Mentalisering Flashcards
(39 cards)
Vad är mentalisering?
En mental aktivitet där vi kan föreställa oss och tolka mänskligt beteende i termer av intentionella mentala tillstånd
“Se sig själv utifrån och andra inifrån”
“Holding mind in mind”
Ex om man kommer till jobbet och en kollega inte hälsar – detta kan tolkas olika av olika personer – “Lasse kanske har en dålig dag” – “Vad har jag gjort Lasse, nu kommer jag bli sparkad” – “Lasse är så jävla otrevlig” – “Lasse verkar arg, undra varför” (mest mentaliserande tanken om Lasse, att man inte vet vad som pågår inom Lasse)
Begreppet har funnits i den psykoanalytiska litteraturen sedan 1960-talet – men begreppet är numera även välanvänt inom andra delar av psykologin
Varför är mentalisering viktigt?
Att kunna reflektera kring vårt eget och andras mentala tillstånd är en förutsättning för:
Att kunna skapa och bibehålla konstruktiva sociala interaktioner
Ömsesidighet i relationer
En integrerad känsla av själv (ex blir arg på ett möte och skriker, och vi därefter funderar på varför det blev så – om man inte kan förstå varför vi gör som vi gör blir man ganska förvirrad…)
Mentalisering bidrar till resiliens (förmåga att ta sig an och hantera svåra händelser) – återhämtningsförmåga, förmåga att klara påfrestningar och svåra omständigheter.
Kännetecken på god mentalisering
Flexibilitet, att kunna se olika perspektiv
Lekfullhet – humor som engagerar snarare än distanserar
- Leka med olika tankar; kan det vara så eller så eller så – håller olika symboliska tankar i huvudet samtidigt
Problemlösning som tar hänsyn till egna och andras perspektiv
Beskriva eget perspektiv snarare än att definieras av andras
- Jag-perspektiv – “Jag känner mig ledsen när du säger X”
Nyfikenhet på andras perspektiv
Ta ansvar för sitt beteende
- Det kanske inte är mitt fel att jag är så här (jag kanske haft en tuff barndom eller dålig dag etc), men jag tar ändå ansvar för mitt beteende (ex bortförklarar inte att man blir arg och skriker med att man haft en dålig dag)
Tar hänsyn till kontext och växlar mellan olika dimensioner av mentalisering
- Skulle ta mycket resurser att alltid mentalisera i alla situationer
4 Dimensioner av mentalisering
Båda sidorna behövs när man mentaliserar
Implicit / automatisk←→Explicit/kontrollerad
Affektiv ←→ Kognitiv
Intern ←→ Extern
Själv ←→ Andra
Implicit / automatisk (snabb reaktion utan eftertanke – att reagera)
Explicit / kontrollerad
Affektiv (vad känner jag / andra)
Kognitiv (vad tänker jag / andra)
Intern (vad känner jag, inom mig)
Extern (kopplat till det jag ser, yttre beteenden, expv ansiktsuttryck, mimik)
Själv
Andra
Automatisk och kontrollerad mentalisering
Automatisk (system 1):
–> Snabba reflexartade processer som kräver liten ansträngning
–> Icke medveten
–> Fylogenetiskt äldre neutrala kretsar
–> Förlitar sig främst på sensorisk information
–> Inte icke-mentaliserande i sig men riskerar att bli det
–> Agera på intuition kan vara livsviktigt
Kontrollerad / explicit (system 2):
Prefrontal-cortex
–> Medveten, verbal, reflekterande
–> Fylogenetisk nyare hjärnkretsar
–> Förlitar sig på språklig / symbolisk bearbetning
–> Används när vi lär oss något nytt eller aktivt försöker förstå något
–> Aktiv nyfikenhet kring oss själva och andra
Mycket av det vi ägnar oss åt i terapi; att komma hit – vad hände i mig och vad hände i den andra?
Hur utvecklas mentaliseringsförmågan?
