Artiklar Flashcards
(29 cards)
Ralph Adolphs (2006) Perception and Emotion: How We Recognize Facial Expressions
- Artikeln undersöker hur vi känner igen känslor från ansiktsuttryck och hur emotion och perception samverkar i denna process.
- Vi reagerar ofta snabbt och omedvetet på känslouttryck, särskilt rädsla. Subliminala ansiktsuttryck (till exempel rädslans ögonvitor) kan aktivera amygdala utan att individen är medveten om stimulit.
- Igenkänning av känslor kräver aktiv utforskning av ansiktsdrag, t.ex. att rikta blicken mot ögonen.
Patientexempel: SM, med amygdalaskada, förbättrade sin igenkänning av rädsla genom att fokusera på ögonen.
Slutsats:
Känsloigenkänning är en komplex process som involverar både snabb, omedveten bearbetning (amygdala) och långsammare, medveten analys (neocortex). Aktiv perception och social interaktion påverkar hur vi tolkar känslouttryck, och framtida forskning bör utforska mer realistiska och socialt dynamiska miljöer.
Todorov et al. (2005) Inferences of competence from faces predict election outcomes
Artikeln (Todorov et al., 2005) visar att människor omedvetet drar slutsatser om politiska kandidaters kompetens baserat enbart på deras utseende. I studien fick deltagare snabbt bedöma vilken av två kandidater som såg mest kompetent ut, utan att veta vilka personerna var. Resultaten visade att dessa omedelbara intryck starkt korrelerade med de faktiska valresultaten i amerikanska kongressval – i cirka 70% av fallen vann kandidaten som uppfattades som mer kompetent.
Kort sagt: snabba, ytliga bedömningar av ansikten kan förutsäga valresultat, vilket antyder att visuella intryck påverkar politiska beslut mer än vi tror.
Warneken och Tomasello (2008) Extrinsic rewards undermine altruistic tendencies in 20-month-olds
Artikeln av Warneken och Tomasello (2008) undersöker hur yttre belöningar påverkar unga barns altruistiska beteende, särskilt om sådana belöningar minskar den naturliga benägenheten att hjälpa andra.
Metod:
I studien deltog 20 månader gamla barn som slumpmässigt tilldelades en av tre grupper: en grupp som fick ett materiellt belöningsobjekt, en grupp som fick beröm, och en kontrollgrupp utan belöning. Barnen testades först genom hjälpande uppgifter, och deras beteende observerades under en senare testfas där inga belöningar gavs.
Resultat:
Resultaten visade att materiella belöningar (leksaker) minskade barnens inre motivation att hjälpa. Barn som hade fått en materiell belöning hjälpte mindre i testfasen jämfört med de som fått beröm eller ingen belöning alls. Studien ger stöd för det så kallade over justification effect, som tyder på att yttre belöningar kan minska inre motivation. Resultaten motsäger idén att unga barn endast handlar prosocialt för att få belöningar och stödjer istället uppfattningen att barn har en inre motivation att hjälpa andra redan från en tidig ålder.
Michael D. Storms (1973) Videotape and the Attribution Process: Reversing Actors’ and Observers’ Points of View
Storms (1973) undersökte hur perspektivskifte påverkar attributioner (orsakstillskrivningar) genom att använda videoinspelningar för att vända aktörers och observatörers perspektiv.
- Typisk Attribution utan Perspektivskifte:
När deltagarna inte såg någon video (eller såg video ur samma perspektiv som de själva upplevde):
Aktörer tillskrev sitt eget beteende mer till situationella orsaker (yttre faktorer).
Observatörer tillskrev aktörernas beteende mer till personliga egenskaper (inre faktorer).
Detta överensstämmer med den klassiska attributionsteorin som säger att aktörer ofta fokuserar på yttre omständigheter medan observatörer fokuserar på aktörens personlighet. - Effekt av Perspektivskifte (Videouppspelning från Omvänt Perspektiv):
När aktörer såg sig själva på video (från observatörens perspektiv):
Aktörer tillskrev sitt eget beteende mer till personliga orsaker än tidigare.
När observatörer såg videon från aktörens perspektiv:
Observatörer tillskrev aktörernas beteende mer till situationella orsaker.
