Folkhälsa Flashcards
(19 cards)
Beskriv WHO:s definition av hälsa
“Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning.”
Denna definition betonar att hälsa är mer än bara att inte vara sjuk – det handlar också om att må bra i kroppen, i psyket och i sina sociala relationer. Det innebär alltså ett helhetsperspektiv på människans välbefinnande.
Ge exempel på sociala bestämningsfaktorer för psykisk ohälsa. Ge också exempel hur viktiga bestämningsfaktorer kan variera i ett globalt perspektiv.
Sociala bestämningsfaktorer för psykisk ohälsa är de samhälleliga, ekonomiska och kulturella omständigheter som påverkar människors psykiska hälsa och välbefinnande genom hela livet. Dessa faktorer påverkar både risken för att utveckla psykisk ohälsa och möjligheten till återhämtning.
Exempel på sociala bestämningsfaktorer:
- Fattigdom och ekonomisk otrygghet – Låg inkomst, arbetslöshet och ekonomisk marginalisering är starkt kopplade till psykisk ohälsa, särskilt depression och ångest.
- Utbildningsnivå – Låg utbildning är associerad med sämre psykisk hälsa, både genom begränsade arbetsmöjligheter och minskad hälsolitteracitet.
- Diskriminering och stigma – Människor som tillhör minoritetsgrupper eller är marginaliserade (på grund av kön, etnicitet, religion, sexuell läggning eller funktionsnedsättning) löper ökad risk för psykisk ohälsa.
- Social isolering och bristande socialt stöd – Ensamhet och svaga sociala nätverk är tydliga riskfaktorer för både depression och självmord.
- Våld och trauma – Våldsutsatthet i barndomen, sexuella övergrepp, krig, migration och tvångsförflyttningar har långsiktiga negativa effekter på den psykiska hälsan.
Variation i ett globalt perspektiv:
I höginkomstländer kan psykisk ohälsa ofta kopplas till arbetsrelaterad stress, individualisering, och uppluckrade familjestrukturer. Social isolering är en framträdande riskfaktor.
I låginkomstländer är bristen på grundläggande resurser såsom mat, bostad, trygghet och tillgång till vård ofta centrala orsaker. Även könsbaserat våld och brist på utbildning för kvinnor är viktiga faktorer.
I krigs- och konfliktzoner utgör våld, förlust av familj och flykt stora psykosociala belastningar.
I urbana miljöer globalt ses ökande psykisk ohälsa kopplad till trångboddhet, arbetslöshet, kriminalitet och brist på grönområden.
Författaren Francisco Javier Carod-Artal understryker att sociala determinanter som fattigdom, ojämlikhet, urbanisering, brist på utbildning, arbetslöshet och diskriminering samverkar och skapar ett brett spektrum av risker för psykisk ohälsa. Dessa faktorer påverkar även möjligheten att få tillgång till behandling och att återhämta sig
Utifrån kurslitteratur och föreläsningar, vilka principer och handlingar anser du vara viktiga för att minska psykisk ohälsa i ett globalt perspektiv. Motivera dina resonemang genom att hänvisa till kurslitteratur och föreläsningar.
För att minska psykisk ohälsa i ett globalt perspektiv är det avgörande att arbeta enligt ett antal övergripande principer och att genomföra konkreta, samordnade handlingar på både lokal och internationell nivå.
- Mänskliga rättigheter och icke-diskriminering
Att främja psykisk hälsa måste bygga på principen om att alla människor har rätt till hälsa, värdighet och skydd från våld och övergrepp – oavsett kön, ålder, ursprung eller funktionsförmåga. Boken betonar att dagens psykiska hälsosystem i många länder kränker dessa rättigheter, särskilt genom tvångsåtgärder, stigmatisering och underinvestering i förebyggande arbete. - Hälsofrämjande och förebyggande fokus
Istället för att enbart fokusera på diagnoser och behandling av redan utvecklad psykisk sjukdom bör insatser i högre grad främja psykiskt välbefinnande, förebygga lidande och stärka skyddsfaktorer. Det inkluderar arbete i skolor, på arbetsplatser och i samhället. - Tvärsektoriellt och kulturellt anpassat arbete
Eftersom psykisk ohälsa påverkas av faktorer inom utbildning, arbetsliv, bostadsförhållanden och social trygghet, krävs samarbete mellan olika sektorer. Dessutom måste alla insatser anpassas till lokal kultur, tradition och resurstillgång. - Delaktighet och empowerment
Personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och deras anhöriga måste få inflytande i policy, behandling och forskning. Att gå från att se brukare som “mottagare” till aktiva medskapare är en central förändring.
🔹 Viktiga handlingar för att implementera dessa principer:
✅ Investera i primär prevention
Exempelvis tidiga hembesök för nyblivna föräldrar, föräldraskapsutbildning, skolbaserade program mot stress och mobbning, samt ungdomsverksamhet. Effektiva förebyggande åtgärder finns, men får ofta för lite resurser.
✅ Bygga upp lokala vårdstrukturer
Mentalvård bör inte vara centraliserad till specialkliniker i städer, utan integreras i primärvården. Detta är särskilt viktigt i låg- och medelinkomstländer där psykiatriker är få.