Man tänker att detta utvecklas i en ankytningsrelation. Där förälderns anknytningsstil och mentaliseringsförmåga (redan innan barnets födelse) påverkar barnets mentalisering. Har en förälder med en otrygg anknytning som under livet lär sig hantera sina känslor och mentalisera (tex genom en god relation eller terapi) så kan mönstret brytas och barnet ändå lära sig mentalisera.
Hur utvecklas mentalisering?
Se barnet som subjekt / agent
Spegling
- Markerad (markerar att upplevelsen är barnets och inte förälderns, sätta ord på detta),
- Sammanhängande (sätter det i sammanhang, försöker förstå “är det på grund av det här?),
- Utpekande (ostensive – i speglingsarbetet upptäcks världens tillsammans med barnet “Titta här är en gata, här måste vi hålla utkik efter bilar”)
Good enough mentalisering
- God mentaliseringsförmåga hos förälder → god mentalisering hos barnet. Men det verkar finnas en gräns för när det inte spelar roll om det blir bättre (t.ex. Är barnet på nivå 7 eller 9 i mentalisering = spelar ingen roll så länge det är över nivå 7)
Sker inte bara i dyaden förälder-barn
- Även med andra signifikanta, pålitliga personer
Utveckling av mentaliseringsförmåga
6-12 månader – börjar barnet förstå orsak-verkan – början till teologiskt tänkande – att använda den observerbara fysiska verkligheten för att dra slutsatser om handlingar (konkret tänkande)
- Jag måste se flaskan, och när jag ser den så vet jag att jag får mat, eller,
mamma måste vara i mitt synfält för att jag ska förstå att hon finns
2-3 år – förståelse för att beteenden kan vara sprungna ur icke-observerbara mentala tillstånd. “Min syster gråter, hon är ledsen” - dock ingen förmåga att reflektera aktivt kring detta. Fr a automatisk, implicit mentalisering
Utvecklingen av låtsaslek – första övningen i att koppla loss sig själv från verkligheten – men präglas av magiskt tänkande “det som är i mitt sinne är verkligt” (monster i garderoben, och det känns som att det faktiskt ÄR ett monster i garderoben) – psykisk ekvivalens (det jag känner är sant, tror jag att det är ett monster i garderoben är det det)
Kopplar bort sig från verkligheten; vi leker “att jag är”
4-årsåldern – barnet börjar uppnå theory of mind, resonera och tolka intentioner som orsakar beteenden – första tecknet på explicit, kontrollerad mentalisering (kan börja luras)
Användande av “mental-state-language”. Föräldern har fortsatt en viktig roll i att hjälpa barnet att skapa mening av de subjektiva erfarenheterna (trösta, leka) – skapar strukturer för att förbereda för fortsatt lärande och utveckling
6-11 år – “second-order-theory of mind” (han tänker att hon tänker att…), skämt, ironi, sarkasm. Ökad förmåga till perspektivtagande, förstå komplexa sociala interaktioner
I leken används låtsasläge där det finns ett avstånd mellan mig själv och den fysiska realiteten – “som-om”
En del i utvecklingen men INTE adaptivt om vi fortsätter med det i vuxna år
Tonår – perspektivtagande, mentalisering kring andra, kna har fullgod förmåga, men mentaliseringsförmågan är skör i tonåren
Hinder för utveckling av mentaliseringsförmåga
Fysisk / psykisk misshandel (maltreatment) av vårdnadshavare
Anknytningstrauma – föräldern kan inte mentalisera (mind-blindness)
Ex deprimerad förälder som inte speglar barnet
Barnet får svårt att skilja ut sitt eget sinne från föräldrarnas – hypersensitivitet inför andras mentala tillstånd
- Om mamma blir jätteledsen när jag är jätteledsen så blir det svårt att skilja på vad som är min känslor och vad som är mammas – världen blir en otrygg plats där man får svårt att läsa av och skilja på sina egna känslor och andras
Sinnet blir en farlig plats som ska undvikas eller uppmärksammas tvångsmässigt (kontrolleras)
Låg tröskel för aktivering av anknytningssystemet – blir lätt överväldigad och får svårt med kontrolleras mentalisering
Man kan också tänka sig att vissa barn blir svårare att mentalisera kring – ex barn som ofta är arga eller har väldigt olikt temperament jämfört med föräldern mm…
