Kliniska prover Flashcards
(71 cards)
B-EVF (B-Erc, volymfraktion (hematokrit) lågt/högt värde:
Mäter den del av blodet som utgörs av erytrocyter. Anges som decimaltal. Kallas även hematokrit. Anges då även i %.
Lågt värde: Minskat antal ERC, Ökad plasmavolym, såsom vid överhydrering.
Högt värde: Ökat antal ERC, minskad plasmavolym, såsom dehydrering.
B-Hb (B-Hemoglobin) lågt/högt värde:
Hemoglobin är ett protein som finns i ERC och som binder syre, och möjliggör syretransport.
Analysen mäter koncentrationen.
Lågt värde: sänkt syretransport och minskat antal röda blodkroppar, ökad plasmavolym (t ex vid graviditet)
Högt värde: högre syretransport och ökat antal ERC, minskad plasmavolym, som tex vid dehydrering.
P-Fe (P-Järn, P-Fe måste relateras till P-TIBC):
Järn är en metalljon.
I blodet binds järn till transferrin.
Finns fritt i blodet endast i mycket låga mängder.
Behövs för att hemoglobin ska kunna transportera syre i ERC.
P-Fe högt och P-TIBC normalt:
Hög järnmättnad, och syns då ERC sönderfaller snabbare än de bildas.
P-Fe högt och P-TIBC normalt till lågt:
Tyder på ökad absorption av järn (hemokromatos), på grund av felaktig reglering.
P-Fe lågt och P-TIBC högt:
Innebär järnbrist, låg järnmättnad. Syns då det pga brist på järn blivit brist på fungerande Hb och ERC (järnbristanemi).
P-Fe och P-TIBC lågt:
Tyder på en anemi (blodbrist) sekundärt till inflammation. Kroppen gömmer undan järn och nedbrytning av transferrin ökar. Järnmättnaden är då till synes normal.
P-TIBC (P-Järnbindande kapacitet, total)
Järnbindande kapacitet.
Mäter mängden transferrin i plasma.
Transferrin är ett transportprotein för järn i plasma, så att bara mycket lite järn finns fritt i plasma.
B-SR (B-Erytrocyter, sänkningsreaktion):
Mäter myntrullebildningen av ERC, som stimuleras av fibrinogen och antikroppar, och hämmas av albumin, och alltså speglar inflammation i kroppen.
Hur snabbt ERC sjunker i ett rör är själva “sänkan”, och myntrullar blir tyngre och sjunker snabbare.
Mäts i millimeter på en timme.
B-SR (B-Erytrocyter, sänkningsreaktion) låga värden:
- låga mängder fibrinogen och antikroppar (och höga mängder albumin)
- vilket tyder på att inflammation inte är aktiv
- eller mycket tidigt skede, så att fibrinogen och antikroppar inte ökat ännu.
- Mycket låga värden tyder på att det finns många ERC (polycytemi), t ex.
B-SR (B-Erytrocyter, sänkningsreaktion) höga värden:
- höga mängder fibrinogen och antikroppar (och rel. låga mängder albumin),
- vilket tyder på aktiv inflammation.
- Är det en infektion, så kan den dock ha läkts ut vid det laget provet tas.
- Vid mycket hög sänka >100 mm, är det troligt att flera tillstånd samtidigt bidrar (2/3 chans).
P-CRP (P-C-reaktivt protein):
Ett akutfasprotein, vilka bildas i levern vid infektion och inflammation. CRP ökar snabbt och följer tillfrisknande snabbt, men förutsätter att immunförsvaret aktiveras.
Vid nedsatt immunförsvar kan CRP förbli lågt trots att det kan vara allvarlig infektion.
P-CRP (P-C-reaktivt protein) höga värden:
Tyder på aktivering av immunförsvaret.
- Ökar särskilt mycket av allvarlig bakteriell infektion
- Ökar medelmåttigt av allvarligare viral infektion, eller större vävnadsskada vid operation eller trauma.
Väldigt små ökningar av CRP tyder på inflammation i kärlväggen och utveckling av ateroskleros (åderförkalkning).
P-CRP (P-C-reaktivt protein) låga värden:
Friska personer har mycket lågt CRP,
< 3 mg/L.
(Mycket små ökningar av CRP tyder på inflammation i kärlväggen och utveckling av ateroskleros.)
B-LPK (B-Leukocyter, partikelkoncentration):
Räknar antal leukocyter per volym i blodet (partikelkoncentration).
Leukocyter är immunceller, och utgör kroppens immunförsvar.
Immunförsvaret bekämpar patogener och ger inflammation. Normala värden på LPK kan inte helt utesluta benmärgssjukdom, utan det krävs då en B-Diff.
Större delen av leukocyter utgörs av neutrofila granulocyter (60-70 %).
