Beslutsfattande Flashcards
(8 cards)
Vilka antaganden bygger det normativa synsättet på beslutsfattande på?
Det normativa synsättet handlar om hur vi bör fatta beslut om vi vill göra det på ett optimalt och logiskt sätt. Det beskriver inte hur vi faktiskt beter oss, utan fungerar som en idealmodell för rationellt tänkande och beslutsfattande.
🤖 Rationellt och logiskt tänkande
Enligt det normativa synsättet är vi rationella beslutsfattare som väger alternativ noggrant och väljer det som maximerar nytta eller värde. Det bygger på teorier som Expected Utility Theory, där man väljer det alternativ som ger störst förväntad nytta 📈.
🔁 Konsistens i våra val
Modellen utgår från att vi är logiskt konsekventa. Om du föredrar A före B, och B före C, ska du också föredra A före C (transitivitet). Våra val ska hålla ihop och inte variera beroende på situation.
📊 Fullständig information och noggranna beräkningar
Det normativa synsättet förutsätter att vi har tillgång till all relevant information och kan beräkna sannolikheter och utfall exakt. Det vill säga: vi fattar beslut som om vi hade ett kalkylprogram i huvudet.
💭 Utan känslor eller yttre påverkan
Besluten antas vara fria från känslor, impulser eller sociala normer. Fokus ligger enbart på rationella mål – inte på intuition eller grupptryck.
🧠 Exempel på teorier
- Expected Utility Theory – välj alternativet med högst förväntad nytta 📈
- Rational Choice Theory – välj det som maximerar din egen nytta
⚠️ Verkligheten är mer komplex
Forskning inom beteendeekonomi har visat att människor ofta bryter mot dessa normer. Vi är känslostyrda, inkonsekventa och påverkas av biaser – som gör att vi inte alltid väljer det mest rationella alternativet.
📌 Sammanfattning
Det normativa synsättet antar att vi fattar beslut som är rationella, konsekventa och nyttomaximerande – med full information och utan känslopåverkan. Det är en teoretisk idealmodell som ofta avviker från hur vi faktiskt tänker och agerar i vardagen.
Beskriv och exemplifiera hur det normativa synsättet aviker från desktiptiva beslutsfattande-modeller.
Deskriptiva beslutsfattande-modeller fokuserar på hur människor faktiskt fattar beslut, vilket ofta avviker från det normativa synsättet, som beskriver hur beslut bör fattas. Här är några viktiga skillnader:
- Framing-effekten 📊
Människor ändrar sitt beslut beroende på hur samma information presenteras (t.ex. som vinst eller förlust), vilket bryter mot descriptive invariance (beslut bör vara opåverkade av presentationen).
- Exempel:
“90% chans att överleva” vs. “10% chans att dö” — samma sak, men olika beslut beroende på presentation. - Kognitiva biaser 🧠
Människor påverkas av biaser som förankringseffekten, där beslut baseras på irrelevant information, vilket går emot antagandet om fullständig och objektiv information i normativa modeller.
- Exempel:
Första priset du ser påverkar dina bedömningar av andra priser, även om de är irrelevanta. - Begränsad rationalitet ⚖️
Människor gör satisficing (väljer ett “bra nog”-alternativ) istället för att alltid maximera nytta, som normativa teorier förutspår.
- Exempel:
Väljer en bil utan att göra en fullständig jämförelse, bara för att det känns tillräckligt bra. - Risk- och förlustaversion ⚖️
Enligt prospektteori undviker människor förluster mer än de söker vinster, vilket strider mot det normativa synsättets maximering av nytta.
- Exempel:
Säljer aktier för att undvika förlust, även om de potentiellt kan ge större vinst på lång sikt.
Sammanfattningsvis visar deskriptiva modeller att människor inte alltid agerar rationellt eller maximerar nytta på det sätt som normativa teorier förutsäger.
Beskriv ”the Framing Effect”.
Framing-effekten innebär att människors beslut påverkas av hur samma information presenteras, trots att innehållet är detsamma. Beroende på om informationen framställs som en vinst eller en förlust, kan beslutet ändras.
Exempel:
I ett klassiskt experiment av Kahneman och Tversky (1981) visades två alternativ för att hantera ett livräddande program:
Vinst-frame: “Programmet räddar 200 av 600 personer.” ✅ Detta presenterades som ett positivt utfall, och i denna version var fler benägna att välja det säkra alternativet.
Förlust-frame: “Programmet leder till att 400 av 600 personer dör.” ❌ Här framställdes det negativa resultatet, vilket gjorde att fler valde att ta större risker för att undvika förlusten, trots att resultaten var desamma i båda fallen.
