Rellationella Flashcards
(19 cards)
Det relationella perspektivets framväxt
Utveckling av psykoanalytiska tankegångar under de senaste 30-40 åren
70-tal – kritik mot den mer konservativa psykoanalytiska traditionen
Människan är relationell i sin natur
Amerikanska kvinnorörelsen – psykoanalytisk feminism
Det rationalistiska, objektivistiska synsättet ifrågasattes, synen på vad som är kunskap och sanning breddades. Postmodernism
Neutralitet, abstinens och anonymitet – betraktades som ouppnåeliga och tveksamma psykoanalytiska ideal
Istället: personlighet, autenticitet, ömsesidighet, känslomässig intoning
Alla ideer, inkl de psykoanalytiska grundbegreppen är historiska, språkliga, politiskt laddade
Vår personlighet uppstår i och förmedlas via mellanmänskliga relationer
Terapeutisk förändring sker simultant på intrapsykisk och mellanmänsklig nivå och utforskas därför bäst inom ramen för en aktuell relation
Relationellt på flera nivåer (IARPP)
Alla ideer, inkl de psykoanalytiska grundbegreppen är historiska, språkliga, politiskt laddade
Vår personlighet uppstår i och förmedlas via mellanmänskliga relationer
Terapeutisk förändring sker simultant på intrapsykisk och mellanmänsklig nivå och utforskas därför bäst inom ramen för en aktuell relation
Utgångspunkter (teoretiskt)
Grundpelarna för perspektivet:
Psykoanalytisk tradition
Social-konstruktionistisk filosofi
Modern samspelsforskning – ser videor och kollar vad som sker minut för minut
Empirisk psykoterapiforskning – finns en ambivalens för det sättet att definiera kunskap inom fältet här då man ser det svårt att nå objektiv kunskap
Forskning om affekters betydelse för relationer
Den terapeutiska relationen utgör en unik möjlighet till observation av sig själv och reflektion över detta tillsammans med en annan människa (något uppstår i samspelet mellan terapeut och patient)
Relationen mellan patient och terapeut används aktivt och medvetet
Inom den relationella traditionen har terapeutens roll som neutral ifrågasatts – tvåpersonspsykologi!
Synsättet att tillsammans lära oss mer om patienten – att inte vara den allvetande terapeuten
Definition
Det finns inte ett relationellt perspektiv utan flera. Ett sätt att förhålla sig till / förstå psykoterapeuteiska processer snarare än en enskild terapiform
“…en terapiinriktning som använder samspelet i den terapeutiska situationen på ett aktivt och avsiktligt sätt i det terapeutiska arbetet” (Holmqvist, 2007 s. 15)
Teorin
Självet – eller själven?
Självet betraktas inte som enhetligt och avgränsat
- Det här gäller alla människor, inte bara sådana som varit med om extra jobbiga erfarenheter. Men de som varit med om många jobbiga erfarenheter kan vi tänka oss har extra många olika sidor av sig själv (alltså icke enhetligt / avgränsat)
- Dissociation = en extrem form av detta tankesättet
Människan består av multipla självsystem / självtillstånd (subjektspositioner)
- Man fungerar på olika sätt i olika situationer (ex självhävdande med min partner, men inte på jobbet = subjektspositioner)
Dessa är organiserade genom dissociativa mekanismer snarare än genom bortträngning
- Bortträngning görs “nedåt” (tycks ner), dissociation kan liknas mer som att horisontellt skalas / splittras bort från självet
När en person fungerar optimalt är självtillstånden sammanhängande och kända för varandra
I terapi önskar man optimera kapaciteten att tolerera paradoxala och motsägelsefulla självtillstånd:
“The capacity to feel like oneself while being many” (Bromberg, 1993, s.166)
- Ex uttrycka min ilska i olika sammanhang, inte bara med en person. Eller möjlighet att visa sårbarhet i flera olika situationer istället för att bära en mask / falskt själv i vissa situationer → jag kan vara både sårbar och stark på samma gång
Enpersons - / tvåpersonspsykologi
Enpersonspsykologi – fokus på patientens intrapsykiska liv, terapeuten är en objektiv observatör (neutral expertroll)
- Den initiala psykoanalytiska tanken (klassiska skolan)
