Identitet Flashcards
(25 cards)
Vad innebär “self-monitoring”?
Self-monitoring innebär att en person observerar sitt eget beteende och anpassar det efter
situationen och hur man vill bli uppfattad av andra. Det handlar alltså om hur mycket man “läser
av” sociala sammanhang och ändrar sig för att passa in.
- Tendensen att observera och anpassa sitt beteende beroende på situationen och hur
man vill bli uppfattad av andra.
En person med hög self-monitoring:
- Är mycket medveten om hur andra uppfattar dem.
- Anpassar sitt beteende efter situationen.
- Är ofta socialt skicklig, flexibel, och bra på att “spela olika roller”.
En person med låg self-monitoring:
- Bryr sig mindre om hur de uppfattas.
- Är mer konsekvent i sitt beteende oavsett situation.
- Värdesätter autenticitet mer än att anpassa sig.
Beskriv fyra strategier som man kan ta till för att bli omtyckt av andra.
När vi vill bli omtyckta av andra använder vi ofta “integration”, dvs medvetna sociala strategier
för att skapa ett positivt intryck.
1. Uttrycka gillande av andra
- Vi tenderar att gilla människor som visar att de gillar oss. Att ge komplimanger, le eller
imitera kroppsspråk och tonfall (spegling) är exempel på detta.
2. Skapa likheter
- Vi gillar personer som påminner om oss själva. Därför är det en vanlig strategi att
anpassa sina åsikter, intressen eller stil efter den man vill bli omtyckt av.
3. Göra sig själv fysiskt attraktiv
- Fysiskt attraktiva personer uppfattas ofta som positivt även i andra avseenden - detta
kallas för “halo-effekten”. Människor som anses attraktiva uppfattas som mer
kompetenta, vänliga och pålitliga.
4. Signalera ödmjukhet
- Att vara ödmjuk gör att man framstår som mer tillgänglig, relaterbar och sympatisk. Detta
innebär ofta att man spelar ner sin egen förmåga eller inte skryter.
. Beskriv några av de fördelar som man har av ett attraktivt utseende.
Att ha ett attraktivt utseende kan ge flera sociala och psykologiska fördelar, vilket delvis
förklaras av den så kallade halo-effekten - en tendens att tillskriva en person flera positiva
egenskaper bara för att de ser bra ut.
1. Mer omtyckt
- Attraktiva personer blir ofta bättre bemötta, både i vardagliga och professionella
sammanhang. Vi dras till det vi upplever som tilltalande, vilket gör att människor
generellt är mer vänliga och öppna mot dem.
2. Ses som mer ärliga
- Forskning visar att människor ofta uppfattar attraktiva personer som mer trovärdiga,
moraliska och ärliga - även om det inte finns något som egentligen bevisar det.
3. Större chans att få en chefsposition
- Attraktiva personer har lättare att klättra i karriären, eftersom de ofta gör ett bättre första
intryck, uppfattas som mer självsäkra och får mer positiv uppmärksamhet.
4. Väljas i val
- Politiker med ett attraktivt yttre har större chans att bli valda av väljare, särskilt i
situationer där information om politiken är begränsad.
5. Lägre straff
- Domare och jurymedlemmar tenderar att döma attraktiva personer mildare. De ses som
mindre farliga eller mer trovärdiga.
6. Mer önskvärda i romantiska relationer
- Attraktiva personer har fler alternativ på kärleksmarknaden, både när det gället dejting
och långvariga relationer.
Varför är det såhär?
- Det handlar till stor del om första intryck och automatiska bedömningar. Vi människor är
programmerade att snabbt bedöma andra - och utseende är ett av de första intryck vi får.
Vilka skillnader i inställningen till skryt fann Holtgraves och Dulin (1994) mellan svarta
och vita amerikaner?
Holtgraves och Dulin (1994) undersökte hur människor från olika kulturella grupper ser på
självframhävande och skryt, och fann tydliga skillnader mellan vita och svarta amerikaner.
