Altruism & samarbete Flashcards
(38 cards)
Förklara skillnaden mellan interna och externa belöningar för ett beteende.
🎯 Interna belöningar
Det här är belöningar som kommer inifrån dig själv. Du gör något för att det känns bra, meningsfullt eller roligt.
🧠 Exempel: Du tränar för att du älskar känslan efteråt, eller pluggar för att du är nyfiken.
📚 Forskare: Edward Deci och Richard Ryan – de utvecklade Self-Determination Theory (SDT) som handlar mycket om inre motivation.
🎁 Externa belöningar
Det här är belöningar som kommer utifrån – t.ex. pengar, betyg eller beröm. Du gör något för att få en belöning eller undvika ett straff.
💰 Exempel: Du pluggar för att få ett A eller jobbar extra för att få lön.
📚 Teori: B.F. Skinner – känd för operant betingning, där beteenden förstärks med externa belöningar (eller straff).
Ange fyra ”vinster” som man kan uppnå genom att bete sig prosocialt.
Prosocialt beteende innebär handlingar som gör gott för andra, utan att förvänta sig något i gengäld. Det handlar om att hjälpa, samarbeta, stödja och visa omtanke för andra människor.
- 🧬 Förbättra vår egen grundläggande välfärd
Vi hjälper andra när det kan gynna vår överlevnad eller reproduktion, t.ex. genom att skydda familjen eller få något tillbaka. - 🌟 Öka vår sociala status och få andras godkännande
Prosocialt beteende kan imponera på andra och ge oss respekt, popularitet eller bättre rykte. - 🪞 Stärka vår självbild
Vi vill se oss själva som goda och moraliska personer, och prosocialt beteende stärker den bilden. - 😊 Reglera våra känslor och vårt humör
Att hjälpa andra gör att vi mår bättre, minskar skuld eller ångest, och ökar glädje.
Vilka borde vi vara extra benägna att hjälpa enligt ”inclusive fitness theory”?
Enligt inclusive fitness theory (inkluderande fitness-teorin) borde vi vara extra benägna att hjälpa dem vi delar gener med – alltså våra nära släktingar. 🧬👨👩👧👦
📚 Forskare:
Teorin utvecklades av William D. Hamilton (1964), och den förklarar släktskapsselektion – att vi ibland offrar oss för släktingar eftersom det indirekt gynnar våra egna gener.
🧠 Vad betyder det i praktiken?
Vi är mest benägna att hjälpa:
👶 Barn (50 % av våra gener)
👫 Syskon (50 %)
👨👩👧 Föräldrar (50 %)
👦 Kusiner (12,5 %)
Detta förklaras av Hamiltons regel:
r × b > c
Där:
r = genetiskt släktskap
b = fördel för mottagaren
c = kostnad för den som hjälper
Om nyttan (b) för släktingen är större än kostnaden (c) för dig själv, gånger er genetiska närhet (r) – då är det evolutionärt “värt det” att hjälpa.
🧬 Så: Vi hjälper helst dem vi är genetiskt närmare – det ökar vår inkluderande fitness, alltså både vår egna överlevnad och våra geners spridning.
Ge en möjlig evolutionär förklaring till hjälpande beteende mellan icke-släktingar.
🔁 Reciprok altruism (ömsesidig altruism):
Vi hjälper andra som inte är släkt – om vi tror att de kommer hjälpa oss tillbaka i framtiden.
📚 Forskare: Robert Trivers (1971)
Han föreslog att även icke-släktingar kan utveckla samarbete genom ett system av “du hjälper mig nu, jag hjälper dig sen”.
🧠 Hur funkar det evolutionärt?
Om individer minns vilka som hjälpt dem tidigare, och straffar de som fuskar (t.ex. inte betalar tillbaka), så kan ömsesidigt hjälpsamt beteende bli stabilt över tid – även bland främlingar.
🧍+🧍 = 💪
🫱 Jag hjälper dig att jaga idag
🤝 Du hjälper mig samla mat nästa vecka
🔄 Vi båda överlever och för våra gener vidare
👀 Viktiga förutsättningar:
Upprepade möten
Minnesförmåga
Möjlighet att straffa fuskare (t.ex. uteslutning ur gruppen)
💡 Sammanfattning:
Även om vi inte är släkt, så kan hjälpsamhet löna sig på lång sikt – och det har därför kunnat utvecklas genom naturligt urval.
Vilka resultat om prosocialt beteende har man fått fram genom tvillingstudier?
Tvillingstudier har gett intressanta insikter om prosocialt beteende – alltså varför vissa är mer hjälpsamma, empatiska eller generösa än andra.
🧬 Resultat från tvillingstudier visar:
1. Prosociala beteenden är delvis ärftliga
👶 Tvillingstudier visar att gener förklarar en del av variationen i prosociala egenskaper som empati, generositet och hjälpsamhet.
📊 Ungefär 30–50 % av variationen i prosocialt beteende kan förklaras av genetiska faktorer.
🔍 Detta ser man genom att enäggstvillingar (som delar 100 % av sina gener) oftare liknar varandra i prosocialitet än tvåäggstvillingar (som delar ca 50 %).
- Miljön spelar också en stor roll
🌱 Trots den genetiska påverkan, så visar studier också att miljöfaktorer (som uppfostran, kultur, vänskaper) påverkar hur prosociala vi blir – särskilt icke-delad miljö (sånt som skiljer mellan syskon).
