Kap 10: Mesmer, Braid, Asch, Milgram och Loftus Flashcards
Vad menas med mesmerism? Vem var mesmerismens grundare? Diskutera hur mesmerismen kan ha bidragit till socialpsykologins framväxt.
Franz Anton Mesmer grundande mesmerismen, eller “Animal magnetism” som han kallade det. Han behandlade patienter på liknande sätt som exorcister, där han beordrade symtomen att röra sig runt i kroppen och att försvinna. Han hade en mer vetenskapligt baserad, om än felaktig förklaring till sin metod, där han förklarade fenomenet med att han och alla människor och djur hade en magnetisk kraft inom sig (animal magnetism), som kunde användas till att styra symptomen i patienten. Han trodde att varje persons kropp var fylld och omgiven av ett magnetiskt kraftfält, som ibland kunde bli felinriktad eller försvagat och orsaka olika sjukdomssymtom, och att han med sin egen magnetiska kraft kunde styra dessa symtom, likt en magnet, med sina bara händer. Till skillnad från exorcisterna som påstod sig driva ut demoner.
Mesmers arbete ledde till förståelse för det vi idag kallar hypnotism, då han i sin behandling satte patienterna i ett slags hypnosliknande fokustillstånd som resulterade i hög suggestibilitet hos patienten. Detta ledde till förståelse för vad som idag kallas “social influence processes”, hur människor formas av andra människors attityder, beteenden och tro. En start på vad som senare blev socialpsykologi.
Vad är Braid känd för enligt läroboken?
Han myntade ordet “neurohypnology” efter grekiskans “hypnos” (sleep) och “neuro” (nervous) som en mer vetenskaplig benämning för mesmerism eller animal magnetism, då han såg likheterna med vanlig sömn fast med en annorlunda “arousal” av nervsystemet.
Han var även först med att definiera ordet “hypnotism” som arbetet med att försätta någon i en “mesmeric trance”, det ord som använts sedan dess.
Han tog mesmerismen/hypnotismen in i laboratorier och banade väg för en mer vetenskaplig förståelse för fenomenet.
Redogör för Asch studie om social konformitet. Ge exempel på social konformitet i det verkliga livet.
Solomon Asch gjorde i mitten av 1900-talet ett experiment för att se om man kunde få vanliga människor att hävda något de själva inte tror är sant endast pga. det sociala trycket en grupp utövar. I den första delen av experimentet lät han samla sju till nio personer i ett rum. Han visade dem ett kort med tre olika långa streck på samt ett kort med bara ett streck på. Sedan bad han personerna att en efter en berätta vilket av strecken på kort ett som var lika långt som strecket på kort två. Den här uppgiften var så pass enkel att utföra att nästan ingen av försökspersonerna svarade fel. Denna del av försöket var en kontroll för att se hur människor lyckades med uppgiften då inget grupptryck utövades. Vid nästa del av experimentet ändrade Asch på förutsättningarna. Försökets utförande var detsamma, sju till nio personer i ett rum vars uppdrag var att berätta vilket av strecken på kort ett som var lika långt som det på kort två. Men denna gång var alla utom en av deltagarna vidtalade i förväg och Asch hade instruerat dem gällande hur de skulle svara. Tanken var att se hur den ovetande personen skulle svara om alla andra personer i rummet gav ett felaktigt svar. Han fick följande resultat: en fjärdedel av försökspersonerna visade sig vara helt självständiga och föll inte för trycket, en fjärdedel av försökspersonerna var osjälvständiga och gav helt efter för det sociala trycket, övriga gav samma felaktiga svar som gruppen vid ett eller ett antal tillfällen.
Redogör för Milgrams studie om lydnad. Ge exempel på lydnad i det verkliga livet.
Försökspersonen (som utdelats rollen ‘lärare’) togs in i ett rum där han instruerades att läsa upp flervalsfrågor till en fejkad försöksperson (skådespelare med rollen ‘elev’.) Om eleven svarade fel på en fråga så skulle han ge eleven en liten stöt och informera denne om det korrekta svaret. För varje fel svar så skulle även styrkan på stötarna öka. Eftersom att detta experiment var fejkat så gavs det aldrig ut några stötar men eleven gav väldigt många fel svar och läraren upplevde det som om han utdelade många och tillslut väldigt höga elstötar. Man började på 15 volt och kunde gå upp till 450 volt. Syftet var här att se hur högt i volt försökspersonen skulle gå. När man frågade personer innan hur många man trodde skulle gå hela vägen upp till 450 volt så var deras svar ungefär 1 % och dessa personer skulle ha sadistiska drag.
När antalet volt gick upp så gav skådespelaren ifrån sig högre klagorop, började banka i väggen, han klagade på hjärtproblem, sa att han inte längre ville delta i experimentet och mot slutet så tystnade han helt. För att ändå få försökspersonen att fortsätta utdela stötar så fick experimentledaren använda sig av fyra meningar.
- Var snäll och fortsätt
- Experimentet kräver att du fortsätter
- Det är av yttersta vikt att du fortsätter
- Du har inget val du måste fortsätta
Om försökspersonen ändå inte ville utdela någon stöt till eleven (skådespelaren) så avbröts experimentet. Det som förvånade alla var att samtliga av deltagarna, de var 40 män som deltog, delade ut stötar så starka som 300 volt. 65 % av deltagarna 26 personer gick faktiskt så långt som till 450 volt. Att få en stöt på 450 volt skulle lätt kunna döda en människa. Om man hårdrar experimentet så visar det alltså att majoriteten av människor skulle döda en annan människa bara för att en man i vit rock ber dem att göra det.
Redogör för Loftus studier om falska minnen. Diskutera vilken betydelse som Loftus studier om falska minnen har i det verkliga livet.
En studie visade en film av en bilkrock för två olika grupper med deltagare. Ena gruppen fick krocken beskriven med ord som: Collided, bumped eller hit. Andra gruppen med aggressivare ord som: Smashed. “Smashed-gruppen” uppskattade hastigheten på bilarna som snabbare än dem i den andra gruppen. En vecka senare frågades deltagarna ifall glassplitter hade förekommit, och dem i “smashed-gruppen” var mer benägna att minnas glassplitter, även om det aldrig förekommit i filmen.
I en annan studie deltog unga vuxna vars familjer hade intervjuats med frågor om deras liv. Experimentledarna berättade fyra historier från deltagarnas liv, varav endast tre var sanna. En var påhittad om ett tillfälle då deltagaren som barn blivit borttappad i ett köpcentrum, och sedan hittad av en snäll gubbe och återförenad med sina skärrade föräldrar. Deltagarna “mindes” den påhittade historien, om än mindre klart än de äkta historierna, och började återge falska minnen om kläderna på mannen som hittat dem osv.
Studierna har stark betydelse för hur mycket vi kan lita på vittnesrapporter i brottsutredningar, eller människors minnen överhuvudtaget.
När levde Franz Mesmer, James Braid, Solomon Asch, Stanley Milgram och Elizabeth Loftus?
Mesmer och Braid: 1700 och 1800-tal.
Asch och Milgram: 1900-talet.
Loftus: 1944-