Resultat: skillnader i inställning till skryt
- Vita amerikaner tenderar att ogilla skryt mer. De såg självhävdelse och skryt som något
negativt - något som kan uppfattas som arrogant eller opassande.
- Svarta amerikaner var mer accepterande av självframhävande beteende. Att tala om
sina framgångar eller visa självförtroende sågs i högre grad som normalt och socialt
godtagbart.
Förklaring och tolkning:
- Skillnaden tycks bero på kulturella normer kring självpresentation. Olika grupper kan ha
olika förväntningar på hur man bör uttrycka sig för att bli respekterad eller tagen på
allvar.
- Vita amerikanska normer: betoning på ödmjukhet, lågmäldhet och att inte “sticka
ut”. Skryt kan uppfattas som osympatiskt eller själviskt.
- Svarta amerikanska normer: i vissa sammanhang, där man behöver kämpa för
synlighet eller erkännande, kan självframhävande vara en viktig strategi för att
visa kompetens och stärka sin position. Att uttrycka stolthet och framgång kan
ses som självrespekt snarare än skry
Vilken könsskillnad i viljan att bli omtyckt har man observerat? Vad skulle denna
skillnad kunna bero på?
Forskning har visat att det finns en könsskillnad i viljan att bli omtyckt, där kvinnor generellt visar
en större önskan att bli omtyckta än män.
Vad har man observerat?
- Kvinnor tenderar i större utsträckning att anstränga sig för att bli omtyckta i sociala
sammanhang.
- De är ofta mer lyhörda, anpassningsbara och relationsinriktade, vilket speglar en större
uppmärksamhet på hur andra uppfattar dem.
- Män visar i genomsnitt inte lika starkt vilja att bli omtyckta, och lägger mindre vikt vid
andras bedömningar i sociala interaktioner.
Förklaring - Socialiseringens roll
Den här skillnaden tros i stor utsträckning bero på sociala normer och könsroller.
- Flickor uppfostras ofta från unga år att vara omtänksamma, trevliga och bra på att vårda
relationer.
- Empati, samarbete och anpassning uppmuntras starkare hos flickor än hos pojkar.
- Pojkar uppmuntras däremot ofta till självständighet, tävlingsinriktning och
självförtroende, vilket kan göra att de värderar socialt gillande mindre.
Det handlar om hur vi socialiseras i samhället, vilka egenskaper och beteenden som traditionellt
har premierats hos respektive kön.
Hur påverkar ens maktställning benägenheten att anpassa sig efter andra? Varför är
det så?
Maktställning påverkar i hög grad hur benägna vi är att anpassa oss efter andra - och det sker
på olika sätt beroende på om vi har hög eller låg makt.
Hur påverkar makt vår anpassning?
Personer med låg makt:
- Är mer benägna att anpassa sig efter andra.
- Är känsligare för sociala signaler, såsom blickar, tonfall och kroppsspråk.
- Försöker undvika konflikter eller negativ bedömning genom att vara följsamma och
inställsamma.
Personer med hög makt:
- Anpassar sig mindre till andra.
- Är mer självsäkra i sitt beteende och uttryck.
- Känner sig mindre beroende av andras godkännande och påverkas inte lika mycket av
social press.
Varför är det så?
Det handlar om beroendeförhållande och sociala risker.
- Låg makt = större social risk
- När man har låg makt är man ofta beroende av andras godkännande, exempelvis
från chefer, lärare eller mer inflytelserika personer.
- Därför anpassar man sig för att minimera risken att bli ogillad, bortvald eller
ignorerad.
- Hög makt = större självständighet
- Hög makt ger autonomi - man kan fatta beslut utan att behöva andras stöd eller
tillåtelse.
- Detta gör att man inte behöver anpassa sig i samma utsträckning.
Vad är “Multiple audience dilemma” och hur kan detta dilemma hanteras?
Multiple audience dilemma uppstår när en person interagerar med flera olika grupper
samtidigt, som har olika förväntningar på hur personen bör bete sig.
- Det skapar en utmaning i att försöka anpassa sin självpresentation så att den passar
alla, vilket ofta är svårt eller omöjligt.
