tenta 2017 VG Flashcards
(10 cards)
We make errors and do not always remember events perfectly. Describe the errors and why they tend to occur in terms of:
a) the DRM procedure (1p)
b) the misinformation effect (1p)
Use the concepts of encoding, retrieval, and material to describe an event that will be
maximally difficult to remember. Explain also why it will be difficult to remember. (2p)
(Denna fråga kan med fördel besvaras på svenska.)
a) DRM-proceduren (Deese-Roediger-McDermott): I DRM-proceduren presenteras personer en lista med ord som är relaterade till ett specifikt ord (t.ex. “sömntuta”, “säng”, “kudde” relaterat till “sömn”). När testpersonerna senare ombeds att minnas orden, tenderar de att komma ihåg ordet som inte fanns med på listan, men som var relaterat till den centrala idén (“sömn”). Detta sker för att vi ofta gör fel under återkallandet, då vår hjärna rekonstruerar minnet genom att fylla i förlorad information baserat på tidigare erfarenheter och associationer.
b) Misinformationseffekten: När vi får felaktig information efter att ha bevittnat ett event, kan denna information påverka hur vi minns det ursprungliga händelsen. Till exempel, om vi får höra att ett rödljus var grönt, kan vi senare komma ihåg det felaktigt. Detta beror på hur felaktig information “blandas in” i våra minnen under återkallandet.
Exempel på svårt att minnas: Ett exempel på ett svårt minne att återkalla är en komplex situation med många detaljer, som att bevittna ett trafikkraschinnehåll som sker snabbt. Eftersom informationen inte kodades effektivt (t.ex. genom bristande uppmärksamhet) och det var mycket distraherande material (t.ex. ljud, rörelser) kan det vara svårt att hämta minnet korrekt, särskilt om det senare blandas med ny information.
Intelligens
a) Vad är g? (1p)
b) Ändras intelligens över livsloppet? Om så, hur? Varför/varför inte? (2p)
c) Hur förändras intelligens över tid och mellan kohorter? Varför?
a) Vad är g? (1p)
g, eller den generella intelligensen, är en teori som postulerades av Charles Spearman. Det representerar en allmän kognitiv förmåga som påverkar vår prestation på alla intellektuella tester. Om en person presterar bra på ett test, tenderar de att prestera bra på andra tester också. Det innebär att det finns en gemensam faktor som påverkar resultaten på flera olika typer av kognitiva uppgifter.
b) Ändras intelligens över livsloppet? Om så, hur? Varför/varför inte? (2p)
Intelligens kan delas upp i två typer: flytande intelligens (fluid intelligence) och kristalliserad intelligens (crystallized intelligence). Flytande intelligens, som handlar om problemlösning och anpassningsförmåga, når sin topp under ung vuxen ålder och minskar sedan gradvis med åldern. Kristalliserad intelligens, som innefattar kunskap och erfarenheter, ökar ofta över livet och påverkas mindre av ålder. Enligt Howard Gardners teori om multipla intelligenser finns olika former av intelligens (t.ex. språk, logik, musik), och dessa utvecklas och förändras olika under livets gång beroende på individens erfarenheter och samhällets värderingar.
c) Hur förändras intelligens över tid och mellan kohorter? Varför? (1p)
Intelligens är delvis genetiskt betingad, och uppskattningsvis 50% av variationen i intelligens kan förklaras av ärftliga faktorer. Dock spelar miljöfaktorer en stor roll, såsom sociala förhållanden och tillgång till utbildning. Till exempel, personer i samhällen med hög jämställdhet och bättre levnadsvillkor tenderar att prestera bättre på intelligensprov. Det är som fröer som har stor potential men behöver en bra miljö för att utvecklas fullt ut.
a) Nämn två kognitiva funktioner där könsskillnader har rapporterats globalt. (1p)
b) Vilket bevis talar för mer biologiska förklaringar av könsskillnader i kognition? (2p)
c) Finns det något bevis (vilket?) som tyder på att miljön är källan till könsskillnader i kognition? (1p)
a) Nämn två kognitiva funktioner där könsskillnader har rapporterats globalt. (1p)
Det har rapporterats könsskillnader i förmåga att lösa matematiska problem och i verbala tester. På global nivå tenderar män att prestera bättre i visuospatiala tester, medan kvinnor oftast presterar bättre i verbala tester och episodiskt minne. Det finns inga bevis för några IQ-skillnader, men män har en större representation av extrema värden i IQ-fördelningen.
