2022 Flashcards
(9 cards)
Svara antingen “sant” eller “falskt” på följande 16 påståenden som alla handlar om
arbetsminne. Varje rätt svar ger +0,25 poäng och varje fel svar ger -0,25 poäng. Du kan välja
att hoppa över att svara på en eller era påståenden om du inte vill riskera att få minuspoäng.
Lägsta poängen på denna fråga som helhet är dock 0 poäng. Högsta poäng är 4.
1. Tre steg som är nödvändiga för alla typer av minnesprocesser är inkodning, lagring och
framplockning.
2. En vanlig strategi för att minska den så kallade recency-effekten är att förkorta tiden mellan
slutet på inkodningsfasen och början på framplockningsfasen.
3. Delay-period activation är namnet på en uppgift som man kan låta en försöksperson göra
mellan inkodning- och framplockningsfasen för att störa ut innehållet i arbetsminnet.
4. Förmågan att rita någonting blir för de esta människor ej påverkad i någon större
utsträckning av att behöva säga en mening om och om igen samtidigt.
5. Arbetsminne är en del av det implicita minnet.
6. Backwards digit span är för de esta ett svårare test än forward digit span (givet att man får
se lika många siffror).
7. Givet träning så går det att hålla mer i arbetsminnet än i långtidsminnet.
8. En av komponenterna från Badleys arbetsminnesmodell är den fenotypiska loopen (eller på
engelska “the phenotypical loop”).
9. Det krävs stor ansträngning och koncentrationsförmåga för att överföra någonting från det
sensoriska minnet till arbetsminnet.
10. Om man ck sin arbetsminnesförmåga fördubblad så skulle detta egentligen bara vara
märkbart på rena arbetsminnestest (såsom n-back) och inte på sådana saker som exempelvis
matematisk förmåga.
11. En person som plötsligt svimmar kommer med stor säkerhet att bibehålla och senare kunna
återge innehållet i arbetsminnet från precis innan den svimmade.
12. Om man försöker att lagra ordet “råtta” i arbetsminnet så är det mer troligt att man senare
misstar det för ordet “mus” snarare än för ordet “åtta”.
13. Man har bara vetskap om en väldigt liten del av det aktuella innehållet i arbetsminnet.
14. Ett dual 2-back-test är för de esta ett svårare test än ett 2-back-test.
15. Det nns inget överlapp i hjärnaktivering mellan det att se en bild och det att hålla samma
bild i arbetsminnet.
16. Cowans arbetsminnesmodell är en så kallad modal modell som anger vissa, ej
överlappande och väl avgränsade typer av minnesförmågor som denieras av deras
innehållstyp, såsom fonologiska enheter eller visuella bilder.
- sant
- falskt
- falskt
- sant
- falskt
- sant
- falskt
- falskt
- falskt
- falskt
- falskt
- falskt
- falskt
- sant
- falskt
- falskt
Hur testar man, som yrkesverksam psykolog, episodiskt och semantiskt minne? (1p)
Hur kan man som anhörig se tecken på försämrat episodiskt minne? På försämrat
semantiskt minne? (1p)
c) Episodiskt minne kan man testa genom att verbalt presentera försökspersonen för
en ordlista med vanliga ord. Därefter ber man försökspersonen att återge så många
ord som de kommer ihåg. Personens episodiska minne mäts genom att man räknar
hur många ord personen kan återge. För att undvika recency effect (dvs. att
försökspersonen kommer ihåg de sista orden i listan eftersom de finns kvar i
arbetsminnet) så kan man öka retentionsintervallet mellan presentation och
återkallning/framplockning. Under det längre retentionintervallet vill man att
försökspersonen ska tänka på annat för att de inte ska hålla kvar saker genom
repetition i arbetsminnet och man kan därför be försökspersonen att t.ex. räkna
baklänges. Detta kallas för en “filled delay”.
Semantiskt minne kan exempelvis testas med att personen får namnge objekt utifrån
verbal beskrivning eller en bild. Ett annat test är Sentence verification task där
personen får ett påstående och ska säga om detta påstående är sant eller falskt. Ett
annat test är Lexical decision task där försökspersonen ska ange om vissa ord är
ord eller inte. Ett fjärde exempel på hur man kan testa semantiskt minne är genom
verbala flödesuppgifter. I en sådan uppgift så ombeds försökspersonen att generera
så många ord som möjligt till en viss kategori, t.ex. “frukter” eller “ord på bokstaven
A”.
d) Som anhörig kan man märka av försämrat episodiskt minne hos en person om
personen exempelvis inte kommer ihåg att utföra handlingar i framtiden (t.ex. du ber
personen att köpa bröd i affären men hen glömmer bort det). Personen kan även ha
svårt att svara på frågor om dåtiden (ex. har svårt att redogöra för vad den åt till
middag kvällen innan).
