REPRODUKTION Flashcards
Självständigt utföra grundläggande gynekologisk undersökning samt föreslå lämpliga specialiserade undersökningar.
Redogör för alla moment som ingår, t.ex. vaginoskopi och baktodling.
VAGINALCYTOLOGI
Genom cytologi kan man få vägledning om var i cykeln tiken är. Provet från vagina och inte vestibulum eftersom man kan få en vilseledande bild, av den anledningen kan man använda ett spekulum för att ta sig förbi vestibulum. Vulva torkas av med en sprittuss, spekulet förs in och man tar provet med hjälp av en bomullspinne med långt skaft. Bomullstoppen rullas några varv mot slh och rullas sedan ut på ett objektsglas.
Anöstrus: cellfattigt utstryk, vanligaste cellen man ser är parabasalceller (små, runda, stor kärna) men även lösa cellkärnor, stråk av sekret samt enstaka leukocyter.
Proöstrus: ökande inslag av intermediärceller (större än parabasal, rund till kantig kontur) och så småningom förhornade celler. Även större mängd erytrocyter, enstaka leukocyter och bakterier, vilket är normalt.
Östrus: enbart förhornade celler (ser ut som flak, liten eller ingen kärna), kan se erytrocyter medan leukocyter inte är normalt (tyder på en infektion). Förekomst av bakterier är normalt.
Metöstrus: massiv invasion av leukocyter, intermediärceller.
KOMPLETTERA cytologin med ett progesteronprov: om det ligger lågt (6-9 nmol/ml) eller högt (30-75 nmol/ml) kan skilja proöstrus från metöstrus som cytologiskt kan likna varandra ibland.
VAGINOSKOPI
Hos tikar i löp kan undersökningen göras på vaken individ, medan katter, små raser eller valpar/kattungar måste djuret sövas. Använd glidmedel om hunden inte är i östus.
Anöstrus: slemhinneveck är inte lika uttalade och fyller inte hela lumen. Yttersta skiktet är väldigt tunn och känslig och traumatiseras lätt av vaginoskopet.
Proöstrus: svullen slemhinnan med många veck och rödaktigt, klart sekret. Sedan blir vecken mindre och slemhinnan mer skrynklig.
Östrus: blek skrynklig mucosa och vaginala lumen är vid. Mindre mängd flytning.
Diöstrus: slemhinnan blir slät.
VAGINAL PALPATION
Känn efter strikturer, neoplasi mm. Tänk på att vagina ändras under cykelns gång.
BAKTODLING
Vagina har en normalflora vilket gör baktodling svårbedömt. Relatera till klinisk bild. Fynd av brucella räknas dock alltid som patologiskt.
ÖVRIGT
Beroende på fynd, klinisk bild och ddx kan man även undersöka honliga könsvägar mha ultraljud (ovarier, dräktighet, livmoder), röntgen (dräktighet, pyo), GnRH-stimulering, LH-mätning, antimüllerskt hormon (koll om ovarierester).
Självständigt utföra relevanta andrologiska undersökningsmetoder samt föreslå lämpliga specialiserade undersökningar.
Redogör för alla moment som ingår i vid andrologiska undersökningar, t.ex. rektalisering och spermaprov.
Palpation testiklar och bitestiklar: ska vara symmetriska och ha en halvelastisk konsistens. Mjuka testiklar: nedsatt aktivitet i spermieproduktionen. Hårda testiklar: fibros( minskad spermieproduktion), tumöromvandling. Varma och ömma testiklar: orkit. Bitestikelns svans palperas, om mindre än normalt: upphörd spermieproduktion, om förstorad: epididymit. Spermiegranulom (förvärvad eller medfödd stas i bitestikel/sädesledare) palperas som en ansvällning.
Undersökning av penis och preputium: i preputialmynningen finns en liten mängd pus vilket anses som normalt, så länge det inte är för mycket och hanhunden inte är besvärad. Penisbenet palperas och uretramynningen inspekteras. Penis yttre slemhinna inspekteras genom att skafta ut. Persisterande frenulum (bindvävssträng mellan penis och preputium) kan hindra utskaffning. Preputialcytologi vid misstänkt hyperöstrogenism (vid Sertolicellstumörer).
