2021 VG Flashcards
(8 cards)
a) Beskriv och deniera de delar som ingår i kategorin “deklaravt (explicit) minne” (1)
b) Som psykolog, hur skall vart och ett av dessa minnessystem (de som ingår under kategorin
deklarativt minne) testas? Vilka test/uppgifter kan man använda? (1.5p)
c) Hur märker man försvagad funkon av dessa minnessystem i vardagslivet? Ge exempel från
vardagslivet (1.5p)
a) Explicit minne kan delas in i episodiskt minne respektive semantiskt minne.
Episodiskt minne är personligt och bundet till tid och rum (ex: när jag var i paris åt jag
god mat) och kan delas in i retrospektivt minne (tillbakablickande) och prospektivt
minne (framåtblickande minne). Semantiskt minne handlar istället om generell
kunskap/fakta som är gemensam för alla, och inte kopplat till tid eller rum (ex: paris är
huvudstad i frankrike).
b) För att mäta de olika minnessystemen används olika minnestest, då olika
minnestest testar olika minnesfunktioner. För att mäta episodiskt minne kan man läsa
upp en ordlista för patienten, och därefter låta patienten försöka återberätta vilka ord
som lästes upp, man mäter då hur många ord personen återger. För att mäta
semantiskt minne kan man visa upp olika bilder för personen och låta personen para
ihop bilderna med rätt ord, man mäter då hur väl personen lyckas matcha bilderna
med rätt ord.
c) Försvagad funktion i de olika minnessystemen kan märkas på olika sätt i
vardagslivet. Gällande episodiskt minne kan det märkas genom att personen glömmer
bort saker som den ska göra i framtiden (ex glömmer att handla mjölk i affären när du
bett personen om det) eller att den har svårt att svara på frågor som handlar om
dåtiden (ex kan inte återge vad en själv åt till middag föregående dag). Försvagad
funktion av det semantiska minnet kan istället märkas genom att personen har svårt
att komma ihåg hur vanliga objekt ska användas eller vad vanliga objekt är för något
(ex ser en sked men vet inte vad den ska användas till).
Vilken prediktiv validitet har intelligenstest, exempelvis WAIS? Vad betyder det att
intelligenstest har god prediktiv validitet? (1p)
Prediktiv validitet hänvisar till hur väl ett test kan förutsäga framtida prestationer eller beteenden. När det gäller intelligenstest som WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale) innebär god prediktiv validitet att resultatet på testet kan förutsäga en individs framtida prestationer, till exempel akademiska resultat, arbetsförmåga eller andra prestationer som är relaterade till intelligens.
Det betyder att om ett intelligenstest har god prediktiv validitet, så kan testresultatet användas för att förutsäga hur väl en person kommer att prestera inom olika områden som är beroende av kognitiva förmågor, som t.ex. skolprestationer, arbetsrelaterade uppgifter eller problemlösning.
Namnge och beskriv uörligt två avbildningstekniker för a mäta hjärnakvitet. Jämför de
båda med avseende på styrkor och begränsningar.
Det finns många olika hjärnavbildningstekniker som har olika egenskaper och därmed kan mäta olika aspekter av hjärnan. Vissa mäter struktur, som ex T1-weighted, DTIMRI, medan andra mäter just hjärnaktivitet, som exempelvis EEG respektive fMRI.
EEG är en hjärnavbildningteknik som mäter den elektriska aktivitet som sker i hjärnan när neuroner aktiveras. Detta görs genom elektroder som placeras på huvudet och
som därmed kan detektera elektriska impulserna i hjärnan. För att mäta hjärnaktivitet kopplat till specifika kognitiva processer mäts ERP, vilket görs på samma sätt som EEG. Vid vanligt EEG (då personen inte gör något speciellt) blir ERP för små och störs av EEG-signalerna. Därför, för att mäta hjärnaktivitet vid en specifik kognitiv process, så presenteras personen för ett simuli upprepade gånger samtidigt som hjärnaktiviteten mäts (då det sker ökad aktivitet hos de neuron som aktiveras av
stimulit), eftersom det förstärker ERP responsen som därmed blir mätbar.
