Magmatiska processer och bergarter Flashcards
(7 cards)
Fråga 24: Vad påverkar smälttemperaturen hos en magma och vad består en magma vanligtvis av för komponenter?
Smälttemperaturen hos en magma påverkas av flera faktorer:
Kiselhalt (SiO₂): Ju högre kiselhalt, desto lägre smälttemperatur. Sura magmor (med >63 % SiO₂) smälter vid cirka 800 °C, medan basiska magmor (45–52 % SiO₂) smälter vid cirka 1200 °C.
Gasinnehåll: Framför allt vatten (H₂O) sänker smälttemperaturen kraftigt. En vattenmättad magma kan ha flera hundra grader lägre smälttemperatur än en vattenfattig.
Tryck: Högre tryck ökar gasers löslighet, vilket påverkar smältförhållandena. Vattenlösligheten minskar med minskad kiselhalt, medan koldioxidlösligheten ökar.
En magma består huvudsakligen av:
Smält silikatmaterial – den huvudsakliga komponenten.
Lösta gaser, främst vattenånga (H₂O), koldioxid (CO₂), svavelväte (H₂S), svaveldioxid (SO₂), väteklorid (HCl) och vätefluorid (HF).
Kristaller – i delvis kristalliserad magma.
Xenoliter – fragment av omgivande berggrund som inkorporerats i magman.
Fråga 25: Vad innebär magmatisk kristallisationsdifferentiation?
Magmatisk kristallisationsdifferentiation är en process där olika mineral kristalliserar ut ur en magma vid olika temperaturer under avkylning. Eftersom vissa mineral bildas tidigare än andra, förändras magmans sammansättning successivt. Detta leder till att flera olika bergarter kan bildas från en och samma ursprungliga magma.
Exempelvis kristalliserar olivin och pyroxen tidigt vid höga temperaturer och bildar ultrabasiska eller basiska bergarter. När dessa mineral avlägsnas från magman, blir den kvarvarande smältan rikare på kisel, vilket gör att mineral som plagioklas, amfibol, kalifältspat och kvarts kan kristallisera senare och bilda intermediära till sura bergarter.
Denna process kan också leda till magmatisk lagring, där olika mineral samlas i lager i en magmakammare, vilket ger upphov till en zonering i sammansättning – från basiska mineral i botten till sura i toppen.
Fråga 26: Beskriv uppbyggnaden av en stratovulkan (form, produkter). Vad skiljer en stratovulkan från en sköldvulkan respektive en maar?
En stratovulkan är en typisk konformad vulkan med branta sidor och en central krater. Den byggs upp av växlande lager av lavaflöden och pyroklastiskt material (t.ex. aska, lapilli, vulkaniska bomber). Stratovulkaner är ofta förknippade med explosiva utbrott, eftersom magman är viskös och gasrik, vilket gör att trycket byggs upp innan det släpps ut i kraftiga eruptioner.
En sköldvulkan har däremot en mycket flackare profil och byggs upp av lågviskös basaltisk lava som rinner långt innan den stelnar. Utbrotten är oftast icke-explosiva och bygger upp breda, sköldliknande strukturer. Ett exempel är vulkanerna på Hawaii.
En maar är en låg, rund krater som bildas genom våldsamma ångexplosioner när magma kommer i kontakt med grundvatten. Den omges av en ring av tuff (söndersprängt material) och saknar en uppbyggd vulkankägla. Maarer är ofta vattenfyllda och förekommer i grupper i vulkaniska fält.
Fråga 27: Hur klassificeras magmatiska bergarter (vilka kriterier används)?
Magmatiska bergarter klassificeras utifrån flera kriterier:
Bildningsmiljö:
Djupbergarter (plutoniter) – stelnar långsamt djupt i jordskorpan (t.ex. granit, gabbro).
Gångbergarter – stelnar i sprickor på medeldjup (t.ex. diabas, pegmatit).
Ytbergarter (vulkaniter) – stelnar snabbt vid eller nära ytan (t.ex. basalt, ryolit).