Spermaprov: fruktsamhet, diagnostiskt hjälpmedel vid misstanke på sjukdomar i prostata
Biopsi/FNA testiklar: ska INTE utföras då risk för fibros är stor
Rektalisering: känna på prostata (storlek samt ev smärta)
Baktodling prostatavätska eller urin: förekomst av bakt och infl i prostata diffar kronisk prostatit från BPH. Bakt odlas fån prostatavätska erhållen genom prostatamassage, ejakulat, cystaspirat eller urin. Genom att odla från prostatavätska och urin kan man diffa prostatit från cystit.
Övrigt: GnRH-stimulering, rtg av penisben, retrograd kontrast av prostata, ultraljud av prostata, testiklar
Värdera metoder för att förhindra löpning och fortplantning samt metoder för abortinduktion
Ange fördelar och nackdelar vid kastration av hund.
Fördelar: Effektiv behandling vid olika sjukdomstillstånd: pyometra, testikeltumörer, samt viktig del av behandling vid tex perianalbråck, vaginalslemhinnehyperplasi, benign prostatahyperplasi, perianal adenom hos hanhund, progesteronrelaterad diabeteshos tik mfl. Man kan även minska risken för sjukdomar såsom juvertumörer, pyometra, tumöromvandling av kryptorchid testikel, prostatit. När det gäller maligna juvertumörer är effekten särskilt stor om operationen utförs före första-andra löpet, vid benigna tumörer spelar ej ålder för kastration roll. Andra fördelar är att slippa skendräktighet, oönskade kullar samt beteendeproblem relaterade till kön såsom hanhundsaggressivitet, urinmarkering.
Nackdelar:
- Inkontinens som drabbar 5- 20% av tikar. Kan i regel framgångsrikt behandlas Troligen påverkar gonadotropiner muskulaturen i urinvägarna men exakta mekanismerna är ej klarlagda. Risken är relaterad till ras, kroppsvikt och hull, samt kastration innan 4 mån ålder.
- Beteendeproblem som inte är könsrelaterade kan förvärras
- Pälsförändringar, underulll ökar och glans minskar (valppäls)
- Kastrater har ev lättare att gå upp i vikt vilket kan medföra ökad risk för sjukdomar kopplade till övervikt. Oftast kan vikten regleras med födointag och motion.
- Kastrerade hanar löper ca 2-4 ggr högre risk för prostatatumörer (ovanliga, men är oftast maligna)
Nedre ålder för kastration hos hund är 4 månader
Ange fördelar och nackdelar vid kastration av katt.
Fördelar: minskad risk för juvertumörer, tar bort negativa beteenden såsom: urinmarkering, aggressivitet hankatter emellan, vandringslust, honkatters löpningsbeteende, inga oönskade kullar
Nackdelar: ökar risk för fetma och därmed sekundärt för diabetes
Nedre ålder katt: 3 månader, men sker ofta vid 6-7 månaders ålder
Hur går man tillbaka vid reversibelt förhindrade av löp? Tikar och honkatter samt handhundar och hankatter.
Biverkningar?
REVERSIBELT FÖRHINDRANDE AV LÖP
TIKAR och HONKATTER:
Gestagener: efterliknar progesteronets effekter. Substans medroxiprogesteronacetat (MPA) som finns under preparatnamnen Perlutex® vet. och Promon® vet. MPA kan användas både för korttidsbehandling och för långvarigt uppskjutande av löpning beroende på beredningsform (tablett vs injektion).
Biverkningar: kan ge ökad aptit och viktuppgång, ökar risk för cystisk endometriehyperplasi, juvertumörer, pyometra, insulinresistens och där med DM, samt akromegali.
HANHUNDAR och HANKATTER:
Deslorelin: GnRH-agonist (Suprelorin®) hämmar FSH- och LH-utsöndringen och därmed testosteron via negativ feedback. Preparatet ges som långtidsverkande implantat som placeras subkutant.
Biverkningar: i sällsynta fall kan en testikel försvinna upp i inguinalkanal för att de krymper
Ange metoder för abortinduktion för tik och honkatt.
Ange också eventuella alternativ.
METODER FÖR ABORTINDUKTION
TIK Man kan välja mellan att antingen behandla tiken direkt efter konfirmerad eller misstänkt tjuvparning eller att först ställa en positiv dräktighetsdiagnos (ultraljud dag 24-28) och endast behandla tikar som verkligen är dräktiga. Vaginalcytologi kan användas för att bedöma risken för dräktighet under om det tas samma dag som tiken parades. Om utstryket är förhornat så är tiken i sen proöstrus- östrus och risken för dräktighet är stor om hon har blivit parad. Om vaginalutstryket visar att tiken är i proöstrus eller metöstrus är risken för dräktighet mycket liten.
