Matspjälkningens olika delar Flashcards
(16 cards)
Matspjälkningens alla organ
Munhåla
Svalg
Matstrupe
Magsäck
Tarmar
Tillsammans utgör de en lång kanal.
Matspjälkningens organ ligger i anslutning till?
- Spottkörtlarna
- Levern
- Bukspottskörteln
Dessa organ är väsentliga i matspjälknings processen och har utförsgångar till kanalerna. Vilket innebär att de tömmer sekret direkt i kanalen.
Munhåla
Uppbyggd av:
Hårda gommen
Mjuka gommen
Tänderna
Tungan
Munsvalget
Tonsiller (mandlarna) finns mellan de bakre och främre gombågarna och fångar upp bakterier som inte ska följa med ner i matstrupen vid sjukdom.
De större spottkörtlarna:
Öronspottkörteln
Undertungspottkörteln
Underkäkespottkörteln
I munhålan sönderdelas maten grovt av tänderna och blandas med saliv från spottkörtlarna.
Saliv styrs av reflexer och startar redan vid lukt och tanke av mat.
I salivet finns enzymet amylas, som är ett protein som deltar i den kemiska processen av kolhydrater.
Tänderna
I käkbenet finns håligheter som tänderna befinner sig i.
Mjölktänderna är den första uppsättningen av tänder.
Kommer fram runt sex månaders ålder.
Vid två till tre års ålder har barnet fått alla 20 mjölktänderna.
Runt 6-års åldern börjar barnet tappa mjölktänderna och får sina permanenta tänder.
Totalt 32 permanenta tänder, inklusive visdomständerna.
Tungan
Lingua
Tungan är en tvärstrimmig muskel med stor rörlighet.
Har betydelse för tal och förflyttning av mat.
Smaklökar:
Sött
Salt
Surt
Beskt
Umami
Vid kombination av dessa grundsmaker och med luktsinnet kan vi uppfatta ett stort antal olika smaker.
Saliv har en stor betydelse för att vi ska kunna känna smak.
Dålig salivproduktion kan göra att smakupplevelsen känns smaklös.
Svalget
Farynx
När maten får kontakt med bakre delen av svalgväggen utlöses en sväljreflex.
Vid sväljningen:
Den mjuka gommen förs bakåt och täpper ingången till näsan.
Struplocket (epiglottis) läggs över ingången till luftstrupen.
Detta gör att maten hamnar i rätt stupingång.
Matstrupe
Esofagus
Matstrupen är cirka 25 cm lång.
Den börjar vid svalget och följer vägen ner till magsäcken.
Matstrupen arbetar aktivt med muskelsammandragningar (peristaltik) för att föra ner maten.
Denna process fungerar även om man skulle stå på händerna.
Matstrupens slemhinna är väldigt tålig men kan irriteras av frätande ämnen, som magsäcksinnehållet.
Magsäcken
Ventrikel
Vid övre magmunnen tömmer matstrupen sitt innehåll i magsäcken.
Magsäcken ligger något till vänster under diafragman.
Övre magmun: Kardia
Nedre magmun: Pylorus
Magsäckens 3 delar:
Fundus
Korpus
Antrum
Magsäcken rymmer cirka 1,5 liter och är den vidaste delen av matspjälkningskanalen.
Magsäcken är en bindvävssäck och har en slemhinna som innehåller flera körtlar som producerar magsaft.
Magsäckens uppgift är att knåda maten och blanda den med magsaft.
Magsaftens 3 viktiga beståndsdelar:
Saltsyra: Gör innehållet surt, vilket gynnar enzymerna och medverkar till tömning till tolvfingertarmen.
Slem: Skyddar slemhinnan mot saltsyran som fräter.
Enzymer: Pepsin, som sönderdelar proteiner.
Cirka 4 timmar efter måltid har magsäcken portionerat ut innehållet till tolvfingertarmen.
Tarmarna
Efter bearbetning i magsäcken har maten fått en grötliknande konsistens och näringsämnena är delvis spjälkade.
I tarmarna börjar bearbetning med hjälp av:
Tarmsaft
Galla
Bukspott
När bearbetningen är klar i tunntarmen kan blodet suga upp näringsämnen och föra dem vidare till levern.
Det som blir kvar i tarmen är en vällingliknande konsistens som förs vidare till tjocktarmen.
I tjocktarmen suger blodkärl upp överskottet av vätska.
Tarminnehållet, som nu består av osmältbara rester och bakterier, förs vidare mot ändtarmen och blir feces.
Tunntarmen
3 delar:
- Tolvfingertarmen (duodenum)
- Tomtarmen (jejunum)
- Krumtarmen (ileum)
Tolvfingertarmen
Duodenum
Tunntarmens första del kallas tolvfingertarmen, eftersom den är lika lång som tolv fingrar (20 cm) i bredd.
Nedre magmunnen är en kraftig ringmuskel som öppnas och släpper igenom liten mängd grötliknande konsistens.
När tarmens slemhinna känner surhet från magsäcksinnehållet stängs magmunnen.
