Galenik tentamen Flashcards
1(b) Tack vare dina kunskaper om dispersa system får du uppgiften att lösa ett kakningsproblem
hos en suspension. Du bestämmer dig för att utvärdera en salttillsats för att flockulera
suspensionen. Du gör detta genom att göra en saltlösning som är som är 100 mM (saltets
molekylvikt är 58 g/mol). Därefter gör du en spädningsserie av denna saltlösning i 10 steg, med
halverad koncentration mellan varje steg. Du tillsätter ditt vätmedel, din aktiva substans och
konserveringsmedlet (dessa tre alltid i samma koncentration) och utvärderar sedimenthöjden
för lösningarna. Resultatet blir följande:
Saltlösning Koncentration (mM) Sedimentationshöjd
1 100 2,0
2 50 2,1
3 25 2,8
4 12,5 3,1
5 6,25 3,5
6 3,125 5,6
7 1,56 5,3
8 0,78 3,2
9 0,39 1,9
10 0,195 1,0
Beskriv fenomenen kakning och kontrollerad flockulering och beräkna hur mycket salt Du ska
tillsätta för att få en så stabil suspension som möjligt. Antag att volymen är 1 liter. (4p)
Skriv in ditt svar här
I en suspenson har man fasta partikar i form av en lösning. På grund av gravitationen kan
dessa fasta partiklar börja sedminitera. När partiklarna har sedminterat och börjat aggrerar
så uppstår fenomenet kakning. Detta är ett fenomen som är högt oönskat i ett
farmaceutiska beredningar då den genererar i att man inte kan få dosnoggranhet. En
irrverisbel process.
I ett disperst system har man både attraktiva och repulsiva krafter, man vill ha dessa i
balans för att få ett så stabilt system som möjligt. Har man för mycket attraktiva krafter så
kommer man få kakning. Har man för mycket repulsiva krafter så kommer det inte vara en
bra löslighet i systemet. Man vill därmed ha något som kallas för flockulering, det vill säga
ett tillstånd där man har “lagomt” mycket repulsiva krafter som attraktiva. Man får då ett
fluffigt sediment på botten som är enket att skaka upp.
Som tiidgare nämnt så vill man ha ett fluffigt sediment. Vid höga saltkoncentrationer ser
man att man får en liten sedimentationshöjd, vilket för mig säger att det fortfarande finns
kakning.
- Vid saltlösning nr.6 så ser vi att sedimentatonshöjden ökar drastiskt, detta säger mig att
man vid denna saltkoncentration har fått ett fluffigt sediment.
- Vid saltlsöning nr.8 börjar höjden minska återigen, vilket säger mig att man då har för lite
salt och där att kakningen uppstår återigen.
Man vill alltså lägga sig på en koncentration mellan 3.125 - 1,56 mM. Därmed hade både nr
6 ch 7 fungerat. Jag tycker dock att saltlösning nr.6 är den mest optimala. Saltmängden
skulle kunna halveras och man skulle ändå ha ett flockulerat system. Vid saltlösning nr.7 så
skulle en halvering av saltet leda till kakning.
Beräkning:
n = c6 * V = 3.125 * 10^-3 (mol/dm^3) * 1 (dm^3) = 3.125 * 10^-3 (mol)
m = M * n = 58 (g/mol) * 3.125 *10^-3 (mol) = 0.18125 g = cirka 181 mg behövs tillsättas för
att få en stabil suspension.
2(c) Furosemid är ett diuretikum med blodtryckssänkande effekt. Furosemid är en svag syra med
pKa = 3,9. Lösligheten i vatten är 65 mg/ml vid 35 grader Celsius. Man vill tillverka en
injektionslösning av furosemid för att administrera doser mellan 10 och 40 mg.
Föreslå med motivering en lämplig koncentration för beredningen. (3p)
Skriv in ditt svar här
2(c) Furosemid är ett diuretikum med blodtryckssänkande effekt. Furosemid är en svag syra med
pKa = 3,9. Lösligheten i vatten är 65 mg/ml vid 35 grader Celsius. Man vill tillverka en
injektionslösning av furosemid för att administrera doser mellan 10 och 40 mg.
Föreslå med motivering en lämplig koncentration för beredningen. (3p)
Skriv in ditt svar här
Tankegång: Vi vill välja en koncentration som kommer kunna ge oss möjligheten att
administrera doser mellan 10-40 mg. Beroende på vilken dos man vill administrera så kan
man ändra volymen.