Slutsats:
Framing-effekten visar att människor är risk-aversiva vid vinster 🛑 och riskbenägna vid förluster ⚖️. Detta strider mot den normativa modellen som förutsäger rationella beslut. Effekten påvisar hur psykologiska faktorer och presentationen av information kan påverka våra beslut långt mer än objektiv rationalitet. 😊
Definiera Availability Heuristic och ge ett exempel på hur den kan påverka vårt sätt att bedöma andra.
Availability Heuristic (tillgänglighetsheuristik) innebär att vi bedömer sannolikheten för en händelse baserat på hur lätt vi kan komma på exempel eller minnen av den händelsen. Ju mer levande eller emotionellt laddade dessa exempel är, desto mer påverkar de vår bedömning, även om de inte nödvändigtvis reflekterar den faktiska sannolikheten för händelsen.
Exempel:
Om en vän har varit med om en flygolycka ✈️, kan den känslomässigt starka och dramatiska händelsen göra att vi upplever att flygolyckor är mycket vanligare än de egentligen är. Eftersom denna händelse är lättillgänglig i vårt minne, kan vi felaktigt tro att flyg är farligare än det faktiskt är, och välja att köra bil istället 🚗, vilket i själva verket är farligare än att flyga.
Hur den kan påverka vårt sätt att bedöma andra:
Vi använder Availability Heuristic inte bara för att bedöma sannolikheten för olika händelser, utan även för att bedöma andra människor. Om vi exempelvis har haft en dålig upplevelse med en person från ett specifikt land eller kultur, kan vi överdriva sannolikheten för att andra från samma grupp uppvisar samma negativa egenskaper. Denna heuristik kan leda till fördomar eller felaktiga generaliseringar om andra grupper eller individer.
Beskriv hur the ”Somatic Marker Hypothesis” förklarar problem med att fatta beslut i sociala situationer.
Somatic Marker Hypothesis, utvecklad av Antonio Damasio, förklarar hur vi använder kroppsliga känslomässiga signaler (som t.ex. hjärtfrekvens, svettningar eller magknip) som vägledning när vi fattar beslut. Dessa signaler, som genereras av hjärnområden som orbitofrontala cortex och amygdala, fungerar som en slags “genväg” för att hjälpa oss att snabbt fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter och känslomässiga reaktioner.
Förklaring av problem i sociala situationer:
I sociala situationer är våra beslut ofta baserade på känslomässiga bedömningar, till exempel om vi känner oss bekväma eller obekväma med en person, eller om vi förutser positiva eller negativa konsekvenser av våra handlingar. Somatic Marker Hypothesis förklarar att kroppsliga signaler hjälper oss att snabbt avgöra om ett beslut är bra eller dåligt, särskilt när det gäller sociala interaktioner där vi måste bedöma andras intentioner, känslor och beteenden.
Problem vid skador:
Om de områden i hjärnan som är ansvariga för att generera och tolka dessa kroppsliga signaler (som orbitofrontala cortex och amygdala) är skadade, kan det leda till svårigheter att fatta bra beslut. Detta kan särskilt påverka oss i sociala situationer, där vi behöver använda våra känslomässiga reaktioner för att navigera i komplexa relationer och interaktioner.
Exempel:
En person med skador i dessa hjärnområden kan ha svårt att känna obehag eller andra emotionella signaler när de gör socialt olämpliga val, som att säga något opassande eller ignorera andras känslor. Detta gör det svårt för dem att förstå sociala normer eller förutse de känslomässiga konsekvenserna av deras handlingar, vilket kan leda till missförstånd eller konflikter i sociala sammanhang.
Beskriv fenomenet Choice blindness (beslutsblindhet).
⚡️🔥Choice blindness (beslutsblindhet) är ett fenomen där människor inte märker när deras val manipuleras, och ibland även rättfärdigar ett val de inte faktiskt har gjort. Detta visar att våra beslut inte alltid är lika medvetna och medvetet kontrollerade som vi tror.
Exempel på Choice Blindness:
I experiment där deltagare ombads att välja mellan två bilder (t.ex. en bild av en blommig trädgård och en bild av en stad), valde de sin favorit. Efter att de gjorde sitt val, fick de ibland den bild de inte hade valt, men de blev ändå ombedda att motivera varför de föredrog den bilden.
Trots att deras faktiska val hade manipulerats, motiverade många deltagare sitt “val” som om de faktiskt hade valt den bild de fick. De märkte inte att deras ursprungliga val hade blivit ändrat. Detta fenomen demonstrerar hur människor ofta inte är medvetna om sina egna beslut och hur de kan bli övertygade om att ett annat val var deras eget, även om det inte var det.
