Minnesstörningar Flashcards
(27 cards)
Amnesi
Det finns olika variationer på amnesier, amnesi är minnesförlust av olika slag. Graden av amnesi beror på omfattningen av skadan och lokalisationen på den.
Hur fungerar minne hos friska personer? (ingen skada/amnesi)
- Lätt för deklarativ inlärning (fakta, händelser)
- Minns mening, helhet & sammanhang bäst
- ❌ Sämre på detaljer & avvikelser
- ⚠️ Gör oss känsliga för manipulation/felinfo
Vad händer för minnet vid hippocampus-/temporallobskada?
❌ Svårt med deklarativ inlärning (sånt du kan tänka på medvetet och förklara med ord, ex fakta och begrepp)
🧾 Minns ofta ordagrant, inte helhet/innebörd
🔐 Detaljer minns bättre, mindre känslig för manipulation
🧠 Gör färre tolkningar → ineffektiv inlärning
🚫 Anterograd amnesi = svårt att minnas nytt efter skadan
⏳ Retrograd amnesi = svårt att minnas innan skadan
🔄 Variabel amnesi = minnet sämre nära skadetidpunkten
Amnestier tenderar att manifestera sig som antingen retro eller anterograd amnesi.
Barndomsamnesi & minnesstrukturer
Barndomsamnesi = vi minns nästan inget före 3 års ålder
- Språk och minnessystem mognar vid ca 3 år → bättre minneslagring
- Tidiga minnen saknar ofta verbal upprepning → svåra att spara
Multiple-trace theory
En modell för hur vi lagrar och bearbetar minnen –> en förklaringsmodell för hur minnet fungerar och hur det bidrar till att forma vår idenitet
Grundidé: Minnet lagras inte som en enda, enhetlig representation. Istället lagras de parallellt i olika anatomiska separata strukturer (hjärnstrukturer) och bildar många olika spår. Detta betyder att varje gång ett minne återkallas eller aktiveras, kan det skapa ett nytt “spår” i hjärnan. Detta gör att vissa minnen kan bli större och större och bli mer betydelsefulla beroende på hur många spår de får
Förändring över tid: Minnen förändras över tid och kan bli mer generaliserade, vilket gör att detaljer som en gång var viktiga kan förlora sin ursprungliga betydelse.
Sårbarhet för olika typer av minnen:
- Episodiska: högre sårbarhet pga mer specifika detaljer och sammanhang
- Semantiska minnen: lägre sårbarhet pga mer stabila minnen som är mindre benägna att förändras
Teorin kan ses som en förklaring till hur våra minnen formas och hur de bidrar till att göra oss till de individer vi är, eftersom våra upplevelser och våra minnen om dem är grunden för våra personliga berättelser.
Reconsolidation theory
En förklaringsmodell för hur minnet fungerar och förändras över tid. Reconsolidation theory beskriver minnen som något dynamiskt och rekonstruerat, snarare än statiskt.
Varje gång vi minns (återkallar ett minne, genom att tänka på det eller prata om det) kan det rekonstrueras och förändras. Detta innebär att minnen kan påverkas av nya upplevelser eller information som vi har efter att minnet ursprungligen skapades.
Minnets sårbarhet: känslig för manipulation, det kan förändras genom olika externa eller interna faktorer
→ Nya versioner kan sätta gamla
Teroin kan förklara varför vi ibland minns saker felaktigt elelr varför våra minnen kan förändras efteråt, särksilt när vi pratar om eller tänker på dem ofta.
Hur påverkar åldrande kognition och förmågan att ta hand om sig själv?
Med åldrandet kan kognitiva förmågor försämras, vilket påverkar förmågan att utföra grundläggande aktiviteter i vardagen: Activities of Daily Living (ADL)
- Grundläggande funktioner som att äta, klä på sig, duscha, gå på toaletten, och mobilitet.
Samt Instrumental Activities of Daily Living (IADL):
- Mer komplexa funktioner som att hantera hushållsarbete, laga mat, handla, och hålla kontakt med andra.