Vi vet att lösligheten är 65 mg/ml. Man brukar vilja ha en säkerhetsmarginal på 20 % för att
undvika problem med utfällningar. 20 % av 65 mg/ml är 13 mg/ml. Detta är dock inte en
“lämplig” koncentration i praktiken. Jag utgår i detta fall att den totala injektionslösningen är 2
ml. Om vi exempelvis har en koncentration på 20mg/ml och en totalvolym på 2 ml så kan
man beroende på extraherad volym bestämma dosen: alltså
- tar man 0,5 ml så får man dosen 10 mg
- tar man 1 ml så får man dosen 20 mg
- tar man 1,5 ml så får man dosen 30 mg
- tar man 2 ml så får man dosen 40 mg
Skulle man istället haft en injektionlösning på totalt 10 ml så hade dosen kunnat vara mindre
tex 5 mg/ml
- tar man 2 ml så får man 10 mg
- tar man 4 ml så får man 20 mg
- tar man 6 ml så får man 30 mg
- tar man 8 ml så får man 40 mg
Alla ovannämnda volymer är rimliga. Hade man behövt administrera volymer över 15 ml så
hade man behövt justera koncentrationen så den blir högre då man enbart kan administrera
ganska små mängder vid intravenös injektion (<15 ml), vilket jag misstänker att den
administreras på.
(känner mig väldigt osäker om jag ens förstått frågan rätt men det är så jag hade resonerat)
3(a) Beskriv kortfattat två vanliga orsaker till låg biotillgänglighet vid oral administrering av läkemedel
samt vad man kan använda för formuleringsåtgärder för att förbättra biotillgängligheten. (4p)
Skriv in ditt svar här
3(a) Beskriv kortfattat två vanliga orsaker till låg biotillgänglighet vid oral administrering av läkemedel
samt vad man kan använda för formuleringsåtgärder för att förbättra biotillgängligheten. (4p)
Skriv in ditt svar här
Den första vanligaste orsaken till låg biotillgänlighet vid orala preparat är att de genomgår en
hög metabolism, antingen i tarmväggen (CYP3A4) men framförallt levern. När ett ämne
absroberas i tarmen så kommer den transporteras via portalvenen till levern. Där finns en
rad olika enzym (främst CYP-enzym) som bryter ned substansen. Detta leder till att en
väldigt liten del kommer vidare till det systemiska kretsloppet varav man får en lägre
biotillgänglighet.
En annan vanlig orsak till att biotillgängligheten är låg är att tabletten utsätts för mycket
ogynsamma miljöer. En sådan ogynnsam miljö är exemelvis i magsäcken. Tabletten bryts
ned till stor del av den sura magsaften, just för att de är dens uppgift. När den når tarmen så
har en stor del redan brutits ned och en mindre mängd är kvar som är tillgänlig för
absorption. En formuleringsåtgärd är att använda entreodragerade tabletter. Dessa har ett
hölje som är resistans mot det låga pH i magsäcken. Sedan bryts den ned när den når rätt
pH, oftast i tarmen.
Biotillgänligheten är starkt beroende av den fraktion som blir absorberad (fa). Absorptionen i
sin tur beror på flera olika faktoer
1. hur snabbt tabletter sönderfaller
2. hur mycket som löser sig
3. hur mycket som lyckas transporteras över cellmembranet
- För att tabletten ska sönderfalla snabbare kan man tillsätta sprängmedel.
- För att öka lösligheten hos ett lipofilt ämne kan man tex tillsätta cykldextriner som har en
hydrofob insida och en hydrofil utsida. Man kan även formulera tabletten på ett sätt som ger
den en oordnand struktur (amorf?). Detta gör att de kommer finnas “luckor” där vattnet
kommer kunna tränga in sig och lösa upp tabletten ännu snabbare.
- för att förbättra transporten över cellmembranet så kan man antingen gör molekylerna
mindre om de använder en paracellulära transport. Man kan även göra molkeylerna mer
lipofila om den andvänder en transceulluär transport. Den bärarmedierade transporten är
inte lika enkelt att påverka.
Förutom att förbättra absoprtionen kan man faktiskt ändra adminsteringsättet helt och hållet.
De flesta orala preparaten kan tas rektalat varpå man får en systemisk upptag. Dock är
detta sätt inte helt perfekt, då den kräver rätt teknik för att placera på rätt plats samt kan
upplevas obehagligt för många. Men för barn exemeplvis så kan de vara ett bra alternativ.
Man kan även formulera tabletten så att den tas buccalt eller sublingualt. På detta vis
undviker man första passage effekten och man får ett snabbare systemiskt upptag.
3(b) Ange för preparatet vilken läkemedelsform det är (och motivera) samt vad de understrukna
innehållsämnena har för funktion i beredningen. (3p)
Verksamt ämne: esomeprazolmagnesium-trihydrat, som i kroppen omvandlas till esomeprazol
20 mg respektive 40 mg.
