Begreppslista Flashcards
(25 cards)
Läroplansnivåer
Beskriver hur läroplanen hanteras på olika nivåer:
Makronivå: Nationell styrning och riktlinjer.
Mesonivå: Regional eller lokal anpassning av läroplanen.
Mikronivå: Undervisning och lärande i klassrummet.
Läroplandiskurser
Olika sätt att tala om och förstå läroplanens syfte och innehåll, ofta kopplade till ideologiska perspektiv, som t.ex. traditionell bildning eller progressiv individualisering.
Ramfaktorer
De yttre förutsättningar som påverkar undervisningen, t.ex. tid, resurser, lokalernas utformning eller gruppstorlek.
Selektiv tradition
Begreppet selektiv tradition inom läroplansteori handlar om hur vissa värden, kunskaper och perspektiv lyfts fram och inkluderas i en läroplan, medan andra väljs bort eller marginaliseras. Detta val är sällan neutralt utan reflekterar specifika kulturella, sociala och politiska prioriteringar som speglar maktförhållanden i samhället.
Läroplansteori
Samlingsnamnet för läroplan som text, läroplan som program och läroplan som idésystem är oftast “läroplansteori”
Kan definieras av ett antal grundläggande frågor som ställs till läroplanen. Läroplansteori ger på det sättet perspektiv och begrepp för att först och förklara mål- och innehållsdimensioner i politiskt styrd utbildning och undervisning. Läroplanen kan med sitt uppdrag, sitt innehåll och sin inre organisering definieras som skolans samhällskontrakt.
Läroplanskontroverser
“Läroplanskontroverser” är debatter eller konflikter som uppstår kring innehållet, inriktningen och utformningen av läroplaner, vilka styr utbildningen i skolor och andra utbildningsinstitutioner.
Läroplansideologi
Läroplansideologier definieras som föreställningar om vad skolor bör undervisa, för vilka syften och av vilka skäl
Kulturella reproduktionen
Varje samhälle skapar förutsättningar för sin fortsatta existens genom att föra öven generations samlade värden och kunskaper, traditioner och institutioner, världsbilder och livsåskådningar till nästa generation
Läroplanskoder
Syftar på de principer, eller den kod, som i ett visst samhälle vid en viss tidpunkt styr utbildningen.
Värderingar och ideal är kulturella koder och referensramar som skrivs in i läroplaner och andra styrdokument som önskvärda att alla barn och ungdomar ska lära sig.
Läroplanskoder: outtalade grundläggande principer som format läroplaner och de tankemönster som
styr det utbildningspolitiska handlandet
Lärandeprogression
Är en term för de tänkbara vägar som de studerande tar när de successivt utvecklar mer avancerade sätt att resonera om begrepp och praktiker inom ett område eller ämne inom en bestämd tidsram
Rekontextualisering
Läroplansforskare, liksom läroplanskonstruktörer, framhåller att det aldrig rör sig om rena tillämpningar av läroplanen, kursplaner eller kunskapskrav. Det sker en tolkning
Essentialism
När kunskaper för skolans ämnen började växa fram under 1800-talet var ämnesrepertoaren snäv och ämnena definerades genom ett traditionellt innehåll. En sådan kunskapssyn kallas för essentalism. Det innebär att det finns en given uppsättning kunskapeer, begrepp och färdigheter inom varje ämne som undervisningen bör begränsas till. I grunden för essentalism finns en konservativ traditionalism. Skolans primära uppgift är att reproducera den befintliga kulturen.
Perennialism
Denna kännetecknas av fasta och beständiga kunskaper som representerar det sanna, det rätta och det sköna inom den västerländska kulturkretsen. Den betonar humanistisk och klassisk bildning med en kulturell kanon, klassiska språk och matematisk förmedlingspedagogik och tidig differentiering. I perennialismen ingår att förmedla detta till eleverna, men även att fostra till rätt dygder, så kallade formalbildning.
Rekonstruktivism
En rekonstruktivistisk läropkansideologi har som övergripande syfte att förändra samhällsförhållanden genom utbildning av framtidens medborgare. I en rekonstukrivistisk läroplansideologi används undervisningsformer där elever och studenter i den dagliga praktiken lär sig demokratiska spelregler, med att kunna lyssna och förstå den andre, inta andras perspektiv och sakligt argumentera för sin ståndpunkt.
Läroplan som idésystem
Ideologier, kunskapssyn och idétraditioner som ligger tillgrund för läroplaners innehåll och form.
Läroplanstraditioner
- Synsätt på hur skolans utbildning ska styras, organiseras och utvärderas.
- Ideal för utbildningen: hur lärandet ska ske och vad utbildningen ska åstadkomma.
Anglosaxisk tradition
Den anglosaxiska traditionen inom läroplansteori fokuserar främst på praktiska och tekniska aspekter av undervisning och lärande. Den betonar målstyrning, mätbarhet och effektivitet, med rötter i behavioristisk psykologi och utbildningsfilosofi.
metodfokus – ”what works”
Nordeuropeisk (kontinental) tradition
Den nordeuropeiska (kontinentala) traditionen inom läroplansteori är mer holistisk och kunskapscentrerad, där fokus ligger på att utveckla elevernas kritiska tänkande, kulturförståelse och allmänbildning. Läroplanen ses inte bara som ett instrument för att uppnå mätbara resultat, utan också som en vägledning för att fostra en bredare personlig och intellektuell utveckling.
fokus på lärprocessen och dess innehåll
Normativa bakgrundsantaganden/bakgrundidéer
Grundläggande idéer och värderingar som ligger till grund för läroplanen, t.ex. demokrati, jämställdhet eller ekonomisk utveckling.
Didaktisk repertoar
Lärarens samlade verktyg, metoder och strategier för att planera, genomföra och utvärdera undervisningen.
Läroplansfilosofier/ideologier
Olika perspektiv på vad utbildning ska uppnå, t.ex.:
Traditionalism: Fokus på klassisk kunskap och bildning.
Progressivism: Fokus på elevens erfarenheter och utveckling.
Rekonstruktionism: Fokus på utbildning som ett verktyg för social förändring.
Kunskapssyn
Hur man ser på kunskapens natur och dess värde, t.ex.:
Faktakunskap: Objektiv och mätbar.
Praktisk kunskap: Tillämpbar i vardagen.
Kritisk kunskap: Förmågan att ifrågasätta och analysera.
Kunskapsemfaser
Betoningen på olika aspekter av kunskap i undervisningen, t.ex. fakta, förståelse, färdigheter eller kritiskt tänkande.
Recentralisering
Kan beskrivas som att staten återtar kontroll över utbildning genom andra styrdokument än huvudmannaskapet. Det kan handla om utvärdering och uppföljning, ekonomisk reglering, men också ökad kontroll av måluppfyllelsen.