- Ex fobibehandling; du har en fobi och vi botar den med exponering som du gör…
Två-personspsykologi (Balint, 1968) – fokus flyttas från patientens inre till samspelet mellan patient och terapeut
- Fokus på vad som händer mellan p och t i rummet
Teraputens roll ändras från att tänka åt patienten, till att tänka (och känna) tillsammans med patienten
Överföring, motöverföring, co-transference
Överföring – patientens sätt att ge mening åt relationen snarare än en förvrängning av terapeuten
- Annat sätt att tänka än hur man inom den klassiska psykoanalysen tänker kring överföring
Motöverföring – terapeutens upplevelse av det relationella samhandlandet
- Går ej att separera subjektiv (det som har med mig som terapeut att göra) eller objektiv (det som har med patienten att göra) motöverföring (till skillnad från det Winnicott tänkt)
Samöverföring (co-transference) – terapeutens inre bidrar till det som sker i terapirummet (ömsesidig påverkan)
Försvar och motstånd
Genomgående ett tvåpersonsperspektiv på de klassiska psykoanalytiska begreppen
- Relationella mönster som växer fram i den terapeutiska relationen och som är formade av tidiga erfarenheter
Olika försvar kommer att aktiveras beroende på den relation man har i terapirummet / andra relationer
- Inte endast intrapsykiska mekanismer, kan även beskrivas som interpersonella strategier
- Kan betraktas som adaptiva strategier för att hantera emotionell smärta eller negativa känslor kopplade till tidiga relationella trauman eller konflikter
- Motstånd – förstås utifrån kopplingen till kontext och den terapeutiska relationen
Större fokus på vad i kontakten som gör att arbetet inte fortskrider som tänkt – lyfter in terapeutens påverkan på att motstånd finns, “vad gör jag som bidrar till motståndet?”
Iscensättande
Ett mönster i samspelet mellan t och p som har en omedveten mening för båda (ömsesidig projektiv identifikation)
Patient och terapeut hamnar i en situation där deras mentala rörlighet och kreativitet är begränsad, i låsta positioner (we’re stuck!)
Svårt att hamna i ett lekområde
När terapeuten och patienten kan ta sig ur iscensättanden blir det material de gemensamt kan reflektera kring – det i sig kan få fatt i något som är svårt för patienten (ex jag är livrädd för förändring)
Det man tänker att en relationell terapeut gör:
Växlandet mellan deltagande och observation / reflektion är centralt i relationell psykoterapi – from enactment to reflecting subject!
“The material to work on is not what the patient brings to the therapy but the unfolding interaction between them”
Det (relationellt) omedvetna
För-symboliska, oformulerade, dissocierade erfarenheter, som framträder i affekter och vid vårt agerande i den terapeutiska relationen
Vi upptäcker snarare än avtäcker
- Upptäcker inte det som finns gömt, utan skapar snarare något som aldrig varit
Olika begrepp försöker fånga detta fenomen (av olika teoretiker):
- Det oformulerade omedvetna (Donell Stern) – det finns där men vi har inte varit i kontakt med det
- The unthought known (Bollas)
- Prereflective unconscious (Stolorow)
- Transconsious experience (Wolstein)
- Implicit relational knowing (Boston Change Process Study group)
Intersubjektivitet
Intersubjektivitet – ömsesidig påverkan av parter i en relation
Benjamin betraktar erkännande som kärnan i intersubjektiviteten. En milstolpe i barnets utveckling är erkännandet av förälderns subjektivitet (jmf Winnicott)
Objektet är en egen person
Det delade potentiella utrymmet är ett uttryck för intersubjektivitet
Det tredje
Ett tredje subjekt som skapas i det omedvetna samspelet mellan två personer
1 + 1 = mer än 2 – något i mötet mellan två personer är större än summan av dessa, något mer händer i relationen.
Jag läser en bok, mitt sinne tar upp boken, och det tredje är min tolkning av boken (som är unik för mig och som skulle se annorlunda ut hos en annan person)
Termen det analytiska tredje (Ogden) försöker fånga sådana erfarenheter inom ramen för psykoterapi. Vi skapar relationen och relationen skapar oss.