✅ Utbilda vårdpersonal och lokala resurspersoner
Både formell vårdpersonal och så kallade “grassroots workers” bör utbildas i att känna igen och stötta människor med psykisk ohälsa.
✅ Minska stigma genom utbildning och samhällsdialog
Effektiva anti-stigma-program kan genomföras i skolor, media och arbetsplatser och bör inkludera personer med egen erfarenhet av psykisk sjukdom som föreläsare eller ambassadörer.
✅ Öka finansiering och resursfördelning
Många länder lägger mindre än 1% av sin sjukvårdsbudget på psykisk hälsa, trots att det står för upp till 30% av sjukdomsbördan. Ökade investeringar ger dessutom ekonomisk avkastning enligt WHO.
Beskriv stigma gentemot psykisk ohälsa och hur detta kan variera i ett globalt perspektiv. Ge exempel på hur program som syftar till att minska stigma gentemot psykisk ohälsa kan se ut.
Stigma kring psykisk ohälsa innebär negativa attityder, stereotyper och diskriminerande beteenden gentemot personer som har (eller antas ha) psykisk sjukdom. Det kan ta sig uttryck som social exkludering, nedsättande språk, vägran att anställa, bristande vård eller till och med våld.
Typer av stigma:
- Självstigma – när individen internaliserar samhällets negativa synsätt och känner skam eller skuldbeläggning.
- Social stigma – när andra människor uttrycker fördomar och behandlar individen annorlunda.
- Institutionell stigma – när lagar, vårdsystem eller skolor systematiskt missgynnar personer med psykisk ohälsa.
Stigmatiseringen av psykisk ohälsa ser olika ut i olika delar av världen:
I låginkomstländer och vissa kulturer förklaras psykiska besvär ofta med övernaturliga orsaker som onda andar, besatthet eller straff från gudar. Detta leder ofta till att individer fängslas, kedjas fast eller isoleras, ibland med “behandling” som kan inkludera våld.
I höginkomstländer finns mer kunskap om psykisk ohälsa, men stigma kvarstår i form av t.ex. motvilja att anställa personer med psykiatrisk diagnos, attityder om att de är “farliga” eller svaga, samt självcensur hos drabbade individer som inte vågar söka hjälp.
Exempel på anti-stigma-program:
- Utbildning och ökad kunskap
Program riktade till skolor, arbetsplatser eller vårdpersonal som syftar till att öka kunskap om psykisk hälsa, bryta stereotyper och förklara att återhämtning är möjlig. Verkar vara mest effektivt hos barn och unga. - Kontaktbaserade insatser
Det mest effektiva sättet att minska stigma är att skapa direkt kontakt mellan allmänheten och personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Detta kan ske via föreläsningar, workshops eller media där brukare delar sina erfarenheter. Verkar vara mest effektivt hos vuxna populationen. - Massmedia och kampanjer
Nationella informationskampanjer i radio, tv och sociala medier kan påverka normer. Bästa resultat uppnås när kampanjer kombineras med utbildning och lokal förankring. - Anti-stigma i hälso- och sjukvård
Personal i vården har ofta omedvetna fördomar. Program som fokuserar på återhämtningsinriktat bemötande, samt utbildning om icke-diskriminering och etiska rättigheter, är viktiga.
Beskriv vad task sharing/shifting är och hur det kan användas för att öka tillgång till hjälp för psykisk hälsa.
Task sharing eller task shifting är en strategi där vissa arbetsuppgifter som traditionellt utförs av högspecialiserad personal, som psykiatriker eller psykologer, överförs till annan utbildad personal med kortare eller enklare utbildning, exempelvis sjuksköterskor, allmänläkare, lärare eller lekmannapersonal. Detta sker i syfte att förbättra tillgången till vård, särskilt i låg- och medelinkomstländer där resurserna är begränsade.
🔹 Varför behövs task sharing?
I många länder är antalet psykiatriker och psykologer extremt lågt. T.ex. har vissa länder i Afrika endast en psykiater per flera miljoner invånare
Samtidigt är behovet av psykiatrisk hjälp stort – upp till 85 % av personer med psykisk sjukdom i låginkomstländer får ingen behandling alls
Därför måste psykisk hälsa integreras i primärvården och andra samhällsnära insatser.
🔹 Hur fungerar task sharing i praktiken?
Exempel på uppgifter som kan överföras:
- Identifiera symtom på depression, ångest eller trauma.
- Erbjuda psykoedukation eller enklare samtalsstöd.
- Följa upp behandling och stödja läkemedelsanvändning.
- Ge första linjens krisstöd vid t.ex. naturkatastrofer, våld eller flykt.
- Hänvisa till specialistvård vid behov.
🔹 Fördelar med task sharing
- Ökad tillgång till vård i områden där specialistresurser saknas.
- Kulturell närhet och språkförståelse – lokala hälsoarbetare kan ofta bemöta patienter på ett sätt som är mer tillgängligt och accepterat.