fMRI är en hjärnavbildningsteknik som istället mäter aktivitet genom att mäta var ökad syretillförsel sker. Processen går till så att försökspersonen placeras i en maskin med
detektorer runt huvudet. Därefter presenteras försökspersonen för ett stimuli (för att mäta en specifik kognitiv process), vilket aktiverar relevanta neuron. För att nervceller
ska fungera så kräver de syre, och när de aktiveras så kräver de mer syre. När
nervceller aktiveras skickas därför information till blod-hjärnbarriären att öka tillförseln av syresatt blod till det lokala området (= neuro vascular coupling). Det sker därmed en hemodynamisk respons genom att blodtillförseln av syresatt hemoglobin ökar till det specifika området. Beroende på om hemoglobin är syresatt eller inte så har de
olika magnetiska egenskaper, vilket är vad som utnyttjas vid denna hjärnavbildningsteknik, då detektorer i maskinen detekterar förändringen i det magnetiska fältet och därmed kan visa var hjärnaktiviteten har skett. Eftersom BOLD
inte har något absolut värde, så behövs materialet behandlas mer för att kunna dra slutsatser från det (detta görs genom först
örbehandling av bilderna: 1)
rekonstruktion, 2) slice timing correction, 3) rörelsekorrigering, 4) spatial
normalisering, 5) smoothing, och sedan “procedure of subtraction” på individnivå
(subtrahera neutral betingelse från experimentell betingelse) och sen på gruppnivå (få
fram “medelvärdet” av aktiveringen).
Både EEG (ERP) och fMRI (BOLD-signalen) mäter hjärnaktivitet, men på olika sätt. EEG mäter den elektriska hjärnaktiviteten som sker vid neural aktivitet, till skillnad från fMRI som mäter hjärnaktiviteten i form av BOLD-signal som istället handlar om detektion av den ökade syretillförsel som sker lokalt vid neural aktivitet. En fördel med EEG är att det bidrar med god temporal upplösning genom att det kan deteketera
elektrisk aktivitet som sker efter millisekunder från prestation av stimuli. Detta till skillnad från fMRI som visar samlad hjärnaktivitet över några sekunder. En styrka med fMRI är däremot dess goda spatiala upplösning, då det kan detektera exakt var
hjärnaktiviteten sker genom att deteketera var ökade syretillförseln sker. Detta till
skillnad från EEG som inte har en bra spatial upplösning eftersom det mäter den
samlade elektriska aktiviteten i ett hjärnområde.
Ge en detaljerad redogörelse för involveringen av vänster och höger prefrontal kortex i
episodiskt minne (både inkodning och framplockning
Inkodning av episodiska minnen:
Vänster prefrontal kortex:
Den vänstra delen är särskilt viktig för kodning av verbala och semantiska minnen. Den hjälper till att organisera och kategorisera information, vilket gör att den blir lättare att komma ihåg senare. Vänster PFC är också avgörande för att skapa associationer mellan ny information och tidigare kunskap.
Höger prefrontal kortex:
Höger PFC spelar en central roll vid inkodning av visuella och spatiala minnen. När vi bearbetar information som involverar bilder, platser eller rumsliga relationer aktiveras höger PFC. Dessutom är den viktig för att hantera emotionella komponenter av minnen, vilket gör att vi tenderar att minnas emotionellt laddade upplevelser bättre.
Framplockning av episodiska minnen:
Vänster prefrontal kortex:
Vid framplockning är vänster PFC viktig för att återkalla verbala och semantiska minnen, såsom att komma ihåg ord, fakta eller detaljer från en tidigare erfarenhet. Den hjälper också till att organisera och strukturera information, vilket underlättar minnesåterkallandet.
Höger prefrontal kortex:
Höger PFC är mer aktiv vid återkallandet av visuella och spatiala minnen. Den stödjer också processen att rekonstruera och manipulera minnen, särskilt när det krävs en flexibel användning av minnet, som när vi ska komma ihåg en plats eller ett ansikte. Den är även viktig för att hantera emotionella aspekter vid minnesframplockning.