Som anhörig kan man märka av försämrat semantiskt minne genom att personen har
svårt att namnge objekt eller förstå hur vanliga objekt ska användas. T.ex. att
personen ser en sked men inte vet hur den ska användas. Eller att man går i affären
och ber personen att hämta 2 citroner och den svarar “vad är en citron?”.
a) Du mätte hjärnaktivitet hos friska vuxna under inkodningsfasen av en episodisk minnesuppgift. Nämn ett hjärnområde där du förväntar dig att se aktivering och ge teoretiskt stöd för ditt svar (2p).
b) Två veckor senare kom dina deltagare tillbaka för att genomföra återkallningsfasen av den episodiska minnesuppgiften, som inkluderade ett fritt återkallningstest följt av ett igenkänningstest. Tyvärr hade en av dina deltagare en skada i vänster frontallob mellan inkodnings- och återkallningsfaserna. Kan du förutsäga hans/hennes prestationer vid återkallning- och igenkänningstesten? Ge teoretiskt stöd för ditt svar (2p).
a) HERA (Hemispheric Encoding / Retrieval Asymmetry) är en modell som beskriver
att vänster frontal cortex kommer vara mer aktiv vid inkodning medan höger frontal
cortex kommer vara mer aktiv vid framplockning. Den gamla HERA-modellen fick
däremot kritik eftersom den enbart använde verbalt material och man tänkte sig att
inkodnings-framplocknings-resultaten kanske inte stod sig om icke-verbalt material
användes. Den gamla HERA modellen baserades på jämförelser i aktivitet mellan:
inkodning vs. baseline conditions, och framplockning vs. baseline conditions. Den nya
HERA-modellen baserades på direkta jämförelser i aktivitet mellan inkodning och
framplockning. Även enligt den nya HERA-modellen så kommer vi se mer aktivitet i
vänster frontallob under inkodning, och mer aktivitet i höger frontallob under
framplockning. Baserat på denna modell kan man därmed dra slutsatsen att vi
kommer se aktivitet i vänster frontallob under inkodning av episodiska minnen hos
dessa unga vuxna. HERA tar däremot inte hänsyn till om inkodning/framplockning var
lyckad eller ej. Genom event-related fMRI design (där man undersöker svar på
enskilda stimuli) har man lyckats studera detta och sett att både lyckad inkodning och
lyckad framplockning utlöser mer aktivitet i vänster frontallob, jämfört med höger
frontallob.
b) Man har sett aktivitet i båda vänster och höger frontallob om
framplockningsuppgiften är av högre svårighetsgrad eller mer komplex, exempelvis fri
återgivning och stödd återgivning. Vid en enklare framplockningsuppgift, exempelvis
igenkänning, har man enbart observerat aktivitet i höger frontallob. Man kan därför
anta att denna person med skada på vänster frontallob kommer klara sig bra på
igenkänningstestet (recognition test) men att den kommer göra mycket sämre ifrån sig
på fri-återgivnings-testet (free recall test).
Det finns två modeller/hypoteser som förklarar detta fenomen; CARA och Production
Monitoring hypothesis.
CARA står för Cortical Asymmetry of Reflective Activity och menar att aktiviteten i
frontalloben vid framplockning beror på framplockningsuppgiftens svårighetsgrad.
Detta beror på att vänster och höger frontallob ansvarar för lite olika processer. Där vänster ansvarar för något “högre” processer som att generera strategier, generera
ledtrådar. Vid en svårare framplockningsuppgift som fri återgivning eller stödd
återgivning behövs således (förutom aktivitet i höger frontallob) även aktivitet i vänster
frontallob.
Production Monitoring hypothesis förklarar detta fenomen också med att höger
respektive vänster frontallob ansvarar för lite olika processer. Vänster frontallob
ansvarar för mer “generation processes” (production) medan höger frontallob
ansvarar för att “stämma av och verifiera”, övervaka (monitoring).Vid en svårare
framplockningsuppgift som exempelvis fri återgivning kan vi därför förvänta oss
aktivitet (förutom i höger frontallob) i vänster frontallob eftersom vi måste “producera”
minnet själva då inga ledtrådar ges. Vid en enklare framplockningsuppgift som
igenkänning räcker det med aktivitet i höger frontallob.