Exempel:
- Du är på en fest där både dina vänner och din chef är med. Dina vänner förväntar sig att
du är rolig och avslappnad - din chef förväntar sig att du är professionell och seriös. Det
är svårt att leva upp till båda förväntningarna samtidigt.
Hur kan det hanteras?
1. Använda vagt eller mångtydigt språk: man uttrycker sig på ett sätt som kan tolkas
olika av olika personer.
2. Segmentera publiken: försöka prata med olika grupper separat, så man kan anpassa
sig bättre i olika samtal.
3. Risk för rollförlust: ibland tappar man kontrollen över sin självbild inför någon av
grupperna.
Beskriv fyra strategier som man kan ta till för att övertala andra om sin kompetens.
För att övertyga andra om sin kompetens använder vi ofta olika strategier för self-promotion,
alltså sätt att framställa oss själva i ett positivt ljus.
1. Staging performances
- att aktivt skapa eller söka situationer där man kan visa sin kompetens eller positiva sidor.
2. Claiming competence
- Att berätta om sin kompetens - men det fungerar bäst i sammanhang där det förväntas
eller är socialt accepterat att prata om sig själv.
3. Using trappings of competence
- Att använda symboler eller attribut som associeras med kompetens - som stil, språk eller
meriter.
4. Making excuses, claiming obstacles
- Att ursäkta dåliga resultat genom att peka på hinder - vilket skyddar självbilden och
förtroendet hos andra.
Dessa fyra strategier hjälper oss att bygga upp och skydda bilden av oss själva som
kompetenta personer, men de fungerar bäst om de används i rätt sammanhang och med
fingertoppskänsla.
. Vad innebär “self-handicapping”? Ge ett konkret exempel.
Self-handicapping är en strategi där en person medvetet skapar hinder för sig själv inför en
prestation, för att kunna skylla ett eventuellt misslyckande på något annat än sin egen förmåga.
Det är ett sätt att skydda självkänslan, så att man inte behöver se sig själv som inkompetent om
det går dåligt.
Koncept: om jag misslyckas, var det inte mitt fel - det berodde på hindret jag själv skapat.
- Men, om man ändå lyckas, trots hindret, framstår man som ännu mer imponerande.
Exempel: Berglas & Jones (1978)
- Deltagarna fick först göra ett svårare eller lättare test.
- De som gjorde det svåra testet (och lyckats) fick sedan veta att de skulle göra ett nytt
liknande test.
- De fick välja mellan två läkemedel inför testet: ett som förbättrar prestationen och ett
som försämrar prestationen.
Resultat:
- Många valde det prestationsförsämrade medlet - alltså något som kan försämra
testresultatet.
Tolkning:
- Genom att välja ett prestationsförsämrande läkemedel, skapar man en ursäkt.
Varför gör vi detta?
- För att skydda självkänslan och undvika att känna oss misslyckade. Men på sikt kan det
bli en negativ spiral - man lär sig aldrig om man faktiskt kan lyckas utan ursäkter.
Beskriv två faktorer som ökar risken för self-handicapping.
- Osäkerhet om sin förmåga
- När en person inte är säker på att tidigare framgångar beror på verklig kompetens, utan
kanske tänker att det var tur eller tillfälligheter, ökar risken att använda
self-handicapping.
- Om man inte vet om man verkligen är bra, så blir det extra hotfullt att försöka prestera
igen - för om man misslyckas nu, kanske det bekräftar att man inte är kompetent. Då är
det bättre att skapa ett hinder så att man har en ursäkt för om det går dåligt. - Svåra uppgifter eller pressade situationer
- När en uppgift är särskilt svår eller viktig, till exempel ett avgörande prov eller en stor
presentation, ökar risken för self-handicapping.
- Hög press ökar rädslan för misslyckande - och om mycket står på spel vill man skydda
sitt anseende. Genom att skapa ett hinder kan man skifta fokus från sin personliga
förmåga till omständigheterna.
Varför är self-handicapping en så pass “bra” strategi?
Self-handicapping ses ofta som en “bra” strategi - åtminstone på kort sikt - eftersom den hjälper
oss att hantera osäkerhet, skydda självbilden och minska ångest.
