Samarbete, moralpsykologi och politisk psykologi Flashcards
(9 cards)
Based on the paper by Jonathan Haidt, describe 2 reasons to doubt the causal role of reason in moral judgments.
2 skäl att tvivla på det kausala förhållandet mellan förnuft och moraliska bedömningar (baserat på Jonathan Haidts forskning):
- Moraliska bedömningar drivs av intuition, inte förnuft 🤔💭:
- Haidt föreslår att moraliska bedömningar främst påverkas av emotionella intuitioner snarare än rationellt tänkande. Människor gör ofta snabba, intuitiva moraliska beslut (t.ex. att känna avsky för vissa handlingar) innan de engagerar sig i resonemang.
- Det resonemang som följer är ofta en efterhandskonstruktion för att rättfärdiga beslut som redan har tagits på en intuitiv nivå. I denna syn är förnuft mer ett verktyg för att försvara en redan fattad moralbedömning, snarare än den primära orsaken till den. - Post hoc-rationalisering 🧠➡️🤷♂️:
- Forskning visar att människor tenderar att rättfärdiga sina moraliska bedömningar i efterhand, vilket stöder Haidts idé om att förnuft är mer en rättfärdigande mekanism. Till exempel, i Haidts studier (t.ex. om tabuvistelser som att äta en död hund) gjorde deltagarna moraliska bedömningar baserat på sina känslomässiga reaktioner, och sökte sedan rationella argument för att försvara dessa bedömningar, även när ingen skada egentligen orsakats.
- Denna process tyder på att resonemang ofta är sekundärt till den ursprungliga emotionella intuitionen, vilket stämmer överens med Haidts bredare syn att moraliskt resonemang formas av redan existerande känslomässiga reaktioner.
Haidts teori bygger på Social Intuitionist Model, där moraliska intuitioner föregår moraliskt resonemang. Dessa insikter utmanar den traditionella uppfattningen att förnuft är den drivande faktorn bakom moraliska bedömningar. 🧠⚖️
Briefly describe the Social Intuitionist approach (Haidt) to moral judgment.
Jonathan Haidts Social Intuitionist Model (SIM) är en teori som beskriver hur vi fattar moraliska beslut. Tidigare teorier (Piaget, Kohlberg) antog att moral främst är resultatet av logiskt tänkande som utvecklas steg för steg. Haidt tyckte att dessa teorier bortsåg från starka, omedelbara känslor som folk faktiskt beskriver när de diskuterar moral (“Det känns bara fel!”)- Han ville också fånga den sociala sidan: vi bryr oss om vad andra tänker, vi diskuterar och påverkar varandra hela tiden.
Haidt formulerar SIM som ett alternativ till traditionella, rationalistiska teorier om moral. Modellen vilar på fyra centrala antaganden:
- Intuition först, resonemang sedan
När vi ska avgöra om något är rätt eller fel reagerar vi oftast direkt med en känsla i magen. Det logiska tänkandet kommer efteråt och används mest för att förklara – för oss själva eller för andra – varför vi redan tycker som vi gör. - Efterhandsrättfärdigande
Efter den första känslan letar vi argument som passar vårt spontana svar. Tänkandet blir alltså ett sätt att ge stöd åt en åsikt vi redan bestämt oss för. - Moralisk kommunikation är social
Vi använder våra argument för att övertyga andra eller visa var vi står i gruppen, inte nödvändigtvis för att hitta den objektivt “bästa” lösningen. Samtidigt kan andras invändningar ibland få oss att ändra känslan. - Kulturens och gruppens betydelse
Vad som känns moraliskt rätt beror mycket på var vi växer upp och vilka normer som gäller i vår grupp. Därför kan “rätt och fel” skifta mellan olika samhällen och kulturer.
Varför modellen behövs
- Den visar varför folk kan hålla fast vid sina moraliska åsikter även när starka motargument finns: känslan väger tyngre än logiken.
- Den förklarar hur moral sprids i grupper – främst genom känsloladdade budskap, inte genom torra resonemang.
- Den knyter ihop psykologi (snabba känsloreaktioner) med kulturforskning (olika normer i olika samhällen).
Sammanfattningsvis framhåller SIM att moral främst är ett resultat av automatiska, affektiva reaktioner som efteråt kläs i rationella termer för socialt bruk.
What does the expression ‘The Emotional Dog and Its Rational Tail..’ in Jonathan Haidt’s paper ‘The Emotional Dog and Its Rational Tail: A Social Intuitionist Approach to Moral Judgment’ refer to?
Metaforen “The Emotional Dog and Its Rational Tail” förklarar Haidts Social Intuitionistiska Modell och illustrerar förhållandet mellan känslomässiga intuitioner och rationellt resonemang i moraliska bedömningar. 🐕💬
Den emotionella hunden: Representerar den snabba, instinktiva emotionella reaktionen som uppstår när vi konfronteras med en moralisk situation. Haidt menar att våra omdömen ofta grundas i dessa känslomässiga, intuitiva reaktioner snarare än långsamt övervägt resonemang. Exempel på detta kan vara starka känslor av avsky eller empati i olika moraliska situationer.