Tvillingstudier visar att identiska tvillingar är mer lika i sitt prosociala beteende än icke-identiska tvillingar. Detta gäller både barn och vuxna. I uppgifter där man kunde hjälpa varandra var tvillingar mycket mer hjälpsamma mot varandra än icke-identiska.
Hjälpsamhet påverkas därav både av genetiska och miljömässiga faktorer ungefär lika mycket.
Hur påverkar studier i ekonomi benägenheten att bete sig prosocialt?
- 🧠 Ekonomisk utbildning kan minska prosocialt beteende
Studier har visat att personer som läser ekonomi ofta blir mindre benägna att agera prosocialt – särskilt i ekonomiska spel.
📚 Forskning:
Frank, Gilovich & Regan (1993) visade att ekonomistudenter i högre grad valde själviska strategier i spel jämfört med andra studenter.
Hypotes: Ekonomistudier lär ut modellen om “homo economicus” – att människan är rationell och egenintresserad – vilket kan forma studenternas världsbild och beteende. - 📊 Fokus på vinstmaximering kan tränga undan empati
När man uppmanas att tänka som en “ekonomisk aktör” kan det minska empatiska och moraliska överväganden.
💬 Exempel: En person som ställs inför ett moraliskt dilemma efter att ha läst en text om marknadstänkande visar ofta lägre vilja att hjälpa andra. - 📉 Mäter man med pengar – får man själviskare svar?
Att formulera frågor eller experiment i ekonomiska termer (t.ex. vinst, kontrakt, betalning) kan aktivera en mer kall, kalkylerande mindset, vilket minskar spontant prosocialt beteende.
🔁 Sammanfattning:
🧮 Studier i ekonomi kan påverka benägenheten att vara prosocial – genom att forma hur människor ser på andra och på sig själva:
“Om alla tänker på sin egen vinning – varför ska jag vara den som ger?” 🤔
Men det är inte hela bilden – beteendeekonomi visar också att vi inte bara är själviska.
På vilket sätt verkar benägenheten att hjälpa andra skilja sig mellan USA på den ena sidan och Japan och Kina på den andra? Hur har man förklarat denna skillnad?
🌎 Skillnader i prosocialt beteende: USA vs. Japan och Kina
🧍♂️🇺🇸 Amerikaner är mer benägna att:
Hjälpa främlingar
Visa generositet utanför den egna gruppen
🧑🤝🧑🇯🇵🇨🇳 Japaner och kineser är mer benägna att:
Hjälpa människor inom sin in-grupp (familj, vänner, kollegor)
Vara tillbakadragna i offentliga sammanhang, särskilt mot okända
🔍 Förklaring: Socialisering och kultur
👨👩👧👦 I USA (individualistisk kultur):
Barn uppmuntras att vara självständiga
Hemmet är ofta öppet för gäster
Socialiseras till att bygga relationer med olika typer av människor
➡️ Skapar en bredare känsla av “vi” – vilket gör det mer naturligt att hjälpa okända.
🏠 I Japan och Kina (kollektivistiska kulturer):
Hemmet är en privat zon, främst för familj och nära vänner
Barn lär sig stark lojalitet till den egna gruppen
➡️ Prosocialitet riktas mest till de man tillhör, inte främlingar.
Vilka gemensamma drag har man observerat bland människor som hjälpte folk undan förföljelserna under andra världskriget?
💡 Gemensamma drag hos de som hjälpte under Förintelsen:
- Uppväxt i mångfaldiga hem
- De som hjälpte judar och andra förföljda under andra världskriget växte ofta upp i miljöer där mångfald var en självklar del av livet.
- De hade kontakt med människor från olika sociala klasser, religioner, och bakgrunder.
Detta gjorde att de lärde sig att värdera och acceptera skillnader, vilket i sin tur ökade deras benägenhet att hjälpa främlingar i nödläge.
🌍 Exempel: Barn som växte upp i hem där människor från olika etniciteter och religioner möttes blev mer benägna att se alla människor som en del av samma mänskliga gemenskap.
En utvidgad känsla av “vi”:
- De som hjälpte under förföljelserna hade en stark känsla av att alla människor hörde till samma mänskliga gemenskap, oavsett bakgrund.
- De såg främlingar som en del av sitt ansvar och behandlade dem med empati och omtanke.
- Denna känsla av att tillhöra en större gemenskap än sin egen grupp var viktig för att övervinna de negativa normer som existerade i samhället under kriget.
🤝 Empati:
- De hade en högre förmåga att sätta sig in i andras svårigheter och var mer benägna att ingripa när någon behövde hjälp.
- Fortsatt hjälpbeteende genom livet
- De som hjälpte under andra världskriget fortsatte ofta att visa en hög grad av prosocialt beteende även senare i livet.
- Detta tyder på att deras erfarenheter av att hjälpa andra under krisen stärkte deras inre motivation att fortsätta hjälpa genom hela livet.
- En livslång tendens att hjälpa andra var en naturlig följd av de normer och värderingar de utvecklat under barndomen.
🧠 Förklaring: Tidiga erfarenheter av mångfald och empatisk förmåga.
Forskning visar att tidiga erfarenheter av mångfald i hemmet spelar en avgörande roll för att utveckla en bredare empatisk förmåga. De som växte upp i hem där olika människor behandlades lika lärde sig att värdera människors värdighet och rättigheter utan att fokusera på etnicitet eller bakgrund.