- Kostnadseffektivitet – utbildning av lokala resurspersoner kräver mindre resurser än att bygga ut specialistsjukvård.
- Stärker lokalsamhällets kapacitet och minskar beroendet av extern hjälp.
🔹 Utmaningar och krav
För att lyckas krävs:
- Tydlig utbildning och handledning för de nya vårdgivarna.
- Ett stödsystem med tillgång till specialistkonsultation vid behov.
- Etiska riktlinjer och kvalitetssäkring.
- Kulturellt anpassat innehåll i utbildningsmaterialet.
Vilka är de folkhälsopolitiska målen?
År 2018 beslutade riksdagen om en förnyad folkhälsopolitisk ram, med fortsatt fokus på jämlik hälsa och de nuvarande 8 målområdena.
Övergripande mål:
“Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.”
Goda livsvillkor
– Fokus på ekonomiska och sociala förutsättningar såsom inkomst, boende, arbetsmiljö och jämlikhet.
Trygga och goda uppväxtvillkor
– Främjar barns och ungas hälsa genom trygga relationer, utbildning, närmiljöer och skydd mot våld.
Utbildning och livslångt lärande
– Tillgång till utbildning med hög kvalitet under hela livet är grundläggande för hälsa och egenmakt.
Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
– Syftar till att fler ska kunna arbeta, ha inflytande på arbetsplatsen och ha en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö.
Inkomster och försörjningsmöjligheter
– Ekonomisk trygghet är en grund för hälsa; målet är minskad ekonomisk utsatthet.
Boende och närmiljö
– Alla ska ha möjlighet till en trygg bostad och en hälsofrämjande fysisk miljö.
Levnadsvanor
– Främjar hälsosamma vanor kring kost, fysisk aktivitet, alkohol, tobak, narkotika, spel och sexualitet.
Kontroll, inflytande och delaktighet
– Handlar om demokrati, egenmakt och möjligheten att påverka sitt liv och samhället.
Beskriv ett av de folkhälsopolitiska målområdena genom att beskriva syftet med målet och dess fokusområden. Ge exempel på en lagstiftning som används för att uppnå målet, samt nämn minst två
myndigheter som ansvarar för arbetet med målet.
Den sociala karaktären på ens bostadsområde utgör en faktor för att beskriva en persons sociala position. Ange två andra exempel på sådana faktorer som tas upp i kurslitteraturen.
Ge ett exempel på ett hälsoproblem som kan uppstå på grund av låg social position, och hänvisa till hur arbetet med ett av de åtta folkhälsopolitiska målområdena kan motverka den negativa hälsoeffekten.
Longitudinella kohortstudier är vanligt förekommande studiedesigner inom t.ex. folkhälsovetenskapligt inriktad forskning.
A) Beskriv de centrala aspekterna i en kohortstudie.
B) Nämn minst två exempel på styrkor och minst två exempel på svagheter med denna
studiedesign.
En kohortstudie är en observationsstudie där en viss grupp individer – en kohort – följs över tid för att undersöka hur olika exponeringar (t.ex. riskfaktorer eller livsstilsvanor) påverkar utfall (t.ex. sjukdom eller hälsa). Kohorten består ofta av personer som har något gemensamt, t.ex. födelseår, yrke eller geografisk plats.
Studien kan vara:
Prospektiv – man börjar i nutid och följer deltagarna framåt i tiden.
Retrospektiv – man går tillbaka i tiden via register eller journaler.
Styrkor med kohortstudier
Orsakssamband kan undersökas över tid
Eftersom kohorten följs över tid kan forskare studera temporalitet – alltså om exponeringen föregår utfallet – vilket är viktigt för att förstå orsakssamband.
Möjlighet att studera flera utfall
En kohortstudie kan undersöka hur en viss riskfaktor påverkar många olika typer av hälsoutfall (t.ex. hur låg SES påverkar både psykisk ohälsa, övervikt och skolprestation).
Lämplig för ovanliga exponeringar
Exempelvis kan man studera grupper som utsatts för specifika trauman eller miljöfaktorer.
Svagheter med kohortstudier
Tids- och resurskrävande
Prospektiva kohortstudier kan ta många år och kräver mycket logistik och finansiering.
Risk för bortfall
Deltagare kan hoppa av studien över tid, vilket kan leda till selektionsbias och påverka resultatens generaliserbarhet.
Inte optimala för ovanliga utfall
Relevans för psykisk hälsa och prevention
Kohortstudier är särskilt värdefulla inom barn- och ungdomspsykologi, eftersom de kan visa hur tidiga livsvillkor påverkar långsiktig utveckling och psykisk hälsa. Exempelvis kan en kohortstudie följa barn från förskoleålder till vuxen ålder för att undersöka hur skolmiljö, familjeförhållanden och socioekonomiska faktorer påverkar risken för psykisk ohälsa.
Koppling till Global Mental Health (GMH)
I kapitel 2 och 8 i Global Mental Health: Prevention and Promotion lyfts behovet av mer longitudinell data, särskilt från låg- och medelinkomstländer. Kohortstudier kan hjälpa till att förstå risk- och skyddsfaktorer i olika kulturella kontexter, och därmed ligga till grund för evidensbaserade preventiva insatser som är lokalt relevanta.