Båda dessa teorier ger stöd för att säga att den här personen med skada på vänster
frontallob kommer klara sig bra på igenkänningstestet eftersom höger frontallob kan
klara av denna uppgift själv. Medan personen kommer prestera mycket sämre på den
fria återgivningen eftersom det då, utöver aktivitet i höger frontallob, krävs aktivitet i
vänster frontallob.
a) Hur kan man dela upp inhibition (impulskontroll) i olika subfunktioner?
b) Beskriv även ett test kan användas för att mäta inhibition och förklara varför det är svårt att
förbättra sin inhibition genom datoriserad träning.
a) Inhibition kan delas upp i 3 olika subfunktioner:
- Förmågan att hejda ett prepotent (förstärkt/dominant) respons.
- Förmågan att hejda sig när man är mitt inne i en aktivitet.
- Förmågan att stänga ute ovidkommande information (distraherbarhet)
b) Man kan mäta dessa olika subfunktioner av inhibition på olika sätt.
Förmågan att hejda ett prepotent respons kan mätas genom en GO/NO-GO task där
försökspersonen ska trycka på en knapp så snabbt som möjligt då t.ex. ett hjärta
visas. Men personen ska inte trycka på knappen om t.ex en cirkel visas. Antalet
hjärtan är högre än antalet cirklar vilket skapar prepotens för att trycka på knappen,
vilket gör det svårare att hejda sig när en cirkel visas. Man kan anpassa
svårighetsgraden genom öka prepotens och/eller längre/högre förstärkning, vilket gör
uppgiften svårare. Förmågan att hejda sig när man är mitt inne i en aktivitet kan mätas genom ett Stopsignal-task; där försökspersonen ska trycka så snabbt som möjligt på en knapp då
en “go”-signal visas, förutom för de uppgifter då en stoppsignal hörs/visas. Stop signal
delay (SSD) ändras för att anpassa svårighetsgraden och på så sätt få fram en
persons serial reaction time task (SRTT). Man kan således anpassa svårighetsgraden
genom att öka tidsspannet mellan stimulus (“go”-signal) och stoppsignal (dvs. öka
SSD) för att göra uppgiften svårare.
Förmågan att stänga ute ovidkommande information kan mätas genom t.ex. ett
Flanker test där försökspersonen ska trycka på en knapp till vänster om pilen i mitten
pekar åt vänster. Och sedan trycka på en knapp till höger om pilen i mitten pekar åt
höger. Pilarna runtomkring mittenpilen kan antingen vara congruent (dvs. åt samma
håll) eller incongruent (åt olika håll), och man mäter hur mycket personen påverkas av
detta. Dvs. man jämför reaktionstiden för incongruent och congruent. För att anpassa
svårighetsgraden kan man öka antalet ovidkommande stimulus i uppgiften (dvs. öka
antalet ovidkommande pilar).
Det som gör det svårt att förbättra sin inhibition genom inhibitionsträning är framförallt
att det är väldigt svårt att individanpassa uppgifterna. Till exempel i ett flanker test;
man kan tänka sig att det påverkar att öka antalet ovidkommande stimulus från några
få till några fler, men att sedan fortsätta att öka antalet pilar distraherar inte särskilt
mycket mer. Därför blir man endast bättre på just den specifika uppgiften (t.ex. ett
go/no-go task), det vill säga förbättringarna generaliserar inte till varken nya (fartransfer) eller liknande (intermediate transfer) uppgifter och situationer.
I arbetsminnesträning, däremot, är det väldigt enkelt att ändra svårighetsgraden och
individanpassa uppgifter, det är bara att lägga till ett item som man ska komma ihåg (i
exempelvis ett digit span task). Detta gör att arbetsminnesträning fungerar, eftersom
man hela tiden ligger och trycker vid sin maximala förmåga.
a) Deniera intelligens i enlighet med en vedertagen teori. (1p)
b) Vad innebär det att ett intelligenstest har hög reliabilitet och validitet? (2p)
c) Vad mer krävs för att ett intelligenstest ska vara användbart? (1p)
a) man brukar dela in intelligens i två olika begrepp: kristalliserad intelligens och
flytande intelligens.
Kristalliserad intelligens = uppgiften är beroende av användningen av tidigare inlärd
kunskap och färdigheter. T.ex. ordförråd, ordkunskap.
Flytande intelligens = uppgiften kräver nya strategier och nya sätt att tänka, T.ex.
pusselläggning.