Deniera procedurminne (2p). Förklara/beskriv två experimentella uppgier som används för att bedöma procedurminne.
Procedurminne är ett typ av implicit minne som handlar om minnet av skickligheter
och färdigheter. Det lärs in genom upprepning och övning, vilket även är hur det
förbättras. Det är inte heller beroende av medvetandet (finns exempel på patienter
med nedsatt explicit minne som visar förbättring av procedurminnet utan att de är medvetna om att de har tränat). Det finns många olika exempel på experimentella uppgifter som kan användas för att bedöma procedurminnet. Ett exempel är Mirror tracing, där personen ska rita i
konturerna på en bild genom att endast kolla på sin hand genom en spegelbild. Vid ett
bra procedurminne så blir prestationen (förmågan att utföra uppgiften) bättre efter
träning.
Ett annat exempel på experimentell uppgift som mäter procedurminnet är wheater prediction cue, som till skillnad från ex mirror tracing innehåller en “hidden rule” som därmed isolerar den implicita komponenten genom att ta bort eventuell explicit påverkan (medvetenhet, lära sig ett mönster osv). I uppgiften presenteras försökspersonen för olika kort, och ska vid varje kort välja om det förutsäger regn eller sol. Vid ett bra procedurminne så syns en förbättrad prestation vid upprepade försök, men vid frågan om personen upplever att den blivit bättre på att förutspå väder så
svarar de flesta nej (detta pga hidden rule-fenomenet).
Vad är skillnaden mellan plasticitet och flexibilitet?
Vad är skillnad mellan strategi- och processbaserad kognitiv träning?
Fungerar strategi- och processbaserad kognitiv träning?
a) Skillnad mellan plasticitet och flexibilitet:
Plasticitet: Syftar på hjärnans förmåga att förändras och anpassa sig som svar på erfarenheter och miljöpåverkan. Det handlar om att hjärnans strukturer och kopplingar kan omorganiseras för att möta nya krav, som vid inlärning eller återhämtning efter skador. Exempelvis kan hjärnan omorganisera sig för att kompensera för förlorade funktioner efter en stroke.
Flexibilitet: Innebär förmågan att anpassa sina kognitiva processer och beteenden för att möta förändrade krav och nya situationer. Det handlar om att kunna byta mellan olika sätt att tänka eller agera baserat på omständigheterna. Exempel: Om en person använder en viss strategi för att lösa ett problem men upptäcker att den inte fungerar, byter de till en annan lösning.
b) Skillnad mellan strategi- och processbaserad kognitiv träning:
Strategibaserad träning: Fokuserar på att lära sig tekniker för att lösa specifika problem, t.ex. använda mnemoniska tekniker för bättre minne.
Processbaserad träning: Fokuserar på att förbättra grundläggande kognitiva funktioner, t.ex. arbetsminne eller uppmärksamhet.
c) Fungerar strategi- och processbaserad kognitiv träning?
Strategibaserad träning: Effektiv för att lösa specifika uppgifter på kort sikt, men effekterna är begränsade till dessa uppgifter.
Processbaserad träning: Har långvariga effekter på kognitiva förmågor och kan ge bredare förbättringar, men kräver längre tid för märkbara resultat.
Hur kan man dela upp inhibion (impulskontroll) i olika subfunkoner och hur kan man mäta
dessa (beskriv koraat två tester som mäter olika subfunkoner av inhibion)? Varför anses
det vara svårare a förbära barns impulskontroll genom datoriserade träningsprogram
jämfört a förbära deras arbetsminne? (4p)
Inhibition är en exekutiv funktion som kan delas in i flera subfunktioner beroende på typen av inhibition. De tre huvudsakliga subfunktionerna av inhibition är:
Prepotent responsinhibition: Denna subfunktion handlar om förmågan att stoppa en respons som är uppbyggd men inte har initierats än. Detta gäller när en person har en förberedd impuls att utföra en viss handling men måste hejda den. Exempel: Go/No-go task, där personen ska trycka på en knapp när en viss symbol visas, men inte när en annan symbol visas.