Kogntitiva funktioner
Kognitiva funktioner är mentala processer som styr vårt tänkande, lärande, minne och beteende. De inkluderar uppmärksamhet, exekutiva funktioner, minne, språk och visuospatial förmåga, och hjälper oss att hantera både enkla och komplexa uppgifter i vardagen. Våra kognitiva funktioner kan minska med ålder eller vid sjukdom osv. Några funktioner:
- Uppmärksamhet/snabbhet: fokus (dela,sektera), koncentrera sig, arbeta snabbt när något kan automatiseras, “bottom-up” process
- Exekutiva funktioner: fördela kognitiva resurser på ett optimalt sätt, top-down process, orkestrera beteende, planera, hejda/överstyra
- Minnesfunktioner: känna igen och framkalla verbalt och visuellt innehåll över olika tidsrymder
- Språkliga funktioner: funktioner som har med förmåga att tillgodogöra sig av och förmedla med hjälp av symbolisk representation
- Visuospatiala funktioner: känna igen, foga ihop och analysera 3D förhållanden, visuella former och deras förhållanden sinsemellan, minnas hur något ser ut
Hur används normalfördelning inom kognition? (och vad är normalfördelning?)
Inom kognition används normalfördelning för att förstå hur individer presterar i standardiserade tester. De flesta personer ligger nära genomsnittet, medan ett fåtal presterar betydligt högre eller lägre. Detta gör att vi kan identifiera avvikelser, till exempel vid diagnos av demens, genom att jämföra individens resultat med den “normala” fördelningen.
Normalfördelning är en statistisk fördelning där de flesta värdena ligger nära medelvärdet, och desto färre värden finns ju längre bort man kommer från det. Den representeras som en klockformad kurva, där medelvärdet, medianen och lägesmåttet sammanfaller i mitten.
Vad är demens?
Demens är inte en sjukdom i sig utan en samling av sjukdomar som leder till kognitiv försämring genom förändringar i specifika hjärnregioner. Försämringen kan variera i hastighet och omfattning, och demens är en degenerativ (försämrande) och terminal sjukdom. Demens delas in i mild, måttlig och svår.
Hur påverkar åldrande och demenssjukdom samhället?
I Sverige finns det 150 000 personer med demenssjukdom och 20 000 insjuknar varje år. Antalet personer över 80 år väntas öka med 50% till 2040.
Demenssjukdom är dödlig eftersom hjärnan inte längre kan upprätthålla livsviktiga funktioner.
Hur stor är den kognitiva överlappningen mellan 25- och 65 åringar?
- Stor kognitiv överlappning mellan 25- och 65-åringar.
- Enligt Schaie (Seattle longitudinal study) kan 40% av 40-åringar behöva pensioneras om bedömda som 65-åringar.
- Vissa 90-åringar presterar bättre än vissa 20-åringar.
- Kognitiv åldring varierar stort mellan individer, och variationen ökar med åldern. Beror också på vilken kogntiiv förmåga det är man mäter
Hur många försämras?
En studie av 1000 personer med ett medelålder på 75 år (undersöktes vart 8:e år) visade följande:
- ⅔ hade en mycket liten nedgång i kognitiv förmåga.
- ⅓ hade en måttlig nedgång.
- 8% upplevde en stor nedgång som kunde identifieras som demens.
Det innebär att de flesta hade en liten eller ingen nedgång, men en betydande del upplevde en mer märkbar kognitiv försämring.
Varför är det så stor variation bland äldres fysiska och kognitiva kapacitet?
Variation beror på en kombination av livsstilsval, gener och interaktionen mellan gener och miljö.
- Livsstilsval: Fysisk aktivitet, kost, alkohol och rökning, läkemedelsanvändning och kognitiv stimulering påverkar hälsan och åldrandet.
- Skörhet: Ett vanligt problem bland äldre, kännetecknat av fysisk svaghet, viktnedgång och minskad aktivitetsnivå. Skörhet kan orsakas av olyckliga omständigheter som leder till en gradvis försämring av hälsan.
- Nedsatt reservkapacitet: Äldre har ofta minskad förmåga att hantera stressorer, som sjukdom eller skada, vilket leder till ytterligare hälsoproblem. Minskad aktivitet, både fysisk och kognitiv, kan accelerera försämring.
demens
Skillnaden mellan SCI och MCI
Demensförstadier som SCI och MCI skiljer sig åt i hur symtomen uppfattas och påvisas.
SCI (Subjective Cognitive Impairment): Subjektiva kognitiva symptom utan påvisbara förändringar på neuropsykologiska tester. Personen upplever att de inte fungerar lika bra kognitivt som tidigare, men ingen objektiv försämring syns på tester.
- Kan bero på normalt åldrande också
- LÄGRE RISK för demens
MCI (Mild Cognitive Impairment): Objektiv nedsättning på kognitiva tester (främst minne), vilket kan ses på MR-röntgen. Kognitiva resultat ligger minst 1,5 standardavvikelser under ålderns genomsnitt. Minnesstörningar är vanligast, men även andra kognitiva funktioner kan påverkas beroende på typ av sjukdom.