Beskriv likheter och skillnader mellan de tre olika nivåerna av preventiva insatser
Inom folkhälsa och psykologi delas preventivt arbete in i tre nivåer: primär, sekundär och tertiär prevention. Syftet är att förhindra ohälsa genom att antingen förebygga att den uppstår, upptäcka den tidigt, eller begränsa dess konsekvenser.
Primär prevention – förebyggande innan problem uppstått
Syfte: Att förhindra att psykisk eller fysisk ohälsa uppstår.
Exempel: Social och emotionell träning i skolor (t.ex. SET-program), föräldrautbildningar, anti-mobbningsarbete, vaccinationsprogram, lagar om säker trafik.
Målgrupp: Hela befolkningen eller specifika riskgrupper utan symtom.
GMH-perspektiv: Kapitel 8 i Global Mental Health betonar primär prevention som en global folkhälsoprioritet – särskilt i skolor och samhällen med begränsade resurser.
Sekundär prevention – tidig upptäckt och insats
Syfte: Att upptäcka ohälsa i ett tidigt skede för att minska eller förhindra förvärring.
Exempel: Screening för depression i tonåren, tidiga samtal om skolfrånvaro, utredningar av inlärningssvårigheter, krisintervention efter trauma.
Målgrupp: Individer med tidiga tecken på ohälsa eller i riskzon.
GMH-perspektiv: GMH lyfter vikten av att integrera psykisk hälsa i primärvården för att möjliggöra tidig upptäckt, särskilt i låginkomstländer där specialistresurser saknas (kap. 3, 16).
Tertiär prevention – rehabilitering och minskning av negativa följder
Syfte: Att minska konsekvenser av redan etablerad sjukdom eller funktionsnedsättning.
Exempel: Psykoterapi efter självmordsförsök, återgång i arbete/skola efter utmattning, rehabilitering vid missbruk, stöd vid kronisk sjukdom.
Målgrupp: Personer med diagnostiserad psykisk eller fysisk ohälsa.
GMH-perspektiv: Kapitel 10 och 14 belyser vikten av att rehabilitering inte får vänta tills behandlingen är avslutad – återhämtning och prevention sker ofta parallellt.
Likheter: Alla nivåer syftar till att förbättra hälsa och kan tillämpas på individ-, grupp- eller samhällsnivå.
Skillnader: Primär är proaktiv, sekundär reaktiv men inom friskzonen, tertiär hanterar existerande sjukdomar och syftar till att förhindra försämring.
De tre nivåerna kompletterar varandra och är centrala inom både hälsofrämjande arbete och klinisk praktik.
preventionsparadoxen: det är ofta mer effektivt att hjälpa många lite än få mycket.
Beskriv vad task shifting/sharing är och hur det kan användas för att öka tillgång till hjälp för psykisk hälsa i låg- och medelinkomstländer världen över.
Task shifting innebär att vissa arbetsuppgifter som traditionellt utförs av högt specialiserad personal (t.ex. läkare eller psykologer) överförs till mindre specialiserad, men utbildad, personal – exempelvis sjuksköterskor, lärare, socialarbetare eller lokala hälsoarbetare (community health workers). Syftet är att öka tillgången till vård och stöd, särskilt i resursbegränsade miljöer.
Task shifting bygger på evidens som visar att enklare former av psykisk hälsovård – såsom psykoedukation, screening, basal rådgivning och krishantering – kan utföras effektivt av icke-specialister, förutsatt att de får rätt utbildning och handledning.
Hur kan det användas i globalt preventivt arbete?
I många låg- och medelinkomstländer finns det mycket få psykologer eller psykiatriker. Enligt Global Mental Health: Prevention and Promotion (kap. 3, 16 och 17):
I vissa länder finns det färre än en psykiater per miljon invånare.
Task shifting möjliggör skalbara, kostnadseffektiva insatser.
Det är särskilt användbart inom primär prevention och tidiga insatser, där t.ex. lärare eller hälsovägledare kan identifiera psykisk ohälsa i ett tidigt skede och ge första linjens stöd.
Exempel på användningsområden
Skolmiljö: Lärare tränas i att känna igen tecken på ångest eller trauma och ge grundläggande stöd eller hänvisa vidare.
Primärvård: Sjuksköterskor utbildas i att genomföra korta samtalsinterventioner vid depression.
Community-arbete: Lokala hälsoarbetare erbjuder psykoedukation och stöd till familjer efter naturkatastrofer eller konflikt.
Dessa insatser stärker samtidigt lokal delaktighet och kulturell förankring, vilket ökar effektiviteten och acceptansen för psykosocialt arbete.
Fördelar enligt GMH:
Motverkar den globala behandlingsklyftan (treatment gap).
Minskar stigma genom att integrera psykisk hälsa i vardagliga sammanhang.
Bygger hållbara system där prevention och tidiga insatser blir tillgängliga även utan psykiatrisk specialistvård.
Utmaningar att beakta
Kvalitetssäkring och handledning behövs.