Främmande själv (Alien self-parts)
Upprepad och felaktig affektiv feedback (spegling) från vårdnadshavare under uppväxten kan leda till att självet upplevs osammanhängande – detta tillhör inte mig
Vid hotande eller desorganiserade anknytningenerfarenheter kan ett barn försöka behålla närheten till vårdnadshavaren på bekostnad av förmågan att reflektera / uttrycka egna behov / känslor
“Uppleva närhet till varje pris”
Förälders affektiva tillstånd internaliseras och blir en (avsplittrad) del av självet
Vissa delar av självupplevelsen blir obegripliga – främmande
Icke-mentaliserande delar av självet
Ex en ilska som jag inte förstår var den kommer ifrån och jag kan inte förklara den
Ex: förälder blir arg, barnet internaliserar förälderns ilska (främmande självdel), barnet är ledsen
Infant’s nascent self-representational structure = the alien self
Känslan av osammanhängande själv skapar svåra känslor av anspänning, tomhet (ex i de ospeglade känslorna från ens barndom, det som kommer från mig har aldrig fått ett värde = det blir tomt) och ångest
I mer extrema fall finns risk att dessa internaliserade delar av självet uppfattas som direkt farliga och skadliga
Ett försök att ändå upprätthålla en upplevelse av ett sammanhängande själv kan vara att (omedvetet) förlägga dessa främmande delar hos någon annan (projektion)
- Jag står inte ut med den här ilskan → jag agerar på ett sätt som leder till att andra blir arga istället
- Jag står inte ut med min sårbarhet → jag försöker få andra att vara sårbara istället och förlägger sårbarheten där
Söker omedvetet relationer där detta kan spelas ut (jämför med paranoid / schizoid position).
Om det främmande självet förläggs hos en annan person (vilket egentligen är så det hela startade, förälder kände en stark affekt och det var som att barnet kände den affekten):
Illusion av kontroll genom försök att kontrollera den andre
Möjlighet att förstöra mina främmande delar genom att förstöra den andre (aggressivitet)
Om den andre försvinner måste jag hantera de projicerade delarna och detta leder till destabilisering av självet (separationskänslighet)
Om främmande delar av självet inte externaliseras – risk för att personens enda sätt att bli av med det sker genom självmordsförsök eller självskada.
- Om dessa delar av självet blir ohanterliga måste de hanteras på ett annat sätt
Epistemisk tillit – lärande i relationer och sociala sammanhang
Relativt nytt begrepp inom mentaliseringsteorin – något man sett är centralt hos personer som har svårt att mentalisera
Beredskap att betrakta kunskap från någon annan som pålitlig, generaliserbar och relevant för en själv
Att korrekt kunna identifiera andra som tilllitsvärda (trustworthy) och därför lita till den information som personen förmedlar
När föräldern mentaliserar kring barnet öppnas en epistemisk kanal hos barnet – “ostensive cueing”
- Vilket gör barnet tillgängligt för att ta emot informationen om världen
Införandet av begreppet epistemisk tillit betonar att mentalisering är nära förknippat med socialt lärande
Epistemisk vaksamhet – grundinställning hos små barn (något vi föds med och sedan, men hjälp av omgivningen, lär oss mer om och kan flytta oss från)
- Två läger; “ingen är pålitligt” eller att man inte kan bedöma vem man kan lita på – att man litar på helt fel personer eller av fel skäl
Epistemisk tillit – En relationell process som handlar om att avgöra i vilken mån någon annan är tillitsvärd (trustworthy) och om det går att lita på den information som personen förmedlar
Epistemisk tillit och psykopatologi
Anknytningstrauman utplånar epistemisk tillit och stänger kanalen för att få relevant information om världen
Personen berövas känslan av att veta något om sig själv, andra och världen. Resultatet är en försämrad agens och en personlighetsstruktur som är ostabil och sårbar för yttre hämndelser.