Aglepriston (Alizin vet.): binder starkare till progesteronreceptorerna än progesteron och blockerar på så sätt receptorerna så att progesteron inte kan utöva sin effekt. Tidig abortinduktion ger mindre biverkningar än sen abortinduktion. Nästan 100 % effekt före dag 22-24, efter det är effekten 95 %. Kan ges fram till dag 45, sedan fås istället en för tidig förlossning. Biverkningar som kan ses är tex irritation vid injektionsplats, skendräktighet, ofullständig abort eller misslyckad abort. Det enda preparatet registrerat för abort på tik.
Alternativ till aglepriston
Kabergolin: Kabergolin (Galastop® vet.) kan orsaka abort om det ges från dag 35. Kabergolin är en prolaktinhämmare och kan därför ge luteolys, i andra halva av dräktigheten är gulkropparna beroende av prolaktin.
Kabergolin i kombination med prostaglandin: kan sättas in från dag 25 efter LH-peaken.
Prostaglandin: Prostaglandin PGF2a kan användas för att framkalla luteolys och livmoderkontraktioner vilket leder till avbruten dräktighet. Hundar är dock känsliga och biverkningar som kan fås är hypersalivering, kräkning, tenesmus, diarré, chock och död vid överdosering Biverkningarna brukar gå över inom 30-60 min.
Kortison: Dexametason p.o
HONKATT: Kastration under dräktighet är ett alternativ. Det finns inga medel registrerade i Sverige med indikationen att avbryta dräktighet hos katt men alternativ som finns är:
En kombination av kabergolin (Galastop vet) och cloprostenol (syntetiskt prostaglandin) har gett bra resultat med minimala biverkningar.
Aglepriston (Alizin vet.)
Beskriva etiologi, patogenes, symptom, diagnostik och behandling vid vaginit, slemhinnehyperplasi, nybildningar i vagina, vaginala missbildningar, vaginala strikturer samt även fokus på viktiga differentialdiagnoser akut metrit, endometrit, mucometra och pyometra.
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos och behandling vid vaginit.
Differentiera juvenila och könsmogna djur.
VAGINIT
Etiologi/patogenes:
Vaginit hos juvenila tikar: hos icke könsmogna tikar är epitelet i vagina tunt pga. bristande östrogenhalter i blodet, vilket i vissa fall predisponerar för juvenil vaginit orsakat av normalfloran.
Vaginit hos könsmogna tikar orsakas ofta av underliggande faktorer såsom missbildningar (tex striktur, indragen vulva), främmande kroppar, vaginala nybildningar, störningar i urinvägarna, hermafroditism eller atopi.
Symptom: vaginal flytning (minimal-kraftig, mukös, mukopurulent eller purulent). Irritation i form av att tiken slickar på vagina eller i frekvent urinering. Ej blod i flytningen. AT opverkat, normal blodbild.
Diagnos: anamnes, symptom, allmän klinisk undersökning för att utesluta andra o
rsaker till vaginal flytning, samt hitta underliggande orsaker. Vagina bör inspekteras och palperas, vaginoskopi (helst med ett endoskop som når ända till cervix och kraniala vagina för ev corp al, nybildning, för att se om flytning kommer från livmodern) och/eller kolpografi. Kraniala delen av vagina kan även undersökas med ultraljud. Ultraljud av livmodern visar om det finns tecken på endometrit/pyometra. Urinanalys och bakterieodling, u-glukos. Vaginalcytologi.nOdling av bakterier från vagina är inte diagnostiskt. Bakteriefloran vid vaginit skiljer sig inte från normalfloran hos friska tikar.
Behandling:
Juvenila tikar: får oftast spontanläka, vanligen i samband med första löpningsperioden. Antibiotikabehandling kan ge en tillfällig lindring men problemet återkommer. Vid rikliga och besvärande flytningar kan man behandla lokalt med surgörande vagitorier, vaginal gel eller syrade mjölkprodukter och tvätt av vulva med milda lösningar. Lokal behandling har dock oftast begränsad effekt och ger som regel endast tillfällig förbättring. Om tiken är mycket besvärad kan det vara indicerat att sätta in antibiotika efter resistensbestämning.