Med andra ord: Perspektivskifte vände på de typiska attributionerna.
Slutsats:
Perspektivets betydelse: Studien visar att visuell orientering har en stark inverkan på hur människor tillskriver orsaker till beteenden. När individer ser sig själva utifrån (som observatörer), börjar de tillskriva sina handlingar till sina egna egenskaper snarare än situationen.
Batson (2003) “… As you would have them do unto you” Does imagining yourself in the other’s place stimulate moral action
Delar upp experimentet i två delar. Den inledande mäter prosocialt beteende då deltagarna frågas om de väljer belöning eller bestraffning till sig själv och en motpart, samt att möjligheten till att singla slant finns. Den andra delen av experimentet undersöker om den empatiska inställningen kan förändras. Manipulerar betingelser genom olika top-down-uppmaningar. (1.no instructions, 2.imagine-self, 3. imagine-other), deltagarna i respektive grupp ställs inför samma fråga och har möjligheten att singla slant. Resultatet var att grupp 2 (imagine-self) hade mer personal-distress och empathic concern, vilket ledde till mindre prosociala beteenden. Grupp 3 ökade de prosociala beteendena på grund av empathic concern.
Slutsats: Perspektivtagande kan stimulera moral, särskilt när man är i en position av fördel. Att föreställa sig den andras känslor främjar altruism, medan att föreställa sig sin egen situation främjar rättvisa i asymmetriska dilemman.
Tania Singer et al. (2004) Empathy for Pain Involves the Affective but not Sensory Components of Pain
Syfte: Studien undersöker hjärnans aktivitet när individer själva upplever smärta jämfört med när de observerar att en närstående utsätts för smärta. Forskarna ville avgöra om empati för smärta involverar samma hjärnregioner som när man själv känner smärta.
Heterosexuella par, kvinna i fMRI skanner (utan se varandra), stötar administreras till mannen och man undersöker kvinnans aktiverade hjärnområden. Resultatet var att hjärnområden associerade med smärta aktiverades, men inte sensomotoriska områdena.
När deltagarna såg sin partner uppleva smärta, aktiverades huvudsakligen:
Främre insula (AI)
Främre cingulum (ACC)
Dessa områden är associerade med de affektiva (känslomässiga) aspekterna av smärta, snarare än de sensoriska.
Empati för smärta involverar huvudsakligen hjärnregioner kopplade till de känslomässiga aspekterna av smärta (affektiv smärta), inte de sensoriska aspekterna. Detta indikerar att empati handlar om att dela den emotionella upplevelsen snarare än den faktiska smärtkänslan.
Berglas & Jones (1978) “Drug choice as a self-handicapping strategy in response to noncontingent success”
Sammanfattning: I denna klassiska studie undersöker Berglas och Jones hur människor använder självhandikappande strategier när deras framgång upplevs som okontrollerbar eller oförtjänt. De lät deltagare genomföra ett svårt test och fick sedan (slumpmässigt) veta att de hade lyckats mycket bra. Därefter fick de välja mellan två “preparat”: ett som förbättrade prestation och ett som försämrade den.
Huvudfynd: Deltagare som upplevde framgången som icke-förtjänt valde oftare det prestation-sänkande preparatet – ett beteende som tolkas som självhandikappande. Genom att skapa en extern orsak till eventuell framtida misslyckande (dvs. drogen) skyddar individen sin självkänsla.
Slutsats: Människor kan välja att sabotera sin egen prestation när de upplever att deras framgång inte beror på egna förmågor, för att ha en ursäkt om de senare misslyckas – en mekanism för att skydda självbilden.
Pruessner et al. (2005) “Self-esteem, locus of control, hippocampal volume, and cortisol regulation in young and old adulthood”
Studien visar att låg självkänsla och en känsla av låg kontroll över livet är kopplade till mindre hippocampusvolym och sämre stresshantering, vilket kan leda till negativa åldersrelaterade förändringar. Det är dock oklart om dessa förändringar är orsakade av kortisolens neurotoxiska effekter eller om små hippocampusvolymer predisponerar för stresskänslighet.