Klara gränser för ansvar och remittering måste finnas.
Utbildning kräver initial investering men kan ge långsiktiga vinster.
Sammanfattning:
Task shifting är ett centralt verktyg inom global prevention av psykisk ohälsa. Genom att fördela uppgifter till lämpligt utbildade icke-specialister ökar tillgänglighet, effektivitet och lokal förankring – särskilt i resurssvaga sammanhang där behovet är som störst.
Beskriv tre viktiga riskfaktorer respektive skyddsfaktorer för god hälsa enligt kurslitteraturen?
Global Mental Health: Prevention and Promotion (GMH) belyser hur psykisk hälsa påverkas av strukturella, sociala och individuella faktorer. För att främja god hälsa lyfter GMH vikten av att förstå både riskfaktorer (som ökar sannolikheten för psykisk ohälsa) och skyddsfaktorer (som stärker motståndskraft och välbefinnande).
Tre riskfaktorer enligt GMH
Fattigdom och ekonomisk ojämlikhet
Kapitel 4 (Social Determinants of Mental Health) förklarar att ekonomisk utsatthet är en av de starkaste prediktorerna för psykisk ohälsa, eftersom den begränsar tillgången till utbildning, vård och trygg miljö.
Stigma och diskriminering
Enligt kapitel 6 och 7 bidrar stigma kring psykisk ohälsa till att människor undviker att söka hjälp, isoleras socialt och får försämrad livskvalitet.
Våld och trauma
Kapitel 1 och 14 lyfter att utsatthet för våld, särskilt i barndomen eller vid konflikter, är starkt kopplat till ångest, depression och PTSD. Detta är ett globalt fenomen, särskilt i krigs- och fattigdomsdrabbade områden.
Riskfaktorer:
Fysisk inaktivitet
Tobaksrökning
Ohälsosam kost och alkoholbruk
Tre skyddsfaktorer enligt GMH
Trygga, stödjande relationer
Relationer med empatiska vuxna, familj, lärare eller samhällsledare stärker individens resiliens. Kapitel 11 visar att skolbaserade insatser som främjar social och emotionell kompetens har långsiktig skyddande effekt.
Tillgång till utbildning och sysselsättning
Kapitel 3 och 4 betonar att skolgång och meningsfullt arbete ger struktur, ökar självförtroende och minskar risken för marginalisering och psykisk ohälsa.
Psykosocialt stöd och community-baserade insatser
Kapitel 17 framhåller betydelsen av gemenskapsnära stödinsatser, såsom samtalsgrupper, mental health literacy och peer support, särskilt i låginkomstländer där formell psykiatrisk vård är begränsad.
Sammanfattningsvis visar GMH att både strukturella villkor och sociala sammanhang påverkar psykisk hälsa. Effektiva hälsofrämjande insatser måste därför bygga på att minska riskfaktorer samtidigt som man stärker skyddande faktorer i individens närmiljö och samhällsstruktur.
Skyddsfaktorer:
Högt socialt stöd – främjar återhämtning och coping.
Stark skolanknytning (barn) eller bra arbetsmiljö (vuxna).
Hög social position – ger tillgång till resurser, vård och information
.
Ytterligare skyddsfaktorer kan inkludera tillgång till god utbildning, tillgång till vård och att växa upp i en trygg miljö – vilket även framgår i GMH-litteraturen och WHO:s rapport om sociala bestämningsfaktorer.
Ge exempel från undervisning och kurslitteratur på vilken roll psykologi och psykologer kan ha i att förstå människors beteende i förhållande till samhällsfenomen så som miljö, kultur och politik
samt i strävan att nå ett hållbart samhälle.
Psykologin har en viktig roll i skapandet av ett hållbart samhälle genom att bidra med kunskap om mänskligt beteende, förändringsprocesser och psykologisk hälsa på individ-, grupp- och samhällsnivå. Ett hållbart samhälle handlar inte enbart om miljö och ekonomi – utan också om social hållbarhet, jämlikhet och psykisk hälsa. Här kan psykologin göra skillnad inom flera områden:
- Beteendeförändring för hållbara vanor
Psykologer bidrar till förståelsen av vad som motiverar människor att agera hållbart. Teorier som Theory of Planned Behavior och Self-Determination Theory hjälper oss att förstå hur attityder, normer och upplevd kontroll påverkar exempelvis miljövänliga val, kollektivtrafikanvändning eller återvinning. Psykologer kan utforma effektiva kampanjer och beteendebaserade nudging-strategier som främjar hållbara val i vardagen. - Främja psykisk hälsa som grund för social hållbarhet
En hållbar samhällsutveckling måste inkludera psykisk hälsa. Psykologer arbetar med att förebygga psykisk ohälsa genom tidiga insatser i skolan, arbetslivet och samhället i stort. De kan också arbeta på samhällsnivå med att påverka policy, synliggöra marginaliserade gruppers behov och minska stigma kring psykisk ohälsa. I Global Mental Health: Prevention and Promotion (kap. 1–4) beskrivs hur investeringar i psykisk hälsa är en förutsättning för utveckling och jämställdhet. - Konfliktlösning och främjande av tolerans
I en värld präglad av migration, globalisering och polarisering är psykologisk kompetens avgörande för att hantera kulturella spänningar, rasism och våld. Psykologer kan bidra med metoder för konfliktlösning, medling och fredsbyggande – vilket stärker samhällsgemenskap och tillit, viktiga pelare i ett hållbart samhälle. - Hållbart arbetsliv och organisatoriskt ledarskap
Psykologer inom arbets- och organisationspsykologi har verktyg för att främja hälsosamma arbetsmiljöer, förebygga stress och utbrändhet samt stärka ledarskap och kollektivt engagemang. Detta är centralt för långsiktig produktivitet och välmående, vilket i sig är en dimension av hållbarhet.