1. Skyddar självbilden
- En av de främsta funktionerna med self-handicapping är att det ger en ursäkt för
misslyckanden. Om man misslyckas på en uppgift, men själv har skapat ett hinder, så
kan man skylla misslyckandet på det.
- På så sätt skyddas självkänslan från att ta direkt skada av ett misslyckande.
2. Höjer självkänslan vid framgång
- Om man lyckas trots hindret, blir effekten det motsatta - man verkar till och med mer
kompetent än annars.
- Då används hindret som en form av “positiv förstärkning” som boostar självkänslan ännu
mer.
3. Hanterar prestationsångest
- Många använder self-handicapping som ett sätt att hantera stressen inför viktiga
uppgifter. När pressen är hög, blir det läskigt att ge sitt bästa - för vad händer om det inte
räcker?
- Genom att skapa ett hinder slipper man känna att ens verkliga förmåga är på spel. Det
blir en slags mental förstärkning: misslyckas men kan man alltid skylla på
omständigheterna, inte sig själv.
Vad är “competence motivation”? Beskriv de två huvudsakliga orsakerna till varför
vissa personer har en hög “competence motivation”?
“Competence motivation” innebär en inre drivkraft att känna sig kompetent, duktig och
kapabel. Det handlar om att vilja klara utmaningar, utveckla sina färdigheter och nå uppsatta
mål - inte för att få belöningar, utan för att det känns tillfredsställande i sig själv.
Två huvudsakliga orsaker till hög competence motivation:
1. Tidigare erfarenheter av att lyckas: när en person upplever att han/hon lyckats med
uppgifter tidigare, skapas en positiv självbild kopplad till förmåga.
- Detta bygger på självförtroende, vilket i sin tur ökar motivationen att fortsätta ta
sig an nya utmaningar och utvecklas.
2. Stöd från föräldrar och viktiga personer: att ha vuxit upp med stöttning, realistiska
utmaningar och uppmuntran från omgivningen stärker känslan av att man kan och får
lyckas. Sådant stöd skapar en trygg grund att våga försöka.
Beskriv någon beteendeeffekt av blyghet som man identifierat i forskning.
En beteendeeffekt av blyghet som forskning har identifierat är att blyga personer tenderar att
delta mindre i gruppdiskussioner, även när de har något relevant eller viktigt att säga.
Förklaring:
- Blyga personer känner ofta social osäkerhet eller oro för att bli bedömda, vilket kan göra
att de: tvekar att ta ordet (även om de har något att tillföra) eller överanalyserar sina
egna tankar och oroar sig för att säga “fel”.
Hur andra uppfattar detta:
- Problemet är att omgivningen ofta feltolkar tystnaden. Istället för att förstå att personen
är blyg, kan andra tro att han/hon är ointresserad, osocial eller passiv.
- Det kan i sin tur leda till färre sociala inbjudningar eller möjligheter att delta, vilket
förstärker den blyga personens känsla av utanförskap.
Kan skapa en ond cirkel: mindre deltagande - feltolkning från andra - färre sociala chanser -
ännu mer blyghet.
Beskriv fyra strategier som man kan ta till för att ge sken av status och makt.
- Visa upp statussymboler
- Att omge sig med saker som tydligt signalerar framgång och auktoritet, ex. diplom på
kontorsväggen, titel på visitkortet, ett eget, stort kontor eller särskilda kläder.
- Statussymboler fungerar som signaler till omgivningen om att personen är framgångsrik,
kunnig eller viktig, vilket ofta leder till mer respekt och inflytande. - Konsumtion för att visa status
- Att visa att man har råd eller tillgång till exklusiva resurser, som ex. dyra kläder, bilar
eller teknikprylar, eller att äta på fina restauranger och resa till prestigefyllda platser.
- Denna typ av “visuell konsumtion” används för att kommunicera rikedom, framgång och
social position. - Personlig koppling till andra med status
- Att umgås med inflytelserika personer, hänvisa till gemenskap eller samarbete med
kända namn, nämna kontakter eller nätverk vid rätt tillfälle.