b) Vilket bevis talar för mer biologiska förklaringar av könsskillnader i kognition? (2p)
Det finns viss evidens som tyder på biologiska skillnader mellan könen, men inget starkt stöd för att dessa skillnader förklarar kognitiva skillnader. Män har generellt sett större hjärnor, men denna storleksskillnad kan förklaras av kroppsstorlek. Dessutom har män mer vit substans, medan kvinnor har mer grå substans. Studier har visat att det inte finns några skillnader i intelligens före eller efter klimakteriet, vilket gör det svårt att koppla hormonella förändringar till intelligens. Det finns därför mer bevis för att sociala faktorer spelar en roll eller att en kombination av biologiska och sociala faktorer samverkar.
c) Finns det något bevis (vilket?) som tyder på att miljön är källan till könsskillnader i kognition? (1p)
Forskning visar att könsskillnader minskar i länder med högre jämställdhet, särskilt när det gäller matematiktester. Kvinnor behåller dock sitt övertag i verbala intelligenstester, oavsett jämställdhetsnivå. Ett annat bevis är att kvinnor presterar sämre på matematikprov om de får veta att det är ett IQ-test, vilket tyder på att yttre förväntningar kan påverka prestationer och resultat.
Föreställ dig att du vill testa arbetsminnesprestationen hos ett antal individer. Beskriv ett test som du skulle kunna använda för att göra detta. Vilka faktorer kan eventuellt störa din förmåga att mäta det du vill mäta, och hur kan du kontrollera för/lösa dessa problem? (4p)
Jag skulle vilja mäta hur mycket information som kan hållas i arbetsminnet. Det kan vara svårt att skilja på arbetsminnet och korttidsminnet vid minnestester. Vid korttidsminnet kan individer använda tekniker som chunking, heuristik och mnemoniska (minnesknep) för att hjälpa till att återkalla informationen senare. Det är därför viktigt att försöka kontrollera dessa tekniker när man testar arbetsminnet.
För att mäta hur mycket information en person kan hålla i arbetsminnet skulle jag använda ett N-minnestest. I detta test skulle individer ombeds att komma ihåg den N:te saken (t.ex. ett ljud, ett ord eller ett objekt). Ett exempel är att fråga om objektet som visas nu var det samma som visades för 1 steg sedan, sedan om det visades för 2 steg sedan (och öka antalet steg för att göra testet svårare). När svårigheten ökar, ökar även antalet objekt som måste återkallas. Testet kan använda olika typer av sensorisk information (ljud, bilder, osv.), antingen enskilt eller parallellt.
Det här testet påverkas inte lika mycket av färdigheter som kan påverka korttidsminnesprov, såsom om du blir ombedd att minnas siffror och göra beräkningar på dem. Då kan personer som är bra på matematik ha en fördel. Testet undviker också att specifika expertkunskaper, som att schackexperter lättare kan komma ihåg schackbrädets logiska layout, påverkar resultaten. Ett problem skulle vara om testet använder ljud som liknar musikinstrument, eftersom en musiker kan ha en fördel genom att minnas “melodin”.
För att undvika detta skulle testet använda olika typer av minnen, objekt och ljud för att få ett mer representativt resultat och samtidigt kontrollera den interna konsistensen mellan försöken.
a) Definiera vad som menas med insikt och ge ett exempel. (1p)
b) Ett vanligt hinder för problemlösning är inlåsning eller Einstellung. Förklara vad som menas med inlåsning och ge ett exempel på hur det kan induceras experimentellt. (2p)
c) Förklara, med hänvisning till en relevant studie, hur en metod för att hjälpa människor att nå insikt i ett problem kan fungera. (1p)
a) Insikt är förmågan att förstå ett problems djupa struktur (de underliggande problemen), vilket förbättrar förmågan att hitta en lösning effektivt. Problemlösaren behöver inte förlita sig på trial and error utan kan lösa problemet snabbt och effektivt, samt ignorera irrelevant information.
Ett exempel: Om två personer kommer från motsatta riktningar mot varandra med olika konstant hastighet och startar vid olika tider, och frågan är var och när de kommer att mötas med mycket irrelevant information.
Genom att förstå att problemet i grunden handlar om två raka linjer (en negativ och en positiv) gör det möjligt för problemlösaren att snabbare lösa denna typ av problem. Istället för att förlita sig på trial and error och överväga irrelevant information, kan man lösa det snabbt genom att identifiera den underliggande strukturen.
b) Inlåsning innebär att testpersonen förlitar sig för mycket på strategier som tidigare fungerat. Detta kan induceras genom att skapa två till synes lika tester, där den gamla lösningen inte längre fungerar.
