Gamla tentafrågor Flashcards
I boken (Broberg m. fl., 2015) beskrivs 9 olika psykosociala riskfaktorer för aggressiva störningar. Beskriv minst fyra av dem.
- Boende och ekonomi - relativ fattigdom, dvs att ha avsevärt lägre ekonomisk standard än hushåll i allmänhet, som är förknippad med att föräldrarna har lägre utbildningsnivå och att familjen har behov av försörjningsstöd, är associerad med utagerande störningar hos barnen. Sambandet gäller dock endast om det samtidigt finns en hög grad av konflikter mellan föräldrarna, om en förälder lider av depression och om föräldrarnas uppfostringsstil kan karaktäriseras som kränkande och fientlig. Kvaliteten i föräldrarnas infördes relation, hur de mår och hur de förhåller sig till barnet som avgör om relativ fattigdom predicerar utagerande störningar eller inte.
- Våldsamma datorspel - spel som innehåller våldsamma inslag och det finns stort antal studier som visar att barns prosociala beteenden minskar, de blir mer aggressiva, känner sig argare och tänker fler våldsamma tankar efter att ha ägnat sig åt spel som innehåller våld
- Föräldrafaktorer och familjeklimat - föräldrar som själva har en bakgrund med utagerande och antisocialt beteende, med kriminalitet och drogmissbruk visar ofta stora brister i sitt föräldraskap, med hög risk för utveckling av psykisk ohälsa inklusive utagerande beteende hos barnen
- Otrygg anknytning - otrygg anknytning är vanligt förekommande hos utagerande barn i förskoleåldern som kommer till barnpsykiatrisk klinik.
- Skilsmässa och konflikter - skilsmässa och att vara ensamstående förälder är statistiskt sett en riskfaktor för att ett barn visar ett utagerande beteende. Skilsmässa kan leda till påfrestningar ekonomiskt, man kan ha mindre tid för barnen med risk att inte orka visa tillräckligt med omsorg och bekräftelse, framför allt om man är den förälder (oftast mamma) som tar huvudansvaret för barnen.
Evidensbaserad psykologisk praktik vilar på tre ben.
Fråga 4: Redogör för de tre benen och förklara hur dessa samverkar vid beslut om åtgärder i psykiatrin
- Vetenskaplig evidens (tillräcklig forskning och utvärdering av eget arbete)
- Klientfaktorer (förmåga och preferenser, erfarenhet och sammanhang)
- Psykologens expertis (förmåga och färdighet, erfarenhet och förutsättningar)
Benämn och redogör för en teori som försöker förklara varför specifika fobier för ormar, höjder eller sprutor är relativt vanliga och att bil- och tågfobi knappast förekommer alls. (2p)
Att specifika fobier för ormar och höjder är relativt vanligt beror enligt Seligman på evolutionen. Den evolutinoära teorin menar att vi är predisponerade att vara rädda för vissa saker för att säkerställa vår fortlevnad och utveckling. Ormar och höjder är och har alltid varit farligt för oss människor och har därför behövts undvikas för att säkerställa överlevnad för sig själv och för sina gener. Människor som då varit rädda för ormar och höjder och därför undvikit dessa har därmed överlett i större grad än de som inte varit rädda och utsatt sig för onödiga risker. De rädda människornas gener har därför premierats och förts vidare vilket lett till att fobier för ormar och höjder idag är vanligare än bil- och tågfobi. Bilar och tåg har inte funnits tillräckligt länge för att evolutionärt utgjort något hot mot vår överlevnad och utveckling och är därför inte lika vanliga.
Denna teori kan även förklara social fobi, eller närmare bestämt social ångest. Människor är flockdjur och att tillhöra en grupp har alltid varit viktig för vår överlevnad, exempelvis är det viktigt att ha andra människor som kan ta hand om en om man bli sjuk eller skadad och som håller uppsikt efter rovdjur när man jagar. Att hamna utanför eller helt utan en grupp har därför varit livsfarligt då ett stort säkerhetsnät mot flera faror försvinner. Det har därför varit vitalt att sociala situationer och interaktioner fungerar. Social ångest med rädsla om att bli kritiskt granskad av andra och att uppfattas som värdelös, dum eller konstig och därför uteslutas ur gruppen kan därmed anses ha en evolutionär grund.
För depression finns flera olika behandlingar med evidens, en av dessa är beteendeaktivering. Precis som för alla andra behandlingar så fungerar inte beteendeaktivering för alla patienter. Beskriv de tankeprocesser som kan verka kvarhållande på depressionen och undergräva positiv förstärkning under pågående beteendeaktivering (tex fika med ett par vänner).
En tankeprocess som kan uppstå under depression är den att man är värdelös och att ingen vill umgås med en. Det kan komma från att man tappar energi och då börjar dra sig undan från sociala situationer och interaktioner och sedan slutar helt att ta intiativ till att träffa vänner. Anledningen till att man inte tar intiativ till att träffa vänner kan vara för att man ser sig själv som värdelös och att andra inte vill umgås med en. Detta kan förstärkas av att vänner efter ett tag slutar höra av sig och bjuda in om man upprepande tackar nej till saker. Tanken om att man är värdelös och inte värd att umgås med förstärks och man drar sig undan från sociala samspel ännu mer. När man väl interagerar med andra är dessa tankar städnigt närvarande vilket även påverkar den sociala interaktionen. När man sedan ska arbeta med beteendeaktivering kan dessa tankar arbeta emot det man vill uppnå. En fika med vänner kan överröstas av tankar om att man är värdelös och att vännerna egentligen inte vill vara där för de vill inte umgås med mig. De är bara här för att psykologen har bjudit in dom, inte för att de själva vill för jag är ju en sådan värdelös kompis som aldrig hör av mig. Dessa tankar kan undergröva positiv förstärkning då personen är så säker på att den är jobbigt för andra att umgås med att det inte är dennes förtjänst utan någon annans att vännerna nu fikar tillsammans.
En annan tankeprocess som kan undergräva beteendeaktivering är tanken om att “det är nåt fel på mig, det är nåt fel på min hjärna”. Denna tanke kan uppstå efter en lång depression där personen börjar undra varför den inte är som alla andra, varför kan inte den vara glad och varför går det här aldrig över? För att sedan komma till en feltolkning om att det är på grund av att det är något fel på personen som gör att den inte mår bättre. Personen tänker alltså att det är fel på den själv, att hjärnan är konstig och att den alltid kommer vara såhär, för hur ska man laga hjärnan?
Denna tankeprocess betyder att tron och förväntingarna på beteendeaktivering är negativ. Personen tror inte att det kommer fungera då personen tror att det är fel på den och att det inte går att fixa. När man då försöker arbeta med beteendeaktivering, såsom att fika med kompisar eller börja ta en 5minuters promenad varje dag, är personen inställd på att det inte kommer fungera och att det därför inte är värt det. Denna tankeprocess undergräver då positiv förstärkning från den pågående beteendeaktiveringen.