I tolvfingertarmen tillsätts:
Bukspott som innehåller enzymer och alkaliska ämnen
Galla
Levern och bukspottskörteln har utförsgångar som mynnar i tarmen.
Bukspott neutraliserar den sura födan som mottagits från magsäcken. Enzymer kan inte verka förrän miljön blivit alkalisk (pH > 7).
Enzymer i bukspott:
Amylas – spjälkar kolhydrater
Proteas – spjälkar protein
Lipas – bryter ner fett
Gallan finfördelar fettet och gör det vattenlösligt så att lipas kan bryta ner fettet.
Tomtarmen och krumtarmen
Jejunum
Ileum
Tunntarmen fortsätter cirka 4-5 meter.
Tunntarmen är uppdelad i två delar:
Jejunum (första delen)
Ileum (nedre delen)
Jejunum och ileum är upphängda mot bukhålans bakre vägg i tarmkäxet.
I tarmkäxet finns blodkärl, lymfkärl, lymfknutor och nerver.
I tunntarmen bildas tarmsaft som innehåller samma enzymer som bukspott.
I tunntarmen sker den sista spjälkningen av tarminnehållet.
Tunntarmen är veckad och har små utskott (tarmludd, villi) som gör ytan mycket stor.
Tarmludden (villi) gör det lättare för slemhinnan att komma i kontakt med allt tarminnehåll.
I tarmludden (villi) grenar blodkärl och lymfkärl upp sig.
Genom den tunna slemhinnan kan tarmludden suga upp näringsämnena från matinnehållet.
Tarminnehållet är kvar i tunntarmen i cirka 3-7 timmar.
Tjocktarmen
Kolon
Tjocktarmen är cirka 1,5 m lång och består av 4 delar:
Uppåtstigande – kolon ascendens
Tvärstigande – kolon transversum
Nedåtstigande – kolon descendes
S-formad – kolon sigmoideum
Tjocktarmen bildar en säck som heter blindtarmen (cecum).
Blindtarmen har ett bihang kallat appendix, vilket blir inflammerat vid blindtarmsinflammation.
Tjocktarmens uppgift är att transportera tarminnehållet mot ändtarmen med hjälp av peristaltiska rörelser, liknande matstrupen.
Under passagen sugs vätskan upp av blodet så att tarminnehållet får en fast konsistens.
Innehållet består av produkter som kroppen inte behöver samt en stor mängd tarmbakterier (kolibakterier).
Kolibakterier bildar K-vitamin, vilket är nödvändigt för blodets koagulering.
Ändtarmen (rektum):
Ändtarmen är cirka 12-15 cm lång och utgör nedersta delen av matspjälkningskanalen.
Mellan tarmtömningarna är ändtarmen tom.
Den fylls på när tjocktarmen vill tömmas.
Ändtarmsöppningen (anus) har en dubbel ringformad slutmuskel.
Inre muskel: glatt muskulatur.
Yttre muskel: tvärstrimmig muskulatur, som vi kan kontrollera med vilja för att tömma tarmen vid lämpligt tillfälle (defekation).
Levern
Hepar
Levern är ett viktigt organ som ligger under höger arcus och väger cirka 1,5 kg.
Levern har flera uppgifter:
Lagrar näringsämnen såsom glykogen, järn, vitamin A, D och B12.
Bildar en del av blodets proteiner.
Producerar galla.
Omvandlar vissa ämnen för att de ska kunna utsöndras med urin eller galla.
Avgiftar blodet och bryter ner skadliga produkter.
Lagrar blod.
Blodet från magsäcken och tarmarna förs via portådern till levern.
Levern får först kontakt med slutprodukterna från matspjälkningen.
Innan blodet får transporteras vidare i kroppen, kontrolleras det i levern, som omvandlar eller bryter ner skadliga ämnen.
Levern producerar galla, som rinner i gångar och samlas upp i den stora gallgången, som har förbindelse med gallblåsan.
Gallblåsan, som ligger på leverns undersida, lagrar gallan.
Bukspottskörteln
Pankreas
Bukspottskörteln är cirka 15-20 cm lång och ligger där tolvfingertarmen kröker sig.
Körteln har både endogen och exokrin funktion, vilket gör att den kallas ett dubbelorgan.
Endokrin funktion:
Insöndring av hormonerna insulin och glukagon sker direkt i blodbanan.
Exokrin funktion:
Bukspott produceras och förs via en utförsgång till tolvfingertarmen.
De flesta av bukspottskörtelns celler producerar bukspott som innehåller enzymer som spjälkar kolhydrater, proteiner och fett.
Hormonproduktion:
Hormonproduktionen sker i bukspottkörtelns Langerhans öar, som har två typer av celler:
Alfa-cellerna: Producerar glukagon, som hjälper till att reglera blodsockerhalten.
Beta-cellerna: Producerar insulin, som behövs för att glukos ska kunna passera från blodet till cellerna. Om insulin saknas stannar glukos kvar i blodet, vilket höjer blodsockerhalten.