Ett exempel kan vara en komplex talföljd. I det första testet kan en enkel formel och en komplex formel förklara talföljden, vilket gör att en enkel “brute force”-metod fungerar. I det andra testet kan talföljden endast lösas med en komplex formel, vilket gör att en brute force-lösning inte fungerar längre.
c) Att visa hur man bygger egna problemlösningsfrågor kan ge insikt i hur det underliggande problemet fungerar, eller så kan man lära ut strategier för att hitta det verkliga underliggande problemet i frågan, vilket ger möjlighet till en elegant lösning.
Nyckeln är att förstå mekanismerna bakom ett problem och att träna på att identifiera det underliggande problemet för att hitta den bästa lösningen.
a) Förklara kort varför dopamin ansågs vara en “pleasure molecule” och varför denna syn övergavs. (2p)
b) Förklara kort och informellt vad som menas med belöningsprediktionsfel. Varför tror vi att hjärnan kodar för belöningsprediktionsfel? (2p)
a) Ursprungligen testades dopamin på råttor, som fick dopamin in sprutat i hjärnan när de tryckte på en knapp. Råttorna tryckte på knappen och ignorerade andra källor till nöje, som sex, mat och vatten, för att “få” mer dopamin. Detta fick forskarna att tro att dopaminet orsakade njutning, vilket ledde till att råttorna prioriterade att få dopamin framför andra belöningar. Denna syn övergavs dock när det visade sig att råttorna fortfarande visade ogillande för både salta och söta vätskor trots att deras dopaminreceptorer var blockerade.
b) Belöningsprediktionsfel (RPE) är ett begrepp som syftar på hjärnans respons när en belöning är oväntad (eller när en förväntad belöning inte infinner sig) eller när belönings storlek inte motsvarar förväntningarna (antingen är den för stor eller för liten).
Hjärnaktiviteten i områden som hanterar RPE minskar när belöningen är förutsägbar i både storlek och sannolikhet. Däremot ökar RPE när belöningen inte uppfyller förväntningarna, vare sig i storlek eller i hur troligt det var att den skulle inträffa. (Jag tror att detta sker nära hippocampus, t.ex. i para-hippocampala regionen, men jag är inte säker.) Genom att hjärnan bara aktiveras vid oväntade förändringar slipper den arbeta hela tiden när omgivningen är som förväntat. Detta ger hjärnan ett effektivt sätt att snabbt fokusera på förändringar och därmed anpassa sig till nya förhållanden.
Vad står “DTI” för? Vad mäter det i hjärnan? Hur mäts det? (4p)
DTI (Diffusion Tensor Imaging) är en avancerad neuroimaging-teknik som används för att undersöka och kartlägga nervbanornas struktur i hjärnan. Tekniken mäter hur vattenmolekyler rör sig i hjärnans vävnad, och mer specifikt hur de följer riktningen på nervtrådarna. Eftersom vattenmolekyler har en tendens att röra sig mer fritt längs nervtrådar än tvärs över dem, kan DTI utnyttja denna egenskap för att skapa en detaljerad bild av de vita substansens nervbanor.
DTI mäter detta genom att följa rörelsen av vattenmolekyler vid voxel-nivå (den minsta enheten i en 3D-bild) och använder matematisk modellering för att skapa en kartläggning av nervbanorna. Genom att applicera små elektromagnetiska fält (eller små mätstrålar) kan man följa hur vattenmolekylerna rör sig längs nervbanorna, och resultatet är en probabilistisk karta som visar var de huvudsakliga nervbanorna är belägna.
Genom DTI kan man få insikter om hur olika regioner i hjärnan är kopplade till varandra, samt kartlägga förändringar i nervbanornas struktur vid olika hjärnsjukdomar eller skador. Denna teknik är särskilt användbar för att studera hjärnans vita substans, som består av nervtrådar som kommunicerar mellan olika hjärnregioner.
Hjärnans korrelat för episodiskt minne
Vilka likheter och skillnader finns det i hjärnaktiviteten under kodning och återhämtning av episodiska minnen? Med andra ord, vilka hjärnregioner aktiveras exklusivt under kodning och under återhämtning, och vilka hjärnregioner aktiveras både under kodning och återhämtning? Baser ditt svar på modeller och teorier. (4p)
en modell som försöker förklara de olika neurala korrelaten för kodning och återhämtning av episodiska minnen är HERA-modellen (Hemispheric Encoding Retrieval Asymmetry). Enligt denna modell är vänstra frontala cortex mer involverat i kodning av minnen, medan högra frontala cortex är mer involverat i återhämtning av minnen. I den uppdaterade HERA-modellen postuleras även att högra frontala cortex hanterar spatialt minne, medan vänstra frontala cortex fokuserar mer på verbala aspekter av minnen.