📚 Forskning & teorier:
Edward Deci & Richard Ryan – deras teori om självbestämmande (Self-Determination Theory) pekar på hur motivation att hjälpa andra kan växa fram genom upplevelser av empati och gemenskap.
Beskriv två indikatorer på släktskap.
Likhet (Similarity):
- Vi tenderar att hjälpa människor som liknar oss i utseende, personlighet eller attityder 👥.
- Detta beror på att vi omedvetet eller medvetet bedömer att personer som liknar oss kan dela gener med oss, vilket gör att vi är mer benägna att stödja dem.
- Evolutionär psykologi förklarar detta genom släktskapsselektion, en teori som utvecklades av William Hamilton. Han menade att vi favoriserar individer som är nära släktingar för att öka överlevnadschanserna för våra gemensamma gener.
- Robert Trivers vidareutvecklade teorin om släktskapsselektion och beskrev hur vi tenderar att investera mer i att hjälpa släktingar, särskilt de som liknar oss.
- Forskning har visat att likhet kan skapa förtroende och öka våra chanser att samarbeta, eftersom vi ofta förutsätter att likheter mellan oss innebär en större benägenhet att samarbeta eller hjälpa.
Familiaritet (Familiarity):
- Vi hjälper oftare de personer vi känner eller har haft mycket kontakt med 🏡.
- Familiarity principle innebär att ju mer vi interagerar med någon, desto mer benägna är vi att utveckla positiva känslor och vilja hjälpa dem.
- Evolutionärt kan detta ha uppstått för att släktingar är nära oss under uppväxten, vilket gör att vi är mer benägna att hjälpa dem i framtiden.
- Elliot Aronson och Albert Bandura har bidragit till förståelsen av detta fenomen genom att visa hur upprepade interaktioner och närhet skapar starkare band och förtroende.
- Närhet och repetitiv interaktion gör att vi lättare kan identifiera och stödja de personer vi har etablerat starka känslomässiga och sociala band med. Detta gör oss mer benägna att hjälpa personer i vår närhet, särskilt om de är släktingar.
Sammanfattningsvis bygger både likhet och familiaritet på psykologiska och evolutionära mekanismer som främjar samarbete och stöd inom familje- och släktgrupper, vilket gynnar våra gemensamma gener och överlevnad. 🌱👨👩👧👦
Vad är ”potlatching” och vad tros det fylla för funktion?
Potlatching är en ceremoniell gåvofest där en värd ger bort stora mängder egendom - ibland till den grad att hen blir skuldsatt.
Potlatching fungerar som ett sätt att etablera och bekräfta social status och rang i samhället. Den som kan ge bort mycket uppfattas som mäktig och framgångsrik.
Vad innebär ”bystander” effekten? Hur har denna effekt förklarats?
👥 Bystander-effekten
Definition: Bystander-effekten, även kallad “åskådareffekten”, innebär att ju fler personer som är närvarande vid en nödsituation, desto mindre sannolikt är det att någon ingriper och hjälper. Fenomenet visar på hur människor tenderar att avstå från att agera när de är i en grupp, eftersom de förväntar sig att någon annan ska ta ansvar.
🧠 Förklaringar till Bystander-effekten
Diffusion av ansvar:
Forskare som Bibb Latané och John Darley (1968) utvecklade teorin om att i en grupp sprids ansvaret för att ingripa ut bland flera individer, vilket gör att varje person känner mindre ansvar för att agera.
Socialt bevis:
När andra människor inte agerar i en nödsituation tenderar åskådare att tolka situationen som mindre akut, och följer andras passiva beteende. Om ingen annan reagerar, drar man slutsatsen att hjälp inte är nödvändig.
Rädsla för socialt ogillande:
Individer kan känna osäkerhet om hur deras handlingar kommer att uppfattas av andra. Om de ingriper och situationen inte var så allvarlig, kan de bli kritiserade. Därför avstår många från att hjälpa, särskilt i offentliga sammanhang.
Förtroende för myndigheter eller andra aktörer:
Människor kan anta att hjälp redan är på väg, särskilt om de är i en offentlig miljö där säkerhetspersonal eller myndigheter är närvarande.
🧑🔬 Studier och forskning
Kitty Genovese-fallet (1964) är ett berömt exempel på bystander-effekten, där en kvinna mördades i New York medan många grannar hörde hennes rop på hjälp men ingen ingrrep.
Latané och Darley’s experiment (1968):
Forskare skapade en nödsituation där deltagare antingen var ensamma eller i grupp. Resultaten visade att människor som var i grupp var mycket mindre benägna att ingripa än de som var ensamma.
Vad innebär ”diffusion of responsibility”?
⚖️ Diffusion of Responsibility
Definition: Diffusion of responsibility (ansvarets spridning) är ett psykologiskt fenomen där individer i en grupp känner ett minskat personligt ansvar för att agera i en nödsituation eller för att ta initiativ till en uppgift. Detta beror på att ansvaret delas upp bland gruppens medlemmar, vilket leder till att varje individ uppfattar sin egen ansvarighet som mindre, och därmed är mindre benägen att ingripa eller ta ansvar.