Den rationella svansen: Resonemang (svansen) kommer efter den emotionella reaktionen och används för att rationalisera eller förklara beslutet som redan har fattats. Vi söker ofta efter argument och bevis som stöder den bedömning vi redan gjort baserat på våra känslor, snarare än att låta resonemanget leda till själva beslutet.
Metaforen speglar Haidts syn på att förnuftet inte är den primära drivkraften bakom moraliska omdömen. I stället är det våra känslor och intuitioner som styr, och resonemanget fungerar mer som en efterhandskonstruktion för att rättfärdiga det vi redan har känt eller dömt. 🌟
Vad menar Bloom (2016) med att empati är sifferblint (”innumeracy”). Ge ett exempel.
Paul Bloom (2016) menar att empati är “sifferblint” (innumerate) eftersom den får oss att fokusera på individer snarare än på stora grupper eller abstrakta statistik. Detta gör att vi ofta har svårt att fatta beslut som involverar stora mängder människor, eftersom vi inte känner samma emotionella dragning till en stor grupp som vi gör för en identifierbar individ.
Exempel:
Om vi ser en bild på ett barn som behöver en livräddande operation och hör en personlig berättelse, är vi ofta mer benägna att ge pengar för att hjälpa detta barn, trots att det kanske finns många andra barn i samma situation. Om vi istället ombeds att ge till ett program som hjälper många barn i liknande behov, kanske vi inte känner samma emotionella koppling och är därför mindre benägna att bidra, trots att den totala mängden lidande är större. Detta exempel visar hur empati får oss att vara sifferblinda: vi reagerar starkare på en specifik individs lidande än på det kollektiva lidandet av många, vilket gör det svårt för oss att hantera stora mängder information eller fatta beslut baserade på statistik.
Vad är Blooms (2016) argument för att empati inte ska utgöra grunden för moraliska beslut? Exemplifiera.
Paul Bloom (2016) argumenterar för att empati inte bör vara grunden för moraliska beslut eftersom den leder till snedvridna, partiska och ibland orättvisa val. Empati tenderar att fokusera på individuella fall och att väcka starka känslomässiga reaktioner för en specifik person, vilket gör att vi ignorerar större systematiska problem eller mer rationella, statistiska överväganden. Detta gör att vi kan fatta beslut som verkar moraliskt rätt på en individuell nivå, men som i det stora hela inte är etiskt hållbara eller rättvisa.
Exempel:
I ett experiment, när deltagare ombads att ge pengar för en behandling till en 10-årig flicka med en dödlig sjukdom, valde de flesta att ge henne förtur baserat på empati för hennes lidande. Detta trots att en annan person, som var mer behövande, skulle förlora sin plats om flickan fick förtur. Här visar Bloom att empati kan krocka med rättvisa – genom att välja att hjälpa en individ på bekostnad av andra, prioriterar empati den enskildes lidande framför en mer objektiv bedömning av vem som verkligen behöver hjälp mest. Detta leder till orättvisa beslut där en större grupp människor, eller ett större problem, förbises till förmån för en känslomässig reaktion på ett enskilt fall. 🌍💔
Bloom menar att rationella, principiella överväganden som rättvisa och utilitarism är bättre grundvalar för moraliska beslut, eftersom de tar hänsyn till helheten snarare än att låta känslomässiga reaktioner styra.
Är Blooms (2016) argument mot empati förenligt med synen på empati som en motiverande kraft? Vilken är Zakis (2017) hållning i denna fråga?
Blooms (2016) argument mot empati är inte helt förenligt med synen på empati som en motiverande kraft. Bloom erkänner att empati kan motivera människor att agera, men han hävdar att den leder till snedvridna och partiska beslut, särskilt när det gäller stora grupper eller systematiska problem. Empati kan göra oss mer benägna att hjälpa en individ, men den förhindrar oss från att fatta beslut som beaktar de större, objektiva behoven hos många andra människor. Därför menar Bloom att empati inte bör vara grunden för moraliska beslut, även om den kan vara en drivkraft för att få människor att agera.
Zakis (2017) Hållning:
Zakis å andra sidan erkänner att empati har en motiverande kraft och kan uppmuntra människor att utföra prosociala handlingar. Dock betonar han att vi måste vara medvetna om de biaser och begränsningar som empati kan skapa. Zakis förespråkar en mer balanserad syn, där empati kan vara en viktig motiverande faktor, men att den bör kompletteras med andra faktorer, såsom medkänsla eller rationella överväganden, för att fatta mer rättvisa och välgrundade beslut.
Så, Zakis stödjer en syn där empati är en drivkraft för handling, men han håller med om att det behövs andra faktorer för att korrigera de snedvridningar som Bloom påpekar. På så sätt är Zakis syn mer öppen för att använda empati som en motiverande kraft, men med insikten att det inte är tillräckligt för att styra moraliska beslut på egen hand. 🌍💡
Beskriv ”moral exemplar” och exemplifiera hur sådana kan påverka relationen mellan individer från (Cehajic-Clancy, 2017).