👀Vad det visar:
Choice blindness belyser att våra beslut kan vara mer flexibla och mindre medvetna än vi ofta tror. Vi har en tendens att rättfärdiga och rationalisera våra val, även när de inte stämmer överens med våra initiala preferenser, vilket utmanar vår uppfattning om att våra beslut är helt rationella och medvetna.
Vad är ett troligt skäl till att människor ofta är beslutsblinda? Exemplifiera.
🤠🌜Ett troligt skäl till att människor ofta är beslutsblinda är vår tendens att använda efterhandskonstruktioner (på engelska confabulation). När vi inte har tillgång till exakt information om vårt ursprungliga val, skapar vi förklaringar baserade på sociala normer, tidigare erfarenheter eller kontexten i situationen. Detta gör att vi ofta rationaliserar eller rättfärdigar våra handlingar, även om de inte stämmer med våra faktiska ursprungliga beslut.
🌎Exempel:
Anta att vi i ett experiment ombeds välja mellan två olika sorters sylt (t.ex. jordgubb eller hallon). Vi väljer jordgubbssylt, men får av misstag hallonsylten i stället. När vi sedan ombeds motivera vårt val, kan vi börja prata om hur vi faktiskt föredrar smaken av hallon (även om vi ursprungligen valde jordgubb), utan att inse att det inte var vårt ursprungliga val. Vi skapar alltså en förklaring baserat på det nuvarande valet och den situation vi befinner oss i, snarare än att korrekt minnas vårt första beslut.
Denna tendens att förlita sig på efterhandskonstruktioner gör att vi inte bara blir “blinda” för manipulationen av våra val, utan även att vi kan skapa falska minnen eller rationaliseringar som gör oss övertygade om att vårt val alltid var det vi säger att det var, även när det inte var det.
Experimental research in decision-making often uses so called ‘social games’, for example, the ‘Ultimatum game’ and the ‘Dictator game’. Describe these games.
Experimental research in decision-making often uses so-called social games to study how individuals make decisions in situations that involve cooperation, fairness, and social preferences. Two of the most common games used for this purpose are the Ultimatum Game and the Dictator Game. Here’s a description of each:
🌎👀Ultimatum Game:
I Ultimatum game, en spelare (kallad “offerer”) får en summa pengar och måste föreslå hur pengarna ska delas med en annan spelare (kallad “responder”). Om respondenten accepterar förslaget, delas pengarna enligt offerns förslag. Om respondenten avvisar erbjudandet, får ingen spelare något.
Exempel: Om offeren får 100 kronor, kan denne föreslå att 70 kronor ska gå till sig själv och 30 kronor till respondenten. Om respondenten accepterar, får de 30 kronor. Om respondenten inte accepterar, får ingen spelare några pengar, trots att det innebär att båda förlorar.
🔥Vad spelet visar: Ultimatumspel visar att människor inte alltid agerar enbart utifrån ekonomisk rationalitet. Trots att det skulle vara mer fördelaktigt för respondenten att acceptera ett orättvist erbjudande (eftersom de ändå får pengar), tenderar människor att avvisa erbjudanden de uppfattar som orättvisa. Detta beteende är ofta kopplat till känslomässiga reaktioner som rättvisa och rättfärdighet. Många är villiga att förlora pengar för att “straffa” det de ser som orättvisa.
🌎👀Dictator Game:
I Dictator game, en spelare (kallad “dictator”) får en summa pengar och får helt ensidigt bestämma hur pengarna ska fördelas mellan sig själv och en annan spelare (kallad “recipient”). Den andra spelaren har ingen möjlighet att påverka beslutet, eftersom de inte kan avvisa eller förhandla om fördelningen.
Exempel: Om dictatoren får 100 kronor, kan de välja att behålla alla 100 för sig själva eller ge en del av pengarna till recipienten. Den andra spelaren måste acceptera fördelningen eftersom de inte har något inflytande.
🔥Vad spelet visar: Dictator game används för att undersöka altruism och fördelning av resurser utan socialt tryck. Eftersom den andra spelaren inte kan påverka beslutet, blir det tydligt hur generösa eller själviska människor är när de har full kontroll över fördelningen. Forskning har visat att många deltagare ändå väljer att ge en del av pengarna till den andra spelaren, vilket tyder på att människor inte alltid är helt själviska och ibland prioriterar rättvisa eller altruism även när de inte förväntas göra det.
Båda spelen ger insikter i hur människor hanterar frågor om rättvisa, generositet och socialt ansvar när de står inför beslut om fördelning av resurser.