🧠 Förklaringar och Teorier
Grupptänkande och sociala normer:
När människor är i grupp tenderar de att anpassa sina beteenden efter vad de tror att andra gör. Om ingen annan i gruppen agerar, tror individer att de inte heller behöver göra det, vilket minskar känslan av personligt ansvar.
Åskådareffekt:
Diffusion of responsibility är en av de centrala förklaringarna till bystander-effekten. Forskare som Bibb Latané och John Darley (1968) visade att ju fler människor som är närvarande i en nödsituation, desto mindre troligt är det att någon ingriper. Detta beror på att ansvaret för att hjälpa sprids ut bland alla i gruppen.
Kollektivt ansvar:
I större grupper känner individer att det är “någon annans” ansvar att agera. Detta kan leda till att ingen ingriper alls, eftersom alla förväntar sig att andra kommer att ta hand om situationen.
👨🔬 Exempel och Forskning
Kitty Genovese-fallet (1964): Detta tragiska fall, där en kvinna mördades medan hennes grannar hörde hennes rop på hjälp men inte ingrep, är ett klassiskt exempel på diffusion of responsibility. Ingen av åskådarna kände att de hade ett personligt ansvar att hjälpa, troligen för att många var närvarande och förväntade sig att någon annan skulle agera.
Latané och Darley’s experiment (1968): Forskarnas experiment visade att människor som var i grupp var mycket mindre benägna att ingripa i en nödsituation, jämfört med de som var ensamma. Detta bekräftade att när många är närvarande, sprids ansvaret för att hjälpa ut bland dem.
🌐 Effekter på Samhället
Sociala beslut och aktioner: I samhällssituationer där kollektiv handling krävs (t.ex. vid miljöproblem, samhällsengagemang), kan diffusion of responsibility leda till att ingen tar ansvar för förändring, eftersom alla förväntar sig att andra ska ta initiativ.
Vad innebär “pluralistisk ignorans”? Ge ett konkret exempel.
❓ Pluralistisk Ignorans
Definition: Pluralistisk ignorans är ett psykologiskt fenomen där en person felaktigt tror att andra i en grupp inte delar deras tankar eller känslor om en situation, och därför anpassar sig till den uppfattade gruppens normer eller beteenden. Detta leder till att ingen ingriper eller gör något åt en potentiellt problematisk situation, eftersom alla tror att andra inte ser behovet av handling, även om de själva gör det.
🗣Enkel förklaring: Det handlar om att individer inte handlar eller uttrycker sina åsikter, eftersom de tror att alla andra redan har en annan uppfattning eller inte bryr sig om problemet. Detta skapar en falsk uppfattning av enighet, trots att alla egentligen känner samma sak.
🔥Begreppet pluralistisk ignorans myntades av Bernard Weiner (1972) i samband med studier om socialpsykologi och gruppdynamik. Weiner och andra forskare, som John Darley och Bibb Latané, bidrog till förståelsen av sociala fenomen som påverkar individers beteende i grupper, som bystander-effekten och pluralistisk ignorans.
🧠 Förklaring och Teorier
- Falsk enighet: I en grupp kan alla vara osäkra eller obekväma med en situation, men var och en tror att de andra är säkra på vad som händer och inte behöver något ingripande. Därför väntar alla på att någon annan ska agera, vilket leder till att ingen gör något.
- Socialt tryck: Individer anpassar sig till andras beteenden för att passa in och undvika att stå ut eller göra något som kan uppfattas som fel. Detta skapar en situation där alla tror att ingen annan reagerar, vilket gör att ingen känner sig “tvingad” att agera.
👨🔬 🔥Konkret Exempel på Pluralistisk Ignorans👀⚡️
- Alkohol- och drogmissbruk i universitetsmiljöer: Ett vanligt exempel på pluralistisk ignorans ses i universitetssammanhang, där studenter kanske tror att deras kamrater dricker mycket eller använder droger regelbundet, eftersom de aldrig ser någon uttrycka tvivel eller säga emot. Trots att många studenter egentligen inte gillar att dricka eller inte vill delta i den kulturen, tror alla att de är ensamma om att känna så. Därför fortsätter missbruket i tysthet, och ingen tar upp problemet eller söker hjälp, eftersom alla förutsätter att alla andra är bekväma med det.
- Klassrumsdynamik: Om en lärare ställer en fråga till klassen och ingen svarar, kan det bero på pluralistisk ignorans. Varje student tror att ingen annan vet svaret, och därför vågar ingen säga något, trots att flera personer egentligen har rätt svar eller skulle vilja bidra.
🧑🔬 Forskning och Studier⚡️
Forskning av Latané och Darley (1970): Pluralistisk ignorans är nära kopplat till bystander-effekten, där människor inte ingriper i en nödsituation eftersom de tror att andra inte ser situationen som allvarlig. Forskningen visade att när ingen i gruppen reagerar, tenderar alla att anta att de andra inte ser någon anledning att agera, vilket leder till passivitet.
Hur påverkar anonymitet benägenheten att hjälpa? Ge en möjlig förklaring till denna effekt.
🕵️♂️ Anonymitet och Benägenhet att Hjälpa
Effekt: Anonymitet kan minska benägenheten att hjälpa i nödsituationer. När människor är anonyma, det vill säga, inte känner att de kan identifieras eller spåras, är de mindre benägna att ingripa och hjälpa jämfört med när de är identifierbara.