Könsmogna tikar: identifiera och korrigera underliggande faktorer. Lokalbehandling kan ge tillfällig lindring. Om ingen underliggande faktor kan påvisas och tiken är mycket besvärad kan man behandla med antibiotika efter resistens. Många vuxna tikar med vaginit utan underliggande sjukdom blir bra spontant utan behandling. Tikar som har vaginit bör inte kastreras då det troligen snarare kan förvärra problemet. Kastrerade tikar som får vaginit på grund av tunna slemhinnor kan bli bättre med tillskott av korttidsverkande östrogen enligt samma protokoll som används för behandling av inkontinens.
Katt är vaginit ovanligt, men kan orsakas av trauma eller infektion efter svår förlossning. Läker ofast spontant. Kan vara svårt att se flytning. Prepubertala katter behandlas med ab efter odling + resistens.
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos, ddx och behandling vid vaginal slemhinnehyperplasi (kallas ibland vaginalprolaps).
Etiologi/patogenes: Återkommande östrogenberoende kraftig hyperplasi av vaginalslemhinnan som kan expandera utanför vulva. Detta tillstånd kan orsakas av pga överproduktion av östrogen, en ökad respons på östrogen eller pga försvagad bindväv i vaginas väggar. Ffa brachyocephala raser drabbas.
Symptom: Ödembildning ventrala vagina som kanprolabera ut ur vulva. Prolapsen orsakar trängningar i den framvälvda vävnaden vilket gör att den stasas av vilket i sin tur kan orsaka att ännu mer vävnad dras ut. Prolaberad vävnad utsätts ofta för nötning, slickning, uttorkning och trauma. Prolapsen kan orsaka strangulation av omkringliggande vävnad och därmed orsaka hematuri och tensesmus.
Diagnos: anamnes, vaginal undersökning med cytologi.
Ddx: vaginaltumör, livmoderprolaps
Behandling: Hyperplasin kommer att gå över när östradiolkoncentrationerna sjunker efter proöstrus. Tvätta vävnaden men NaCl, ha krage, kontrollera att tiken kan urinera (annars kateter eller op). Då detta riskerar att återkomma rekommenderas kastration under anöstrus – dessa bör ändå ej gå i avel. Kirurgi med resektion kan bli nödvändigt.
Redogör för etiologi, symptom, ddx, diagnos och behandling vid nybildningar i vagina.
Etiologi: drabbar ffa hund, mycket ovanligt hos katt. De flesta är benigna stjälkade, oftast är det leiomyom. Vanligast hos intakta äldre tikar, de tenderar att växa till vid löp.
Symptom: kan sticka ut ur vulva, ge ändrad form på perineum, flytning från vulva (vaginit), svullnad i vestibulum, urineringsproblem; stranguri, hematuri, UVI, och även tenesmus, förstoppning på grund av tryck mot rektum. Många slickar frekvent på vulva
Ddx: främsta ddx är hyperplasi som också ger löp-beroende massa i vagina som kan sticka ut. Vaginalödem, vaginalprolaps, TVT, pyo (flytning)
Diagnos: inspektion, palpation, cytologi, vaginoskopi med hjälp av ett endoskop och kolpografi. FNA av nybildningen. Det är viktigt att känna varifrån massan utgår, storlek på bas, lokalisation av vaginas lumen och uretraöppning, urinblåsa?
Behandling: kirurgisk extirpation. Kastration för att förhindra återfall. Ev kemoterapi
Beskriv juvenil/inrullad vulva, striktur/förträningen i vulva och vestibulum, vaginala septa/mittvägar och Hermafroditism/Pseudohermafroditism.
Hur uppstår dem? Vilka besvär kan det generera?
ANATOMISKA DEFEKTER/MISSBILDNINGAR I VAGINA
Juvenil/inrullad vulva: Tikar som kastreras prepubertalt får en juvenil vulva. I kombination med övervikt kan detta leda till veckbildningar i huden runt vulva som kan ge dermatit, predisponerar för vaginit och cystit. Hudbesvär behandlas symptomatiskt med rengöring, om svåra besvär kan kirurgisk korrektion vara indicerat.
Striktur/förträngning i vulva och vestibulum, cirkulär förändring i vagina (persisterande hymen): medfödd missbildning eller sekundärt pga ärrvävnad efter förlossningsskada. Kan ge inkontinens, parningsproblem, UVI, vaginala flytningar. Poolning av löpningsvätska och/eller urin predisponerar för vaginiter. Diagnos genom palpation av förträngning i östrus, vaginoskopi, kolpografi (kontrast). Man kan försöka behandla kirurgiskt, men ofta ger det ärrvävnad. Prognos beroende på hur omfattande strikturen är och vilka besvär de medför.