Chartrand, Dalton, Fitzsimons (2007) “Nonconscious relationship reactance: When significant others prime opposing goals”
Artikeln undersöker hur människor omedvetet reagerar mot mål som är förknippade med betydelsefulla andra personer, särskilt när dessa uppfattas som kontrollerande. Detta fenomen kallas “nonconscious relationship reactance”. Forskarna upptäckte att när personer omedvetet påminns om en kontrollerande närstående som har ett specifikt mål för dem, tenderar de att undermedvetet sträva efter motsatsen.
Relational Schemas: Mentala representationer av hur vi relaterar till betydelsefulla andra. När dessa scheman aktiveras kan de omedvetet påverka vårt beteende.
Reactance Theory: Om människor känner att deras frihet hotas, reagerar de ofta med att göra motsatsen. Studien visar att denna reaktans kan ske på en omedveten nivå.
Slutsats:
Artikeln visar att människor omedvetet kan agera motsatt till vad en kontrollerande närstående önskar, särskilt om individen är benägen att uppleva kontroll som ett hot. Denna insikt utmanar tidigare forskning som ofta sett reaktans som en medveten process och belyser vikten av att förstå hur relationer påverkar våra undermedvetna reaktioner.
Petty & Cacioppo (1984) “The Effects of Involvement on Responses to Argument Quantity and Quality: Central and Peripheral Routes to Persuasion”
Syfte: Att undersöka hur personlig relevans och antalet argument påverkar attitydförändring – och därmed visa skillnaden mellan central och perifer bearbetning enligt Elaboration Likelihood Model (ELM).
Studien visar att:
Hög motivation (relevans) → central bearbetning → fokus på kvalitet snarare än kvantitet
Låg motivation → perifer bearbetning → fokus på ytliga faktorer (som antal argument) snarare än kvaliten
Detta stödjer ELM och visar hur samma budskap kan tolkas helt olika beroende på vem som lyssnar och hur mycket de bryr sig.
Bandura, Ross & Ross (1961) “Transmission of Aggression Through Imitation of Aggressive Models”
Forskarna ville undersöka om barn imiterar aggressivt beteende efter att ha observerat en vuxen modell som uppvisar aggression mot en docka (Bobo-dockan). De ville också se om imitationen påverkades av modellens kön eller barnets kön.
Resultat:
Barn som såg den aggressiva modellen uppvisade betydligt mer aggressivt beteende än de andra grupperna.
Pojkar visade mer fysisk aggression än flickor.
Aggressivt beteende kan läras genom observation och imitation, även utan belöning.
Social inlärning spelar en stark roll i utvecklingen av aggression.
Könsroller och identifiering med modellen påverkar graden av imitation.
Debiec och Olsson (2017) “Social Fear Learning: From Animal Models to Human Function”
Undersöker social rädsloinlärning (Social Fear Learning, SFL), där individer lär sig att frukta genom att observera andras rädsla istället för direkt erfarenhet.
SFL aktiverar hjärnområden som är kopplade till rädsla och empati, inklusive amygdala, ACC och anterior insula, AI.
Likheter mellan observatören och demonstratorn ökar risken för att rädsla överförs.
Artikeln beskriver hur individer lär sig rädslor indirekt genom sociala interaktioner, snarare än genom direkta upplevelser. Forskningen visar att SFL är kopplat till hjärnans rädslocentra och att sociala faktorer som empati, social hierarki och släktskap påverkar inlärningen. SFL kan vara både adaptivt och problematiskt, särskilt när det bidrar till överföring av ångest mellan generationer. Genom att förstå de underliggande mekanismerna kan vi utveckla bättre strategier för att hantera socialt överförda ångestproblem
Kubota, Banaji, och Phelps (2012) “The Neuroscience of Race”
Syfte: Artikeln undersöker hur hjärnan bearbetar och utvärderar “ras” och etnicitet, samt hur dessa processer påverkar beslut och beteenden. Forskarna fokuserar på hur rasbaserade attityder uttrycks, ofta omedvetet, och hur dessa attityder kan kontrolleras.
Metod: Studien bygger på fMRI och andra neurovetenskapliga metoder för att undersöka hur hjärnan reagerar på ansikten av olika raser (svarta och vita) hos deltagare i USA. De analyserar specifika hjärnregioner involverade i att upptäcka och reagera på “ras”.