Den kristalliserade intelligensen brukar ofta öka över hela livsspannet, fram till ca 70
års ålder då personens allmänna tillstånd försämras. Den flytande intelligensen brukar
nå sin pik vid ungefär 20-30 års ålder och sedan försämras. När man utför vanliga intelligenstest, t.ex. WAIS (Wechslers adult intelligence scale)
eller WISC (Wechslers intelligence scale for children) så får man fram en generell
faktor (g-faktor) och några s-faktorer, dvs. specifika faktorer för varje deltest. Det var
Spearman som uppfann faktoranalysen; en process där man letar efter gemensamma
faktorer; element som bidrar till många deltest och som därmed länkar dem samman.
Faktoranalysen bekräftar att det finns ett gemensamt element som delas av alla
komponenterna i IQ-testet. Denna generella faktor är av betydelse för alla deltest och
det är därför poängen från alla deltest korrelerar med varandra. Spearman döpte
denna generella faktor till generell intelligens (g) och han ansåg att en person med
hög nivå av g kommer ha en fördel i praktiskt taget varje intellektuell strävan, medan
en person men låg g kommer att prestera dåligt på ett brett spektrum av uppgifter.
b) Att ett intelligenstest har hög reliabilitet betyder att testet har hög tillförlitlighet, det
vill säga att det ger samstämmiga och upprepbara mätningar. Att ett intelligenstest har
hög validitet (giltighet) innebär att testet mäter vad det faktiskt avser mäta. Gällande
intelligenstest är den prediktiva validiteten av stor vikt, det vill säga mätvärdens
förmåga att förutsäga kommande prestationer. Intelligenstest bör kunna förutsäga hur
väl en person klarar sig i miljöer som kräver intelligens, exempelvis i skolan. Man har
funnit en korrelation på minst r=.50 mellan IQ-poäng och akademisk framgång. Man
har även funnit en korrelation på r=.55 mellan IQ-poäng och antal utbildningsår. Detta
är relativt bra korrelationer (enligt Cohen är de starka korrelationer), men det finns
samtidigt inget bättre test som kan predicera akademisk framgång.
c) Förutom giltighet och validitet (och prediktiv validitet) bör ett intelligenstest vara
standardiserat. Vilket betyder att det har givits till ett stort och representativt urval (en
normeringsgrupp). Att varje enskild poäng jämförs med andras poäng. Och att testet
utförs så det ger en normalfördelningskurva, dvs. att 68% av befolkningen befinner sig
inom 1 standardavvikelse, att 95% av befolkningen befinner sig inom 2
standardavvikelser och att 99.7% av befolkningen befinner sig inom 3
standardavvikelser.
a) Vissa ord kan betyda era olika saker. Man säger då att ordet är en homonym. Ett exempel
ur svenskan är ordet ”hälsa” och ett annat är ordet ”koppar”. Hur gör vi för att veta vilken
betydelse som avses för stunden?
b) McGurk-effekten beskriver hur den visuella tolkningen kan påverka vår auditiva tolkning
(av språkljud). Beskriv experimentet kortfattat.
a) Kontexten i vilket ordet uttalas/skrivs i hjälper oss att förstå betydelsen. Det vill
säga, sammanhanget ger ledtrådar. Ordet “klubba” är ett till exempel på en
homonym. Om jag säger “jag vill verkligen gå ut och klubba efter att restriktionerna
slopas” så kommer alla att förstå vad jag menar och förstå att jag till exempel inte
pratar om en godisklubba. Eller, om jag befinner mig i fikarummet och en kollega
frågar om det finns koppar till kaffet, så förstår jag direkt att hon menar kaffekoppar
och inte metallen koppar. Om jag däremot befinner mig i en verkstad för att köpa rör
och säljaren frågar om jag vill att rören ska vara i koppar, så förstår jag att han pratar
om metallen koppar och inte kaffekoppar.
b) i det här experimentet så får försökspersonen se en video på en person som uttalar
en bokstav, men inte höra ljudet. Sedan får personen endast höra ljudet. Därefter får
personen höra ljudet och se på videon samtidigt, men ljudet och bilden matchar inte
varandra. T.ex. det ser ut som att personen säger “D”, samtidigt som man i hörlurarna
hör “G”. Detta leder till att försökspersonens hjärna försöker göra en “kompromiss”,
vilket kan leda till att man upplever att personen i videon säger en bokstav som liknar
D och G lika mycket. Alltså; den visuella tolkningen av videon påverkar vår auditiva
tolkning.
a) Beskriv vad som menas med processuell invarians och varför det var problematiskt för
klassisk beslutsteori att upptäcka brott mot denna princip. (2p)
b) Beskriv inramningseffekten (framing effect) och förklara varför inramingseffekten
demonstrerar ett brott mot principen om deskriptiv invarians. (2p)
a)
Processuell invarians innebär att en individs preferenser ska vara konsekventa oavsett hur valet presenteras. Klassisk beslutsteori utgick från att människor alltid agerar rationellt och missade därför att upptäcka brott mot denna princip.