Vaginala septa/mittväggar: medfödd missbildning. Kan variera från liten sträng till omfattande i hela vaginan. Kan ge vaginit, UVI, parningsproblem, dystoki. Diagnosticeras ffa via palpation (vaginoskop kan missa om man kommer förbi väggen), men även edoskopi och/eller kolpografi (kontraströntgen av vagina). OBS kolla alltid efter andra missbildningar samtidigt. Om inga besvär så låter man den vara. Kirurgisk korrektion om besvär samt om tvärväggen är möjlig att korrigera. Mycket tunna och korta septa kan klippas sönder under sedering. Enligt djurskyddslagen får endast hundar med förmåga till naturlig fortplantning användas i avel.
Hermafroditism/Pseudohermafroditism: Medfödd missbildning/hormonpåverkan under embryoutvecklingen. Hermafrodit (riktig): Hanliga och honliga könsceller. Pseudohermafrodit: Honliga könsceller, viss yttre hanlig karaktär. Klinisk bild: maskulin sekundär könskaraktär, os clitoris i vulva som irriterar och orsakar urinvägsinfektioner, vaginiter. Vaginal flytning, trång vagina, parnings/dräktighetsproblem. Ofta flera missbildningar samtidigt! Diagnos via klinisk undersökning, palpation, endoskopi, kolpografi, cytologi, hormonanalys. Gentest kromosombestämning. Behandling via kirurgisk avlägsnande av os clitoris, gonadektomi – OHE om problem (UVI, vaginiter) vid löp.
Vad är CYSTISK ENDOMETRIEHYPERPLASI (CEH)? Behandling?
Innebär ett förtjockat endometrium med ett ökat antal och utvidgade, vätskefyllda körtlar. Man kan se dessa cystor mha ultraljud. Betydelse för tiken är oklar. Vissa tikar kan få mucometra. Dessa tikar blir ej dräktiga. Det finns en risk för pyometra. Behandling: i regel kastration.
Redogör för patogenes, symptom, diagnos och behandling vid akut metrit.
Patogenes: ascenderande bakteriell infektion in i den öppna livmodern under omedelbart efter förlossningen. Dystoki, obstetrisk manipulation, kvarblivna foster eller moderkakor, eller förlossning i en ohygienisk miljö predisponerar för metrit. Oftast orsakad av gramnegativa urinvägsbakterier.
Symptom: blodblandad eller riklig, illaluktande, varig flytning, feber, uttorkning, nedsatt AT, anorexi, dålig digivning och omvårdnad om ungarna. De kan få sepsis, endotoxinemi eller chock.
Diagnos: Anamnes, klinisk undersökning. Röntgen och/eller en ultraljudsundersökning är indicerat för att bedöma livmoderns storlek och eventuella innehåll (kvarvarande foster, placentor). Baktprov av flytning. Cytologi visar ett stort antal degenererade neutrofila granulocyter, röda blodkroppar, bakterier och debris. Blodprov visar ofta en leukocytos med en vänsterförskjutning. Kolla även htk, elektrolyter mm.
Behandling: snabb insättning av ab ampicillin/amoxicillin tills odling+resistenssvar (ungarna kan vara kvar hos modern). Vid livshotande tillstånd, alternativt om tillståndet försämras eller inte förbättras efter ett dygns behandling rekommenderas trimetoprim‐sulfa eller fluorokinoloner, och då också att ungarna avlägsnas och stödmatas. Behandling bör fortgå i ca 5‐7 dagar eller längre beroende på sjukdomsutvecklingen. Vätsketerapi och ev chockbehanling. Man kan antingen välja att kastrera eller behandla medicinskt. Om tiken är kraftigt påverkad eller om uterus har rupterat bör OHE utföras utan dröjsmål. Medicinsk behandling bör endast göras på stabila tikar som inte är allt för påverkade. Man vill tömma livmodern på innehåll, genom att ge oxytocin/alizin +/- PGF2α. Behandlingen bör fortgå tills man med hjälp av ultraljud konfirmerat att uterus är tom.
Redogör för etiologi, sumptom, diagnos och behandlings vid endometrit.
Etioloig: Endometriter uppstår vid en interaktion mellan progesteronpåverkat endometrium och bakterier från normalfloran.Kan uppstå en tid efter förlossning (ca 2-10 dgr)
Symptom: feber, illaluktande flytning, anorexi, nedsatt AT och dålig omvårdnad av ungarna.