Mineralogisk sammansättning:
Vilka mineral som dominerar (t.ex. kvarts, fältspat, pyroxen, olivin).
Kiselhalt (SiO₂):
Ultrabasiska (<45 % SiO₂) – t.ex. dunit
Basiska (45–52 %) – t.ex. basalt, gabbro
Intermediära (52–63 %) – t.ex. andesit, diorit
Sura (>63 %) – t.ex. ryolit, granit
Textur:
Kornstorlek: glasig, tät, finkornig, medelkornig, grovkornig
Särskilda texturer: porfyrisk (stora strökorn i finkornig massa), intergranular (diabas), skriftgranitisk (pegmatit)
Denna klassificering gör det möjligt att identifiera och namnge magmatiska bergarter utifrån deras utseende, sammansättning och bildningsmiljö
Fråga 28: Vulkanism kan ha varierande karaktär med bildandet av olika terrängformer som resultat. Beskriv två olika ytformer som kan bildas genom vulkanism och ange orsaken till skillnaden.
vå olika ytformer som kan bildas genom vulkanism är pahoehoe-lava och a’a-lava. Dessa är båda typer av basaltisk lava men skiljer sig i utseende och bildningsförhållanden.
Pahoehoe-lava har en slät, ibland repig eller strängliknande yta. Den bildas av lågviskös, varm basaltisk lava som rinner långsamt och jämnt. När ytan börjar stelna medan lavan fortfarande är i rörelse, skapas ett veckat eller strängformat mönster.
A’a-lava har en mycket blockig och ojämn yta. Den bildas av kallare och mer trögflytande lava som rör sig långsamt och bryts sönder i skarpa, kantiga block när den stelnar.
Skillnaden mellan dessa ytformer beror främst på lavans viskositet och temperatur. Hög temperatur och låg viskositet ger pahoehoe, medan lägre temperatur och högre viskositet ger a’a.
Fråga 29: Varför kan magmatiska bergarter uppvisa en stor variation i mineralsammansättning och kornstorlek?
Magmatiska bergarter uppvisar stor variation i både mineralsammansättning och kornstorlek på grund av flera faktorer:
Mineralsammansättning påverkas av:
Magmans ursprung (mantel eller jordskorpa)
Kristallisationsdifferentiation, där olika mineral kristalliserar vid olika temperaturer
Blandning av magmor från olika källor
Kiselhalt – sura magmor ger kvartsrika bergarter, basiska magmor ger olivin- och pyroxenrika bergarter
Kornstorlek påverkas främst av:
Avkylningshastighet: långsam avkylning (djupbergarter) ger grovkorniga texturer, medan snabb avkylning (ytbergarter) ger finkorniga eller glasiga texturer
Tryck och gasinnehåll: påverkar kristalltillväxt och kan ge upphov till porfyrisk textur (stora strökorn i finkornig massa)
Därför kan två magmatiska bergarter med liknande kemisk sammansättning ändå se mycket olika ut beroende på var och hur de har stelnat.
Fråga 30: Vilka är de två dominerande gaserna som är lösta i magmor och vilken praktisk betydelse har gaserna i de bergartsbildande processerna?
De två dominerande gaserna som är lösta i magmor är vattenånga (H₂O) och koldioxid (CO₂).
Praktisk betydelse:
Vattenånga har stor inverkan på magmans smälttemperatur. En vattenmättad magma kan ha flera hundra grader lägre smälttemperatur än en vattenfattig magma. Detta påverkar vilka mineral som kan kristallisera och vid vilken temperatur.
Gasernas frigörelse vid tryckminskning (t.ex. när magma stiger mot ytan) kan orsaka explosiva vulkanutbrott, särskilt om magman är viskös och gaserna inte kan avges lätt.
Gasbubblor som bildas vid avgasning kan ge upphov till vesikulära texturer i ytbergarter, som i basalt eller pimpsten.
Gaser påverkar också mineralbildning, särskilt av hydrerade mineral som glimmer och amfibol.