Epistemisk freezing – när en person inte vet vem den kan lita på och stänger sig själv för socioemotionell inlärning
Epistemisk tillit i terapi
Patienten behöver ha tillit till att det terapeuten har att säga är personligen relevant, menat att hjälpa av intresse för patienten
Bygga allians = upprättande av epistemisk tillit hos patienten till den aktuella terapeuten
För personer med låg grad av epistemisk tillit kan upprättande av denna förmåga betraktas som själva behandlingseffekten → möjliggör fortsatt lärande i framtida relationer
Alltså; när patienten litar på terapeuten är terapin klar (även McWilliams skriver om detta i sin bok kring de lägre personlighets-organisationsnivåerna)
“If I feel that I am understood, I will be disposed to learn from the person who understood me”
Patienten säger “alla andra är idioter” – terapeuten skapar en bild av patienten, ex han verkar rädd och svårt att lita på andra, terapeuten speglar detta till patienten vilket leder till att patienten kan se att terapeuten kan tänka om en och förstå en (3) → att man hamnar i punkt 4 (andra kan förstå mig) – visar på “holding mind in mind”
Viktigt att först få erfarenheten av att bli förstådd av sin terapeut – för att kunna ta till sig det terapeuten säger
Sammanfattning
mentalisering
Förutsättningar och hinder för utveckling av mentalisering
Mentaliseringsdimensioner: implicit-explicit, affektiv-kognitiv, inre-yttre, själv-andra
Pre-mentaliserande lägen: Teologiskt tänkande, psykisk ekvivalens, låtsasläge
Främmande själv
Epistemisk tillit
Svårigheter i mentalisering – Mentaliseringssvikt
Mentaliseringsstil
–>Hypermentalisering (“hon tittade ditåt, hon hatar mig” - drar för stora slutsatser av saker),
–>Hypomentalisering (ingen mentalisering, “jag har bara en dålig dag”)
–>Ingen mentalisering (“det är bara för att det är en dålig dag som jag mår dåligt” – inget med inre tillstånd att göra)
–>Även god mentalisering
Obalans i mentaliseringsdimensioner:
–>Svikt yttrar sig i form av obalans mellan dimensionerna
–>Implicit – explicit
–>Affektiv – kognitiv
–>Inre – yttre
–>Automatisk – kontrollerad
Återgång till pre-mentaliserande lägen:
Från utvecklingsteori, något som barn går igenom naturligt men som blir ett problem om man det fortsätter när man är vuxen
–>Teleologisk hållning
–>Psykisk ekvivalens
Låtsasläge
Mentaliseringsstil
Hypermentalisering (överdriven ToM): Överanvändande av mentala tillstånd i förklaring och förutseende av beteende - istället för icke-vetande och nyfikenhet “intruisitt tankeläsande”
Hypomentalisering (för lite ToM): användande av tunna, ej uttalade, förenklade eller icke korrekta antaganden om intentionalitet som förklaring av beteende
Ingen mentalising: komplett avsaknad av att använda mentala tillstånd för att förstå beteenden
Pre-mentaliserande lägen - teologiskt tänkande, psykisk ekvivalens, låtsasläge
Utveckling av mentalisering föregås av pre-mentaliserande tillstånd i barnets utveckling. Vid kriser, starka affekter etc kan vi alla halka tillbaka till dessa sätt att fungera
Hos ett spädbarn betraktar vi inte teleologiskt tänkande som icke-mentalisering – men uppträder det hos en 40-årig man betraktar vi det som mentaliseringssvikt
Barn som behöver se flaskan för att förstå att det är mat = normalt, 40-årig man som måste se sin fru för att denne ska existera = mentaliseringssvikt
Teologiskt tänkande
Fokus på observerbart beteennde och objekt urskiljbara händelser
Överdrivet fokus på de yttre aspekterna av mentalisering och brist på reflekterande, medveten / kontrollerad mentalisering
“Jag kommer bara tro på att han inte är otrogen om han tar med mig på sina affärsresor”