- Amygdala: Aktiv vid bedömning av känslomässigt relevanta stimuli som ras och ansikten. Högre aktivitet observerades när deltagare såg ansikten från utgrupper (t.ex. svarta ansikten hos vita deltagare).
- ACC (Anterior Cingulate Cortex): Involverad i att upptäcka konflikt mellan automatiska attityder och medvetna/egalitära mål.
- DLPFC (Dorsolateral Prefrontal Cortex): Hjälper till att reglera och kontrollera implicita rasattityder genom kognitiv kontroll.
- FFA (Fusiform Face Area): Ansvarig för igenkänning av ansikten, där ansikten från samma ras bearbetas mer effektivt än ansikten från andra raser.
Slutsatser:
Rasbaserade attityder och fördomar reflekteras i ett nätverk av hjärnregioner, särskilt amygdala och ACC.
Implicit rasbias kan regleras genom kognitiv kontroll, vilket involverar DLPFC.
Denne forskning visar på potentialen att förändra omedvetna rasattityder genom riktade interventioner och ändrade stimuli.
Williams, Sng och Neuberg (2016) “Ecology-driven stereotypes override race stereotypes”
Artikeln undersöker hur miljöer (ecologies) påverkar stereotyper om beteenden och livsstrategier, och hur dessa stereotyper kan överskugga rasbaserade stereotyper. Forskarna kopplar ekologiska egenskaper som resurstillgång och förutsägbarhet till individuella beteenden och livsstrategier.
Studie 1: Deltagarna fick läsa om individer från “desperate ecologies” (hårda och oförutsägbara miljöer) respektive “hopeful ecologies” (resurssäkra och stabila miljöer) och ombads att rangordna dessa individer baserat på olika egenskaper relaterade till livshistoriestrategier (t.ex. impulsivitet, investering i utbildning, sexuellt beteende).
Studie 2-4: Tester för att kontrollera om stereotyper om ekologi är oberoende av ras, rikedom eller andra variabler.
Studie 5: Manipulerades både ras och ekologi för att undersöka om information om ekologi påverkar de rasrelaterade stereotyperna.
Resultat:
Människor stereotyper individer från “desperate ecologies” som att ha en snabb livshistoriestrategi (t.ex. impulsivitet, opportunistiskt beteende), medan individer från “hopeful ecologies” stereotyperas som långsammare i sina livsstrategier (t.ex. investering i utbildning, framtidsfokus).
När både ras och ekologi beaktades, var det ekologi snarare än ras som styrde stereotyperna. Individer från olika raser men från samma typ av ekologi (desperate eller hopeful) stereotyperades på samma sätt.
Jussim, Crawford och Rubinstein (2015) “Stereotype (In)Accuracy in Perceptions of Groups and Individuals”
Syfte: Artikeln undersöker frågan om stereotypers noggrannhet, och ifall stereotyper om grupper är korrekta eller felaktiga. Forskarna belyser även den långvariga betoningen på stereotype inaccuracy (felaktighet) och föreslår nya sätt att förstå och mäta stereotypers noggrannhet.
Metod:Forskarna genomgår tidigare forskning om stereotype accuracy och definierar hur man ska mäta noggrannhet i stereotyper genom att jämföra människors uppfattningar om grupper med faktiska kriterier, t.ex. statistik om ras eller kön.
För att minska bias och förbättra förståelsen av stereotyper, bör forskare definiera stereotyper på ett sätt som tillåter att de kan vara noggranna, snarare än att anta att de alltid är felaktiga.
Bereczkei, Gyuris och Weisfeld (2004) “Sexual Imprinting in Human Mate Choice”
Människor tenderar att välja partners som liknar deras förälder av motsatt kön, och denna likhet formas av sexuell prägling (imprinting) under barndomen – inte enbart av genetisk likhet eller likhet med sig själv.
Huvudpunkter:
Homogami (likhet mellan partners) är vanlig i många mänskliga relationer, särskilt i utseende och personlighet.
Två möjliga förklaringar:
Fenotypisk matchning: Att välja partner som liknar en själv.
Sexuell prägling: Att utveckla preferenser baserade på exponering för föräldrar av motsatt kön i barndomen.
