek, behåring etc.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Åkrar, trädgårdar, gräsmattor, gårdsbebygelse, fuktängar och vägkanter, gärna näringsrika miljöer. Kan bli speciellt besvärlig i äldre vallar på fuktig åkermark. Liksom alla smörblommearter giftig i färskt tillstånd, men i torrt tillstånd som hö kan den ätas av husdjur.
Biologi: Förökas med ovanjordiska, krypande, halvmeterlånga, vid lederna rotslående utöpare (stoloner) samt med frön som gror under både vår och höst. Fröna är långlivade i marken > 20 år.
Fröogräs med rhizomer
Brännässla
Urtica dioica
LIVSFORM: Flerårig (perenn).
Hjärtblad: Nästan runda (längd ca 3 mm), skaftade. Nervatur ej synlig. Översida hårig.
Örtblad: Framkommer två och två (korsvis motsatta), hjärtlika till avlångt äggformade med grovt sågad kant. Hårigt med brännhår.
Övrigt: Fullvuxen planta 30–130 cm, mörkgrön. Långa, hängande, gröna eller ljusgröna axlika blomklasar från bladvecken. Han- och honblommor vanligen på skilda individer (tvåbyggare). Bildar täta bestånd.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Gårdsbebyggelse, trädgårdar, ängs- och betesmarker, åker- och vägkanter samt skräp- och ruderatmarker. Inget problem i ettåriga grödor då den är känslig för jordbearbetning. På näringsrika äldre vallar, ängs- och betesmarker kan täta bestånd utvecklas från fläckar där grässvålen skadats. Växten betas ej av husdjur, endast får äter äldre och vissna plantor som förlorat brännförmågan, som hö eller ensilage äts den gärna men höga kalciumhalter kan försvåra ensilering. Näringsrik med ganska höga protein- och mineralhalter.Arten har i ryska försöksodlingar gett 2-4 skördar/år med en grönmasseskörd på 25-70 ton /ha. Gammal spånadsväxt (nettelduk).
Biologi: Förökas med frön (oregelbunden groning) samt ett underjordiskt, grunt stamutlöparsystem (rhizom).
Fröogräs
Svinmålla
Chenopodium album
LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell).
Hjärtblad: Långsträckta (längd ca 10 mm), skaftade och ganska tjocka. Glatta, undersida ofta rödviolett.
Örtblad: Avlångt äggrunda med svagt, ojämnt tandad kant, framkommer två och två. Bildar ej rosett. Bladskiva och bladskaft med klarvita pärlhår (”mjöliga”).
Övrigt: Fullvuxnen plantas höjd kan variera mycket (10–100 cm) beroende på växtbetingelser och näringsförhållanden. Stjälk hård ofta fårad och rödstrimmig. Blommorna är små och grågröna och sitter i täta gyttringar i grenspetsarna.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i alla jordbruksbygder och ett av Sveriges allra vanligaste örtogräs. Åkrar, trädgårdar, gårdsbebyggelse, vägkanter och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i öppna, våretablerade grödor/kulturer som potatis och sockerbetor. Gynnas av näringsrika förhållanden. Besvärlig art som kan förorsaka stora skördeförluster. Fröproduktionen kan bli betydande vid riklig förekomst, upp till 20000 frön/planta. Svår att rensa bort från klöver- och oljeväxtfrö.
Biologi: Mycket anpassningsbar. Förökas endast med frön, som gror under första halvan av vegetationsperioden. Fröna långlivade i åkermark, ofta >20 år.
Fröogräs
Vitgröe
Poa annua
LIVSFORM: Ett- eller tvåårig (annuell/bienn).
Tidigt utvecklingsstadium: Blad ljusgröna, kala och framkommer vikta, ofta på tvären vågiga, bladslidor starkt hoptryckta, bladspets båtstävsformigt hopdragen, bladlister otydliga eller saknas, tydlig mittfåra med ljusa strimmor utmed fåran vid genomlysning. Snärp 2–4 mm långt, avsmalnande. Bladöron saknas.