- HÖGRE RISK för demens vid symptom
Kriterier för demens
- Tydlig kognitiv nedsättning: minst 2 standardavvikelser under genomsnittet i två domäner, t.ex minne och executiva funktioner
- Reducerad funktion i dagliga aktiviteter (ADL)
- Tydlig kognitiv förändring från tidigare nivå
- Ingen annan orsak till kognitiv försämring
Skillandne mellan normal avvikande kognition och “demens” avvikande kognition
Normalt (Förändringar som är vanliga med åldrandet):
- Långsammare benämning, tar längre tid att hitta ord.
- Svårare att komma på nya lösningar.
- Svårigheter med mindre viktiga detaljer.
Avvikande (Tecken på kognitiv försämring):
- Svårigheter att orientera sig i den lokala miljön.
- Svårigheter att minnas viktiga händelser.
- Svårigheter med tidsuppfattning och tidsförhållanden.
Tre huvudtyper av demenssjukdomar
Primärneurodegenrativ demens innebär en proggressiv förlust över tid av neuronal struktur och funktion över tid. Exempel: alzheimer
Blandformer innebär att man har inslag av både primär och sekundär, vanligtvis vid högre ålder. Exempel: *alzheimer + vaskulär *
Sekundärdegenerativ demens till följd av annan sjukdom, ex stroke. Exempel: vaskulär demens.
Vad är den största riskfaktorn för demens?
Åldern! Vid 85 års ålder har ca 50% av alla en demenssjukdom
Alzheimer
Orsak: Okänd, men mycket känt om riskfaktorer och hjärnförändringar.
Neurokemiska kännetecken:
- Ansamling av amyloida plack 🪶
- Förekomst av neurofibrillära nystan 🧬
Riskfaktorer:
Ålder 👵👴 (större risk ju äldre man blir)
Genvariant: APOE-4 polymorfismen 🧬
- APOE-4: Ökad risk för Alzheimer
- 80% av de med Alzheimer har en eller två alleler av APOE-4
- Ingen APOE-4-variant: Drabbas inte före 65 års ålder 🚫
Vad är neurofibrillära nystan?
I en frisk hjärna stabiliserar tau-proteiner mikrotubuli i nervceller
Vid Alzheimers förändras tau-proteinerna, de “fälls ut” och bildar neurofibrillära nystan. Dessa är klumpar av felaktivt hopknutna tau-protein som ackumuleras inne i nervceller
Dessa nystan stör den normala funktionen i nervcellerna, eftersom de hindrar mikrotubuli från att fungera som de ska. De orsakar axonnedbrytning och celldöd
Det här är en central process i Alzheimers sjukdom, och det bidrar till försämrad hjärnaktivitet och minnesförlust, som är karakteristiskt för sjukdomen.
Amyloida plack vid alzheimers
Amyloida plack är ansamlingar av beta-amyloid-proteinet utanför nervcellerna
Beta-amyloid hjälper normalt till med neuronal tillväxt, men vid Alzheimers klibbar det ihop sig och bildar plack
Placken blockerar nervcellerna och förstör deras funktion, vilket leder till celldöd och påverkar stora delar av hjärnan - dessa områden kan ta i varann och underminera nervcellernas funktioner i stora områden i hjärnan
Strukturella förändringar vid Alzheimers
Kortikal förtvining (atrofi) → Minskad hjärnvolym.
Ventrikelförstoring → Vätskefyllda hålrum i hjärnan blir större.
Minskad hippocampusvolym → Försämrad inlärningsförmåga.
Jämför mild, måttlig och svår demens kort
Mild demens:
- Minnesproblem (t.ex. att glömma nyligen lärd information)
- Lättare språkproblem (svårigheter att hitta ord)
- Mild påverkan på exekutiva funktioner (planering och beslut)
- Visuospatiala svårigheter (problem med att känna igen ansikten eller bedöma avstånd)
Måttlig demens:
- Uttalad minnesförlust (svårt att komma ihåg viktiga händelser eller personer)
- Språkproblem (svårigheter att förstå och använda språket)
- Försämrad förmåga att utföra vardagliga aktiviteter (t.ex. matlagning, hygien)
- Beteendeförändringar (ångest, depression, aggression)
Svår demens:
- Allvarlig minnesförlust (inte minnas egna familjemedlemmar)
- Förlorad förmåga att tala eller förstå språket
- Fullständig beroende av hjälp med dagliga aktiviteter
- Motoriska problem (svårigheter att gå, svälja eller kontrollera kroppsfunktioner)
- Atrofi: hjärnans förminskning väldigt vanlig - sker pga neurologisk skada ( neurofibrilära nystan)