🧠 Förklaring till Effekten
Minskad socialt ansvar:
När en person är anonym i en situation, känns det som att deras ansvar för att hjälpa minskar. Om ingen kan identifiera eller koppla deras handlingar till dem, känner individen sig mindre pressad att agera. Denna minskade känsla av ansvar kan göra att man drar sig undan från att ingripa, vilket leder till passivitet.
Brist på socialt tryck:
Om individen inte är synlig för andra, finns det ingen social uppmuntran eller tryck att göra rätt sak. Socialt tryck från andra, såsom att någon ser och eventuellt godkänner eller kritiserar ens handling, kan försvinna i en anonym miljö. Detta kan göra att människor känner att de inte behöver “bevisa” sig själva genom att hjälpa.
Skuld och konsekvenser:
När en person inte är identifierbar kan de känna att de inte behöver oroa sig för att bli kritiserade om något går fel, eller om deras hjälp inte är önskad. Utan ansvaret att stå för sina handlingar, minskar risken för att känna skuld, vilket kan minska benägenheten att hjälpa.
🧑🔬 Forskning och Experiment
Latané och Darley (1970) genomförde en studie där deltagare var anonyma eller synliga för andra under en nödsituation. Deras forskning visade att deltagare som var anonyma var mindre benägna att ingripa i en nödsituation än de som var synliga, vilket stödde teorin att anonymitet minskar ansvarskänsla och viljan att hjälpa.
Vad fann Shotland och Straw (1976) när de arrangerade ett bråk mellan en kvinna och en man på en offentlig plats.
🧑🔬 Studie av Shotland och Straw (1976)
Forskningens syfte: Shotland och Straw (1976) genomförde ett experiment för att undersöka hur människor reagerar på offentliga bråk och vad som påverkar deras benägenhet att ingripa. De arrangerade en scen där en kvinna och en man bråkade på en offentlig plats och observerade omgivningens reaktioner beroende på hur bråket presenterades.
🧠 Resultat och Slutsatser
Romantiskt Par:
När kvinnan sa “jag vet inte varför jag gifte mig med dig”, tolkade majoriteten av observatörerna situationen som ett personligt äktenskapsbråk. Eftersom det uppfattades som ett privat gräl mellan ett par, var folk mycket mindre benägna att ingripa.
Förklaring: Människor vill inte blanda sig i privata relationer, även om de ser våld förekomma. De kan känna att det inte är deras plats att ingripa i vad de uppfattar som en privat konflikt.
Främling och Våld:
När kvinnan istället skrek “jag känner dig inte”, uppfattades det som att det var en situation där en främling utsattes för våld från en okänd person. Fler observatörer var benägna att ingripa i detta fall, eftersom det tolkades som en akut nödsituation där ett brott pågick.
Förklaring: Om bråket tolkades som en offentlig och okänd attack (inte ett privat gräl) blev folk mer benägna att agera, eftersom de såg det som ett brott där hjälp behövdes.
🧐 Viktig Slutsats
Tydlig signalering: Studien visade att folk tenderar att undvika att ingripa i privata konflikter, även om våld är inblandat. Därför är det viktigt att tydligt signalera om en situation involverar en främling och ett brott, snarare än att vara ett personligt gräl. Om människor förstår att det handlar om ett brott, är de mer benägna att hjälpa.
Vad skall man göra för att öka sannolikheten för att få hjälp om man t.ex. känner att man har en hjärtattack på gång på en allmän plats med flera andra personer i närheten.
💡 Hur man ökar sannolikheten att få hjälp vid en nödsituation (t.ex. hjärtattack)
För att öka chansen att få hjälp vid en nödsituation när man är på en offentlig plats med många människor i närheten, bör du ta följande steg:
1️⃣ Tydligt uttrycka att du behöver hjälp
Var konkret och direkt: För att undvika osäkerhet bland åskådare, är det viktigt att du tydligt uttrycker att du behöver hjälp. Säg något som “Jag tror att jag får en hjärtattack, jag behöver hjälp!” Detta gör att andra förstår allvaret i situationen och inte tolkar den som ett mindre problem.
2️⃣ Peka ut en specifik person i mängden
Minska diffusans av ansvar: För att övervinna den “diffusion av ansvar” som ofta inträffar i grupper, pekar du på en specifik person och säger exempelvis: “Du i den blå jackan, kan du ringa ambulans?”. Genom att peka ut en person minskar du osäkerheten och ger den personen ett tydligt ansvar att agera, vilket gör att de är mer benägna att hjälpa.
3️⃣ Säg exakt vad du vill att personen ska göra
Ge konkreta instruktioner: Människor är mer benägna att hjälpa om de får ett tydligt och specifikt uppdrag. Istället för att säga “hjälp mig”, kan du säga något som “Kan du ringa 112?” eller “Kan du hålla min hand och prata med mig tills ambulansen kommer?” Detta minskar tvekan och gör det lättare för personen att agera.
🧠 Förklaring:
Bystander-effekten och diffusion av ansvar gör att människor tenderar att avstå från att hjälpa om de inte känner att ansvaret är tydligt tilldelat. Genom att göra situationen konkret och ge direkta instruktioner ökar du chansen att någon verkligen ingriper.
Hur påverkar ”need for approval” personers benägenhet att bete sig altruistiskt (åtminstone enligt Satows (1975) studie)?
