Kognitiv utveckling Flashcards
Askeland, L. & Sataoen, S. O. (2014) ss. 165-215 A&S ss. 165-180 (91 cards)
Kognitiv utveckling:
är utveckling av de intellektuella funktionerna som tänkande, förståelse, memorerande m.m. ”Lärande är det som händer i människors vardag”.
Kognition:
”samtliga mentala processer och produkter som leder till att förstå”
Kognitiva områden:
med kognitiv menas samtliga mentala processer och produkter som leder till att förstå. Kognition omfattar alla former av mental aktivitet som t.ex. att minnas, använda symboler, kunna kategorisera och klassificera, lösa problem, fantisera och till och med att drömma.
Reflexerna:
är en del av barnens första kommunikations redskap, olika exempel på reflexer är gripreflexen, sökreflex, sugreflex och blinkreflex.
Reflexer sätter igång kommunikationen mellan föräldrar och barn. De lägger grunden till att barnet kan skapa förväntningar som i sin tur ger kommunikativt och socialt lärande.
Blinkreflex:
att barnet kniper ihop ögat vid beröring av ögat eller ifall något närmar sig i snabb fart.
Gripreflexen:
barnet knyter näver och griper ifall man rör på deras ovansida, ett barn kan bära sin egen kroppsvikt vid behov.
Sökreflex:
Barnet kan lokalisera något på kinden t.ex. och slicka sig där eller så märks den av när barnet ska leta efter bröstet vid amning.
Sugreflex:
Barnet dricker mjölken själv.
Representationer:
Grunden för människans lärande är först och främst sinnena, nervsystemet och reflexsystemet. Det centrala nervsystemet påverkar vårt lärande med hjärnans hjälp, då hjärnan är en stor del av det centrala nervsystemet. Hjärnan är som ett slags centrum som
kontrollerar och koordinerar det mesta i vår kropp, t.ex. sinnena, rörelser och beteenden.
Centrala nervsystemet, reflexsystemet och sinnena är barnets medfödda grund för lärandet. Det barnet aktivt tar sig an sätter igång lärprocesser som successivt skapar minnesspår och det vi kallar representationer.
Lärande:
Olika definitioner, men gemensamt för alla är att ”människan förändras eller blir förändrad genom att göra erfarenheter”
Två sätt att definiera lärande:
- Lärandet är en förändring i människans upplevelse och beteende på grund av erfarenheter i möte med miljön.
- Lärandet är människans medvetna, motiverade och målinriktade aktivitet för att tillägna sig kunskaper eller färdigheter.
Tre olika synsätt på samspelet mellan lärande och utveckling:
- Piaget har gjort ett experiment där han frågar barn svåra frågor, t.ex. varför är sker solnedgångar, antingen har barnet ett svar på frågan eller är redo att hitta på ett. Anledningen till att han ställt så svåra frågor är för att barnen inte ska kunna svaret och att barnen ska tänka i sin rätta/rena form som barn gör. Han är alltså inte utefter det rätta svaret utan ville snarare veta hur barnen resonerade för att komma fram till sitt egna svar.
- Binet som menar att barn inte kan lära sig saker om ett specifikt ämne fören den när en specifik ålder. Han ser även utvecklingen som ett sätt att lära sig nya saker.
- Det tredje synsättet är att kombinera lärandet och utvecklingen
Djupreception:
Genom djupperception kan barnet bedöma avståndet mellan föremål och mellan ett föremål och sig själv. Det är viktigt för att kunna tolka information som styr uppfattningen av omgivningen och den motoriska aktiviteten.
Intermodal perception:
Vid stimulans från omgivningen använder vi ofta intermodal perception vilket innebär att man kombinerar stimulans från mer än ett sinne.
Ett antal inlärningsformer:
- Habituering: vilket innebär att barnet lär sig att bortse från mindre viktiga stimuli i en situation. Lärande genom upprepning.
- Betingning: som betyder att en redan etablerad reflex knyts till nya stimuli. Barn lär sig att en stimulus leder till en annan, upptäcker vad som leder till vad (regelbundna händelser).
- Imitation: som innebär att man härmar eller kopierar ett observerat beteende hos något annan. Imitation anses vara viktigt för utveckling, socialisering och lärande
Imsens modell:
Lärande och överföring av kunskaper, färdigheter och hållningar är mer
sociala processer än stabila egenskaper hos en individ. Det kan ses som något yttre som
omformas till något inre. De aktiviteter som barnet gör omskapas till inre erfarenheter och
lagras i någon form av mental struktur i hjärnan.
Perception:
leder våra handlingar och är en aktiv process.
Handling:
innebär att konkret utföra något och att samla information.
Mental obalans:
Som människa strävar man efter att förstå det som händer omkring oss men när en människa konfronteras med ett problem, en utmaning eller upplever en mental konflikt hamnar hon i ett tillstånd som man kallar mental obalans.
Ontologi:
definieras som hur världen och saker och ting omkring oss är.
Epistemologi:
handlar om hur vi kan uppleva och tänka om världen och saker omkring oss.
Kinestetiska sinnet:
gör att vi upplever hur vår kropp är positionerad i relation till omgivningen.
Myeliniseringsprocessen:
är livsviktig för att det centrala nervsystemet ska fungera optimalt. P.ga. myelinet går överföringen av information mellan sinnescellerna och hjärnan snabbare.
Sinnessystem:
är känslosinnet, smak- och luktsinne, hörselsinnet, synsinnet och rumsuppfattningssinnet. Dessa utvecklas inom mognad och myelisering i nervcellerna.