Sveriges berggrund Flashcards
(4 cards)
- Var i Sverige förekommer Fanerozoiska bergarter och vilka tidsperioder och typer av bergarter omfattar de?
nerozoiska bergarter (yngre än 541 miljoner år) förekommer i Sverige främst i områden där de bevarats från erosion. De ligger ovanpå den äldre prekambriska berggrunden och förekommer i följande regioner:
Södra Sverige: Skåne, Öland och Gotland.
Mellersta Sverige: Västergötland (t.ex. Kinnekulle), Östergötland, Närke och Siljansringen i Dalarna.
Längs fjällkedjan: Där de skyddats av överliggande skollor i samband med den kaledoniska orogenesen.
Dessa bergarter omfattar flera geologiska tidsperioder och typer:
Kambrium till Silur (ca 541–419 miljoner år sedan):
Sandsten, alunskiffer, kalksten och lerskiffer.
Dessa avsattes i ett grunt hav som täckte stora delar av Sverige under denna tid.
Exempel: fossilrika kalkstenar på Gotland och alunskiffer i Västergötland.
Mesozoikum (Trias–Krita, ca 250–66 miljoner år):
I Skåne finns yngre sediment som sandsten, lerskiffer och kalksten.
Under Krita avsattes kritkalksten, som består av mikroskopiska kalkskal.
Kenozoikum (Paleogen, ca 66–23 miljoner år):
Märgelsten (lerrik kalksten) förekommer i Skåne.
Även basaltiska vulkaniska bergarter från Jura och Krita finns i centrala Skåne, vilket gör området unikt i svensk geologi.
Fanerozoiska bergarter är viktiga för förståelsen av Sveriges yngre geologiska historia och innehåller ofta fossil som används för biostratigrafisk datering.
- I vilken plattektonisk miljö har de Svekofenniska bergarterna bildats och vilken ålder har de?
Svekofenniska bergarterna har bildats i en subduktionszon under den geologiska perioden Paleoproterozoikum, för cirka 1,91–1,80 miljarder år sedan. Denna miljö uppstod när oceanisk litosfär trycktes ner under en kontinentplatta, vilket ledde till vulkanism, magmatism och bergskedjebildning.
Plattektonisk miljö:
Subduktion: Oceanisk skorpa trycktes ner under kontinenten → bildning av vulkaniska öbågar och magmatiska bågar.
Kollisioner: Efter subduktionen kolliderade olika mikrokontinenter och öbågar med den växande kontinenten → orogenes (bergskedjebildning).
Magmatism: Stora mängder magma bildades och kristalliserade till graniter och vulkaniter.
Bergarter och egenskaper:
Vulkaniska ytbergarter: Porfyrer, andesiter och ryoliter, ofta med porfyrisk struktur.
Intrusiva djupbergarter: Graniter, dioriter och tonaliter.
Metamorfa sedimentbergarter: Skiffrar och gnejser, ofta omvandlade genom tryck och temperatur.
Malmbildning: Många av Sveriges metallmalmer (t.ex. i Skelleftefältet och Bergslagen) har sitt ursprung i denna miljö.
Denna period kallas för den Svekofenniska orogenesen, och den formade stora delar av den svenska urbergsskölden. Den är en av de viktigaste geologiska händelserna i Sveriges historia och har lämnat efter sig en komplex struktur av veckade, metamorfa och magmatiska bergarter.
- Beskriv hur den svenska fjällkedjan har bildats (processer) och vilka typer av bergarter den domineras av (produkter).
en svenska fjällkedjan, även kallad Skanderna, är resterna av den mäktiga Kaledoniska bergskedjan som bildades under en fullständig plattektonisk cykel, en så kallad Wilsoncykel. Denna cykel omfattar uppsprickning av en superkontinent, bildandet av ett hav, subduktion och slutligen kontinent-kontinentkollision.
Bildningsprocesser:
Riftbildning:
För cirka 611 miljoner år sedan började superkontinenten Rodinia spricka upp.
Detta skapade en riftzon där nya sediment avsattes, främst sandsten, kalksten och skiffer.
Bildandet av Iapetushavet:
Riftzonen utvecklades till ett hav, Iapetus, mellan kontinenterna Baltika och Laurentia.
På kontinentalsocklarna avsattes tjocka lager av sediment.
