Kapitel 8 Broberg Flashcards
Vilken typ av information behöver vi för att förstå och göra bedömningar av barns psykiska (o)hälsa? (tänk Bronfenbrenners ekologiska modell)
- Barnet själv - viktiga händelser i barnets liv, barnets utveckling i olika avseenden, vilka förmågor och svårigheter barnet har, barnets temperament och ev risk för genetisk sårbarhet (=störning som “går i familjen”)
- Mikrosystemen - föräldrarna (deras förmåga, uppfostringsstil och ev svårigheter, som förekomst av missbruk, våld i nära relation, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar), syskonen, förskolan/skolan och hur barnets relationer till jämnåriga och vuxna ser ut där, ev andra viktiga vuxna som deltar i barnets vardagliga liv
- Mesosystemen - hur samarbetet mellan olika mikrosystem fungerar: föräldrarna, och dessa är separerade, föräldrarna och förskolan/skolan, föräldrarna och andra inblandade, t.ex. familjehem eller kontaktfamilj
Hur bör en utredning börjas?
Med en öppen kartläggning där föräldrar och barn får presentera bakgrunden till att man söker hjälp, egna tankar om hur situationen har utvecklats och vad den kan bero på. På så sätt får man en uppfattning om hur olika familjemedlemmar tänker om och beskriver sin situation, och etablerandet av en god allians med både barn och föräldrar stöds. Baserat på den informationen kan man planera den fortsatta utredningen och anpassa den till barnets ålder och familjesituation.
Varför är det viktigt att göra en sammanhangsmarkering och vad är det?
En sammanhangsmarkering är att man lägger en gemensam grund för varför utredningen görs, hur den ska genomföras och vad den kan tänkas komma att leda till. Om man från början beskriver vikten av att få en god bild, inte bara av barnet och hans eller hennes svårigheter utan även av barnets viktigaste livsmiljöer (familjen och skolan/förskolan) för att planera bra insatser och hjälpa barnet och föräldrarna, underlättas samarbetet.
Vad är det viktigaste vid det första samtalet?
Gemensam plan för hur utredningen ska bedrivas, gemensamt kontrakt för att få en så gynnsam och enkelt genomförande av utredningen som möjligt
Redan inledningsvis behöver man förklara betydelsen och nödvändigheten av att föräldrarna medverkar i utredning och behandling, vad behöver man tänka på som utredare/psykolog?
När föräldrar söker hjälp vill de ofta att ngn annan ska ta över och göra vad de inte har klarat av att göra själva. Det gäller att ta emot deras förtvivlan så att de känner sig känslomässigt mötta, utan att bekräfta att deras insats har varit eller är oviktig, eller att alla problem beror på barnets egna svårigheter. Detta innebär att förmedla att man nu arbetar tillsammans, inte att man tar över och löser allt men inte heller att föräldrarna får klara sig själva. Föräldrarnas allians med behandlaren, och i vilken utsträckning föräldrarna är benägna till egen förändring, är avgörande för hur barnet kommer bli hjälpt.
Har erfarenhet visat att vuxnas syn på vad som är barnets problem och barnets egen uppfattning kan skilja sig åt?
Ja. Genomgående är föräldrar bra rapportörer av utagerande symtom som tråkighet, irritabilitet, rastlöshet och svårigheter att hålla ordning på saker. Föräldrar vet däremot mindre om barns rädslor, fantasier, mardrömmar och ångest. Därför är det viktigt med en god allians med barnet, där hen kan bidra med sin syn på vad som “är problemet” för det ger bra förutsättning för en bra utredning.
Om föräldrarna inte är överens om att barnet behöver utredning/insats, vad finns det för möjlighet då?
Viktigt att som psykolog motivera föräldrarna att sätta barnets behov före sin egen konflikt.
Socialnämnden i hemkommunen går in och tar ett beslut om att barnet har rätt till stöd och behandling. Detta kräver dock att den förälder som önskar insats för sitt barn står för sitt ställningstagande.
Varför är det otroligt viktigt att informera barn om var de är, varför de är där och vem de träffar vid utredningar?
För om barnet inte förstår situationen/sammanhanget kan barnet bli oroligt, inte törs säga något eller ger svar som hen tror den vuxne förväntar sig. Därför är det viktigt med sammanhangsmarkering som då är anpassat på ett språk som är anpassat till hens utvecklingsnivå och mognad.
Kan det vara värdefullt att göra en aktivitet samtidigt som barnet pratar?
Ja, t.ex. för de flesta förskole- och lågstadiebarn är det ovant och obekväm att ha ett samtal utan att ngt görs samtidigt. Om de får rita/leka eller göra ngt annat som får de att slappna av blir det lättare att prata under tiden.
Har forskning visat att ett strukturerat sätt att ställa frågor, gärna frågeformulär som föräldern eller barnet själv kan besvara, är att föredra när det gäller samtal om vissa känsliga ämnen (t.ex. förekomst av våld i familjen)?
Ja, pga det minskar risken för att utredarens personliga erfarenheter och värderingar påverkar om, hur och till vilka föräldrar frågor om t.ex. våld i familjen ställs.
Hur väljer man frågeformulär?
Beror på situationen, barnets ålder och syftet med samtalet
Ofta använder man inledningsvis ett formulär som täcker ett brett spektrum av olika symtom eller livshändelser, kan du ge ett exempel på ett sådant frågeformulär?
SDQ (strengths and difficulties questionnaire = styrkor och svårigheter hos barn), vid symtom på allmän psykisk ohälsa hos barn. Formuläret finns i en förskoleversion och en för barn i åldern 6-12 år som fylls i av förälder eller annan omvårdnadsperson, och i en version som barn från 9-10 års ålder kan fylla i själva
När man ringat in barnets bakgrund och svårigheter genom t.ex. SDQ, kan man gå in mer på mer riktade frågeformulär då?
Ja, det kan man.
Kan det vara ett gott komplement till utredningen att låta föräldrar göra frågeformulär kring deras bakgrund och psykiska hälsa också?
Ja, eftersom vi vet att förälderns psykiska hälsa är av stor betydelse för hens föräldraförmåga
Är det viktigt med att se hur barnet fungerar i samspel med andra i t.ex. väntrummet?
Ja, det är viktigt att vara medveten om det man ser och reflektera över det. Strukturerade observationer är särskilt värdefulla i utredningar av yngre barn som inte har samma förmåga som barn i skolåldern att förmedla tankar, erfarenheter och känslor genom att berätta om dem. Samspelsobservationer, där barn och förälder leker eller gör ngn uppgift tillsammans, är en annan värdefull situation för att få mer information om barnet och om hens samspel med en eller båda föräldrar.