Vi måste kunna “leka” för att hitta det tredje
Motsatsen till det tredje är en kollaps i reflektion, förlust av perspektiv – ingen potential space, inget “som-om” (ingen lek)
I kliniken
Mål med relationell psykoterapi
Öka sin förmåga att leva ett meningsfullt liv med vitala relationer
Medvetandegöra relationella mönster, skapa förutsättningar för mer nyanserad självobservation
Man kan vara på flera olika sätt i flera olika situationer
Symtomreduktion betraktas som följd av förändring i livssituationen
Mitchell betraktade det huvudsakliga målet med relationell psykoterapi att återfå eller hitta sin autenticitet (jmf m Winnicott – det sanna jaget / något som är sant och meningsfullt för mig)
Jämfört med annat synsätt där tanken är att hitta den rätta förståelsen / tolkningen / avtäcka en sanning, här är det snarare att skapa förutsättningar relationellt
Kompetensmål – öka medvetenheten om känslor i relationer, kunna uppleva starka och äkta känslor, utveckla implicit relationell kompetens, tolerera missförstånd, kunna reflektera, stå ut med osäkerhet, mentalisera
Att hitta ett språk – en berättelse, narrative perspektiv. Att förtydliga, nyansera, problematisera sin livsberättelse (göra den mer sammanhängande)
Terapeutisk hållning
Den terapeutiska relationen måste vara asymmetrisk och det ska inte finnas privata mellanhavanden – men inom dessa ramar bör terapin sträva efter så mycket ömsesidighet och jämlikhet som möjligt
Terapeuten relaterar till patienten som deltagande observatör snarare än utifrån kommande expert
Att utforska nyfiket
- “Beginners mind” – förflyttning från en position av vetande till mot ett öppet, nyfiket, ödmjukt utforskande
- “Not-knowing stance” (MBT)
- “Mindfulness-in-action” – delta aktivt och lyssna samtidigt på egna emotionella reaktioner. Vara medvetet närvarande, uppmärksam, icke-dömande i den pågående interaktionen – “bara vara” i situationen men också lyssna inåt (vad händer inom mig)
Vad händer i terapirummet?
Samtalet rör sig mellan de problem som patienten tar med sig till terapin och uppmärksamhet på vad som uppstår i det terapeutiska samspelet
Fokus: bli medveten om, kommunicer om och reflektera över iscensättanden i den terapeutiska relationen
I stunder av hopplöshet och resignation är det centralt att inte undvika dessa känslor genom att ge råd, föreslå lösningar, ge tolkningar etc. Stanna med patienten där den är – härbärgera det patienten kommer med
Självavslöjandet (self-disclosure)
Självavslöjande kan ske avsiktligt eller oavsiktligt (tystnad är också en kommunikation, suckar, slutar lyssna etc – men även t.ex. ens klädval)
Avsiktligt självavslöjande: transparens kring terapeutens tankar, känslor. Framförallt fokus på processen (Inte “jag har också haft svårt med alkohol” utan snarare “Nu händet a, b,c, inom mig..”) – samskapande och delaktighet i den terapeutiska berättelsen: Funktion: att lokalisera terapeutens bidrag, främja ansvarstagande.
Exempel:
“Nu får jag jättesvårt att tänka här och blir osäker på om jag kan ge dig de svar du vill ha…”
“Jag får en känsla av att jag jagar dig när jag ställer alla dessa frågor och att det frustrerar dig…”
“Jag märker att vi snarare hamnar i duell situationer där jag vill få fram min poäng i argumentationen snarare än något som är hjälpsamt”
INTE t.ex. “jag har också haft problem med alkohol”
Självavslöjande kan vara ett sätt att kliva ur ett iscensättande och skapa en plats för reflektion kring interaktionen (det tredje)
Metakommunikation – att samtala i relationen om relationen
Alliansbrott – en form av iscensättande
Alliansbrott (alliance rupture) – en situation i pågående psykoterapi då någon av parterna medvetet eller omedvetet tagit ill vid sig av något som gjorts eller sagts och den uppnådda goda kontakten mellan dem plötsligt bryts (Psykologiguiden, rip)
Tillbakadragande (patienten disconnects från sig själv eller arbetet/terapeuten – att inte delta aktivt i arbete, släppa kontakten med sig själv)
Konfronterande (patienten ifrågasätter – “Vad är det här för något, det går inte framåt som jag tänkte mig..”
Tillbaka till Winnicott
Winnicott gave us the concept of the good-enough mother. This concept can be applied to the therapeutic relationship as well. We should not strive for the “perfect” alliance, but rather for the “good-enough” alliance. No parent is perfectly attuned all the time, and it is through the breach and repair of the relationship that the infant develops the ability to tolerate negative affect and object constancy. The goal of the therapeutic alliance is that it be “good enough” to allow repair when a rupture has occurred.
Använda objektet – bi kan vara ovänner och ändå finns du kvar, vi behöver inte vara överens hela tiden men relationen består ändå.