Övriga innehållsämnen: glycerolmonostearat 40-55, hydroxipropylcellulosa, hypromellos,
magnesiumstearat, metakrylsyra-etylakrylat copolymer, mikrokristallin cellulosa, paraffin,
makrogoler, polysorbat, krospovidon, natriumstearylfumarat, granulatkorn (sackaros och
majsstärkelse), talk, trietylcitrat, färgämne (järnoxid E 172), färgämne (titandioxid E 171).
Skriv in ditt svar här
3(b) Ange för preparatet vilken läkemedelsform det är (och motivera) samt vad de understrukna
innehållsämnena har för funktion i beredningen. (3p)
Verksamt ämne: esomeprazolmagnesium-trihydrat, som i kroppen omvandlas till esomeprazol
20 mg respektive 40 mg.
Övriga innehållsämnen: glycerolmonostearat 40-55, hydroxipropylcellulosa, hypromellos,
magnesiumstearat, metakrylsyra-etylakrylat copolymer, mikrokristallin cellulosa, paraffin,
makrogoler, polysorbat, krospovidon, natriumstearylfumarat, granulatkorn (sackaros och
majsstärkelse), talk, trietylcitrat, färgämne (järnoxid E 172), färgämne (titandioxid E 171).
Skriv in ditt svar här
De flesta hjälpämnen kan ha flera funktioner i en beredning, vilket är positivt då man inte
behöver använda så många hjälpämnen
Magnesiumstearat - smörjmedel (gör så att ämnet inte fastnar på matrisen)
- kan också användas som antiadhesionsmedel (gör så att ämnet inte fastnar på stansytor)
Mikrokristallin cellulosa - fyllnadsmedel (används för att underlätta hanteringen av potenta
läkemedel)
- kan också användas som sprängmedel i vissa beredningar (underlättat sönderfallet)
Krospovidin- sprängmedel (underlättar sönderfallet)
Talk - flytförbättrare (gör så att pulvret är mer lätthanterligt vid tillverkning)
- kan också anvädas som antiadhesionsmedel (gö så att ämnet inte fastnar på stansytor)
Utifrån innehållsämnena så kan jag anta att de är en enterodragerad tablett. Det finns ett
flertal ämnen som säger mig att de är något slag pulver man har att göra med då man har
smörjmedel, flytförbättrare och antiadhesionsmedel. Dessutom finns det sprängämnen som
säger mig att dessa behövs då man vill förbättra sönderfallet, vilket är mest väsenligt vid
tabletter. Dessutom så finns ämnet “metakarylsyra-etylakrylat copolymer” som används
som enterodragering.
3(c) Ett läkemedel som tas oralt har uppvisat stora problem med variabilitet i plasmaprofil beroende
på om samtida födointag sker eller inte. Läkemedlet har en hög löslighet som inte begränsar
biotillgängligheten. För att minska variabiliteten i plasmaprofil valde formuleringsteamet att göra
en tablett som består av dragerade granulatkorn som ger konstant frisättning.
Beskriv kortfattat den troligaste anledning till att detta formuleringsalternativ bedömdes som
mest effektivt för att minska variabiliteten i plasmaprofil? (1p):
Ange två andra vanliga orsaker till att man väljer att utforma en oral formulering på det
föreslagna sättet (2p):
Orsak 1:
Skriv in ditt svar här
Orsak 2:
Skriv in ditt svar här
En tablett med dragerade granulatkorn är ett smitidgt sätt att använda sig av då dessa
multipel system inte beror på födointag.Tabletten sönderfaller i magsäcken varpå de små
granulat kornen frisätts. På grund av dess storlek så kan dessa ta sig vidare till tarmen
mycket snabbare än vad en vanlig tablett hade gjort. Dessa korn är olika mycket dragerade
och frisättningen av API kommer enbart bero på drageringen (och mängden tarmvätska
som bryter ned drageringen).
En vanlig tablett är beroende av födointag då födointaget stimulerar peristalistska röelser i
masgäcken som både löser upp tabletten men som också initerar magtömmningen till
tunntarmen. en vanlig tablett måste alltså först lösa upp sig och sen transporteras till tarmen
för att absorberas och detta kan den inte gör om man är exemeplvis fastnade. Notera även
att de är enbart när tabletten har löst sig som den kan transporteras vidare till tarmen.
Det som är bra med dessa system är att det finns ett flertal korn och en skada på ett av
kornen kommer inte påverka effekten så mycket då det finns så många fler. Man kan säg
att dessa korn fungerar som självständiga system. Om en vanlig tablett skulle skadas så
kan mängden API påverkas till en mycket högre grad och effekten skulle därmed påverkas.