Ett exempel är preferensomkastningar vid vad. Deltagare föredrar ofta ett säkert vad (P-bet) över ett osäkert med högre vinst (dollar-bet). Men när de anger hur mycket de vill betala för varje alternativ, värderar de oftast det osäkra vadet högre. Detta visar att beslut påverkas av presentationsformatet, vilket strider mot processuell invarians och utmanar klassisk beslutsteori.
b) inramningseffekten demonstrerar att vi bara genom att “rama in” något på olika sätt
kan manipulera innebörden och därmed påverka beslutsfattandet. Ett klassiskt
exempel på hur inramningseffekter fungerar är “influensaproblemet” där
försöksdeltagare får välja mellan två olika strategier. Det har visat sig genom sådana
experiment att människor är benägna att ta mer risker om det gäller större förluster,
medan vi är mer försiktiga och i högre utsträckning väljer det säkra alternativet om det
gäller vinster (prospektteori). Prospektteori är en teori som förklarar
inramningseffekter på det här sättet. Att nyttokurvan förändras beroende på om vi
värderar vinster eller förluster. Att små sannolikheter överviktas medan stora
sannolikheter underviktas.
Vad är a) processträning och (b) strategiträning? Deniera, beskriv, och ge exempel på dessa
träningsmetoder. Är de effektiva? Beskriv i så fall hur? (4p)
När man använder kognitiv träning vill man se två saker: 1) om personen blir bättre på
uppgiften som tränas (near-transfer) och 2) om förbättringen generaliserar till nya
uppgifter och situationer (far-transfer).
a) Processbaserad träning innebär träning av kognitiva processer. Målet är att
förbättra prestationen genom att förbättra den kognitiva kapaciteten. Ett exempel på
processbaserad träning är arbetsminnesträning där man hela tiden ligger och trycker
på sin maximala förmåga vilket kan höja den funktionella kapaciteten.
Processbaserad träning är mer effektiv än strategibaserad träning eftersom det
fungerar (förbättrar prestationen) för samma uppgift (near-transfer), men också för
närbesläktade uppgifter (intermediate transfer). Processbaserad träning fungerar dock
inte för far-transfer (dvs. annorlunda uppgifter). Med “fungerar” menas att det
förbättrar prestationen.
b) Strategibaserad träning är träning av tekniker och färdigheter för att underlätta
kognitiva processer. Målet är att förbättra prestationen genom att ge externt stöd. Ett
exempel på strategibaserad träning är till exempel att lära sig loci-metoden för att
lättare memorera saker och således få bättre scores i episodiska-minnesuppgifter
(som uppläsning av en ordlista). Eller att lära sig chunking för att få bättre scores
(förbättrad prestation) i arbetsminnesuppgifter (t.ex. digit span task). Strategibaserad
träning fungerar för samma uppgifter (dvs. near-transfer) men inte för liknande eller
annorlunda uppgifter (intermediate transfer och far-transfer).
I en studie bedöms yngre vuxna på arbetsminne, och alla presterar mycket bra på uppgiften. I samma studie bedöms de under en andra session på en annan arbetsminnesuppgift efter att de har fått en dopaminagonist, som imiterar dopamins effekter. Vilka resultat skulle du förvänta dig på prestationen (1p) och varför (1p)?
Förhållandet mellan dopamin-nivåer och prestation följer en inverted U-shaped
function. Det vill säga, både för höga och för låga nivåer av dopamin har en negativ
effekt på prestationen. Eftersom deltagarna presterade väldigt bra på den första
uppgiften bör det befinna sig i mitten av “the inverted U-shaped function”, där lagom
nivåer av dopamin resulterar i hög prestation (se figur 1). Man kan därför tänka sig att
de presterar sämre på den andra arbetsminnesuppgiften eftersom de då har för höga
nivåer av dopamin - och således hamnar på höger sida i “the inverted U-shaped
function” (se figur 2). Alltså; de får för höga nivåer av dopamin, vilket resulterar i
sämre prestation, eftersom sambandet mellan dopamin och prestation följer en
inverted U-shaped function.