Subduktion och öbågar:
När Iapetushavet började slutas, bildades subduktionszoner där oceanisk skorpa trycktes ner under kontinentplattor.
Detta ledde till vulkanism och bildning av öbågar och magmatiska bågar.
Kollision och orogenes:
För cirka 425 miljoner år sedan kolliderade Baltika och Laurentia.
Denna kollision orsakade den Kaledoniska orogenesen, där stora skollor (alloktoner) av berggrund trycktes österut och staplades ovanpå den Fennoskandiska urbergsskölden.
Erosion och upplyftning:
Efter kollisionen eroderades bergskedjan kraftigt under Devon.
Den nuvarande höjden på fjällen uppstod genom upplyftning i samband med öppnandet av Nordatlanten för cirka 65 miljoner år sedan.
Dominerande bergarter (produkter):
Riftrelaterade sediment: Sandsten, skiffer och kalksten som avsattes före kollisionen.
Vulkaniter: Diabas, basalt och andra magmatiska bergarter från öbågar.
Oceanskorpa: Fragment av havsbotten som tryckts upp i fjällkedjan.
Metamorfa bergarter: Skiffrar och gnejser som omvandlats genom tryck och temperatur.
Skollor: Fjällkedjan består av flera skollor (alloktoner), som representerar olika geologiska miljöer och transportsträckor – vissa har förflyttats upp till 100 mil österut.
- Beskriv översiktligt berggrunden i Sverige – geologiska provinser, dominerande bergarter, åldrar och plattektonisk miljö.
riges berggrund är mycket varierad och består av flera geologiska provinser som bildats under olika plattektoniska förhållanden. Den utgör en del av den Fennoskandiska urbergsskölden och sträcker sig i ålder från över 3 miljarder år till yngre fanerozoiska sediment.
Geologiska provinser och deras egenskaper:
Arkaiska provinsen (3,2–2,65 Ga):
Finns i nordligaste Sverige.
Består av TTG-gnejser (tonalit-trondhjemit-granodiorit) och metamorfa vulkaniter.
Bildad i stabil kontinentmiljö.
Karelska grönstensbälten (2,5–2,05 Ga):
Bildade i riftzoner.
Innehåller basalter, komatiiter och bandade järnformationer.
Förekommer i norra Sverige och Finland.
Svekofenniska provinsen (1,91–1,80 Ga):
Bildad i subduktionszoner.
Innehåller vulkaniter, graniter och metamorfa sediment.
Viktig för malmbildning (t.ex. Skelleftefältet, Bergslagen).
Transskandinaviska granit-porfyrbältet (TIB) (1,81–1,65 Ga):
Bildades i västlig subduktionszon.
Består av graniter och porfyrer (t.ex. Smålandsgranit, Dalaporfyr).
Sträcker sig från Blekinge till Härjedalen.
Svekonorwegiska provinsen (1,66–0,92 Ga):
Bildades genom flera subduktions- och kollisionshändelser.
Innehåller gnejser, pegmatiter och kvartsiter.
Påverkades av den Grenvilliska orogenesen.
Rapakivigraniter (1,65–1,47 Ga):
Bildades genom mantelplymer.
Förekommer främst i Finland och Höga kusten.
Jotniska sandstenar (1,6–1,3 Ga):
Röda, kontinentala sandstenar som avsattes ovanpå urberget.
Förekommer i Dalarna och längs Bottenhavet.
Diabasgångar (1,25–0,93 Ga):
Bildades i samband med riftbildning.
Förekommer som gångar och lagergångar i södra och mellersta Sverige.
Fjällkedjan (Kaledoniderna) (0,6–0,4 Ga):
Bildades genom subduktion och kollision mellan Baltika och Laurentia.
Består av skollor med sediment, vulkaniter och oceanskorpa.
Fanerozoiska sedimentbergarter (< 541 Ma):
Avsattes i havsbassänger under Kambrium till nutid.
Består av sandsten, skiffer, kalksten och yngre sediment i Skåne.
Plattektoniska miljöer:
Subduktionszoner (Svekofenniska, TIB, Svekonorwegiska).
Riftzoner (Karelska bälten, Jotniska sandstenar).
Kontinentkollisioner (Kaledoniderna).
Stabil kontinentalskorpa (Arkaikum).
Sveriges berggrund speglar en lång och komplex geologisk historia med flera orogeneser, magmatiska händelser och sedimentära cykler.