🌎En “moral exemplar” är en individ som har utfört extraordinära handlingar av godhet eller hjälpsamhet, ofta i svåra och konfliktfyllda situationer, där de har utsatt sig själva för risker eller lidande för att hjälpa eller stödja personer från andra sociala eller etniska grupper. Dessa individer fungerar som moraliska förebilder och kan spela en viktig roll i att förändra negativa attityder och förvrängda uppfattningar om hela grupper.
⚡️Exempel från Cehajic-Clancy (2017):
I studien exemplifieras Otto Busse, en tysk man som under andra världskriget riskerade sitt eget liv för att rädda judar från nazisternas förföljelse. Berättelsen om hans handlingar fungerar som ett exempel på hur moraliska hjältar kan påverka attityder och relationer mellan grupper. När människor får veta om sådana exempel, kan det förändra deras syn på de grupper som de tidigare haft negativa uppfattningar om. Detta kan i sin tur leda till att attityder förbättras och relationer mellan antagonistiska grupper förbättras.
🌜👀Påverkan på relationen mellan individer:
Studier har visat att när individer konfronteras med berättelser om moralexemplar, tenderar dessa att väcka positiva emotionella reaktioner, såsom ökad empati och förtroende. Dessa känslor kan öka viljan att samarbeta och minska fördomar och negativa attityder gentemot andra grupper. Detta har visat sig vara särskilt effektivt i situationer där det finns historiska eller pågående konflikter mellan grupper, då positiva förebilder kan fungera som en bro för att skapa förståelse och minska fientlighet mellan tidigare fiender. 💡🤝
Genom att exponera människor för dessa inspirerande berättelser kan man alltså bidra till att bygga mer positiva och försonande relationer mellan grupper, även om de historiskt varit i konflikt med varandra.
Beskriv kortfattat två hinder för försoning (”intergroup reconciliation”) och ge historiska exempel (Cehajic-Clancy, 2017).
Två hinder för intergruppförsoning som nämns i Cehajic-Clancy (2017) är:
Negativa och förvrängda uppfattningar om andra grupper:
- När medlemmar i en grupp ser de andra som kollektivt onda eller homogena i sina negativa egenskaper, blir det mycket svårare att bygga försoning.
- Exempel: Under andra världskriget sågs tyskar ofta som kollektivt onda av de ockuperade folken, vilket försvårade försoningsprocessen efter kriget. Detta negativa stereotyptänkande gjorde det svårt att bygga förtroende och förståelse mellan grupperna efter kriget. 💥
Rädsla för att erkänna sin egen grupps moraliska felaktigheter:
- För de grupper som har begått grymheter är det ett stort hinder att erkänna sina handlingar. Detta skapar ofta defensiva reaktioner och gör det svårt att gå vidare.
- Exempel: Under Jugoslavienkrigen hade både serber och kroater svårt att erkänna sina egna gruppers handlingar. Varje sida projicerade ofta skuld på den andra och nekar sina egna övergrepp, vilket hindrade försoningsprocessen. 🔴
Dessa hinder visar på hur både negativa uppfattningar och rädsla för skuld kan försvåra försoning och långsiktig fred mellan grupper i konflikt.
Hur kan historiska narrativ användas konstruktivt i försoningsarbetet. Exemplifiera.
Historiska narrativ innebär berättelser eller tolkningar av historiska händelser. Historiska narrativ kan spela en viktig roll i försoningsarbete genom att omforma sättet människor ser på sina egna och andras grupper. Genom att presentera berättelser om moraliska förebilder från den “andra” gruppen, kan dessa narrativ utmana negativa stereotypa bilder och bidra till ökad förståelse och försoning. 🌍
Användning av historiska narrativ:
Moral Elevation: Genom att lära sig om personer som agerat moraliskt rätt, trots att de tillhörde den “andra” gruppen, kan individer känna en stark positiv emotionell respons som kallas “moral elevation”. Denna känsla kan leda till ökat prosocialt beteende och en mer positiv attityd gentemot den andra gruppen. ❤️
Exempel: Berättelser om personer som hjälpte judar under andra världskriget, eller om turkiska medborgare som räddade armenier under folkmordet, kan visa på mänsklighetens godhet i en tid av djup konflikt. Dessa exempel kan fungera som motbevisning mot de negativa stereotyper som annars kan prägla en grupps bild av den andra. 🙌
Minska risken för Subtyping: Genom att framställa dessa moraliska förebilder som representativa för hela gruppen, istället för att betrakta dem som undantag (subtyping), kan man minska risken för att “försvara” negativa bilder av en hel grupp. Detta gör det lättare för individer att omvärdera sina förutfattade meningar och främja empati och förståelse mellan grupper. 🌱
Genom att använda historiska narrativ på detta sätt kan vi skapa en mer positiv inställning och öka viljan till försoning mellan tidigare fiender. ✨🤝