“Om terapeuten är fem minuter sen så betyder det att han inte bryr sig om mig”
Psykisk ekvivalens
Tankar och känslor blir för verkliga, inre verklighet = yttre verkligheten
Verkligheten definieras av den känslomässiga självupplevelsen på bekostnad av logik (affekt över kognition)
“Om jag känner mig arg så har du gjort något för att göra mig arg”
Tänkande och tal är konkret, svartvitt, insisterande
Individen kan inte se några andra perspektiv än sina egna och tror att detta är det enda möjliga perspektivet (själv över andra)
“Att jag känner mig sårad betyder att någon medvetet har försökt att såra mig” (bortser från intentioner)
Låtsasläge (pretend mode)
Det sista prementaliserande läget
Tankar och känslor hålls åtskilda från verkligheten, bortkopplade från autentiska, subjektiva erfarenheter hos en själv och andra
Tänkande och tal är utflytande, vagt, metaforiskt, känslomässigt flackt (kognitiv över affektiv)
Terapeuten kan bli lite uttråkad av en sådan konversation
Kan misstas för mentalisering – använder mentala tillstånd i språket “jag kände” etc, men innehållet och tonen i det som sägs hänger inte ihop (explicit mentalisering, hypermentalisering, pseudomentalisering)
Man är inte helt i verkligheten, frånkopplad
Sammanfattning
prementaliserande lägen
Teleologiskt tänkande: för att jag ser det så är det sant
Psykisk ekvivalens: för att jag tänker / känner det så är det sant
Låtsasläge: för att jag agerar som om det är sant så är det sant (ej genuin kontakt med mig själv och mina känslor…)
Mentalisering: Jag är inte säker på vad som är sant och jag är nyfiken på att veta.
Främmande själv och mentalisingssvikt
Att mentalisera är att uppleva ett sammanhängande och begripligt själv – en person med mycket avsplittade självdelar har per definition svårt att mentalisera (men kan upprätta förmågan i vissa situationer, ex om en kompis har problem så kan det vara så att man kan mentalisera kring detta men att man inte kan mentalisera när det rör en själv)
Kan leda till projektiva mekanismer som kan ta sig uttryck i (omedvetna) försök att dominera andras mentala tillstånd, självskada eller andra beteeden som har som funktion att minska spänning / känslomässig aktivering – Att agera snarare än att reflektera
Mentaliseringgsvikt och EIPS/BPS
Borderline personlighetsstörning - paradigmatisk störning för anknytningsbaserad mentaliseringssvikt
Svårigheter med mentalising vid BPS karaktäriseras av
Svårigheten att hitta en balans mellan olika dimensioner av mentalisering (övervikt på affektiv – implicit och automatisk)
Inflexibilitet när en interpersonell situation förändras pga svårigheter med att upprätthålla kognitiva processer vid emotionellt påfrestande situationer (ex även om man kan känna tillit är det svårt att tänka att person X inte är ute efter mig i en påfrestande situation)
Kan vara bättre än andra på att fånga upp yttre ledtrådar (utifrån ansiktsuttryck tex) – hypervigilans – men har svårt för mer komplexa interaktioner
Mentaliseringssvikt och psykopatologi
Mentalisingssvikt ofta förknippat med personlighetspatologi – men man kan se kopplingar till många andra tillstånd
Autism – svårigheter med många aspekter av mentalisering, ofta svårt med även enklare mentaliseringsuppgifter. Stor heterogenittet.
Missbruksproblematik ofta förknippat med teleologisk hållning
PTSD – svårt att mentalisera särskilt i traumarelaterade områden
Högfungerande, perfektionistiska patienter – hypomentalisering (att inte riktigt vara i sinnet) och kognitiv hypermentalisering, låtsasläge
En djupt deprimerad patienten är svårt att mentalisera
En panikattack är ett icke-mentaliserande tillstånd