- När man visar att man har relationer till personer med makt får man själv en slags
“status via association”. Det ger ett intryck av att man rör sig i betydelsefulla kretsar. - Icke-verbala uttryck
- Hur man rör sig, står eller pratar kan också signalera makt. Ex. rak hållning och stort
kroppsspråk, att ta plats fysiskt, stadig ögonkontakt.
- Icke-verbal kommunikation har stor inverkan på hur andra uppfattar en, ett självsäkert
kroppsspråk signalerar att man har kontroll, pondus och status - även om man inte säger
något särskilt.
Vad är en “potlatch” och vad fyller den för funktion?
En potlatch är en ceremoniell fest som traditionellt hålls av vissa ursprungsbefolkningar på
Nordamerikas nordvästra kust, där värden delar ut stora mängder gåvor eller anordnar en
kostsam fest - ett kulturellt sätt att bygga prestige genom generositet.
Vad är syftet med en potlatch?
Potlatchen används som ett sätt att:
- Visa upp rikedom och generositet.
- Bygga prestige och status i samhället.
- Stärka sociala band och etablera hierarkier.
Det fungerar som en form av omvänd maktlogik: ju mer man ger bort, desto mäktigare anses
man vara. Det är ett tydligt exempel på conspicuous consumption - att visa makt genom att
slösa.
Funktioner:
- Statusmarkör: genom att vara generös visar man att man har så mycket resurser att
man kan kosta på sig att ge bort - vilket signalerar makt.
- Social ordning och hierarki: de som ger mest får högre social status. Det skapas en
sorts “givande-tävling” mellan hövdingar och familjer, som också reglerar maktbalansen i
gruppen.
- Stärker relationer och förpliktelser: den som tar emot gåvor förväntas ofta ge tillbaka
vid ett senare tillfälle - vilket skapar ömsesidiga beroende och långsiktiga sociala band.
Vad innebär “basking in reflected glory”? Ge ett konkret exempel.
Basking in reflected glory (BIRGing) innebär att man förstärker sin egen självbild eller status
genom att associera sig med andras framgångar - även om man inte själv haft någon del i
presentationen.
Exempel: en student skryter om att deras skola är väldigt prestigefull, även om deras egen
prestation inte direkt återspeglar det.
Varför gör vi så?
- Självkänsla: att vara kopplad till något eller någon framgångsrik får oss att må bättre
med oss själva.
- Social status: genom att visa koppling till framgång försöker vi höja vår status i andras
ögon.
- Identitet: framgångsrika grupper vi identifierar oss med blir en del av vår självbild
Vad innebär “cutting off reflected failure” (CORFing)? Ge ett konkret exempel.
Cutting off reflected failure (CORFing) innebär att man distanserar sig från personer eller
grupper man annars identifierar sig med, när de misslyckas, för att skydda sitt eget rykte eller
självbild.
Exempel: en student tar avstånd från sitt universitet när det är inblandat i en skandal, trots att
man tidigare varit stolt över det.
Varför gör vi detta?
- Självbildsskydd: vi vill inte att andras misslyckanden ska “smeta av sig” på oss.
- Social rykte: vi är rädda för att bli bedömda negativt genom vår koppling till
någon/något som har misslyckats.
- Psykologisk distans: genom att använda “de” istället för “vi” skapar vi avstånd och
bevarar vår självrespekt.
CORFing är motsatsen till BIRGing.
Beskriv vilka skillnader man observerat i kroppsspråk (ex. ögonkontakt) mellan
personer med hög respektive lägre status.
Personer med hög status och låg status kommunicerar på olika sätt genom sitt kroppsspråk,
vilket ofta sker omedvetet - men påverkar hur de uppfattas av andra.
Personer med hög status:
- Ögonkontakt: håller mer ögonkontakt när de talar, vilket signalerar självförtroende och
dominans.
- Talsituationer: avbryter oftare, tar mer plats i samtal, vilket speglar makt och kontroll.