För att skilja mellan dessa testades adopterade kvinnor – alltså utan genetisk koppling till adoptivföräldrarna.
Resultat:
Kvinnors makar liknade adoptivpappan i ansiktsdrag mer än vad som kunde förväntas av slump.
Denna likhet var starkare om pappan visat emotionell värme under barndomen.
Ingen likhet hittades mellan maken och adoptivmamman.
Slutsatsen är att sexuell prägling från förälder av motsatt kön, kombinerad med en positiv relation, påverkar framtida partnerpreferenser.
McDermott et al., 2009 “Monoamine oxidase A gene (MAOA) predicts behavioral aggression following provocation”
Studien undersöker om MAOA-genen, känd som “krigargenen”, påverkar aggressivt beteende efter provokation. Genom att låta deltagare ge stark sås till en person som de trodde hade stulit pengar från dem, testade forskarna hur genetiska skillnader påverkade aggression.
De som hade den lågaktiva varianten av genen (MAOA-L) reagerade mer aggressivt när de blev kraftigt provocerade (80 % av pengar tagna) jämfört med de som hade den högaktiva varianten (MAOA-H). När provokationen var låg (20 % tagna pengar) var skillnaden mellan grupperna liten.
Resultaten visar att MAOA-L förstärker aggressivt beteende vid stark provokation, vilket tyder på en interaktion mellan gener och miljö. Studien ifrågasätter uppfattningen att människor straffar altruistiskt och föreslår att det kan finnas genetiskt drivna skillnader i hur vi reagerar på provokation.
Chagnon (1988) “Life Histories, Blood Revenge, and Warfare in a Tribal Population”
Artikeln undersöker sambandet mellan våld, blodshämnd och krig i stamsamhällen, med fokus på Yanomamo-folket. Chagnon utvecklar en teori om hur mord, hämnd, släktskapsförpliktelser och krig är sammanlänkade och varför reproduktiva faktorer måste beaktas i förklaringar av tribal våld och krig.
Blodshämnd och krig motiveras av både materiella och reproduktiva resurser. Att delta i våldshandlingar, särskilt blodshämnd, ger individer en fördel i form av social status och högre reproduktiv framgång.
Våldet är nära kopplat till släktskapsstrukturer där familj och närmaste släktingar är centrala i beslut om hämnd.
Chagnon observerade att hämnd bland Yanomamö-folket inte alltid är riktad mot den individ som begick övertrampet, utan kan istället riktas mot någon av den personens släktingar eller nära associerade. Detta speglar en kulturell förståelse av kollektivt ansvar snarare än individuell skuld.
Platek et al. (2002) “Reactions to children’s faces: Resemblance affects males more than females”
Studien undersöker hur män och kvinnor reagerar på barnansikten som liknar dem själva. Forskningen bygger på hypotesen att eftersom risken för “cuckoldry” (att oavsiktligt uppfostra ett barn som inte är biologiskt ens eget) är större för män, borde paternell investering påverkas mer av likhet mellan far och barn än mellan mor och barn.
Denna studie visar att män tenderar att investera mer i barn som liknar dem själva, medan kvinnor inte visar samma preferens. Män valde oftare ansikten som liknade deras egna när de skulle fatta beslut om adoption, spendera pengar eller umgås med barnet. Däremot var kvinnor mer neutrala och tog längre tid på sig att välja, och de upplevde valet som svårare. Resultaten tyder på att män använder likhet som en omedveten strategi för att säkerställa biologiskt släktskap, något som kan ha utvecklats som en anpassning för att minska risken för att investera i icke-biologiska barn.
Claus Wedekind & Victoria Braithwaite (2002) “The Long-Term Benefits of Human Generosity in Indirect Reciprocity”
Huvudidé: Generositet i sociala sammanhang kan löna sig långsiktigt genom att bygga upp ett gott rykte, vilket i sin tur leder till belöningar från andra – även när de inte är direkt involverade i tidigare interaktioner (indirekt reciprocitet).
Huvudpunkter:
Indirekt reciprocitet innebär att människor hjälper andra för att förbättra sitt rykte, vilket senare belönas av tredje part.
I studien spelade 114 studenter spel som simulerade sociala interaktioner med pengar som incitament.