🧠 Definition av “Need for Approval”: Personen har ett starkt behov av att bli accepterad och godkänd av andra. Detta kan påverka deras beteenden, inklusive deras benägenhet att hjälpa andra.
Definition av altruistiskt beteende:
Att bete sig altruistiskt innebär att hjälpa andra utan att förvänta sig någon belöning eller egen vinning. Det är en form av prosocialt beteende, men med ett särskilt fokus på osjälviskhet.
📊 Resultat från Satows Studie (1975)
Personer med hög “need for approval”:
Dessa individer är mer benägna att bete sig altruistiskt (hjälpa andra), men deras motiv är inte nödvändigtvis inriktade på genuin godhet. De hjälper för att få social bekräftelse och godkännande från andra, snarare än av rena altruistiska skäl.
Offentliga handlingar:
När hjälpen kan observeras av andra, t.ex. vid offentliga donationer, visade dessa personer större benägenhet att hjälpa. De kände att deras handlingar skulle ge positiv uppmärksamhet och därför var de mer benägna att ge pengar eller hjälpa till.
Privata handlingar:
När donationen eller hjälpen sker privat, utan att andra ser eller vet om det, försvann denna benägenhet. Personer med hög “need for approval” var inte mer benägna att hjälpa i det här fallet, eftersom de inte kunde få socialt godkännande eller bekräftelse från andra.
🧑🔬 Förklaring till Effekt
- Social bekräftelse: Satows studie tyder på att personer med hög “need for approval” inte är altruistiska på samma sätt som andra. De söker extern bekräftelse och deras motivation att hjälpa är ofta kopplad till det sociala erkännandet de får när deras handlingar observeras.
- Beteende i offentliga sammanhang: När hjälpen eller donationen är synlig för andra, tenderar dessa personer att agera på ett sätt som stärker deras sociala status eller acceptans. Detta gör att de är mer benägna att hjälpa, men handlingen sker i syfte att skapa ett positivt intryck snarare än av genuin önskan att hjälpa.
Vilket korrelat till graden av hjälpsamhet fann Levine (2003) i sin studie av 36 amerikanska städer? Hur har detta samband förklarats?
🏙️ Levine (2003) och Befolkningstäthetens Påverkan på Hjälpsamhet
Studien: I en studie av 36 amerikanska städer undersökte Levine (2003) hur faktorer som befolkningstäthet påverkar människors benägenhet att hjälpa främlingar i nödsituationer.
📊 Resultat från Levine (2003)
Befolkningstäthet och hjälpsamhet:
Levine fann att befolkningstäthet var negativt korrelerad med hjälpsamhet. Detta innebär att ju tätare befolkningen var i en stad, desto mindre benägna var människor att hjälpa främlingar.
Tätare befolkning = mindre hjälp:
I städer med högre befolkningstäthet (dvs. där människor lever på mindre yta), var människor mindre benägna att ingripa eller erbjuda hjälp i nödsituationer jämfört med städer där befolkningstätheten var lägre.
Stadens storlek vs. befolkningstäthet:
Det var inte storleken på staden som var avgörande för hjälpsamhet, utan det handlade om hur tät och trångbodd staden var. En stor stad med låg befolkningstäthet kunde ha högre nivåer av hjälpsamhet än en liten stad med hög densitet.
🧠 Förklaring till Sambandet
Sensorisk överbelastning och stress:
En förklaring till detta samband är att människor i tätare miljöer upplever sensorisk överbelastning och stress på grund av den höga mängden stimuli (ljud, människor, trafik etc.). Detta leder till att de blir mer “desensibiliserade” och mindre uppmärksamma på omgivningen och andras behov.
Kognitiv avstängning:
För att hantera den överväldigande mängden information och stimuli, tenderar människor att stänga av och inte notera andras behov, vilket minskar benägenheten att hjälpa. De känner ett behov av att fokusera på sina egna behov och hantera sin stress, snarare än att hjälpa främlingar.
“Bystander-effekten” i täta miljöer:
I täta miljöer kan “bystander-effekten” förstärkas, där många människor inte agerar, eftersom de antar att någon annan kommer att ta initiativet. Detta gäller särskilt om alla är upptagna med att hantera sina egna liv i en hektisk och stressig miljö.
👥 Sammanfattning
Levine (2003) fann att befolkningstäthet var en negativ korrelat till hjälpsamhet – i tätare städer var människor mindre benägna att hjälpa främlingar. Denna effekt förklaras med att människor i täta miljöer upplever sensorisk överbelastning och stress, vilket gör att de stänger av och inte uppmärksammar andras behov. Det är inte stadens storlek, utan snarare hur trångbodd den är, som påverkar benägenheten att hjälpa.
Vilka könsskillnader i benägenheten att hjälpa andra har man observerat?
👩⚖️ Könsskillnader i Benägenheten att Hjälpa Andra
Forskning har visat på genomsnittliga könsskillnader i människors benägenhet att hjälpa andra, särskilt beroende på situationens karaktär. Här är några av de viktigaste observationerna:
🧑🦰 Mäns Benägenhet att Hjälpa:
Offentliga nödsituationer: Män är oftare benägna att hjälpa i offentliga nödsituationer, särskilt om situationen kräver mod eller fysisk insats, t.ex. vid en olycka eller ett brott.
Exempel: Män är mer benägna att ingripa om de ser någon i fara, som att stoppa en fysisk övergrepp eller hjälpa till vid en bilolycka.
