Barn och unga Flashcards
(4 cards)
Viktigt att tänka på vid bedömning
Barn lider oftare i det tysta och att när de berättar om sitt mående så har de inte samma ordförråd som vuxna har.
Ex. ingen kunskap om vad ångest är, kan beskriva fysiska symtom som ont i magen snarare än känslan ångest
Barn har i regel svårare att redogöra bakåt i tiden och differentiera vad de kände-tänkte-gjorde
Kan som psykolog ställa mer styrande frågor och ta hjälp av föräldrar
Barn utvecklas fortfarande och man behöver därför bedöma om den rädsla eller ångest som rapporteras är åldersadekva
Depression kan ha en annan symtombild hos barn/unga, vanligare med irritation/anhedoni än nedstämdhet. Även vanligare med kognitiva svårigheter och en tendens att inte få saker gjorda.
Kan skifta snabbt i sitt mående
Observation över tid
Hög komorbiditet (40-90%)
Uppmärksamma och förhålla oss till att vi vid arbete med barn använder oss av andra informanter. Föräldrar bidrar och skola kan bidra med viktig information.
Barnet vanligtvis är bäst på att rapportera sina inre symtom
Föräldrar är bättre på att rapportera yttre symtom, hur barnet beter sig annorlunda nu än förr osv.
Ha i åtanke att barnet/ungdomen inte nödvändigtvis är där av fri vilja utan kanske snarare är dittvingad av sin omgivning. Viktigt att bemöta detta i rummet för att bygga en så bra allians med barnet som möjligt
Desto yngre personen är och desto svårare problem de beskriver så kan det vara tecken på något annat, exempelvis bipolärt syndrom eller EIPS, samt att det också skulle kunna bero på dysfunktionell hemmiljö
Viktigt att tänka på vid behandling
I princip samma interventioner och har samma mål med behandlingen som när vi behandlar vuxna
Anpassa språk/begrepp. Börja med neutrala exempel och använda sig av metaforer i behandlingen både för att göra det mer lättillgängligt för den unga patienten men också för att det ska öka följsamhet och villighet. .
Ex. Brandlarm vad gör man om det är falskt larm → man kollar om det stämmer (rational för beteendeexperiment)
Vad skulle du säga till en kompis/lillasyster = sokratisk fråga
Kunna snabbt och koncist kunna förklara behandlingsprinciperna och fånga huvudkomponenten Barnet behöver inte veta allt krångligt utan bättre att lära sig en one-liner “skapa nya minnen, lära hjärnan annorlunda, man vänjer sig”
Något som skiljer sig i ångestbehandling barn versus vuxna är att när vi arbetar med barn tenderar vi att använda kognitiva tekniker (ex. enkla bevis-för-och-emot övningar) före exponering
Görs så gör man det för att barnet ska få med sig in realistiska tankar i exponeringen och därmed öka chansen för att barnet kommer våga göra exponeringen
Färdighetsträning är också ett vanligare inslag vid exponeringsbehandling av barn.
Inte färdigutvecklade och de har inte lärt sig allt. Viktigt att vi stämmer av om barnet vet hur hen ska göra vid exponering
Ha med sig skolan i arbetet
Kunna justera mängden/svårigheten på skolarbetet till en nivå som är rimligt
Sjukskrivning/individuell studieplan
Anpassa sessioners längd och att ge tillräckligt med pauser för att barnet skall få ut så mycket av mötena som möjligt
Involvera barnet/ungdomen i större grad för att öka följsamheten till behandlingen
Affektregleringsskola för att få bättre koll på samt bättre kunna hantera sina emotioner
Barnet/ungdomen och T är i samma lag ”vi mot ångesten”
Behöver vara trogna till manualen men ändå flexibla, viktigt med riktning, kommer ej vara en rak linje utan kommer gå upp och ner
Psykoedukation
Du är inte ensam (normalisera)
Vad är ångest och varför?
Koppling tanke- känsla-kroppsliga reaktioner
Undvikanden och säkerhetsbet, och hur de vidmakthåller ångest
Sömn och mat
Behandling
Mycket metaforer (ex. antilopen som blir jagad av lejon för att förklara ångestreaktioner)
Kring föräldrar
Vid bedömning
Kan behöva bidra till informationsinsamling under bedömningsfasen
Hjälpa psykologen komma i kontakt med barnets förskola/skola
Vid behandling
Kan involvera föräldrar i olika grad - ibland inte alls, ibland enbart föräldrarna om barnet inte vill delta i behandlingen själv.
Kan vara hjälpsamt att involvera föräldrar genom att ge dem psykoedukation om barnets diagnos och svårigheter, samt om hur behandlingen fungerar, för att föräldrarna ska få förståelse för sitt barn och kunna stötta barnet på rätt sätt
Kan behöva få hjälp att öva upp vissa färdigheter och ändra vissa beteenden gentemot sitt barn, t.ex. inte ge försäkringar
Trappa ner de anpassningar de har gjort för sina barn, t.ex. att skjutsa barnet till skolan eller ge barnet extra stöttning i olika situationer, men vägledas i hur de kan göra detta på ett sätt som är förutsägbart, validerande och stöttande för barnet
Se till att barnet håller i rutiner (kost, sömn, motion) för att maximera behandlingens effekter
Om föräldrar inte involveras i barnets behandling på detta sätt, kan föräldrarnas beteenden motverka behandlingen och behandlingens effekter (!!!)
Vara som en Coach (lekmanna-terapeut) till barnet under behandlingen för att hjälpa barnet med hemuppgifter även vara motivierande.
Arbeta med konflikthanteringsstrategier inom familjen, men också rent positiva närmandebeteenden och samtalsklimat (röstläge, kroppsspråk, ordval)
Vid suicidalitet
Viktigt att man som psykolog tydliggör sitt syfte och vad som menas med sekretess i förhållande till sådana allvarliga saker så att när man eventuellt behöver involvera föräldrarna i detta att man inte “går bakom ryggen” på barnet
Vid suicidala barn/unga arbetar man även nära föräldrarna när man utformar krisplaner, utöver att såklart arbeta nära med patienten.
Det kan vara bra att informera föräldrarna om också i början av behandlingen att jag som behandlare i första hand kommer att hjälpa den unga att prata med föräldrarna, på så sätt korrigeras föräldrarnas förväntan på vad jag som behandlare “måste” hålla dem uppdaterade på.
Om bedömningen är att akut fara för liv föreligger, har jag som behandlare dock en skyldighet att informera om detta, till föräldrar men även andra relevanta instanser så som psykiatrin m.m.