Pågående responsinhibition: Här handlar det om att stoppa en respons som redan har initierats. Det innebär att personen måste avsluta en handling mitt i pågående beteende. Exempel: Stoppsignal-task, där deltagaren ska stoppa sitt påbörjade beteende när en stoppsignal ges.
Interferens/distraherbarhet: Denna subfunktion handlar om förmågan att motstå distraktioner och inte låta irrelevant information påverka beteendet. Exempel: Stroop-test, där deltagaren ska säga vilken färg ordet är skrivet i, istället för att läsa själva ordet, som kan skapa störande effekter.
Mätning av inhibition:
Go/No-go test: Testet används för att mäta förmågan att inhibera en prepotent respons. I testet visas en viss symbol på en skärm och deltagaren ska trycka på en knapp om symbolen visas. När en annan symbol visas ska deltagaren inhibera impulsen att trycka på knappen. Det som mäts är förmågan att stoppa den prepotenta, automatiska responsen att trycka på knappen när den felaktiga symbolen dyker upp.
Stroop-test: Testet mäter förmågan att stå emot distraktioner. Deltagaren presenteras för ord som betecknar färger, men orden är skrivna i en annan färg än den de betecknar. Deltagarens uppgift är att säga vilken färg ordet är skrivet i, inte att läsa själva ordet. Målet är att mäta förmågan att ignorera den irriterande distraktionen av att läsa ordet och istället fokusera på den visuella informationen.
Varför är det svårare att förbättra barns impulskontroll genom datoriserade träningsprogram jämfört med arbetsminne?
Det är svårare att förbättra barns impulskontroll genom datoriserade träningsprogram jämfört med arbetsminne av flera skäl:
Svårighetsnivå och anpassning: För att få effekt av datoriserad träning måste övningarna anpassas till barnets nuvarande nivå, vilket är svårare för tester som mäter inhibering. För att skapa förbättring måste barnet öva på uppgifter som utmanar deras nuvarande förmåga. Om uppgifterna är för lätta eller för svåra, minskar effektiviteten av träningen. Det är ofta enklare att skapa träningsprogram för arbetsminne där svårigheten kan justeras mer gradvis.
Motivation och engagemang: Barn tenderar att tycka att uppgifter som involverar inhibition, särskilt när de är repetitiva eller har mycket regler, är tråkiga och svåra att engagera sig i under längre perioder. För att få effekt av datoriserad träning krävs ofta att barnen tränar länge, vilket kan vara svårt att uppnå om uppgifterna inte är tillräckligt engagerande.
Komplexiteten i inhibition: Inhibition handlar om att kontrollera impulser och att stå emot direkt eller pågående stimuli. Detta kan vara svårare att automatisera och generalisera än att träna mer grundläggande kognitiva processer som arbetsminne, som är mer direkta och kortsiktiga.
Språkprocessande sker huvudsakligen i vänster hjärnhalva. Senare ds forskning har dock ly
fram höger hjärnhalvas betydelse. Nämn tre saker som höger hjärnhalva huvudsakligen är
ansvarig för i vår kommunikaon/vårt språkprocessande. Nämn också och en sak som höger
hjärnhalva har visat sig kunna klara av och som man digare trodde skedde enbart i vänster
hjärnhalva. (4p)
Vänster hjärnhalva är dominant gällande språkprocessande, samtidigt som senare
tids forskning har lyft fram höger hjärnhalvas betydelse. Höger hjärnhalva har
exempelvis visat sig vara ansvarig för emotionell tolkning av språkbearbetning,
emotionell prägling av språkproduktion (prosodi), liksom logisk tolkning av
språkbearbetning. Detta är upptäckter som gjorts bland annat genom split-brainexperiment (då personen presenteras för olika saker i antingen höger eller vänster
synfält). Det har även visat sig att höger hjärnhalva kan producera språk (vilket man
tidigare inte trott, då man tänkt att vänster hjärnhalva är ansvarig för detta), vilket man
har sett hos personer som saknat vänster hjärnhalva (dvs höger hjärnhalva kan ta
över språkproduktion om behovet finns).