Generösa handlingar ledde till ett bättre “image score” (rykte), vilket i sin tur:
Ökade sannolikheten att få hjälp från andra.
Gav högre ekonomisk utdelning på lång sikt.
Deltagare med högt image score tjänade mer pengar totalt, trots att de först bar kostnader för att ge (negativ korrelation i början).
När spelet gick över till en direkt reciprocitetsfas (där tidigare ryktet visades), fortsatte generösa deltagare att:
Få högre belöningar.
Få förtroende och samarbete från andra spelare.
Studien visar att generositet bygger långsiktigt kapital – både socialt och ekonomiskt.
Resultaten stöder teorin att moraliskt beteende och sociala normer kan ha evolutionära fördelar.
Garrett Hardin (1968) The Tragedy of the Commons
Artikeln diskuterar hur obegränsad användning av gemensamma resurser, eller “commons”, leder till förödelse för alla inblandade. Hardin menar att frihet att utnyttja gemensamma resurser leder till långsiktig förlust, eftersom varje individ agerar för sitt eget bästa utan att ta hänsyn till det gemensamma bästa.
Hardin menar att “friheten att föda” är en del av tragedin, där varje familj som fritt får bestämma sitt antal barn leder till en ohållbar befolkningstillväxt.
Lösningen på problemet kräver sociala arrangemang som kontrollerar och begränsar användningen av gemensamma resurser.
Hardin varnar för att använda moraliska appeller för att försöka lösa problemen, eftersom det leder till förlorad moral och skapar psykologiska konflikter.
Borgatti et al., 2009 “Network analysis in the social sciences”
Artikeln beskriver hur nätverksanalys har blivit ett kraftfullt verktyg inom samhällsvetenskaperna. Forskningen har exploderat de senaste decennierna och används för att förstå sociala fenomen som kreativitet, ekonomisk framgång och social ordning.
Slutsats: Nätverksanalys har visat sig vara en mångsidig metod för att förstå sociala strukturer och relationer. Den erbjuder både teoretiska och praktiska insikter inom samhällsvetenskapen och används numera inom en mängd olika fält.
Johansson et al. (2005) Failure to Detect Mismatches Between Intention and Outcome in a Simple Decision Task
Syfte: Artikeln undersöker hur människor uppfattar skillnader mellan deras avsikter och de faktiska resultaten i enkla beslutssituationer. Forskarna testade om deltagarna kunde upptäcka när resultatet av ett val inte stämde överens med deras ursprungliga intentioner.
Metod: Deltagarna fick välja mellan två ansiktsbilder baserat på attraktivitet. Efter att ha gjort sitt val manipulerades resultaten så att de fick det motsatta ansiktet till det de valde, utan att de visste om det. Deltagarna ombads sedan att förklara varför de valde som de gjorde. Experimentet inkluderade olika betänketider för att undersöka om det påverkade deras förmåga att upptäcka mismatchen.
Förmågan att upptäcka skillnader mellan avsikter och resultat är inte alltid lika stark som teorier om beslutstagande antyder.
Choice blindness är ett exempel på en kognitiv effekt där människor inte märker när deras beslut inte resulterar som de förväntat sig, vilket ger insikter om människors introspektion och medvetenhet om sina egna beslut.
Greene et al. (2001) An fMRI Investigation of Emotional Engagement in Moral Judgment
Syfte: Studien undersöker hur emotionell engagemang påverkar moraliska beslut genom att mäta hjärnaktivitet under moraliska beslutssituationer med hjälp av fMRI. Forskarna fokuserar på skillnaden mellan moraliska dilemman som väcker emotionella reaktioner och de som inte gör det.
Slutsats: emotionsrelaterade områden aktiveras vid moralpersonliga dilemman vilden då talar för att det finns neurologiskt stöd för att tex working memory stängs av, vi blir mer emotionellt styrda än logiska. dmPFC och posteriora ACC aktiveras.
Implikationer: Studien ger bevis för att emotioner spelar en roll i moraliskt beslutsfattande och antyder att moraliska bedömningar innebär en komplex interaktion mellan emotionella och kognitiva processer. Förståelsen av dessa mekanismer kan hjälpa till att lösa filosofiska frågor om moraliskt beteende och beslutsfattande.