Fullvuxen planta: Löst tuvad och lågväxt med upprätta, mjuka strån (längd 5–20 cm), mycket grunt rotsystem. Bladskiva 2-5 mm bred. Småax samlade i glesa, pyramidlika vippor (längd 2–5 cm). Blommar under hela vegetationsperioden.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Åkrar, trädgårdar, vägkanter, gräsmattor samt skräp- och ruderatmarker. Förekommer i alla typer av grödor, förorsakar sällan några skördeförluster utom i öppna radodlade grödor. Gräsfröodling är ej förenligt med förekomst av vitgröe då denna art ej går att rensa bort från många odlade gräsarters frön.
Biologi: Förökas endast med frön, som gror under hela vegetationsperioden. Frönas livslängd i marken 5 år. Hybrid med trampgröe (P. supina) ganska vanlig. Denna fleråriga art skiljer sig från vitgröe dels genom att nya skott utan vippor utvecklas från stråbaser dels att småaxen sitter i spetsen av vippgrenarna..
Frön och rotslående stjälkar
Våtarv
Stellaria media
LIVSFORM: Ettårig (vinterannuell).
Hjärtblad: Spetsigt äggrunt ( längd 5–10 mm), mittnerv tydlig, skaftade. Glatta.
Örtblad: Runda till äggrunda, bladkant hel, mittnerv mycket tydlig, framkommer parvis, bildar ej rosett. Bladskiva glatt. Bladskaft med långa kanthår. Övre blad oskaftade.
Övrigt: Fullvuxen planta har 10–60 cm långa, veka, nedliggande och rotslående stjälkar med en längsgående hårrad. Sidoskottsbildning sker tidigt. Ibland mattbildande. Blommorna är små med vita kronblad och blommar april–oktober (flera generationer).
Utbredning, växtplats och betydelse: Mycket allmän i alla jordbruksbygder och dessutom Sveriges vanligaste örtogräs. Åkrar, trädgårdar, gårdsplaner, vägkanter, ruderatmarker och stränder. Kan bli ett besvärligt ogräs i alla ettåriga grödor/kulturer och förorsaka betydande skördeförluster, speciellt på bättre, näringsrika jordar. Fröproduktion betydande. Svår att rensa bort från vitklöver och småfröiga gräsarter vid vallfröodling.
Biologi: Mycket anpassningsbar till olika växtmiljöer, föredrar skuggiga och kväverika förhållanden. Förökas med rotslående stjälkar och frön, som kan gro under hela vegetationsperioden med toppar under vår och höst. Våtarven tål låga temperaturer (liksom t.ex. korsört och rödplister) och växten kan milda vintrar vara grön och tillväxa året om. Fröna ganska långlivade i åkermark >5 år.
Fröogräs
Hönsarv
Cerastium fontanum
LIVSFORM: Ett- till tvåårig (vinterannuell, bienn eller t.o.m perenn).
Hjärtblad: Ovala ( längd 3–5 mm), mittnerv otydlig, skaftade. Glatta.
Örtblad: De första mer ovala än avlånga och skaftade, övre blad sedan avlånga och oskaftade, bladkant hel, mittnerv tydlig, framkommer parvis (korsvis motsatta), övervintande plantor bildar rosett. Utspärrat håriga.
Övrigt: Fullvuxen planta har 10–30 cm långa, liggande till uppstigande, håriga stjälkar. Sidoskottsbildning sker tidigt. Blommorna som är små och vita, sitter i fåblommiga knippen, blommar maj - september. Mycket mångformig och anpassningsbar.
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Åkrar, trädgårdar, gårdsplaner, betesmarker, vägkanter, skräp- och ruderatmarker. Ofta på lite torrare marker. Normalt av ringa betydelse, men svår att rensa bort från småfröiga gräsarter vid vallfröodling.
Biologi: Förökas huvudsakligen med frön, som kan gro under hela vegetationsperioden med toppar under vår men framförallt höst. Fröna ganska långlivade i åkermark >5 år. Förökning kan i undantagsfall ske genom sidoskottsbitar.
Fröogräs
Dunört
Epilobium spp.
LIVSFORM: Flerårig (perenn).