Främlingar: Män tenderar också att hjälpa främlingar i nödsituationer, där deras hjälp är mer synlig och kan kopplas till traditionella idéer om hjältemod och mod.
👩 Kvinnors Benägenhet att Hjälpa:
Relationella och empatiska situationer: Kvinnor är mer benägna att hjälpa i situationer som kräver empati och emotionellt stöd, särskilt när det gäller att hjälpa familj, vänner eller nära relationer.
Exempel: Kvinnor är mer benägna att erbjuda emotionellt stöd, hjälpa till med vård av sjuka eller äldre personer, eller ge relationellt stöd till vänner i behov.
Vårdande hjälp: Kvinnor tenderar att vara mer benägna att hjälpa i situationer som involverar omsorg, förståelse och stöd, snarare än fysiska eller offentliga nödsituationer.
👩🔬 Förklaring av Könsskillnader – Sociala Könsroller:
Män: Socialiseras ofta att vara djärva, modiga och handlingskraftiga, vilket gör att deras hjälpsamhet tenderar att vara mer fokuserad på att agera i offentliga nödsituationer där fysisk insats och mod krävs. Detta passar in i den traditionella idén om mannen som hjälte eller beskyddare.
Kvinnor: Socialiseras å andra sidan att vara vårdande, omsorgsfulla och relationella, vilket gör att deras hjälpsamhet tenderar att vara mer inriktad på att ge emotionellt stöd och hjälpa till med relationella problem. Detta passar in i den traditionella bilden av kvinnan som vårdare och omsorgsperson i familjen och samhället.
Vad är det vanligaste svaret när man frågar folk, åtminstone i USA, varför de deltar i välgörenhet?
💬 Varför Deltar Folk i Välgörenhet?
I en studie som genomfördes i USA visade det sig att den vanligaste anledningen till att människor deltar i välgörenhet är att välgörenhet stämmer överens med deras personliga värderingar. Här är de viktigaste resultaten:
📊 Resultat från Studien:
87% av de tillfrågade svarade att de deltar i välgörenhet för att det stämmer överens med deras personliga värderingar.
Detta innebär att människor ser välgörenhet och hjälpsamhet som en reflektion av deras egna identiteter och normer, snarare än ett svar på yttre tryck eller förväntningar.
🧠 Förklaring till Beteendet:
Personlig identitet och värderingar: Människor som engagerar sig i välgörenhet tenderar att göra det eftersom det stärker deras självbild och överensstämmer med deras egna moraliska värderingar. Hjälpande beteenden betraktas som ett sätt att uttrycka sina inre normer och värderingar om godhet och samhällsansvar.
Inte för yttre belöning: Detta tyder på att välgörenhet inte nödvändigtvis görs för att få socialt erkännande eller belöning från andra, utan snarare för att det känns som en naturlig förlängning av deras personlighet och världsbild.
Hur påverkar religiositet människors benägenhet att ägna sig åt hjälpande?
🙏 Religiositet och Benägenhet att Hjälpa Andra
Religiösa personers benägenhet att engagera sig i hjälpande beteenden har undersökts i flera studier, och här är några av de viktigaste observationerna:
📊 Resultat:
Religiösa personer är generellt mer benägna att ge välgörenhet och hjälpa andra, särskilt de som regelbundet deltar i gudstjänst.
De som praktiserar sin religion aktivt (t.ex. genom att gå på gudstjänst eller vara involverade i religiösa aktiviteter) tenderar att vara mer generösa med sina resurser och tid när det gäller att hjälpa andra.
🧠 Förklaring:
Religiösa principer om omsorg om andra:
De flesta större religioner betonar omsorg om andra människor som en grundläggande moralisk princip. Exempelvis i kristendom, islam, judendom och många andra religioner, finns det starka uppmaningar om att hjälpa de behövande, vara medkännande och ge till välgörenhet.
Detta kan skapa en stark inre motivation för troende att agera på dessa värderingar i sitt dagliga liv genom att hjälpa andra, vare sig det handlar om ekonomisk hjälp, volontärarbete eller emotionellt stöd.
Religiös identitet som motivator:
Många religiösa individer ser sitt hjälpbeteende som en reflektion av deras religiösa identitet. De kan säga saker som “vi är kristna”, vilket innebär att de följer religiösa läror som uppmuntrar välgörenhet och att hjälpa de som är i nöd.
Deras religiösa identitet fungerar som ett moraliskt ramverk som förklarar och rättfärdigar deras hjälpbeteende, vilket gör det till en central del av deras liv och inte bara en handling av medkänsla.
Gemenskap och socialt stöd:
Genom att vara en del av en religiös gemenskap kan personer också uppleva ett starkt socialt stöd och ansvar att hjälpa andra, eftersom religiösa grupper ofta uppmuntrar sina medlemmar att arbeta tillsammans för goda ändamål och stödja varandra i tider av behov.
Beskriv hur ”labeling effect” kan påverka hjälpande beteende.
Labeling effect är ett begrepp som har sitt ursprung inom socialpsykologi, och det är kopplat till labeling theory som först utvecklades av sociologen Howard Becker.
🏷️ Labeling Effect och Hjälpande Beteende
Labeling effect (etiketteringseffekten) syftar på hur etiketter eller stämplar som sätts på en person eller en grupp kan påverka deras beteenden och andras förväntningar på dem. När det gäller hjälpande beteende kan detta ha både positiva och negativa konsekvenser beroende på vilken typ av etikett som sätts.
