Språk Flashcards
(27 cards)
Det talade språkets komponenter - gemensamt för alla språk
Fonem - språkets ingående ljud
Morfem - min-sta-men-ing-s-full-a-en-het-en av ett ord
Lexikon - alla ord i ett givet språk
Syntax - hur olika ord sätts samman till meningar (i praktiken liknar det grammatik)
Semantik - språkets betydelse
Prosodi - intonation, språkmelodi, rytm - känsla vi kan uttrycka beroende på hur vi säger ett visst ord eller mening
Diskurs - hur olika meningar språkligt skapar ett sammanhang, en viss kontext
Språkets delfunktioner
Primära funktioner:
- Tala / producera språk → expressiva förmåga
- Uppfatta / förstå språk → impressiva förmågan
- Förpgor som utvecklas biologiskt och tidigt
Sekundära funktioner:
- Läsa och skriva
- Kräver mer explicit träning
“Window of language learning”
den kritiska perioden för att lära språk
Enligt tidigare teorier avtar vår förmåga att lära oss språk redan i början av puberteten. Men enligt senare fynd är “språkfönstret” öppet längre till 17- års åldern men senare blir det svårare, pga:
- Hjärnregioner: Barn använder primära språkområden, medan vuxna använder mer frontala områden.
- Kognitiv förändring: Vuxna behöver mer medvetet tänkande och planering.
- Mindre plasticitet: Hjärnans förmåga att anpassa sig minskar med åldern.
Språkets lateralisering
Idag vet vi att hjärnans delar samverkar över stora nätverk av kopplingar, snarare än isolerade områden. Det gör att ofta är båda hjärnhalvor involverade i enstaka funktioner. Men:
- Vänster hjärnhalva: Språkproduktion, språkförståelse (95% högerhänta, 70% vänsterhänta).
- Höger hjärnhalva: Enkel språkförståelse, prosodi (emotionell ton), musikbearbetning.
- Sensorisk bearbetning: Kontralateral – vänster kroppshalva bearbetas i höger hjärnhalva, och vice versa → inkommande stimuli via sinnesorganen bearbetas av motsatta sidan av hjärnan
Split-brain experiment
(Roger Sperry & Michael Gazzaniga, 1950-talet):
Forskning på patienter som genomgått operation för att skära av hjärnbalken för att hindra epileptiska anfall.
Visade att när hjärnhalvorna inte kan kommunicera, förlorar den vänstra hjärnhalvan förmågan att analysera visuell information från den högra sidan.
Bekräftade att språkfunktioner huvudsakligen är lokaliserade till vänster hjärnhalva.
Right-ear-advantage
Studier som visade att när ljudpresenteras för både vänster och höger öra, uppfattar de flesta bäst information som kommer från det högra örat.
Stödjer hypotesen att vänster hjärnhalva är dominant för språkbearbetning, då ljud från höger öra bearbetas i vänster hjärnhalva.
Melodic Intonation Therapy
En terapiform för personer med språkproblem efter skador på vänster hjärnhalva (t.ex. efter stroke).
Utnyttjar höger hjärnhalvas förmåga att bearbeta musik och melodier för att förbättra språkliga funktioner och återställa vissa språkliga förmågor.
Hur har vår förståelse för hjärnans språkområden utvecklats över tid?
Innan 1960-talet: Språkfunktioner ansågs vara isolerade till specialiserade regioner i hjärnan, främst Brocas område (för språkproduktion) och Wernickes område (för språkförståelse).
1960-talet till 2000-talet: Även om dessa områden var viktiga, började forskare inse att språkregionerna samverkar via ett bansystem, enligt Wernickes-Geschwind-modellen, som baserades på observationer av patientfall.
Från ca 1980-talet: Språkfunktioner förstås nu som resultatet av samverkan mellan olika regioner via två bansystem (Dual-stream-modellen), där det ena hanterar språklig produktion och det andra språkförståelse.
Dual-stream-modellen
Denna modell föreslår att språkhantering i hjärnan sker via två separata men samverkande banor.
Vägen för språklig produktion:
- Hanterar det som behövs för att uttrycka språk, inklusive motorisk kontroll för tal.
Vägen för språkförståelse:
- Ansvarar för att tolka och förstå tal och skriven text.
- Modellen betonar att språk inte bara är beroende av en enskild region utan att flera områden och vägar i hjärnan arbetar tillsammans för att bearbeta olika aspekter av språk.
Dual-pathways-modellen (modernisering av Wernickes-Geschwind-modellen)
Dorsal väg:
- Hanterar hur ljud (fonem) omvandlas till talproduktion.
- Är mest lokaliserad till vänster hjärnhalva.
- Viktig för språklig produktion (t.ex. tal).
Ventral väg:
- Hanterar förståelse av ord och meningar för att tolka deras betydelse.
- Ansvarar för att förstå syntax och semantik (betydelse av ord).
- Är mer bilateralt, alltså involverar båda hjärnhalvor.
Dual-pathways-modellen förklarar att både den dorsala och ventrala vägen är avgörande för talproduktion och språkförståelse. Skador i olika hjärnregioner kan ge liknande språkproblem. Ny forskning med TMS har bekräftat och detaljerat språkfunktionernas lokalisering och samverkan i hjärnan.
Hjärnans bearbetning av ord
Kan ske på två sätt:
Visuellt - via synen när vi ser ord
Auditivt - via hörseln när vi hör ord
Hjärnans lexikon - the brain dictionary
- fMRI-studier där människor lyssnar på långa berättelser.
- Resultat: Ord är representerade i cortex som “orter” på en karta.
- Likartade mönster ses hos olika individer.