Diagnos: Diagnostiken kan vara svår. Undersökning av vaginalcytologiska utstryk, vaginoskopi och ultraljud kan ge vägledning (syns som en förtjockning a endometriet), liksom blodprov för undersökning av en eventuell inflammationsbild. Livmoderbiopsier kan bekräfta diagnosen Bakteriologiskt prov tas från uterus eller kraniala vagina inför antibiotikabehandling. De vanligaste bakterierna är E coli, Pasteurella spp, streptokocker och stafylokocker.
Behandling: Kastrering är förstahandsbehandling. Om honan är avsedd för avel och det inte finns några kvarblivna fosterrester kan man sätta in medicinsk behandling genom förhindrande av progesteronpåverkan på endometriet (t.ex aglepriston eller prostaglandin). Antibiotikabehandling bör ske enligt bakteriologisk odling och resistensbestämning. Kinoloner och trimetoprim‐sulfa penetrerar väl till könsvägarna. Uppföljande undersökningar för att kontrollera att tillståndet inte förvärras och utvecklas till en pyometra rekommenderas. Om djuren inte blir återställda krävs vanligen ovariehysterektomi.
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos, ddx och behandling vid pyometra (hund).
Etiolog/patogenes: medelålders till äldre hundar (många löpcykler med långa progesteronfaser gör dem extra mottagliga för infektion pga nedsatt immunförsvar) som drabbas, ffa i efterlöpsperioden (2-3 mån efter löp) pga lång progesteonfas som gör livmodern infektionskänslig. Samtidigt finns det underliggande faktor i livmoderns miljö som gör att tiken inte kan göra sig av med bakterien. E. coli är den vanligaste bakomliggande bakteriella orsaken. Mortaliteten är ca 3-4% vid behandling.
Symptom: buksmärta vid palpation, kräkning, pu/pd, trötthet, flytning om livmodern är öppen, feber ibland, opåverkat-kraftigt nedsatt AT. Risk för sepsis, SIRS, ruptur och peritonit
Diagnos: anamnes (löpt senaste 3 mån), klin us, röntgen/ultraljud, vaginal undersökning, cytologi, blodprov: Leukocytos, neutrofili med vänsterförskjutning, ofta med toxiska neutrofiler, anemi, hög crp, påverkan på njurar och lever. Man alltid misstänka pyometra så fort det handlar om en tik som är hängig/har nedsatt AT som och som nyligen löpt!
Ddx: Dräktighet (livmodersförstoring), mukometra, diabetes (PU/PD) eller vaginala tumörer (flytningar), infektion (kräkning, feber), leverpatologi (pd, kräkning, AT, feber), njurpatologi
Behandling: ffa OHE, men även medicinsk (om AT ua). Stabilisera vätskebalans, elektrolyter och syra-bas. Om AT ua eller lindrigt‐måttligt påverkat: ingen ab. Vid måttligt-kraftigt påverkat AT rekommenderas amoxicillin perioperativt i första hand för att förhindra hematogen spridning. Man ger ofta inte antibiotika postoperativt i Sverige, enbart om måttligt-kraftigt nedsatt AT (står dock ingen om detta i Antibiotikapolicyn). OHE är den säkraste behandlingen. Medicinsk behandling: tömma livmodern och avdöda bakterieinfektionen genom att blockera effekten av progesteron eller kontrahera livmoder om cervix är öppen: Alizin (ev. i kombination med lågdos prostaglandiner eller antiprolaktin) och fluorokinoloner, i andra hand trimetoprim‐sulfa. Uppföljning en gång per vecka rekommenderas för att bestämma behandlingstidens längd. Recidivrisk.
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos och behandling vid pyometra (katt).
Etiologi/patogenes: mindre vanligt med pyometra. Medelålders, ca 1 månad efter löp. Ffa E. coli.
Symptom: ofta kraftigt påverkat AT, flytning från vagina, anorexi, slöhet, kräkningar, dehydrering, förstorad buk, feber och ibland pu/pd.
Diagnos: ställs ofta med hjälp av ultraljud, inklusive anamnes, klinisk us och blodprov.
Behandling: OHE. Kan behandlas medicinskt om AT ua och öppen livmoder: alizin i kombination med prostaglandin (Dinolytic; eller bara en av dem) tillsammans med adekvat antibiotika enligt odling och resistensbestämning. Katter tål PGF2α bättre än hund. Mortaliteten vid pyo är något högre än hos hund (5.6 %).