Man kan tex få utebilven effekt på grund av en för låg plasmakoncentration av API vilket
kan vara livshotande för vissa personer/sjukdomar
Dessa typer av system möjliggör också att man kan tillverka tabletten på ett sätt som gör
att den går att dela. Detta kan vara fördelaktigt då många kan ha sväljsvårigheter (barn och
äldre). Men då är de viktigt att man delar tabletten där skåran är i och med att man just där
inte har några korn som kan förstöras.
4(a) Vid utformning av inhalationpulver är ett centralt formuleringsproblem att å ena sidan ha en låg
partikelstorlek och å den andra en tillräcklig flytförmåga på pulvermaterialet.
I) Beskriv vilken primärpartiklestorlek eftersträvar man och varför. (2p)
II) Förklara även hur man i praktiken har löst frågan om att få en adekvat flytförmåga (förklara
två olika metoder). (2p)
Skriv in ditt svar här
4(a) Vid utformning av inhalationpulver är ett centralt formuleringsproblem att å ena sidan ha en låg
partikelstorlek och å den andra en tillräcklig flytförmåga på pulvermaterialet.
I) Beskriv vilken primärpartiklestorlek eftersträvar man och varför. (2p)
II) Förklara även hur man i praktiken har löst frågan om att få en adekvat flytförmåga (förklara
två olika metoder). (2p)
Skriv in ditt svar här
I) Man eftersträvar en partikelstorlek på 1-5 um. Om man har alldeles för små partiklar
(mindre än 1 um) så kan dessa vara så pass små att de inte påverkas gravitationen. De
kommer diffundera runt och krocka med andra små molekyler och sedan kommer de flesta
följa med utandningsluften. Har man för stora partiklar (över 5 um) så kommer dessa ha en
dålig flytförmåga på grund av dess trolek och gravtiionen kommer påverka de. Dessa
partiklar deponeras oftast i munhålan/svaleget (kollison/impaktion). Man vill altså ha något
däremellan, något som är litet nog att kunna transporteras ned till alveolerna men också
tungt nog för att faktiskt kunna transporteras ned.
II) Ofta använder man sig av bärarpartiklar, i flesta fall laktos. Laktosen “bär” då på pulvret,
när man väl inhalerar så kommer “laktos-pulver komeplexet” att transportas in i munhålan
varpå laktosen krockar i munhåla och svalget på grund av dess strolek. Då frigörs pulvret
och partilarna transporteras ned till lungorna. Laktosen sväljs sedan ned.
Man kan även använda sig av en metod där man inte använder en bärapartikel. Man
använder sig istället av ett poröst ämne. Pulvret sätter sig då i “porerna”. Man väljet det
prorösa ämnet så att den i sig har en bra flytförmåga. Det som händer då är att man
återigen inhalerar varpå man har en bra flytfröåga av pulvret. Men på grund av det porösa
ämnet är lite störra så deponeras den också varpå pulvret akn eneklt ta sig ut och
transportera ned till lungan.
4(b) Företaget du arbetar i vill ta fram en rektal beredning med en substans som redan är
registrerad som tablett. Substansen måste ibland ges till barn som har svårt att svälja hela
tabletter. Substansen struktur ser du i figuren nedan.
Hur skulle du formulera läkemedlet och varför? (2p)
Skriv in ditt svar här
4(b) Företaget du arbetar i vill ta fram en rektal beredning med en substans som redan är
registrerad som tablett. Substansen måste ibland ges till barn som har svårt att svälja hela
tabletter. Substansen struktur ser du i figuren nedan.
Hur skulle du formulera läkemedlet och varför? (2p)
Skriv in ditt svar här
Jag ser på strukutren att det finns ett flertal hydrofila grupper. Jag hade därmed formulerat
ämnet i form av en en suppositore med en fet bas. Den feta basen kommer smälta i
kroppstemrpatur varpå det vattenlösliga ämnet kommer frisättas och lösa sig i
rektalvätskan. Jag hade valt en fet bas för att undvika irritation men samtidigt så är feta
baser mer oxidationskänsliga så jag hade försökt tillsätta antioxidanter såsom
(askorbinsyra) och valt en förpackning som är väl försluten runt suppositorien för att
minska kontakten med syre. Dessutom är en fet bas fördelaktig då jag inte vill att ämnet
ska binda allt för bra till basen för då kommer den inte lösa sig i rektalvätskan till lika hög
grad.
Viktigt med användarinsturktioner så att den placeras på rätt sätt så att man kan få bästa
möjliga effekt samt väldigt viktigt med förvarningsinfromation då suppositorier med fet bas
är lite känsliga för höga tempraturer.