Global koppling och GMH-perspektiv
I Global Mental Health (kap. 9 och 18) betonas vikten av psykologiska och psykosociala insatser som inte bara riktar sig mot individens lidande utan också mot strukturella förändringar – såsom utbildning, ekonomisk jämlikhet och mänskliga rättigheter. Psykologin har ett ansvar att bidra till dessa mål genom både forskning och praktik.
Att integrera psykologin i hållbarhetsarbetet är därför inte bara önskvärt – det är nödvändigt för att uppnå ett rättvist, hälsosamt och resilient samhälle.
Vilka tre komponenter som avgör intention till beteende ingår i Theory of Planned Behavior? Ge ett exempel på hur denna teori kan användas för att förstå förändring av ett riskbeteende. (4p)
Theory of Planned Behavior (TPB), utvecklad av Icek Ajzen, är en beteendeteori som förklarar hur individens avsikter (intentions) påverkar beteende, och hur dessa avsikter formas. Teorin är särskilt användbar inom preventionspsykologi eftersom den hjälper oss att förstå vilka faktorer som påverkar om människor kommer att agera hälsofrämjande eller riskfyllt.
Komponenter i TPB
Attityd till beteendet
Hur positivt eller negativt individen värderar ett visst beteende. T.ex. om en person tror att fysisk aktivitet leder till bättre hälsa och välmående kommer hen ha en positiv attityd till att börja träna.
Subjektiv norm
Individens uppfattning om vad viktiga andra (familj, vänner, samhälle) tycker att hen bör göra. Om ens omgivning stödjer rökstopp ökar chansen att individen också vill sluta röka.
Upplevd beteendekontroll
Hur lätt eller svårt individen upplever att det är att utföra beteendet. Detta liknar begreppet self-efficacy (tilltron till egen förmåga). Om personen upplever att hen har resurser och möjlighet att agera – t.ex. tid, kunskap, stöd – ökar sannolikheten för handling.
Dessa tre komponenter samverkar för att forma en beteendeavsikt (intention), som i sin tur påverkar det faktiska beteendet.
Tillämpning i preventiva insatser
TPB används inom hälsofrämjande arbete för att:
Utforma kampanjer som ändrar attityder (t.ex. genom kunskapsspridning om hälsorisker).
Stärka sociala normer via gruppinterventioner och opinionsbildning.
Öka upplevd kontroll genom färdighetsträning, motivation, och att minska yttre hinder.
Exempel:
I arbetet med att minska rökning bland ungdomar kan TPB användas för att påverka deras attityd (“rökning är skadligt”), norm (“mina vänner röker inte”) och kontroll (“jag klarar av att säga nej”).
Koppling till Global Mental Health (GMH)
I Global Mental Health: Prevention and Promotion (kap. 8 och 9) betonas vikten av att förstå de psykologiska mekanismer som ligger bakom beteendeförändring. TPB är en vetenskapligt förankrad modell som kan tillämpas både i höginkomstländer och i låg- och medelinkomstländer för att påverka hälsorelaterade beteenden, särskilt där resurser är begränsade och kulturella normer spelar stor roll.
Modellen lämpar sig särskilt väl för community-baserade preventiva program, där man arbetar med att förändra både individens attityder och kollektiva normer – en viktig strategi enligt WHO och GMH.
Theory of Planned Behavior (Ajzen, 1991) beskriver hur beteende styrs av intentioner, och dessa påverkas av tre faktorer:
Attityd till beteendet – hur positivt eller negativt individen värderar ett beteende.
Subjektiv norm – individens uppfattning om vad viktiga andra tycker att man bör göra.
Upplevd beteendekontroll – hur lätt eller svårt man tror att det är att utföra beteendet.
Exempel: En person vill sluta snusa. Hen har en positiv attityd (snus är dyrt och ohälsosamt), har stöd från vänner (norm), men tidigare misslyckanden får hen att känna låg kontroll – vilket minskar sannolikheten för förändring. Då kan en insats fokusera på att öka den upplevda kontrollen (t.ex. via coaching)
.
TPB används ofta i hälsointerventioner för att identifiera vilken komponent som behöver förstärkas för att stärka intentionen och därmed beteendet
Social position är relaterat till viktiga hälsoutfall. Vilka fem faktorer brukar enligt kurslitteraturen användas för att beskriva social position?