- Kroppshållning och gester: tar större fysisk plats, ex. bredare hållning, armar utåt -
och använder fria, självsäkra gester.
- Allmänt intryck: uppfattas som trygga, dominanta och inflytelserika.
Personer med låg status:
- Ögonkontakt: tenderar att undvika ögonkontakt, särskilt med personer de uppfattar som
överordnade - en signal på undergivenhet eller osäkerhet.
- Talsituationer: talar mindre och tystare, bidrar inte lika mycket i diskussioner - ofta för
att inte riskera att “göra fel”.
- Kroppshållning och gester: håller kroppen mer ihop, gör sig små, använder få och begränsade gester - detta för att inte framstå som hotfulla eller utmanande.
- Allmänt intryck: uppfattas som försiktiga, osäkra eller blyga.
Beskriv könsskillnaden man observerat vad gäller dominansbeteende. Vad kan det
finnas för orsaker till denna könsskillnad?
Män uppvisar generellt mer dominans än kvinnor i sociala interaktioner.
Hur män ofta beter sig:
- Tar initiativ oftare i samtal eller beslutssituationer.
- Avbryter andra mer frekvent.
- Använder kroppsspråk som signalerar auktoritet, ex. bred hållning, ögonkontakt,
självsäkra gester.
- Tar mer verbal och fysisk plats i grupper.
Hur kvinnor ofta beter sig:
- Är mer återhållsamma i gruppdiskussioner.
- Visar ödmjukhet och samspel snarare än direkt dominans.
- Avbryter mer sällan och låter andra tala till punkt.
- Deras kroppsspråk är ofta mindre expansivt och mer inriktat på att inte utmana.
Möjliga orsaker till skillnaden
1. Socialisering och könsroller: från tidig ålder lär sig flickor att vara vänliga, stödjande
och undvika konflikt, medan pojkar ofta uppmuntras att vara självsäkra, tävlingsinriktade
och ta plats.
2. Sociala konsekvenser för dominanta kvinnor: kvinnor som beter sig dominant kan
uppfattas som bossiga, kyliga eller osympatisk, medan män med samma beteende ofta
ses som kompetenta och ledartyper. Detta gör att kvinnor kan undvika
dominansbeteende för att inte straffas socialt, vilket förstärker skillnaden.
Könsskillnader i dominansbeteende är inte biologiskt förutbestämda, utan starkt kopplade till
sociala normer och förväntningar. Det innebär att de också kan förändras - ex. i mer jämställda
miljöer där kvinnors auktoritet respekteras lika mycket som mäns.
Beskriv (med upplägg och huvudsakliga resultat) Bergglas och Jones undersökning
om self-handicapping.
Upplägg:
- De undersökte varför vissa människor medvetet skapar hinder för sin egen prestation.
- Fokus låg på personer som tvivlar på att deras tidigare framgångar berodde på verklig förmåga.
- Teorin var att dessa individer försöker skydda sin självbild av kompetens genom att sabotera för sig själva inför framtida prestationer.
Resultat:
- Self-handicapping sker för att människor vill skydda eller upprätthålla en bild av kompetens både inför sig själva och andra.
- Om man lyckas trots hindret -> uppfattas som ännu mer kompetent (via augmenting principle)
- Denna strategi ger kortsiktig vinning i självbild men långsiktigt negativa konsekvenser (tex sämre prestation, hälsa och ökade riskbeteenden.
Self-handicapping enligt Berglas & Jones är vanligare när personer tvivlar på att tidigare framgångar speglar verklig kompetens.
Vad består 3-komponentsmodellen för empati av?
3-komponentsmodellen för empati förklarar empati som ett samspel mellan känsla, förståelse
och självinsikt.
1. Affektiv komponent - känslomässig delaktighet
- Denna del handlar om att känna med någon annan - alltså att uppleva en känsla som
speglar vad den andra personen går igenom.
2. Kognitiv komponent - förståelse för andras känslor
- Här handlar det om att intellektuellt förstå vad någon känner eller tänker, även om du
inte själv känner det just då.