B-LPK (B-Leukocyter, partikelkoncentration) Låga värden (leukopeni) :
- allvarliga infektioner, såsom sepsis, då benmärgen inte klarar av att bilda tillräckligt många mogna celler.
- leukemier, särskilt de akuta,
- hämning av bemärgen av t ex läkemedel (immunosupprimerande).
B-LPK (B-Leukocyter, partikelkoncentration) Höga värden (leukocytos):
förekommer när immunförsvaret är aktiverat:
- inflammation och infektion.
- malign benmärgssjukdom
- dehydrering
- Falskt höga värden syns då erytropoesen går på högvarv och många omogna ERC släpps ut i blodbanan.
P-PK(INR) (P-Protrombinkomplex (INR)):
Mäter protrombinkomplex, som är de K-vitaminberoende koagulationsfaktorerna.
Svaret ges med INR, som betyder “international normalized ratio”, och visar hur många gånger koagulationstiden är förlängd jämfört med normalt.
Högt värde: förlängd blödningstid, dvs fördröjd koagulation.
Ses vid:
- behandling med antikoagulantia (t ex warfarin)
- uttalade leverskador
- K-vitaminbrist.
Normal APT-tid innebär inte säkert utesluten blödarsjuka (hemofili).
Ökad tid ses också först vid en minskning av just den koagulationsfaktorn till ca 30 % av normalt.
APT-tid används ofta för att övervaka heparinbehandling.
P-APT-tid (APTT) (P-Aktiverad partiell tromboplastintid):
Mäter faktorer i det interna systemet för koagulation (intrinsicsystemet), som innebär koagulationskaskaden av koagulationsfaktorer som är plasmaproteiner. Förlångd tid:
- brist på specifika koagulationsfaktorer (ofta)
- heparinbehandling
- vissa sjukdomar
B-TPK (B-Trombocyter, partikelkoncentration):
Räknar antal trombocyter per volym i blodet (partikelkoncentration).
Trombocyter/blodplättar deltar i hemostasens första steg, primär hemostas, då trombocyterna adhererar till skadan, samt aggregerar till varandra och bildar en plugg.
Trombocyternas reaktion initierar också plasmakoagulationen. Mäts ofta parallellt med andra blodcellsanalyser.
Man kan behöva byta rör: Om antikroppar i provet reagerar med EDTA som finns i röret så kan trombocyterna agglutinera (klumpa ihop sig, “koagulera”), vilket ger falskt låga värden.
Då tar man om provet med ett citratrör istället.
EDTA är till för att förhindra koagulation i röret.
B-TPK (B-Trombocyter, partikelkoncentration) låga/höga värden:
Höga värden: Ökad risk för trombos.
- även kronisk inflammation
- malign blodsjukdom, som ökar produktionen blodceller.
Låga värden: Ökad blödningsrisk.
Kan bero på:
- nedsatt produktion (pga t ex virusinfektion, benmärgssjukdom)
- ökad destruktion (t ex när antikroppar binder)
- ändrad fördelning av trombocyter (vid förstorad mjälte)
P-Na (P-Natrium):
Mäter natrium, den dominerande extracellulära elektrolyten i kroppen.
En katjon (positivt laddad) av metallen natrium.
Utgör grunden för extracellulärt osmotiskt tryck och vätskebalans, samt elektroneutralitet.
P-Na är ett mått på osmolaliteten i plasma. Ett mycket vanligt prov.
Måste alltid vägas mot aktuell hydreringsstatus/ vätskebalans.
Kan följas upp av tU-Natrium (tU-Na) vid vätskebalansrubbning för att klargöra.
Intracellulärt är natriumkoncentrationen mycket lägre.
P-Na (P-Natrium) lågt/högt värde:
Lågt P-Na ses vid:
- hyperhydrering
- hypofunktion av binjurarna
- viss diuretikabehandling
- ökad osmolalitet som beror på hög glukoskoncentration i plasma (P-Glukos), eftersom natriumutsöndringen ökar tillsammans med osmotisk diures (pga glukosen).
Förhöjt P-Na innebär:
- hyperosmolalitet och dehydrering
- ev sjukdom med hyperfunktion i binjurarna (ökad produktion aldosteron och kortisol etc).
P-K (P-Kalium):
Mäter kalium, som är en metall och den dominerande katjonen (positivt laddad) intracellulärt.
Den har stor betydelse för muskelcellernas funktion, inklusive hjärtat.
Det innebär att förändringar i kalium kan ge arytmier och död, t ex genom att minskad skillnad mellan ECV och ICV kan ge lättretad aktionspotential. Ett mycket vanligt prov.
Mycket lite kalium finns extracellulärt (2 %, 3,5 och 5,0 mmol/L).
Med så mycket kalium ICV jämfört med ECV leder även små förskjutningar från ICV till stor ökning i ECV.
Viktigt att återställa syrabasbalans eller dehydrering innan kalium administreras.