Enligt kurslitteraturen inom folkhälsa och prevention, inklusive Global Mental Health: Prevention and Promotion samt svenska folkhälsomyndighetens ramverk, beskrivs social position som en flerdimensionell konstruktion. Den omfattar både individuella och strukturella faktorer som tillsammans påverkar individens livsvillkor och därmed hälsa.
De fem vanligaste faktorerna som används för att beskriva social position är:
- Utbildningsnivå – Hur lång eller hög utbildning individen har. Påverkar kunskap om hälsa, tillgång till jobb och livschanser.
- Inkomst – Individens ekonomiska resurser. Påverkar möjligheter att ha en hälsosam livsstil, trygg bostad och tillgång till vård.
- Yrkesstatus eller yrkesklass – Typ av arbete eller position på arbetsmarknaden, inklusive arbetsmiljö och anställningstrygghet.
- Bostadsområde eller boendemiljö – Var individen bor, vilket kan påverka exponering för miljörisker, sociala nätverk, tillgång till service och trygghet.
- Etnicitet eller migrationsbakgrund – Individens kulturella eller nationella bakgrund kan påverka hur man behandlas i samhället, samt möjligheter till integration, jobb och vård.
- Materiell stauts –exempelvis tillgång till bil, bostadsstandard, semestervanor m.m.
Dessa faktorer används ofta i kombination för att analysera skillnader i hälsoutfall, eftersom de samverkar och förstärker varandra. En låg social position enligt flera av dessa indikatorer innebär kraftigt ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa.
Social position har stark koppling till hälsa och påverkas av faktorer som utbildning, inkomst, yrke, boendemiljö och tillgång till materiella resurser
.
Exempel:
Låg utbildning och låg inkomst ökar risken för ohälsosamma levnadsvanor och sämre tillgång till vård.
Barn från låg social position löper ökad risk för tandproblem, övervikt, psykisk ohälsa och sämre skolresultat
.
Arbete för att jämna ut dessa skillnader (t.ex. via jämlik skola, subventionerad vård och folkhälsomål) är avgörande för en rättvis hälsa i befolkningen.
A) Ange två faktorer som påverkar social position. B) Ge ett exempel på ett hälsoproblem som kan kopplas till låg social position, samt hur ett folkhälsopolitiskt mål kan motverka detta.
A) Två faktorer som påverkar social position
Utbildningsnivå
Utbildning ger inte bara tillgång till arbetsmarknaden, utan även kunskap om hälsa, rättigheter och hur man navigerar i samhället. Låg utbildning är kopplad till sämre hälsoutfall och livsvillkor.
Inkomst
Ekonomiska resurser avgör tillgången till hälsosam mat, bostad, fritidsaktiviteter och tand- eller sjukvård. Låg inkomst leder ofta till stress, otrygghet och ökad sårbarhet för sjukdom.
Andra faktorer kan vara yrkesstatus, bostadsområde, migrationsbakgrund och kön – samtliga interagerar och kan förstärka ojämlikhet i hälsa.
B) Exempel på hälsoproblem kopplat till låg social position: Övervikt och obesitas
Personer med låg social position drabbas oftare av fetma. Detta kan förklaras av:
Begränsad tillgång till hälsosam och näringsrik mat (p.g.a. kostnad eller brist på utbud).
Oregelbundna arbetstider som försvårar matlagning och fysisk aktivitet.
Psykosocial stress som bidrar till emotionellt ätande.
Relevant folkhälsomål: Målområde 3 – Sunda matvanor och fysisk aktivitet
Detta mål syftar till att skapa samhällsstrukturer som gör det lättare att leva hälsosamt, särskilt för grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar.
Insatser kan inkludera:
Subventionerade frukter och grönsaker i låginkomstområden.
Ökad tillgång till gratis motion (t.ex. skol- och föreningsidrott).
Informationskampanjer anpassade efter utbildningsnivå.
Skolmåltider som kompenserar för brister i hemmiljön.
Koppling till Global Mental Health (GMH)
I kapitel 4 (Social Determinants of Mental Health) i GMH betonas att ojämlikhet i inkomst och utbildning är några av de mest kraftfulla riskfaktorerna för psykisk ohälsa. De påverkar både direkt (t.ex. genom stress) och indirekt (genom levnadsförhållanden och marginalisering). Boken framhåller behovet av intersektoriellt arbete där folkhälsa, utbildning och socialpolitik samverkar för att bryta dessa mönster.
Att arbeta med folkhälsomål som minskar skillnader i levnadsvanor är därmed både en fysisk och psykisk hälsofråga – och ett viktigt bidrag till global jämlikhet i hälsa.
Jag väljer att fokusera på målområde 1: Det tidiga livets villkor. Detta målområde syftar till att främja barns hälsa redan från graviditeten och de första levnadsåren. Det bygger på livskursperspektivet – där tidiga negativa erfarenheter, som socioekonomisk utsatthet, påverkar hälsan hela livet. Fokus ligger på jämlik tillgång till barnhälsovård, förskola och föräldra-/mödrahälsovård, samt tidig upptäckt av riskfaktorer såsom missbruk eller psykisk ohälsa hos föräldrar
.