När det gäller hippocampus finns det en debatt mellan Multi Trace Theory och Standard Theory angående hippocampus roll över tid för återhämtning av episodiska minnen. Enligt standardteorin fungerar hippocampus som en indexerare för minnesspår, men med tiden bildas förbättrade kortikala kopplingar som gör att hippocampus inte längre är nödvändig för återhämtning. I Multi Trace Theory däremot, ses hippocampus som alltid nödvändig för att hämta episodiska minnen, även om minnet är mer motståndskraftigt mot skador på hippocampus efter upprepade aktiveringar.
I Two Process Theory är hippocampus involverad i återhämtning av minnen som är välkända, medan rhinal cortex spelar en roll i att känna igen eller uppleva bekantskap när man återhämtar minnen.
Genom att förstå dessa teorier kan vi bättre förstå de olika hjärnregionernas roll i kodning och återhämtning av episodiska minnen.
a) Beskriv den typiska kognitiva profilen som är förknippad med degeneration eller skada på de basala ganglierna när det gäller implicit versus explicit minne (2p).
b) Beskriv två experimentella uppgifter som bedömer procedurminne (2p).
a) För implicit minne, så beror priming mer på neocortikala områden, medan procedurminnet är beroende av de basala ganglierna för att kunna lära sig nya proceduruppgifter som spegelritning/spårning och väderprognosmönster. Tittar man på en patient som MS, som hade degeneration i striatum och de basala ganglierna, var denna patient fortfarande kapabel att bli primad men hade nedsatta förmågor att lära sig proceduruppgifter. För explicita minnen påverkas inte de basala ganglierna. En patient som HM, som hade borttagna temporallober och hippocampus, kunde inte bilda explicita minnen men var fortfarande kapabel att ha implicit minne som priming och att lära sig procedurminnen. Detta visar hur olika hjärnregioner är ansvariga för olika uppgifter. De explicita och implicita minnena är beroende av olika hjärnregioner och system, och inom dessa minneskategorier finns det en differentiering i hjärnsystemen som används. Här visas att degeneration av de basala ganglierna påverkar procedurminnet men inte priming (implicit) och inte påverkar andra explicita minnen.
b) Spegelritning/spårning, där individen ska kunna spåra en bild som ses i en spegel medan man tittar i spegeln. Detta tvingar testpersonen att lära sig nya procedurala förmågor (bilderna är nu spegelvända). Att förutsäga vädret genom att presenteras för olika kort som har sina egna procentuella chanser för ett visst väder. De med intakta procedurminnen kommer att kunna prestera över slumpen.
Hos de flesta människor är vänster hjärnhalva dominant för exempelvis lexikal och syntaktisk bearbetning. Diskutera en aspekt av språkbehandling som vanligtvis är relaterad till höger (icke-dominant) hjärnhalva och vad konsekvenserna av nedsatt funktion kan vara. (4p)
Det finns en aspekt av språkbehandling som oftast är relaterad till höger (icke-dominant) hjärnhalva, nämligen prosodi, som är förmågan att uttrycka och förstå emotionell färgning i språket. Prosodin innefattar tonläge, rytm och betoning, vilket gör att vi kan uttrycka känslor som värme, ilska, glädje eller sorg genom vårt sätt att tala. Ett exempel är meningen “Jag älskar dig”, som kan uttalas på olika sätt för att förmedla antingen en neutral eller en varm känsla. Båda uttrycken har samma bokstavliga betydelse, men den emotionella tonen ger en helt annan upplevelse och kan påverka hur lyssnaren tolkar meningen.
När den högra hjärnhalvan är skadad eller nedsatt kan detta leda till dysprosodi, vilket innebär svårigheter att uppfatta eller uttrycka denna emotionella färgning i talet. Personer med nedsatt funktion i höger hjärnhalva kan ha svårt att skilja mellan en emotionellt neutral och en varm eller entusiastisk ton, vilket kan leda till problem i kommunikationen. Dessutom kan de ha svårt att använda prosodi för att ge sitt eget tal den nödvändiga emotionella färgningen, vilket kan göra det svårt för dem att uttrycka sina känslor på ett socialt och kommunikativt effektivt sätt. Prosodiska variationer kan även signalera betydelse, som till exempel stigande intonation för att markera en fråga snarare än ett påstående. Detta kan leda till kommunikationssvårigheter och hinder i sociala interaktioner.