3. Själv-/andra-monitorering - känslans ursprung
- Detta är förmågan att urskilja om känslan kommer från dig själv eller från den andra
personen.
Hur har empatiskt beteende hos djur studerats?
Empatiskt beteende hos djur har studerats genom experiment som undersöker viljan att undvika
att skada andra, även när det innebär en uppoffring.
Ett klassiskt exempel: Masserman (1965) - Studie med rhesusapor
- Upplägg: rhesusapor fick lära sig att de kunde få mat genom att dra i en spak. Men när
de drog i spaken fick en annan apa en elchock.
- Resultat: (1) många av aporna valde att avstå från att få mat, ibland i flera dagar, för att
slippa orsaka smärta åt den andra apan. (2) detta tolkades som ett tecken på empati,
eftersom aporna verkade lida av att se den andra lida.
Vad påverkar empatiskt beteende hos djur?
- Bekantskap: djur är mer empatiska mot individer de känner eller har en social relation
till.
- Tidigare erfarenheter: om djuret själv upplevt smärta eller stress är det mer benäget att
förstå och reagera på andra djurs lidande.
- Tydliga signaler: ju mer synlig och förståelig den andra individens smärta är, desto mer
empatisk blir responsen.
Slutsats:
- Studier som Massermans visar att även djur kan uppvisa empatiskt liknande beteende,
särskilt när det gäller att inte orsaka andra lidande. Detta tyder på att empati inte är unikt
mänskligt, utan kan ha evolutionära rötter och fylla en social funktion även i djurgrupper.
Vad mäter IRI och BEES, och vad kan resultaten säga om empatiskt beteende?
IRI (Interpersonal Reactivity Index) och BEES (Balanced Emotional Empathy Scale) är båda
psykologiska mätinstrument som används för att mäta empati, men de fokuserar på olika
aspekter.
Interpersonal Reactivity Index (IRI)
Utvecklat av Davis (1980), och består av fyra underskalor som tillsammans ger en bred bild av
empatisk förmåga:
1. Fantasi: förmågan att leva sig in i fiktiva karaktärer i böcker, filmer osv.
2. Empatisk omtanke: hur mycket man bryr sig om andras välbefinnande, ex. medkänsla
och omsorg.
3. Perspektivtagande: förmågan att mentalt sätta sig in i en annan persons situation.
4. Personlig stress: hur mycket stress och obehag man själv känner i jobbiga sociala
situationer.
Tolkning:
- Högre poäng på ex. empatisk omtanke och perspektivtagande är kopplat till större
benägenhet att hjälpa andra och bättre relationsfärdigheter. Däremot kan höga poäng på
personlig stress också signalera sårbarhet eller svårigheter att hantera andras lidande.
Balanced Emotional Empathy Scale (BEES)
Denna skala fokuserar mer rent känslomässigt - alltså på affektiv empati (hur mycket man
känslomässigt påverkas av andras känslor).
- Exempel på vad som mäts: hur starkt man reagerar på andras glädje eller smärta, om
man “följer med” i andras känslostämningar.
Tolkning:
- Högre BEES-poäng är starkt kopplat till icke-aggressivt, prosocialt beteende. Det vill
säga: ju mer känslomässigt empatisk man är, desto mer benägen är man att hjälpa, trösta och undvika att såra andra.
Hur påverkar oxytocin empatiska responser?
Oxytocin - ibland kallat “kärlekshormonet” - är ett hormon och signalsubstans som spelar en
viktig roll i sociala och empatiska beteenden.
Hur påverkar oxytocin empatiska responser?
1. Ökar tillit och samarbetsvilja: oxytocin gör att vi känner oss tryggare med andra, vilket
ökar viljan att lyssna, förstå och hjälpa - centrala delar i empati.
2. Förstärker känslomässig närhet och generositet: det bidrar till att vi känner mer med
andra, särskilt när vi ser någon som vi uppfattar som en del av vår “grupp”.
3. Minskar social ångest: genom att dämpa rädsla och oro i sociala sammanhang kan
oxytocin göra det lättare att ta in andras känslor och själv bli överväldigad, vilket stärker
empatiska responser.