Ett exempel på relevant lagstiftning är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), som slår fast att vården ska vara av god kvalitet, jämlik och tillgänglig för alla. Två viktiga myndigheter är Socialstyrelsen, som tar fram riktlinjer och statistik, samt Folkhälsomyndigheten som arbetar med kunskapsspridning och nationella folkhälsoinsatser
.
Vad innebär begreppet global psykisk hälsa och vilka åtgärder behövs enligt GMH?
Vad innebär global psykisk hälsa (Global Mental Health, GMH)?
Begreppet global psykisk hälsa syftar på ett tvärvetenskapligt och internationellt fält som fokuserar på att förbättra tillgången till psykisk hälsovård och förebyggande insatser i hela världen, särskilt i låg- och medelinkomstländer där resurserna är begränsade.
GMH handlar inte bara om sjukdomsbehandling, utan om:
Främjande av psykiskt välbefinnande
Förebyggande av psykisk ohälsa
Tillgång till jämlik och rättighetsbaserad vård
Minskning av stigma och diskriminering
Byggande av resilient samhällsstruktur med psykosocialt stöd
Definitionen inkluderar alltså både folkhälsa, mänskliga rättigheter och samhällsutveckling – och vilar på WHO:s syn på hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.
Vad behövs enligt GMH?
Starkare politiskt och ekonomiskt åtagande
Enligt kapitel 1–4 i Global Mental Health: Prevention and Promotion (Bährer-Kohler & Carod-Artal, 2017) är underfinansiering ett globalt problem. I vissa låginkomstländer får upp till 85 % av personer med allvarlig psykisk sjukdom ingen behandling alls. WHO:s handlingsplan kräver därför större satsningar på primärvård, utbildning av personal och lagstiftning som skyddar rättigheter.
Integrering av psykisk hälsa i primärvård och skolor
Istället för att förlita sig på specialiserad psykiatri – som ofta saknas – förespråkar GMH att vanliga vårdgivare, lärare och samhällsarbetare utbildas för att upptäcka och hantera psykisk ohälsa (s.k. task-shifting, se kap. 16–17). Detta är särskilt relevant i fattiga regioner och vid katastrofer.
Minska stigma och öka mental health literacy
Stigmatisering är en stor barriär mot vårdsökande. Kapitel 6–7 visar hur anti-stigma-insatser och psykoedukation, särskilt i skolor och media, är nödvändiga för att öka kunskapen och minska fördomar.
Fokus på sociala determinanter och prevention
Psykisk ohälsa är ofta rotad i sociala faktorer såsom fattigdom, våld, diskriminering och brist på utbildning. GMH förespråkar tvärsektoriella insatser som minskar dessa riskfaktorer och stärker skyddande faktorer såsom skolgång, socialt stöd och jämställdhet (kap. 4 & 8).
Mänskliga rättigheter och delaktighet
Enligt GMH är det centralt att personer med psykisk ohälsa får vara aktiva medskapare av vård, stöd och policy. Det handlar inte bara om vård, utan om empowerment och inkludering.
Global psykisk hälsa (GMH) handlar om att:
Stärka psykisk hälsa och minska psykisk ohälsa i alla världens länder.
Minska det globala behandlingsgapet – särskilt i låg- och medelinkomstländer.
Förbättra tillgång till rättighetsbaserad vård och minska stigma.
Behov enligt föreläsningarna och litteraturen:
Minska stigma kring psykisk ohälsa – t.ex. genom utbildning och kontaktbaserade insatser.
Task shifting/sharing – att vårdpersonal utan specialistutbildning får träning i att utföra grundläggande psykologiska insatser.
Fokus på sociala bestämningsfaktorer, som fattigdom, diskriminering och arbetslöshet
.
GMH vilar på principer om jämlikhet, mänskliga rättigheter och kulturell relevans, och kräver samverkan mellan hälsosektor, utbildning, socialtjänst och civilsamhälle.
Hur kan psykologin bidra till ett hållbart samhälle?
Psykologi kan bidra till ett hållbart samhälle genom att förklara varför människor inte alltid agerar i linje med sin kunskap – exempelvis gällande miljöval eller hälsa – och hur man kan påverka beteenden med respekt för individens autonomi. Det handlar bland annat om att förstå beteendedrivkrafter, vanor, normer och kognitiva bias.
Ett centralt fält är beteendeinsikter (behavioral insights), som omfattar psykologiska metoder för att forma mer hållbara val. Ett exempel är nudging, där beslutsmiljön förändras för att uppmuntra önskat beteende utan tvång (t.ex. att göra det enklare att välja vegetariskt i skolmatsalen)
.
Psykologer kan också använda modeller som Theory of Planned Behavior och COM-B för att förstå vilka faktorer som bör påverkas i en beteendeförändring: attityder, normer, upplevd kontroll, motivation, möjlighet och förmåga.
Sammanfattning: Psykologin hjälper samhället att designa effektiva, etiska och individanpassade insatser för hållbarhet inom t.ex. klimat, konsumtion, hälsa och jämlikhet