- Orden tycks organiserade i sammanhängande teman
Så vad hände i hjärnan när vi hör talat språk?
När vi hör talat språk (eller teckenspråk) aktiveras varje ord i hjärnan som en separat enhet. När vi hör början av ett ord aktiveras flera möjliga ord och de som inte passar sorteras bort.
När ordet är klart och matchar en enhet når vi “recognition point.” Vi kan identifiera ca 8 stavelser per sekund. Nya ord lagras tillfälligt i hippocampus innan de lagras permanent i cortex.
Hur samverkar de olika hjärnområdena inom det semantiska nätverket för att bearbeta och förstå språk?
Det semantiska nätverket i hjärnan hanterar språkets betydelser och är avgörande både när vi registrerar och producerar språk. Detta nätverk gör det möjligt för oss att:
- Att kunna interagera syn- och hörselintryck av språk så de bildar en meningsfull helhet
- Att skapa meningsfulla enheter av språk när vi själva talar eller skriver
- Att koppla ord till vår kunskap om vad de betyder
- Att koppla ord till vår egenupplevda minnen
- Att kunna särskilja grammatiska regler (syntax)
- Att kunna kategorisera ord i meningsfulla enheter, avgöra vilka ord som hör ihop
- Att kunna registrera den emotionella färgen på ord
Vad händer i hjärnan när vi läser?
När vi läser bearbetas först det visuella stimuli i occipitalloben. Sedan sker två parallella processer:
- Igenkänning av bokstäver – sker i gyrus fusiformis (samma område som bearbetar ansikten).
- Koppling till ljud och betydelser – startar i Wernickes area (grundläggande tolkning) och i gyrus angularis (mer avancerad tolkning).
Från dessa områden går signaler vidare till det semantiska nätverket för att bearbeta betydelsen. Tanken är att Wernickes area och gyrus angularis omvandlar den visuella informationen till en “inre monolog”, där orden matchas med rätt ljud.
Skillnaden mellan högläsning och tyst läsning
Brocas area aktiveras vid både högläsning och tyst läsning.
Cerebellum (lillhjärnan) är aktiv vid högläsning, men inte vid tyst läsning, eftersom högläsning kräver artikulation.
Läsning påverkar bansystemet mellan Brocas och Wernickes areor.
Afasier och relaterade hjärnregioner
Afasi = Försämrad språkförmåga pga förvärvad hjärnskada (stroke, tumör, demens).
- Orsaker: Stroke, tumör, demenssjukdomar.
- Statistik: 12,000 drabbas årligen i Sverige.
- Behandling: Rehabilitering varierar per individ.
Terminologi:
A- = “Utan” (t.ex. afasi = utan förmåga att använda språk).
Dys- = “Nedsatt”, “försämrad” (t.ex. dyslexi = nedsatt läsförmåga).
Effekter av skador i och runt Brocas area
Skador i Brocas area och närliggande delar (vänster hemisfär) ger problem med språkproduktion (“expressiva funktioner”), exempelvis:
- nedssatt artikulation
- nedsatt grammatisk produktion (“expressiv syntax”)
- nedsatt ordflöde
- svårt att skriva (agrafi)
Skador i motsvarande del höger hemisfär kan ge “aprosodi” (svårt att producera språkets emotionella valör av språket, den språkliga melodin. Språket blir då väldigt entonigt.
Kännetecknande för Brocas afasi
- Personen vet vad han vill säga men har svårt att få fram orden
- Kan förstå andras tal och oftas skrift
- Talet är mycket reducerat, ofta endast enstaka ord - “automatisk tal”
- Svårt även att skriva
- Möjligheten till rehabilitering beror på skadans omfattning
Effekter av skador i och runt Wernickes area
- Skador i wernickes area och närliggande områden ger svårigheter med språkförståelse
- Personens tal är obehindrat men betydelsen är nedsatt
- Ofta omedvetna att det de säger inte förstås av andra
-
Svårt att förstå andra (men verkar tro att de förstår)
nedsatt förmåga att läsa och skriva
Kännetecknande för Wernickes afasi
- Personen har svårt att först andra
- Personen har ett “flytande” tal, men det brister i meningsfullhet
- Personen använder fel ord och fel grammatik. “Nonsensical words”
- Personen saknar ofta insikt i svårigheterna, och kan bli frustrerad över att andra inte verkar förstå
Exempel på språkproblem som kan uppstå vid flera olika afasi former
1. Parafasier = fel ordval
Olika varianter:
- Phonemic - Ordljuder är likt, men det är ett helt annat ord
- Sematic - Ord inom samma kategori, men med helt annan betydelse
Resulterar i svårigheter att kommunicera obehindrat, missförstånd och frustration.
-
Anomi = kan inte komma på namnet på saker. Personen kan identifiera VAD något är, och har haft kunskap om namnet men kan nu inte komma på namnet.
- Resulterar i svårigheter att kommunicera obehindrat - begränsat språk, tvinga hitta ersättningsord, förklara på andra sätt.
Global afasi
Global afasi innebär allvarliga skador på språkfunktioner, oftast efter skador i vänster hemisfär. Prognosen är dålig, men gester och överinlärda fraser kan hjälpa till vid kommunikation.
Generellt om prognos vid afasier
Rehabilitering är ofta möjlig vid lindrigare skador (hjärnans plasticitet)
Prognosen beror på:
- skadans omfattning
- ålder (svårare när vi är äldre)
- Hur kontakta andra kognitiva funktioner är ex minne
- motivation
- sjukdomsinsikt
- allmänt hälsotillstånd
De olika afasiformerna är sällan renodlade hos individer, blandtillstånd är vanliga