📊 Hur Labeling Effect Påverkar Hjälpande Beteende:
Positiva etiketter och ökat hjälpbeteende:
- Om en person får en positiv etikett (t.ex. “snäll”, “hjälpsam”, “generös”), kan detta uppmuntra personen att bete sig i enlighet med denna etikett och känna ett större ansvar att agera på ett hjälpsamt sätt.
- Etiketter som “en person som hjälper andra” kan exempelvis skapa en förväntning om hjälpsamhet, både för individen och för andra. Personen kan känna sig mer pressad eller motiverad att leva upp till denna etikett genom att hjälpa andra mer.
Negativa etiketter och minskat hjälpbeteende:
- Om en person får en negativ etikett (t.ex. “egoistisk”, “osolidarisk”, “likgiltig”), kan detta leda till att individen drar sig undan från att hjälpa och istället undviker att agera för att inte förstärka den negativa stämpeln.
- En negativ etikett kan också leda till att personen internaliserar denna etikett och känner sig mindre benägen att agera altruistiskt eftersom de inte känner sig som en “hjälpsam” person.
🧠 Förklaring till Labeling Effect i Hjälpande Beteende:
Förväntningar och sociala normer: När människor får en etikett, antingen positiv eller negativ, kan det forma både deras egna förväntningar på sig själva och de förväntningar andra har på dem. Människor tenderar att agera i enlighet med dessa förväntningar, även om de inte medvetet vill leva upp till en viss etikett. Detta skapar en självuppfyllande profetia där etiketten leder till det beteende som förväntas.
Socialt tryck: En positiv etikett kan skapa ett socialt tryck att leva upp till de normer och förväntningar som följer med etiketten. Om någon ständigt blir sett som hjälpsam eller omtänksam, kan det bli svårt för dem att avstå från att hjälpa när en situation uppstår, för att inte verka inkonsekvent eller hycklande.
Internalisering: När en etikett sätts på någon kan de börja internalisera den som en del av sin identitet, vilket kan påverka deras beteende. En etikett som “hjälpsam” kan göra att individen ser sig själv som någon som alltid hjälper, vilket gör att de är mer benägna att ingripa i nödsituationer.
Hur kan man påverka människors ”self-focus”? Vad har detta för effekt på benägenheten att hjälpa? Hur har man förklarat denna effekt?
🧠 Self-Focus och Hjälpande Beteende
Self-focus innebär att rikta uppmärksamheten mot sig själv, vilket kan påverka hjälpbeteende på olika sätt beroende på om personen har en personlig kris eller inte.
📊 Hur Self-Focus Påverkas:
Self-focus kan uppnås genom aktiviteter som:
- Fylla i biografiska formulär
- Se sig själv i spegeln
- Bli fotograferad eller se sig på video
📉 Effekt på Hjälpande Beteende:
Ökad hjälpbenägenhet utan personlig kris:
När folk inte är stressade eller upptagna med egna problem, kan self-focus påminna dem om deras hjälpsamma värderingar, vilket gör dem mer benägna att hjälpa andra.
Minskad hjälpbenägenhet vid personlig kris:
Om någon har egna problem eller är stressad, fokuserar de mer på sina egna bekymmer, vilket minskar deras vilja att hjälpa andra.
🧠 Förklaring:
Self-focus gör att vi agerar enligt våra inre värderingar, men detta är mer möjligt när vi inte är stressade eller upptagna med egna problem. När vi är i en personlig kris, minskar vår förmåga att hjälpa andra eftersom vi fokuserar på våra egna behov.
Beskriv hur viljan att skydda sin självkänsla i vissa situationer kan minska benägenheten att hjälpa.
🧠 Självkänsla och Hjälpande Beteende
När hjälpande beteende hotar självkänslan, kan människor undvika att hjälpa för att skydda sitt egenvärde. Detta sker särskilt i situationer där man riskerar att framstå som mindre kompetent än andra, särskilt nära vänner eller inom områden som är viktiga för ens självbild.
📊 Hur Självkänslan Påverkar Hjälpande:
Undvikande av hjälp vid självkänslorisk:
När någon riskerar att framstå som mindre kompetent än en vän eller konkurrent, kan de undvika att hjälpa för att inte känna sig överträffade. Detta sker ofta inom områden där man identifierar sig starkt, som intelligens eller färdigheter.
Jämförelser och självkänsla:
Jämförelser med andra kan leda till att hjälpandet hotar självkänslan, särskilt om vi känner att det kan påverka hur vi uppfattas av andra, exempelvis om vi inte vill bli “slagna” på ett område vi värderar högt.
📉 Exempel:
I en studie gav deltagare sämre ledtrådar till sina vänner än främlingar när uppgiften handlade om intelligens, eftersom de inte ville riskera att framstå som mindre intelligenta än sina vänner, vilket skulle hota deras självbild.
🧠 Förklaring:
Självkänsla kan fungera som en barriär för hjälpbeteende när vi känner att det utmanar vår identitet eller kompetens, särskilt inom områden som är centrala för hur vi ser på oss själva. För att skydda vår självkänsla kan vi undvika att hjälpa andra om vi tror att det skulle minska vårt sociala anseende eller vår kompetens.
